Rakning är kvinnohat

Jag vet att kroppshår har diskuterats massor inom feminismen. Att feminister är håriga är ett stående skämt för många, och är inte en bild med armen upp så armhåret syns standard för alla internetfeminister? (No shade, jag älskar såna bilder.)

mobiluppladdning_5a69827d9606ee5e7d632a00

Natasja Psomas Blomberg, aka Lady Dahmer, med orakad armhåla

Men utanför feminismbubblan är kroppshår SÅ TABU. Om man (som jag) bara hänger i olika feministforum är det lätt att glömma vilken fobi folk har mot att tjejer har hår på kroppen, och framför allt hur mycket tjejer själva pratar om hur äckligt de tycker hår är på sina egna kroppar.

Igår läste jag ett längre inlägg där en tjej berättade om varför just hon rakade sig överallt, och det är liknande historier som de flesta tjejer berättar; de tycker hår är äckligt, de tycker man svettas mer, de tycker det ”känns ofräscht”, de hittar på alla möjliga anledningar till varför just de rakar sig av egen fri vilja. Det är ”bättre när man har mens”, man ”svettas mindre”, det ”kittlas”, det ”ser fräschare ut” eller ”känns fräschare”, och så vidare och så vidare. Poängen är att det ska kännas så mycket som möjligt som ett eget val att man tar bort kroppshåret.

Dock så ska jag nu med enkla ord förklara vad det är att hata kroppshår på tjejer: Det är misogyni. Att hata kroppshår på sig själv: Internaliserad misogyni.

Vem föds egentligen med en önskan att tillbringa resten av livet med att skära loss massa hårstrån från kroppen? Eller göra smärtsam vaxning, svindyr hårlaser? För att koppla till mitt tidigare inlägg; vem hade tyckt att hår var fult och äckligt om alla vackra prinsessor vi idoliserade som barn hade det?

ariel_fan_art_by_melivillosa-d5osx0m

Ariel med perfekt hårlösa ben trots att hon precis fått dem

Att hata kroppshår (på tjejer) är något vi har lärt oss och är egentligen ett jäkla påhitt. Kvinnor skulle också ha en anledning att köpa rakhyvlar (enligt företag som säljer dem), och enligt vår nuvarande könsmaktsordning behöver kvinnor hitta på fler och fler saker på sin kropp att förändra och lägga energi på. Dessa 2 krafter är de som ser till att människor tycker tjejers kroppshår är äckligt.

Det är kapitalismen, som gör att företag behöver skapa behov som inte existerar, och det är patriarkatet, som ser till att kvinnor lägger sin tid och energi på att vara missnöjda med sina kroppar.

Men det mest geniala med den här idén, tycker jag är tricket att få kvinnor själva att reglera sig själva och sina kroppar. Kvinnor själva måste tycka att hår är fult och ohygieniskt, annars funkar det inte. Till exempel som alla de anledningarna jag skrev ovan som man hittar för att förklara varför man inte gillar sitt kroppshår. Och hur har vi lärt oss det?

Kvinnor måste också lära sig tycka att mäns åsikter om deras kroppar är viktiga, för de som inte själva tycker att deras eget hår är hemskt måste ändå raka sig för att deras partners tycker det (eller för all del, random killar på stan).

Sinnebilden av feminister som håriga existerar för att feminister är de enda just nu som har resurser att se vart behovet av hårlöshet kommer ifrån, vem som pushar idén, och framför allt: Feminister är de enda just nu som har tillräcklig övertygelse i sin egen kroppsliga tillräcklighet för att bara låta kroppen vara.

 

9dd4da50f196d1755b9bbf5ccfda1c70

Arvida Byström med orakade ben på en Adidas-reklam

Kvinnlig hårborttagning är en miljardindustri, och den kommer inte att försvinna av sig självt. De som tjänar på industrin kommer inte bara att lägga ner den, för varför skulle det de när de tjänar så mycket på den? Det kan ses som en minifråga, den om hår eller inte hår, men den är så jäkla viktig. Misogyni är att inpränta sen födelsen att kvinnors kroppar måste ”fixas” för att duga, och därför är kvinnligt hårlöshetsideal misogyni.

 

Bilder från:

http://ladydahmer.nu/2018/january/var-det-vart-det.html

https://www.deviantart.com/melivillosa/art/ariel-fan-art-343990822

https://www.pinterest.se/pin/776941373187874118/

 

Ariana Grande: God is a woman

Ariana Grande släppte i fredags (fredag den 13, se förklaring längst ner) ännu en singel från sitt kommande album; God is a woman. Själva texten och musiken är grymma, men det som verkligen ger singeln ikonstatus är musikvideon och Grandes hyllning till den kvinnliga gudomligheten och kvinnokroppen som hela videon är stöpt i med hjälp av 20 (!!) scenografier.

Screenshot_20180715-130319

Häftig scen med tydlig symbolik

Kan den här musikvideon och den här låten inge tittarna med känslan att kvinnokroppen är precis lika mäktig och kraftfull som manskroppen? Med tanke på alla actionfilmer man fått se i alla år som zoomar in på superhjältens armmuskler och som hyllar mannen som kraftfullt subjekt (för att inte tala om herrfotbollen, men det är ett annat inlägg), så borde God is a woman göra att speciellt hennes yngre fans börjar fundera på varför inte samma görs för kvinnors kroppar. Musikvideon borde visas i grundskolor med en tillhörande lektion i varför den är viktig!

När jag såg videon, och speciellt bildspråket som handlade om att symbolisera vulvan, tänkte  jag mest på alla de sätt man vill kontrollera, förändra, ibland så mycket som stympa kvinnokroppen. Tjejer börjar raka sig i ung ålder, börjar banta för att förminska sig (såå många kvinnor vill gå ned i vikt), täcker ansiktet med smink som om det inte vore bra nog som det är, skär upp brösten och stoppa in kuddar bakom dem för att få dem större, skär bort bitar av näsan och syr ihop igen för att få den mindre, klistrar på extra hår på ögonfransar och på huvudet som om det vi redan har inte är bra nog, solar och bleker huden. Vi betalar mycket pengar för att göra allt det här. Varför?

För att vi saknar kvinnligt bildspråk och istället har matats med en ganska förvrängd bild av hur vi ska se ut och vad en kvinna är. Den här förvrängda bilden har skalat bort den kraft och totala subjektivitet som vi egentligen borde ha, och det som är kvar för tjejer att identifiera sig med är t.ex. Disneyprinsessor med supersmala midjor, helt hårlösa och med väldigt smala kroppar och små fötter, med dockor som ser lika omänskliga ut.

Original-Barbie-Doll-Toys-Fashion-Skirt-Closet-Baby-Toys-Clothing-Costumes-Suit-Educational-Toy-Birthday-Gifts

 

Visste ni att det blir allt vanligare att kvinnor opererar bort blygdläppar? Och att hudblekning mellan benen (hos kvinnor) också blir vanligare? Hur många som rakar sig trots allt det negativa det för med sig?

Hur har vi ens kommit till en punkt i historien där en video av Ariana Grande där hon sjunger att Gud är en kvinna inte bara kan vara helt normal?

För den verkar inte vara det. Många, bl.a. kristna och muslimer (där man säger ”han” om Gud) säger att hon hädar, hon har kallats transfob för att hon valt att symbolisera kvinnan med vulvasymboler. Vissa religiösa har sagt att Gud varken är man eller kvinna, men varför refererar man då till Gud som ”han”?

Screenshot_20180715-130721

Att vara kvinna är att försöka navigera mellan sin egen mänsklighet och det faktum att man måste skala bort vissa delar av kroppen och sin personlighet för att se ut och vara som man ”ska”.

Vem har sagt att mannen är aktiv medan kvinnan är passiv? Vem har sagt att mannen är stark och kvinnan svag? Vem har sagt att Gud inte kan vara en kvinna? Vem har sagt att kvinnokroppen måste döljas och målas och skäras i? 

Varför, om man går in i ett klassrum, möts man av högljudda pojkar och tysta flickor? Och skulle vi verkligen ha en skönhetsindustri, en porrindustri, om tjejer inte fick lära sig att vara tysta och vackra utan verkliga subjekt? Skulle killar sluta objektifiera kvinnor då?

 

För mig blev den här musikvideon ett så, så välkommet avbrott i den ström av bilder av kvinnor som passiva objekt som passerar min telefon varje dag. Och ändå har jag varit noga med att avfölja alla konton som bara handlar om utseende, tänk alla som inte har gjort det? Tänk alla som peppras hela dagarna med bilder av sexiga kvinnor i passiva positioner. Den här idén är så skadlig, den gjorde att jag inte kunde sitta bredbent eller sluta sminka mig förrän jag var 22. Hur mycket kemikalier har jag fått i mig genom smink hittills, tror ni?

Screenshot_20180715-130828

Favoritscenen.

Nu finns det fortfarande saker att önska även av God is a woman; till exempel har min favoritscen med ett par särade kvinnoben med en stråle av ljus i mitten (där Grande svingar Thors hammare och krossar glastaket med den medan hon mimar till Madonnas voiceover) fortfarande klackar på sig, de är smala och släta. I musikvärlden måste till och med gudinnor ha på sig klackar, banta och raka benen. Grande själv ser också alltid ut precis som idealet. Vad hade hänt om det var ett par stora håriga ben med bristningar och pigmentfläckar hon stod under? Vad hade hänt om Grande hade vägrat fillers, extentions och smink för denna video? Sannolikt skulle det aldrig gå, för det är en sak att säga att kvinnor borde kunna vara sig själva unapologetically, till 100%, och en helt annan att skaka av sig allt det man matats med sedan födseln.

Screenshot_20180715-130425

Men trots detta, tycker jag hon har gjort årets viktigaste låt. Årets viktigaste låt eftersom den säger något så himla simpelt som att kvinnan fan är en gudomlighet. Är det dags att reclaima kvinnokroppen och göra den kraftfull igen?

 

Bonus: Visste ni att fredag den 13, dagen den här musikvideon släpptes, bara blev en otursdag sedan det patriarkala samhället (de patriarkala religionerna) gjorde den till det? Innan 13 blev ett olycksnummer var det ett nummer som symboliserade de kvinnliga gudarna. Fredagen den 13 hyllade man dem.

Se hela videon här:

 

Fler bilder ur scenografin

För dig som vill se har jag lagt in bilder från resten av scenerna härunder. Är de kraftfulla och annorlunda eller reproducerar de bara samma gamla skönhetsideal?

Screenshot_20180715-130302Screenshot_20180715-130548Screenshot_20180715-130408Screenshot_20180715-130534

Screenshot_20180715-130340Screenshot_20180715-130511Screenshot_20180715-130524Screenshot_20180715-130607Screenshot_20180715-130620Screenshot_20180715-130652Screenshot_20180715-130703Screenshot_20180715-130819Screenshot_20180715-130900Screenshot_20180715-130913Screenshot_20180715-130943Screenshot_20180715-131000

Bilder från:

https://www.aliexpress.com/item/Original-Barbie-Doll-Toys-Fashion-Skirt-Closet-Baby-Toys-Clothing-Costumes-Suit-Educational-Toy-Birthday-Gifts/32822481202.html

 

Får man lyssna på Eminem? En kändisanalys

För att bryta av lite från skrivna inlägg och voiceover-videos på Youtube har jag och min vän Calle, som jobbar med Reality TV, satt oss ner för att prata om kändisar, kändiskultur, om man kan separera konsten från konstnären, om det är okej att lyssna på problematiska musiker, och mycket mer. Det hela sattes ihop till en Youtubevideo!

Har massor av tankar efter allt vi pratade om, och vill tänka vidare på hur mycket av det. Har sociala medier skapat en mer demokratisk kändiskultur?

Här kan ni se videon:

 

Ny video: Är Sverigedemokraterna mansrättsaktivister?

Det finns en ny video uppe på min Youtubekanal! Den spinner vidare på mitt förra blogginlägg om mansrättsaktivism. Efter att jag skrivit det läste jag av en slump om Sverigedemokraternas partipolitik, och kom på att deras ideologi är väldigt lik mansrättsaktivismens. När jag tittade närmare på det märkte jag att allt det som SD vill införa går helt i linje med vad A voice for men vill införa (och även vad de vill skrota). Jag har lagt in massor av bilder med faktiska citat och källor, det blir väldigt uppenbart hur de två rörelserna kommer från samma ställe. Enjoy!

PS. Jag LOVAR att jag nästa video ska prata med kameran istället. 🙂

Screenshot_20180701-094529
https://www.youtube.com/watch?v=PFP3jE6DpTE

Mansrättsaktivism

Tittar på gamla skärmdumpar jag sparat (denna är från 2015) och hittar en som med enkla ord förklarar varför ”mansrättsaktivism” är överflödig medan feminism är nödvändig.

Screenshot_2015-06-14-23-44-45-1-12

Mansrättsaktivister menar att vi har ett misandriskt samhälle, alltså att vi har ett samhälle som premierar kvinnor och diskriminerar män. Det de inte ser är att allt de menar att män utsätts för, är ett resultat av att det är kvinnor som förtrycks.

Många saker som män ”utsätts” för, är helt enkelt inte sant. Det är inget strukturellt problem med män som blir våldtagna (och om de blir det, så blir det de av andra män) (källa). Det händer inte att kvinnor får ensam vårdnad om gemensamma barn på löpande band, utan rätten vill alltid helst ha delad vårdnad oavsett om mannen är våldsam eller ej (källa). Män har svårare än kvinnor att få ragg eftersom date rape är en grej och för att heterosex är allmänt dåligt för kvinnor (källa), det har alltså inget med männens rättigheter eller inte rättigheter att göra.

Dessutom finns det inga belägg för att kvinnor kan ligga med vem de vill medan killar inte får göra det (mer skrivet om det här). Mäns känslor tas på allvar medan kvinnors bortses ifrån (viktig källa), så det stämmer inte att män behöver kämpa mer för att få visa känslor.

Bokstavligt talat allt det som mansrättsaktivister säger sig jobba för, är antingen förorsakat av män (som till exempel våldtagna män och att män dör tidigare), eller helt enkelt inte sant.

Mansrättsaktivism har ingen ideologisk grund och ingen faktagrund. Som tur är verkar rörelsen vara ganska liten i Sverige, men jag hittade en hemsida som verkar vara något slags fileal till den amerikanska rörelsen (från Texas); A voice for men.

20d56a3c-32aa-4968-a8ff-1177f4596ed6

Paul Elam, grundare till A voice for men

”Mansrättsrörelsen” är alltså ganska liten i Sverige, men idéer om att rätten missgynnar pappor och att kvinnor har det enklare både när det gäller sex och när det gäller känslor existerar fortfarande, bara inte i någon organiserad eller direkt uttalad form.

Har jag sagt att jag är glad att jag bor i Sverige och inte i USA?

38Thh1V

ydlqtzu

eYNMaBVOgzZBDsT-800x450-noPad

Bilder från

https://www.bustle.com/articles/62921-buzzfeed-profiles-mens-rights-activist-paul-elam-in-terrifying-profile

https://www.change.org/p/administration-of-kennesaw-state-university-cancel-the-lectures-by-members-of-the-known-hate-group-a-voice-for-men-scheduled-for-november-1st-and-apologize-to-the-entire-student-body?source_location=topic_page

https://imgur.com/gallery/

En skollednings jämställdhetsarbete

I korthet: En skolledning kan med ganska enkla medel och mycket kunskap se till att tjejer får en skolgång fri från sexuella trakasserier, och att lärare får mer insikt om vad strukturell ojämställdhet är.

 

Tidigare har jag skrivit om Pedagoger och jämställdhet– alltså vad pedagoger kan göra för att jobba mot en mer jämställd skola. Jag har även skrivit inlägget Föräldrar och jämställdhet, som handlar om vad föräldrar kan göra för att motverka stereotypa könsroller och även jobba mot jämställdhet.

Men vad kan göras högre upp i kedjan, vad kan en skolledning göra för att försäkra sig om att just deras skola följer skolplanens mål och riktlinjer när det gäller jämställdhet? Hur kan en skolledning jobba för att ingen tjej i deras skola nånsin ska bli kallad för hora, eller tafsad på, eller bli våldtagen inne i själva skolan? (Ja, det händer.)

Vi behöver utgå från att varje skola gör så gott den kan, men eftersom tjejer fortfarande kan berätta saker om deras skoltid som absolut inte är okej kan jag bara anta att det finns en brist på kunskap hos både föräldrar och pedagoger, men även ända upp i skolledningen (skolchefer, rektorer, verksamhetschefer osv).

För att överhuvudtaget förstå hur det kan komma sig att en kille kan få för sig att sträcka ut handen och ta tag i en tjejs kropp behöver man också förstå hela kedjan bakom handlingen. Det räcker inte med ”sunt förnuft” eller med att ta denna kille åt sidan och prata med honom, det räcker inte att hyra in en föreläsare för en gång eller ha en lapp med regler att man inte får kränka varandra. Vuxna människor har ofta svårt att sätta in sina individuella handlingar och problem i ett strukturellt perspektiv, så hur kan vi vänta oss att barn ska kunna göra det? Tyvärr är det just ett strukturellt perspektiv som behövs för att kunna förstå sina handlingar.

Barn får lära sig saker varje dag om samhället de växer upp i, och därför behöver vuxna som vill ändra en kultur i en skola vara lika ihärdiga.

En skola som vill att tjejer ska kunna gå tryggt i den behöver utbilda sina lärare i strukturell ojämställdhet, varför vi är ojämställda från första början, vad konsekvenserna är, och sedan arbeta med det ämnet oförtröttligt. Vi måste förstå att könsrollerna börjar redan när barnen föds, och sedan förstärks år efter år, så därför börjar man egentligen i både uppförsbacke och motvind när man ska försöka vända en utveckling där fler och fler pojkar blir beroende av pornografi (där kvinnor avhumaniseras) och ett samhälle där alla tjejer nån gång i sitt liv behöver säga #metoo.

En skolledning kan hjälpa sina pedagoger att vidareutbilda sig, göra upp en långtidsplan för hur jämställdhetsarbetet ska gå till, hyra in kunniga utifrån, sätta upp del och delmål för skolan (eller flera skolor).

Även om det inte blir några snabba resultat, skulle det ändå ge verktyg för tjejer att förstå varför det ser ut som det gör för dem och kunskap för killar att kunna göra andra val.

Som ni vet pluggar jag genusvetenskap! Det går långsamt, men när jag är klar ska ni få se på hur mycket man kan förändra med ganska enkla medel.

Här kan ni läsa mer

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sexuella-trackaserier-ar-vardag-i-skolan

https://www.metro.se/artikel/skolan-platsen-d%C3%A4r-flest-unga-drabbas-av-sexuella-trakasserier

http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/stora-m%C3%B6rkertal-g%C3%A4llande-sexuella-trakasserier-i-skolan-ett-osynligg%C3%B6rande-av-ett-problem-1.4548963

https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2010/01/sou-201099/

Inför en obligatorisk föräldrautbildning

Nu har Metro publicerat min debattartikel! Den kan ni läsa här:

Jag inser att många föräldrar mycket väl klarar av att uppfostra sina egna barn, men frågan handlar inte om barnuppfostran utan om viktiga baskunskaper man kanske behöver ha om man ska föda och forma en människa. Är det ett helt orimligt förslag? Vad tycker ni?

 

Artikeln i sin helhet

Det är valår i år. Det betyder att partierna kommer tävla om vilket som bäst kan erbjuda folket ett bättre Sverige, med flest förslag som blir till förbättringar. Detta år vill jag se ett specifikt förslag jag inte sett något parti lägga fram; att alla som vill bli föräldrar får möjlighet att gå en barnutbildning som täcker in kunskap som är viktig för alla föräldrar att ha.
Den ska utformas så tillgänglig som möjligt för att alla föräldrar ska ha möjlighet att gå den.

I dag har vi stora klass- och utbildningsskillnader i Sverige. I skolan är det tydliga skillnader mellan barn som har högutbildade föräldrar med bra lön och de som inte har det. Skolan har en kompensatorisk uppgift; att jämna ut skillnaderna mellan elever med olika bakgrund. Trots det ser vi att det är föräldrarnas utbildningsnivå som bestämmer hur väl deras barn klarar sig.
Sverige har genom åren varit mycket bra på folkbildning, och det skulle vi kunna göra det bästa av.

Utbildningen skulle baseras på modern forskning, och skulle kunna bestå av 4 delkurser (framtagna av experter), alla skrivna på lättfattliga sätt.

Den första skulle kunna handla om psykologi; hur fungerar barns och ungdomars hjärnor egentligen?

Den andra skulle kunna handla om samhället i stort; vad har vi för strukturer i samhället och hur påverkar de oss?

Den tredje skulle kunna handla om barn i skolan; hur kan man ge sitt barn bästa möjliga stöd i skolan? Hur kan man på ett pedagogiskt sätt hjälpa barn med läxor?

Och den fjärde och sista behöver handla om historia. För att vi inte ska bli ett historielöst samhälle behöver vi veta något om varför vi är där vi är idag; varför förbjöds barnaga? Hur har jämställdheten i Sverige sett ut genom historien? Hur har rasismen sett ut? Hur har vi sett på funktionshinder?

Föräldraskapet har indivualiserats på senare år, men jag anser att vi har ett klassamhälle och därför behöver vi göra mer för likvärdigheten. Det är också ett problem att det är mammor som tar merparten av läsning om barn, och en föräldrautbildning skulle ge mer av denna kunskap även till pappor. Barn behöver kompetenta vuxna i sina liv, ju fler desto bättre.

Vi ställer höga krav på de som är med våra barn i förskolan, men det räcker inte för att alla ska ha samma möjligheter. Därför, parallellt med arbetet med att förbättra skolan så den blir jämlik och förbättrar välfärden, behöver vi arbeta för att alla föräldrar har en lika stadig kunskapsgrund att stå på oavsett tidigare utbildningsnivå.

Lagen om att gå föräldrautbildningen ska verka normerande. Underlåts det att gå utbildningen blir det inga lagliga konsekvenser, utan tanken är att utbildningen ska vara så bra och intressant att folk vill gå den.

Jag hoppas det kan bli en bra och riktig diskussion kring detta förslag; vem skulle utforma utbildningen, hur skulle den se ut mer konkret, vilken forskning skulle användas, när skulle den kunna införas? Visst är det dags för Sveriges nästa folkbildningsprojekt?

 

Dresscoding är förtryck

Först och främst har jag ett announcement! Jag har startat en Youtubekanal, och första klippet är redan där. Det kom upp förra veckan, men jag har varit borta så har inte kunnat uppdatera er. Vi var i Gotland och hälsade på min pappa, därför har det inte kommit upp något inlägg än.

I klippet pratar jag om en tjej, en artist, som efter ett uppträdande på Liseberg i Göteborg skulle skriva autografer och ta bilder men istället blev utslängd av vakterna på grund av sina kläder. Går in mer i detalj i klippet, men här tänkte jag mer skriva om den strukturella dubbelbestraffning som läggs på kvinnor gällande kläder.

 

 

 

(Män, kan nämnas, kan gå barbröstade utan att bli bestraffade och slipper i allmänhet dresscoding på detta sätt.)

Patriarkatet har två regler

Vilka kläder säljs idag i affärerna, och vilka kläder marknadsförs som snyggt mode av kändisar idag?

Det är mycket sexualiserade kläder, mycket kläder som består av genomskinligt tyg, spetsbodys, BHar som är stylade på ett sätt att de inte kan bäras under en vanlig tröja, korta shorts. Eftersom dessa kläder säljs i affärer och marknadsförs hårt, är det konstigt att tjejer har på sig dem? Det är helt enkelt dessa kläder som finns att tillgå idag, vi har en porrkultur där kvinnor och flickor ska vara frigjorda på ett sätt som gör att de vill ha på sig sexiga, snygga kläder.

Varför straffas då de som har på sig dessa kläder? Hur kommer det sig att Agnes Arrhult blev utslängd från Liseberg när hon bara hade på sig det som går att köpa i vanliga affärer och det som är modet idag?

1080@70

Det Agnes hade på sig, och det som många fler tjejer har på sig.

Slutshaming, att skamma en kvinna för att hon förmodat har mycket sex eller är lättklädd, är ett verktyg vårt samhälle använder för att se till att kvinnor håller sig till de regler som är uppsatta. En av dessa regler är att hon alltid måste vara påklädd så att män inte tycker hon ser sexig ut, den andra är att hon måste se sexig och snygg ut.

Det intressanta är här att regeln om att kvinnor måste vara påklädda är uttalad, den kan kontrolleras och framtvingas och genomdrivas. Medan den om att kvinnor måste vara sexiga inte är uttalad på samma sätt, utan snarare upprätthålls på mer osynliga sätt som t.ex. skapandet av mode och populärkultur. Därför väljer tjejer hellre denna regel, eftersom den framstår som den mest frigjorda och hjälper dem upprätthålla en idé om att det är de som väljer själva.

För att förenkla kan en säga att ett patriarkat inte frågar om du vill ha en frukt, utan frågar ifall du vill ha ett äpple eller ett päron. Förstår ni hur jag menar?

Screenshot_20180530-162555

Män är inte offer för samma strukturer och behöver därför inte sexualiseras. Detta är från Lisebergs instagram. 

 

Därför är det en del av ett fruktansvärt förtryck när vakter slänger ut en tjej för att hon har för lite kläder på sig. För dem är det bara en annan dag på jobbet- tjejer måste täcka magen (medan killar kan gå halvnakna!) – men för tjejer är det bara ännu en dag där våra kroppar övervakas och straffas hur vi än gör.

Tjockdrottningen

I korthet: I boken beskrivs människor som hänsynslösa karikatyrer, men började fundera på om det är så människor ter sig när man inte förskönar. Och visst är det så, att tjocka inte alls mår dåligt av själva vikten utan av hur samhället behandlar tjocka?

IMG_20180504_183058_027

Omslaget talade till mig från bibliotekshyllan!

Jag läste nyss ut boken Tjockdrottningen av Moa Herngren (Norstedts förlag), och vill först och främst säga att den var helt absurd. Den var grym och cynisk och påminde mig om när vi läste om naturalism i gymnasiet, där de naturalistiska författarna skrev om människor som om de inte vore bättre än djur. I den här boken påminner karaktärerna om krabbor som krälar runt och över varandra i en stor hink i sina försök att komma ut, trots att miljön berättelsen utspelar sig i ska föreställa glamorös.

Bokens handling utspelar sig runt ett TV-program, Du Är Vad Du Väger (påminner läskigt mycket om vissa verkliga bantningsprogram). Vi får följa programledaren Johanna, som sitter fast i ett shoppingberoende med skyhöga skulder och väntar på sitt genombrott inom TV, TV-redaktören Camilla som är expert på att manipulera folk till att få programmen att rulla på, Jarmo som är producent och vars projekt ”Monstret” som skulle rädda alla mobboffer urartar i en ung flickas självmord, Björne som är deltagare i programmet men som blir diskad efter att ha fuskat med maten och hjälper Annie att acceptera sig själv, och då förstås Annie som är bokens huvudperson och som går från att väga 203 kg och vara ett offer för omständigheterna (både som tjock och som smal) till att slutligen själv välja väg.

Sensmoralen är att Annies förvandling från den fula ankungen till en vacker svan inte hände när hon blev en storlek 36 och skitsnygg, utan när hon kastade ytligheten åt sidan för att istället vara sig själv.

Hur realistisk är boken?

Stämmer det att de som är gravt överviktiga är hemma i sin lägenhet, inte hittar kläder att ha på sig, tröstäter snacks och godis varje dag, och hatar sig själva?

Finns det de som sitter i dyra lägenheter på Östermalm och har på sig märkeskläder samtidigt som de sitter hos Kronofogden och knappt har råd att äta mer än nudlar?

Stämmer det att det finns högt uppsatta, creddiga män inom TV- och kändisvärlden som bara relaterar till kvinnor genom sex, som eldar på drogvärlden, lämnar över arbetet till andra men ändå tjänar massor av pengar?

Är det realistiskt att en tonårstjej mot betalning skulle mobba en annan ända tills hon hoppade framför ett tåg?

680

Författaren Moa Herngren

Herngrens karaktärer verkar vara extremer; extremt smal, extremt tjock, extremt manipulerande, osv. Och det kan vara ett litterärt grepp, något som gör boken intressantare och som gör att karaktärerna fastnar i minnet, men det kan också vara så människor är när man beskriver dem på ett oförskönande sätt. Nu är ju inte världen så att en person bara har en egenskap och är antingen bra eller dålig (i denna bok verkar alla vara dåliga förutom Annie och Björne, by the way), men om man nu skulle beskriva t.ex. en arbetsplats eller familj utan att hoppa över det jävliga de gör och tänker är det kanske såhär människor blir. Eller?

Kroppspositivism

Jag ser boken som en käftsmäll till alla de som menar att hälsa har med vikt att göra. Annie går ner i vikt med hjälp av amfetamintabletter, som hon får av Camilla som vill ha ett bra TV-program till varje pris. När hon är smal blir hon en talesperson för hälsosam livsstil, och det blir tydligt att människor egentligen inte bryr sig om ifall personen är hälsosam på riktigt eftersom det alla helst vill ha är bilden av hälsa.

Dessutom är det inte ens att Annie är tjock som får henne att må dåligt. Hon mår dåligt för att hon får glåpord kastade efter sig på stan, folk skrattar eller tycker synd om henne om vartannat, hennes föräldrar tyckte inte att hon dög på grund av hennes övervikt, inga vänner osv osv. Vem skulle inte må dåligt av något sånt? Är det konstigt att tjocka mår bättre när de blir smala, när samhället behandlar tjocka som det gör? Varför är människor så obsessed med att ytan ska se hälsosam ut?

Det hela den kroppspositiva rörelsen försöker göra är att visa att tjocka människor inte är mindre värda ett liv än smala. Tjockdrottningen visar att hälsa och vikt inte har med varandra att göra, ett samband betyder inte en orsak.

636035028883258831-1817739021_odyssey5

Bokens budskap?

Annie skulle inte behöva tröstäta varje dag och må dåligt på grund av sin vikt om:

*Det fanns skitsnygga kläder oavsett storlek

*Mobbning bekämpades hårdare

*Människor struntade i att döma andra efter kroppsvikt

*Vården också slutade döma efter kroppsvikt

*Barn fick lära sig att alla kroppar är ok kroppar.

 

Om vi alltså ska gå efter boken Tjockdrottningen och anta att gravt överviktiga mår dåligt, kan vi se att det handlar om samhällets strukturer snarare än individers vikt?

Det är enklare att tjata på folk att banta än att jobba för ett förändrat samhälle, men det hade varit bra om fler hade kunnat se igenom det.

Bilder från:

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=6773524

https://www.theodysseyonline.com/why-you-should-choose-to-be-body-positive

Hushållsarbete är primitivt och meningslöst

I korthet: Det är helt onödigt att kvinnor måste lägga så mycket tid på hushållsarbete, och teknologin vad gäller hemarbete är primitiv och måste utvecklas. Att leva i de lägenheter och hus vi har och ha en idé om ”kärnfamilj” är också ganska primitivt.

 

Jag var på en studiecirkel i tisdags (där vi läser olika feministiska texter och diskuterar dem) och texten vi diskuterade om för tillfället var ”Women, race and class- the approaching obsolescence of housework: a working-class perspective” av Angela Davis från 1981.

DSC_1394

Så här ser det ut när jag läser!

Texten var verkligen inte så komplicerad som det verkar på titeln, utan första delen av texten använder Davis till att beskriva vilket meningslöst och hjärndödande jobb hushållsarbete är och andra delen av texten går åt till att hitta lösningar. Hon hade också skrivit om hemmafruideologins historia och rasismens påverkan och så vidare, men jag vill fokusera på just hushållsarbetet.

Davis skriver att de feminister som vill jobba för att kvinnor ska få lön för sitt hushållsarbete, eller de som jobbar för att män ska bli mer jämställda och göra lika mycket som kvinnor hemma, har fel fokus.

Hushållsarbete är repetitivt, otacksamt, tråkigt, jobbigt, evigt, isolerande, nedvärderande.

Kvinnor över hela världen måste lägga sina liv på att hålla hemmet i ett OK skick.

Blir det bättre av att de får betalt för det, undrar Davis? (OCH DET UNDRAR JAG MED MÅSTE JAG SÄGA.) Blir det bättre ifall det är män som gör arbetet istället för kvinnor? Klart ett kortsiktigt feministiskt mål måste vara att kvinnor slipper göra allt ensamma, men vill vi verkligen ha ett samhälle i slutändan där varenda människa har två arbetspass- ett på jobbet och ett hemma?

Davis’ lösning har två steg: Först behöver vi utveckla tekniken så att vi inte längre behöver göra hushållsarbetet på ett sånt primitivt sätt. Och sedan kan det finnas ”Teams of trained and well-paid workers, moving from dwelling to dwelling, engineering technologically advanced cleaning machinery, could swiftly and efficiently accomplish what the present-day housewife does so arduously and primitively”.

AngelaDavis

Angela Davis

Det där med tekniken håller jag helt med om! Jag har en smartphone som kan avläsa mina fingeravtryck och connecta med hela världen via internet och TV-apparaterna ser snart ut som ett papper man klistrar upp på väggen, MEN jag måste fortfarande gå runt med en blöt trasa och torka damm från bordsytor som om jag levde på 1800-talet? Hur är detta rimligt? Varför bryr sig teknologiföretag så lite om kvinnor och kvinnors tid men så mycket om teknik som män gillar så att vi har det här gigantiska glappet?

Nu får jag erkänna att det finns tvättmaskiner nu, det finns diskmaskiner, automatiska dammsugare och små handdammsugare. Men för det första är det bara mycket få som egentligen har råd att ha förenklande maskiner, och för det andra sparar de bara halva tiden ändå. Det som händer när man hittar på halvtidssparande maskiner är att man individualiserar problemet, precis som det som händer när man t.ex. fixar RUT-avdrag för hushållsnära tjänster. Vissa har råd och möjlighet, andra inte.

Därför tycker jag teknologin borde utvecklas så städning, matlagning o.dyl. gick snabbt och effektivt och inte behövde göras varje dag PLUS att det måste göras tillgängligt så det inte blir ännu en klassfråga.

Det jag inte håller med Davis om, däremot, är att ett team välbetalda och tränade städexperter ska åka runt och fixa allt hemarbete för folk. Om vi nu är överens om att hushållsarbete är tråkigt och otacksamt, kommer det vara det oavsett om det är skitenkelt. Så varför skulle vi ha folk som jobbar med detta permanent? Davis skriver ju själv att betalda städare inte heller tycker det är så jäkla roligt och meningsfyllt?

 

En lösning

Enligt mig är problemet att vårt samhälle inte är byggt för att förenkla för folk. Idén om att vi ska leva i kärnfamiljer är i sig ganska primitiv (från början av 1900-talet mer exakt när vi hade ett HELT annat samhälle), och den funkar inte ens eftersom folk ändå inte lever i dem. Men trots att den idén är helt opraktisk och ur tiden är alla våra hus och lägenheter byggda efter den, lagarna är formade efter den, arbetet, familjelivet OCH. HUSHÅLLSARBETET är format efter den! Att vi ska bo två och två i stora eller små hus tillsammans med några barn man ska ta hand om helt ensamma plus ha heltidsjobb på åtta timmar om dagen är ganska knäppt när man tänker efter.

Det är inte konstigt att det finns Facebookgrupper som ”Family living- the true story” där folk fotar sina stökiga hem eftersom det helt enkelt är orimligt att ha det städat hela tiden. För frågan kvarstår; vem ska städa och laga mat och plocka och tvätta och se till att hemmet är njutningsfullt att vara i?

homepage-shot

Ganska långt ifrån vardagshemmen, eller hur?

Varför bor vi inte i våningshus med var sina skitstora egna rum och några gemensamma rum där hushållsuppgifterna roteras? De som inte kan pga funktionsnedsättningar slipper, och alla slipper göra allt varje dag. Det kan väl inte vara så att alla nödvändigtvis helst vill leva såhär som vi gör, utan det är väl mest för att folk är för upptagna för att tänka att det finns alternativ?

Jag lämnar det till arkitekter att designa mer levbara levnadsbostäder och till teknologiutvecklare att designa effektivare sätt att hålla efter hushållsarbetet, det finns säkert massor jag inte ens tänkt på. Men Angela Davis’ text revolutionerade verkligen mitt sätt att tänka. Hushållsarbete i sin nuvarande form är primitivt och ineffektivt, och i förlängningen är även vårt sätt att organisera hur vi bor det.

Det måste finnas ett enklare sätt.

Bilder från:

https://thejosevilson.com/angela-davis-failures-leadership/

https://www.antheaturner.com/my-4-golden-rules/