I korthet: I rapporten skriver de om prostituerades (”sexarbetares”) livsvillkor, men låtsas som att allt är på grund av sexköpslagen. De har fel.

Rapporten har mest bara känsloargument

Igår satte jag mig äntligen ner och läste igenom den rapport om svenska sexköpslagen som Fuckförbundet kom ut med i oktober. Den släpptes i samband med den konferens för sexarbetare som de ordnade (har skrivit om den tidigare här). Det var väldigt intressant att läsa rapporten, för det var en samling av alla de argument som avkriminaliserings-sidan har mot sexköpslagen! Sexköpslagen är alltså den lag som förbjuder en från att köpa sex, men det är lagligt att sälja.

Det som tas upp oftast i hela rapporten, och som verkar vara grunden för hela argumentationen, är stigmatisering. De som säljer sex blir stigmatiserade av lagen, lagen skapar fördomar, och om prostitution sågs som riktigt arbete skulle stigmatiseringen försvinna. Det andra stora argumentet är det om migranter, som deporteras eller nekas tillträde till landet om de misstänks ha kommit för att sälja sex (eftersom det inte ses som ett riktigt arbete).

Att organisationer som Fuckförbundet och Rose Alliance existerar, det är helt orimligt! Man behöver bara gå till grunden av vad prostitution är, och vad konsekvenserna av det blir. Här är det helt irrelevant om det finns de som menar att det för dem bara är ett yrke bland andra- lagen kan inte utgå från de mest privilegierade i en situation. Det finns unga som inte behöver gratis tandvård, men ändå finns den lagen, varför? För att lagen inte kan utgå från de som inte behöver den, förstås!

Att Fuckförbundet kämpar för den lilla klick som ser prostitution som ett jobb bland andra, samtidigt som de skiter i dem som faller utanför den klicken, tycker jag är själviskt och verkligen antifeministiskt. De har inget kvinnoperspektiv dessutom, de skriver bara om okönade ”sexarbetare”.

Fuckförbundets argument för att avkriminalisera sexköp

* Sexköpslagen dömer och stigmatiserar sexarbetare.

* Den vanligast rapporterade effekten av sexköpslagen är ”ökad stigmatisering”.

* En sexarbetare vittnar om att klienten kräver lägre pris för att försäkra sig om att det sker frivilligt- och det är på grund av stigmat.

* Om man pratar om allt sexarbete (sic!) som våld, osynliggör man faktiskt våld mot sexarbetare.

* Sexköpslagen gör att de får mindre makt att köpslå med kunder och att polisen trakasserar dem.

* Att fånga kunder blir viktigare för polisen än att skydda prostituerade.

* Misstanke om att migranter kommer sälja sex kan göra att de inte får tillträde.

* Sexköpslagen gör att fler behöver hallickar- alltså att hallickar får en större roll och marknad eftersom mötesplatser är olagliga.

* Att arbetsplatserna är kriminaliserade gör att sexarbetare inte kan träffas och stötta varandra.

Hela den här listan med argument är förstås bullshit. Det stod mer, men det hela kokade ner till detta. Många argument var anekdotiska; en prostituerad berättade om hur hon hade anmält en man för våldtäkt, men när polisen fick reda på hennes yrke konfiskerade de hennes dator. När hon vägrade uppge sina kunder ville de inte hjälpa henne, och hon fick flytta ifrån lägenheten (hela historien var väldigt oklar). Det är förstås hemskt att sådant händer, och hemskt om polisen inte hjälper utsatta kvinnor, men varför är det här sexköpslagens fel?? Vad talar för att just sexköpslagen är det som gör att polisen behandlar prostituerade illa? Hur har de tänkt att dessa enstaka vittnesmål ska kunna övertyga någon om att de kämpar för rätt sak? Hitta vilken lag som helst och det finns någon som inte gagnas av den. Det betyder inte att lagen måste slopas, SPECIELLT inte när det negativa inte ens behöver ha med lagen att göra, som i detta fallet.

Blir så irriterad över att de hade ett sånt stort sjå med att släppa rapporten, och så består den av sånt här.

Men låt oss prata om stigmatisering och migranter! Fuckförbundets två huvudargument för att slopa sexköpslagen.

Stigmatisering av sexarbetare

Stigmatisering av prostituerade började inte med, och kommer inte sluta med, sexköpslagen. Det är ett faktum så självklart att jag inte förstår hur någon kan missa det. Prostituerade blir stigmatiserade i alla länder och har blivit det i alla tider, oavsett lagar hit och dit. DET ÄR PATRIARKATET SOM SKAPAR STIGMATISERING. Det är att personer som säljer sex alltid ansetts vara en lägre klassens medborgare, eftersom prostituerade historiskt alltid varit lägre klassens kvinnor (vilket de själva skriver i sin egen rapport!). De skriver själva hur illa behandlade prostituerade kvinnor blivit genom historien, men skriver ”sexarbetare” istället för kvinnor för att dölja att det handlar om patriarkala samhällsstrukturer.

De döljer att det handlar om kvinnor

På tal om att dölja, så kritiserar de olika aktivister, feminister och medier för att de använder avhumaniserande språk när de pratar om prostitution. Till exempel tar de upp när Kajsa Ekis Ekman (presenterad som svensk feminist) sa att 53-åriga IT-chefer åkte till Thailand för ”cheap cunt” (år 2016). De kritiserar också dem som pratar om att köpa och sälja kroppar och kroppsdelar, istället för att som Fuckförbundet säger, sälja ”tjänster”. De pratar om arbete istället för exploatering, om ”sexarbetare” istället för prostituerade kvinnor eller män, och kritiserar även Nina Rung för sin parallell mellan sexköp och att köpa ”20 kilo fläsk”.

Det de genomgående vill göra, är att dölja prostitutionens verklighet och belägga den med en glatt yta. Varför vill de inte säga att det handlar om att köpa kroppar, varför låtsas som de som att det bara handlar om ”tjänsten”? Om det bara handlade om en tjänst, skulle vem som helst kunna göra det. Varför är det inte i så fall medelålders män som säljer sex, istället för en majoritet av unga kvinnor? Om det bara handlade om tjänsten, skulle vem som helst både sälja och köpa sex. Det som gör det uppenbart att det handlar om kroppar är den överväldigande statistiken. De migranter som utnyttjas i sextrafficking blir det på grund av sin kropp, inte på grund av ”tjänst”.

Migranter deporteras på grund av sexköpslagen

Deras andra stora argument var alltså migration, eftersom migranter som sagt hotas av deportering. För det första, om personer kommer till Sverige enbart för att sälja sex skulle tillåtas, skulle inte det utgöra ett guldläge för traffickare? För det andra, om man verkligen vill skydda prostituerade, varför inte arbeta för att hjälpa dem istället? Statistik har visat att majoriteten av prostituerade vill lämna. Har Fuckförbundet tänkt sig att en avkriminalisering av sexköp kommer hjälpa dem göra detta? Det enda det kommer leda till är att myndigheter inte hjälper dem lämna- om prostitution kommer ses som ett ”riktigt arbete”. DET ÄR BULLSHIT.

De beskriver hur majoriteten av prostituerade (”sexarbetare”) i Sverige är migranter som säljer sex för att försörja sig själva, och deras svar på det är att göra det lagligt att exploatera denna utsatta grupp?? Som säkert ofta inte kan språket, kanske kommer från fattiga förhållanden, förmodligen inte har andra sätt att försörja sig på? Hur kan prostitution i denna kontext ses som något som ska  främjas?? De behöver försörjning, alltså säljer de sex. Det är ingen svår ekvation att räkna ut att de befinner sig i en utsatt situation.

Denna utsatthet erkänner de, men anser alltså att svaret är att detta ska vara lagligt om det är ”frivilligt”. INGENTING ÄR FRIVILLIGT NÄR DET HANDLAR OM ATT TJÄNA PENGAR FÖR SIN ÖVERLEVNAD.

Fuckförbundet låtsas som att alla problem beror på sexköpslagen

Problemet är att de i rapporten tar upp massor av olika frågor som rör allt från prostitution, trafficking, migration, social utsatthet, droganvändning, sexarbete, och sa att det handlar om sexköpslagen. De kallade den för ”20 years of failing sex workers”. I slutet har de en åtgärdslista där det ingår att t.ex. legalisera droganvändning och många vettiga saker som att införa rehabiliteringsprogram för traffickingoffer, men varför inte då kalla rapporten för en beskrivning av prostituerade (”sexarbetares”) livsvillkor i Sverige idag? Varför låta den handla om sexköpslagen, när sexköpslagen har mycket lite att göra med allt de beskriver?

De beskriver ibland olustiga levnadsöden och situationer, men att det skulle handla om sexköpslagen är bara absurt och helt fel slutledning.

Sexköpslagen ska göra det SVÅRT att köpa sex, för att grundsynen ska vara att sex inte SKA kunna köpas, för att handeln med främst kvinnor och barn ska UPPHÖRA. Kalla det inte för en tjänst, kalla det inte för ett jobb bland andra, kalla det för vad verkligheten är; sexuell exploatering. Punkt.

Nu har blogginlägget blivit lite för långt, men jag skulle på riktigt kunna skriva 20 sidor till om den här jäkla rapporten de lutade hela sin konferens mot. Jag vet inte om de är någon ”pimplobby” som de anklagats för att vara, eller om de bara är förvirrade, men någon som inte kan föra en sammanhängande argumentation och saknar slutledningsförmåga borde hållas långt borta från riksdagen och lagstadgarna.

Hur rapporten var skriven var också under all kritik, layouten var hemsk, stavning och språkkontroll ickeexisterande, det gick inte att skriva ut eftersom sidorna var olika stora med text långt ut i marginalerna. Jag hade aldrig kunnat sätta mitt namn på något så amatörmässigt gjort, både själva rapporten och hur den presenterats. Pinsamt.

I korthet: Man kan inte förvänta sig att RFSL ska agera feministiskt, för de är inte till för kvinnors rättigheter. Men de borde inte få använda skattemedel för att motverka sexköpslagen.

I början av oktober höll Fuckförbundet en internationell konferens för s.k. “sexarbetare”, som skulle diskutera sexköpslagstiftningen. Sverige förbjuder ju sexköp, men att sälja sex är lagligt. Fuckförbundet med flera vill avkriminalisera, så att man ska få köpa sex utan att straffas. De menar att lagen “stigmatiserar” prostituerade.

”RFSL anser att sexköpslagen är problematisk och behöver ses över.  Den huvudsakliga anledningen är att en kriminaliserande lagstiftning stigmatiserar redan utsatta grupper.”

– RFSL (källa)

Det chockerande var egentligen inte konferensen, för de som vill avkriminalisera eller legalisera prostitution har många förespråkare i många länder. Det som var uppseendeväckande var att när Fuckförbundet blev avbokade av sin värd, så gick RFSL in och erbjöd lokal till konferensen. RFSL stöttade alltså rent materiellt Fuckförbundets arbete för att avkriminalisera sexköp. Det är ett stort steg från att vagt vilja göra det, till att aktivt driva på den frågan.

Jag visste redan sen innan att RFSL ville göra det lagligt att köpa sex, men det här är något helt annat. Nu har de tagit steget till att agera!

Jag läste en briljant artikel i Aftonbladet som satte det här mer i perspektiv; RFSL beviljades nära 35 miljoner kronor av staten i år. Det kommer med ANSVAR. Att de då väljer att prioritera Fuckförbundet och deras agenda med avkriminalisering är oacceptabelt. De har som tur är fått stark kritik från många håll sedan konferensen hölls. RFSL själva har inte skrivit så mycket, de har adresserat kritiken på sina sociala medier.

En annan grej som stod i artikeln i Aftonbladet var: “Att RFSL driver på för legalisering av sexköp i Sverige och internationellt är obegripligt för den som följt utvecklingen i Europa och världen de senaste decennierna.”

Och där tyckte jag de tappade bollen lite. För det första vill RFSL inte legalisera utan avkriminalisera (här kan ni läsa vad de skrivit om skillnaden), och för det andra är det inte alls obegripligt. Man behöver bara titta på vilken ideologi de följer.

Det som skulle vara orimligt, skulle vara att förvänta sig att RFSL skulle stå för kvinnors rättigheter. De är uttryckligen en organisation för ”HBTQ-personer”. Vad har det med kvinnors rättigheter att göra? Varför skulle en organisation som stöder sig mot queerteori plötsligt ha en feministisk analys av samhället?

Alla rättighetsorganisationer har inte en feministisk samhällsanalys.

Prostitution är alltså en global kvinnofråga. Det betyder inte att kvinnor är de enda som är prostituerade, men det betyder att frågan är könad. Alltså att kön spelar stor roll i frågan. Förenklat kan man säga att män är de som köper sex, och kvinnor de som säljer. Det är därför det finns bordeller runt om i världen fulla av kvinnor dit män går för att köpa sex. I Sverige finns det inga lagliga bordeller, men däremot finns det lägenheter där sexhandel bedrivs (kan man beskriva dem som olagliga bordeller?)

RFSL har inte den här analysen, utan för dem är kvinnofrågan underordnad ”HBTQ-personers”.

Förresten tycker jag ”HBTQ-personer” är ett alldeles för otydligt begrepp för att användas över huvudtaget, den gruppen är jättestor och personerna i den har inte ens samma intressen. Det är därför jag skriver dem inom citattecken; RFSL beskriver felaktigt dem som en enda grupp med samma intresse.

Rent ideologiskt står RFSL alltså långt bort från feminism och feministisk analys. Titta bara på hur de vill göra surrogatmödraskap lagligt, vilket också skulle skada kvinnor. Att de vill göra sexköp lagligt blir nu helt begripligt, när man förstår att de inte har intresse av att jobba för kvinnors rättigheter. Och jag tycker inte heller man kan vänta sig att alla ska ha det.

Det som dock är oroväckande här är att RFSL är en organisation med mycket inflytande, stort ekonomiskt stöd från staten och som har makt att påverka. Regeringen går ju indirekt emot sin egen sexköpslag om de samtidigt stöttar organisationer som jobbar för att ändra den! Hur är det rimligt?

De som vill göra sexköp lagligt kommer förstås jobba för det oavsett, men kalla det inte feminism, och ge dem för fan inga skattemedel. Att de stödjer Fuckförbundet visar bara hur lite de bryr sig om kvinnorörelsen.

Läs mer

Därför måste vi behålla sexköpslagen (ETC)

Simon Häggström: RFSL sviker de allra mest utsatta

Johanna Nylander: Riv upp sexköpslagen

Tidningen Syre om kritiken mot RFSL

I korthet: Systerskap offentligt är att behandla kvinnor och män lika, men systerskap i det privata är att stötta kvinnor villkorslöst.

Lyssnade nyligen på Haveristernas senaste poddavsnitt, och förutom att de kallade alla och sig själva för apor, efterblivna, kastade runt könsord och var allmänt vulgära (varför kalla folk för vidriga lögnare och säga att man ”pissar folk i ansiktet”, kom igen, säger man sånt offentligt?), kom det en timme in i avsnittet ändå upp en intressant diskussion om systerskap som jag själv gått och tänkt på. Jag tänkte först sammanfatta lite kort vad de sa och sedan lägga till mina egna tankar.

Sammanfattning från podden 

Talet om systerskap börjar 01:02:44.

I podden reflekterade de om hur de blev kallade för kvinnohatare när de kritiserade kvinnor som kallade sig för feminister och vänster, men när de kritiserat högerkvinnor och kvinnor med främlingsfientliga åsikter uteblev dessa anklagelser. Axel Luo Öhman (enda vettiga länken med honom) menade apropå det att de som  tror att systerskapet existerar, ändå villkorar det till endast de som håller med dem. Därför får man kritisera högerkvinnor- de ingår inte i “systerskapet” (min tolkning av vad han sa). 

Henrik Johansson la fram en teori som svar: feminister som trodde på systerskapet vill inte spä på hat mot andra feminister, eftersom de anser att de redan får ta så mycket skit. Och här svarade Myra Åhbeck Öhrman i sin tur något intressant; att det snarare handlade om att man som feminist gärna vill ha en enad front utåt.

Kvinnor har ju andra sociala koder (…). Och de innefattar (…) att man inte tar konflikter öppet. (…) Istället för att man ställer sig och skriker på varann, så pratar man privat, man pratar kanske bakom ryggen på folk (…), det är en helt annan typ av visklek med kvinnor än vad det (…) blir med män.

– Myra Åhbeck Öhrman i Haveristerna, avsnitt 54, 01:09:55 

Hon menar att man som kvinna inte vill ta konflikter öppet; ”det handlar om att man inte vill visa sprickor i fasaden”. Enligt Henrik Johansson påverkar myter och historier om att kvinnor bara bråkar dem till att dölja bråken, kvinnor vill alltså inte bekräfta dessa fördomar. Myra tillägger att dessa bråk/sprickor kan uppfattas av feminister som att de underminerar rörelsen. 

Vad är systerskap? 

Det hon sa har jag själv tänkt på, eftersom det på senaste tiden varit mycket diskussioner inom feminismen vad systerskap egentligen innebär och hur långt man kan sträcka sig för att stötta andra kvinnor, och när övergår egentligen kritik av kvinnor till kvinnohat? Jag som kritisk till transideologin har förstås märkt av systerskapets begränsningar, men jag tror att alla kvinnor någon gång har hoppats på mer från fellow kvinnor än vad de fått. 

Ett problem jag alltid ser i diskussioner om systerskap är att man inte kan enas om definitionen av vad det är, och jag tror att det beror på att det finns två olika sorters systerskap. Det finns ett offentligt, och ett privat, så när man pratar om systerskap kan man ibland prata om helt olika saker.

Det finns två olika sorters systerskap.

Ett problem är att det offentliga och det privata blandas samman. Hur är det med Twitter till exempel, om man tweetar någon? Räknas man som två offentliga människor eller två privata? Något som är solklart offentligt är till exempel debattartiklar, annan stormedia, politik etc, och något som är solklart privat är ett samtal mellan kvinnor i ett rum. Det är detta som jag kommer utgå från. 

Offentligt systerskap 

Jag menar att det är oerhört viktigt att inte blanda samman offentligt och privat. Vilket är det problem Haveristerna har när de diskuterar detta- de gör inte skillnad mellan dessa utan blandar samman allt från kvinnor som inte vill spä på hat mot andra kvinnor offentligt, till kvinnor som inte vill ta privata konflikter öppet. Det är alltså helt fel. 

Blanda inte samman offentligt och privat.

Det offentliga systerskapet skulle jag inte kalla för systerskap, utan jag skulle säga att det handlar om att behandla kvinnor med basic respekt för deras person och åsikter, precis som man behandlar män. Alltså i möjligaste mån behandla kvinnor och män lika, och ha en sån respekt för kvinnor åsikter att man tar dem på allvar och inte underlåter att kritisera dem bara för att de är kvinnor.

Systerskap i offentligheten är alltså ganska löst; behandla kvinnor på samma sätt som du behandlar män, men var samtidigt medveten om att kvinnor bedöms hårdare och straffas hårdare för misstag. Haveristerna erkänner själva i podden att de dömer kvinnor med skeva åsikter hårdare än män, och detta är något ALLA MÅSTE SLUTA MED. SLUTA döma kvinnor hårdare än män!!

Privat systerskap 

Privat handlar systerskap om en helt annan grej. I det offentliga är det viktigt att kunna gå in och kritisera andra, ibland ganska hårt till och med (vi har liksom kvinnor som går runt och är nazister, hallå) och denna diskussion får inte hämmas av att vi pratar om systerskap. Men vad är då den privata standarden för systerskap? Jo; att villkorslöst stötta, älska, lyssna på, glädjas åt, fascineras av, respektera, aldrig döma, kritisera försiktigt, behandla med silkesvantar, försöka förstå KVINNOR. DET ÄR SYSTERSKAP.

Systerskapet är något kvinnor ska kunna hämta kraft ur “bakom fasaden”, att veta att man alltid har ett sammanhang man inte blir bedömd i. Systerskapet ska vara en plats man kan slippa bli bedömd efter utseende och prestationer, man ska kunna slippa vara “kvinna” och istället bara kunna vara människa. Man har inte en offentlig roll där man måste kunna bli bedömd. 

Systerskapet är grunden, inte fronten

Anledningen till att vi pratar om hur ofeministiskt det är med kvinnor som kritiserar andra kvinnor offentligt, är att vi har inte det här äkta systerskapet i botten. Den här “fronten” som Åhbeck Öhrman pratade om, som kvinnor är så måna att hålla intakt och visa att man som feminister är enade, är bara viktig eftersom systerskapet bakom fronten inte är tillräckligt stabilt.

Fronten är bara viktig eftersom grunden inte är stabil.

Om vi hade haft dessa feministiska sammanhang, privat, där systerskapet verkligen var ovillkorligt, hade sprickor i fasaden inte spelat någon roll. Fasaden hade kunnat krackelera totalt, feminister hade kunnat stå och skrika på varandra på torget om vilka idioter de var som hade en annan analys, det hade inte spelat någon roll om man visste att man sedan kunde träffas och lyssna på varandra helt villkorslöst och vara människa. 

Systerskap måste byggas från grunden, det är inget som har med någon “enad front” att göra. Låt fronten krackelera, den kommer inte spela någon roll när feminister har en stabil grund av systerskap.