Intressant just nu

I korthet: Saker som är intressanta just nu är koreanskt smink, ickebinära personer, Ariana Grande, internationell feminism och Trisha Paytas. Tycker också att jag skriver för många inlägg som är långa och att jag borde ha fler korta inlägg, vilket är tyvärr är svårt.

Hammarby Sjöstad i våras, när jag skrev som mest

Jag har inte lagt upp lika mycket som jag brukar här på senaste tiden, och det beror på olika saker. Till exempel att jag oftast måste välja mellan att skriva/ha ett socialt liv/ha ordning hemma/göra andra måsten. Nu när jag förbereder mig för att plugga genusvetenskap i höst igen (!!!!!) får bloggen mindre tid vilket är supertråkigt!

Dessutom ville jag från början att den skulle vara ganska lättsam och enkel att läsa, men nu blir det helt oavsiktligt tunga inlägg med mycket text. Har inte lagt upp några jag har skrivit eftersom jag vill ha en balans mellan ”lätta” och ”tunga” inlägg. Här är i alla fall en update på saker jag läser om just nu och är intresserad av:

* Koreanskt smink.

Är helt obsessed med det. Vet sedan tidigare hur vanligt det är med plastikoperationer där, till och med operationer som att ändra om hela käken, alltså själva benen i ansiktet. Här är det jättevanligt med contouring, alltså att med hjälp av smink ändra formen på ansiktet så att t.ex. kindbenen blir högre och näsan blir smalare så att ansiktet ser mer skulpterat ut, men där ska det se mer mjukt och ungt ut. Jag antar att det är en anledning till att plastikoperationer är så vanligt- sminket ska vara så naturligt som möjligt. Här ska en se sexig och vuxen ut med vass eyeliner och tunga ögonfransar, men där ska ögonen se puffiga, nästan röda och barnsliga ut. Det är intressant ur en feministisk synvinkel, eftersom idealen för hur en kvinna ska se ut speglar vilken syn samhället har på henne. Att en kvinna här ska ha stora bröst och se sexig ut men där vara smal och gullig (med motsvarande smink) är intressant.

Koreansk sminkstil

*Ickebinära personer

Jag är med i olika feministiska diskussionsgrupper på facebook, med olika inriktningar. För att göra en lång historia kort blev det en ganska hätsk diskussion om ifall någon som var född man, såg ut som en man och hade ett manligt namn kunde kalla sig för ickebinär. Personligen tycker jag att en får kalla sig vad en vill, men att har en manliga privilegier (till exempel får sjukvård för män, blir lyssnad på mer, blir inte utsatt för sexuella trakasserier på klubbar…) kan en inte vänta sig att få plats på ställen där kvinnor vill få vara ifred. I inlägget i fråga ställdes en fråga enbart till tjejer och en man svarade och skrev att frågan var dum, och sa att han kan säga så eftersom han inte är man utan ickebinär. Jag anser att presenterar en sig själv som man, kan en inte heller räkna med att inte bli kallad för man.

*Ariana Grande

Ä-l-s-k-a-r Ariana. I och för sig har jag gillat henne länge, men nu är det verkligen en annan nivå. Hennes stil är hur cool som helst, hennes röst är to die for och hela hennes person är den perfekta mixen av bitchig, rolig, divig, allvarlig. Bästa låten i min spellista just nu är Dangerous Woman. Jag har till och med börjat ha samma halvtofs som hon har.

Ariana Grande

*Internationell feminism

Försöker läsa om feminism i andra länder som inte direkt är kända för feminism (inte för att något land är det, men ändå). Hur ser feminism ut i Sydkorea? Vad har Sydafrika för kvinnorörelse? Hur ser det ut i USA mer exakt, och i Ryssland? Det enda jag ser från andra länder (och från Sverige tyvärr) är massa personer som hatar på kvinnor, de klär sig fel och ser ut fel och visar för mycket/för lite och har för många killar och feminister är bara arga ologiska kvinnor som dessutom är fula. Det är det jag ser när jag skrollar igenom hemsidor och instagramkonton från andra länder, så det gör mig nyfiken på vilka det är som orkar slåss mot såna krafter. Ett konto på Instagram jag läser mycket på just nu är @beatsexism, ett albanskt konto som publicerar kvinnors och flickors berättelser om sexism i Kosovo och det området. Tänker att jag skulle vilja plugga genus utomlands också.

Jag och mina skor från Turkiet

*Trisha Paytas

Tittar väldigt mycket på Youtube, och en person jag följt där i flera år är Trisha Paytas. Hon borde ha en egen dokusåpa och en egen TV-serie där hon spelas av Angelina Jolie. Hennes innehåll är mycket kring hennes dejtingliv, ”ätshower” (Mukbangs), prova kläder, storytimes (där hon berättar om händelser), och hennes videos är mycket upp och ner då hon själv misstänker att hon har borderline. I ena gråter hon för att hon aldrig kan hitta en pojkvän och inte har några vänner, i andra är hon överlycklig för att hon har gjort sina läppar och har världens bästa personer runt sig (?). Hon har själv sagt att hon vill kunna vara lycklig singel, men att det känns som att hennes värde ligger i om en kille gillar henne eller inte. Samtidigt som hon förstås kämpar för att sluta känna så. Jag unnar henne verkligen hennes 2,8 miljoner följare.

Trisha Paytas

Ska försöka ha med lite lättare inlägg för att blanda upp de tyngre, till exempel är min telefon full av skärmdumpar av saker jag tyckt är roliga/bra formulerat/intressant och det finns fler saker än feminism jag är intresserad av (tro det eller ej) så stay tuned! 🙂

Jun 15

Den svenska kvinnofällan

I korthet: Begreppet ”kvinnofälla” är något en använder för att beskriva hur det går till när kvinnor får sämre livskvalitet än män. Vanligtvis brukar en mena att det är ekonomiskt- t.ex. när en familj får barn och bara kvinnan är hemma, vilket betyder att hon får mycket sämre pension, men jag tycker att ordet borde användas vid mycket fler tillfällen. Till exempel när en kvinna blir utbränd (vilket händer dem mycket mer än det händer män). Tycker också det är viktigt att komma ihåg att kvinnofällor inte handlar om kvinnor som ”väljer fel”, utan om att samhället gör fallgropar som bara privilegierade kan ta sig runt. Vad tycker du ”kvinnofälla” betyder? Vilken är den värsta?

I slutet har jag länkat artiklar och lite läsvärt.

På ett shoppingcenter. Som också är en kvinnofälla.

Visst har ni hört uttrycket ”kvinnofälla”? Hade jag fått en krona för alla gånger jag gjort det hade jag haft en Ferrari nu. Det är verkligen superpopulärt att prata om det i samband med olika uttryck som kvinnoförtrycket kan ta sig på samhällsnivå, alltså att det inte bara är individuella problem som olika individuella kvinnor har utan något som alla kvinnor riskerar att hamna i.

Sen är det förstås jättekonstigt att det är just kvinnor som ska akta sig för att hamna i kvinnofällorna, och inte att vi som samhälle ska jobba för att bygga bort dem så kvinnor kan lägga sin energi på annat, men samtidigt förstår jag att många helt enkelt inte har det intresset. Anledningen till att förtryck idag ens existerar är för att det finns människor som tjänar på att det gör det, och därför är det så svårt att förändra. Men att kvinnor ska ”akta” sig är förstås bara en kortsiktig nödlösning för dem som har möjlighet att göra det, vilket inte alla har!

Detta fixande med utseendet är en annan kvinnofälla.

Det vanligaste sammanhanget att höra ordet ”kvinnofälla” är i ekonomiska, typ att kvinnor tjänar mindre, jobbar mindre, får mindre pension, får jobba mer gratis (hemma, med barn, sjuka släktingar). Nyligen läste jag den här kommentaren under ett inlägg i Facebookgruppen ”Economista- Kvinnor som gillar aktier och privatekonomi:

”Det du beskriver är, som jag uppfattar det, den klassiska kvinnofällan. Mannen betalar hus, bil, båt mm, kvinnan står för de löpande utgifterna och vid en separation står hon med noll och ingenting. Jag har flera kvinnor i min närhet som råkat ut för detta. MEN det ska tilläggas att de var sambos och inte gifta. Ta över halva lånen och ge maken större ansvar över de löpande kostnaderna är mitt bästa tips.”

Personens definition av kvinnofälla är alltså att medan mannens lön kan gå till konkreta saker med säljvärde, t.ex. bil, går kvinnans lön till att handla mat, toapapper, livsmedel saker till hushållet. Sånt som bara försvinner. Och är det inte konstigt att sånt som är ”kvinnors intressen”– t.ex. smink, skor, kläder, skönhetsbehandlingar, frisör, prydnadssaker, bara är konsumtionsvaror medan ”mäns intressen”- t.ex. bilen, bygga hemma, motorcykel/andra fordon, högtalare/tekniksaker etc. är saker med faktiskt andrahandsvärde? (generaliserar förstås grovt)

Jag har fallit i både shopping-fällan och smink-fällan..

En annan definition av ”kvinnofälla” jag läst om är när ett heterosexuellt par skaffar barn tillsammans, men mannen tjänar mer från början och därför bestämmer familjen att det är kvinnan som ska vara hemma med dem och sedan jobba deltid. Det som händer med deras pension är att mannens blir normalhög (beroende på lön) och att kvinnan blir fattigpensionär.

Ett annat problem med den uppdelningen (mannen lönearbetar och kvinnan arbetar hemma gratis) är också en annan kvinnofälla- kvinnan har inte råd att skilja sig ifall hon skulle vilja. Eftersom kvinnodominerade yrken ofta har låg lön blir det ännu svårare att spara ihop ett helt eget kapital (till exempel det Birgitta Ohlsson menar att alla måste ha), och när barnen kommer finns det heller inget utrymme. Förstår ni hur många kvinnor som fastnar i äktenskap/partnerskap som inte får dem att må bra? Och hur många äldre kvinnor som inte längre har möjlighet att arbeta utan också måste leva på mannens pension som blir fast? Visste ni att äldre kvinnor i stor utsträckning blir offer för psykiskt, fysiskt och sexuellt våld? Utan att kunna ta sig ur situationen, på grund av ekonomi och andra faktorer? (en artikel från ETC, en källa från Nationellt centrum för Kvinnofrid)

Att vara medveten om en kvinnofälla är inte samma sak som att kunna ta sig ur den.

Själv skulle jag vilja lägga in andra situationer än bara ekonomiska som kvinnofällor. Till exempel när ett heterosexuellt par skaffar barn och mannen lovar att vara där, men istället drar och lämnar kvinnan när barnet är fött eller när det är för sent för att göra abort. Eller när kvinnan fastnar i att göra allt känslomässigt arbete i relationen. Eller när hon inte blir respekterad på sitt jobb pga. sitt kön men behöver lönen. Eller när hon bara får jobba deltid för sin arbetsgivare. Eller när kraven hemifrån och på jobbet blir så övermänskligt stora att hon blir utbränd. Eller när hon lägger hela sitt liv på att försöka gå ner i vikt, få håret att vara tjockt, få bra hud och bra naglar och vara snygg och solbränd och helt slät.

Och så vidare! Jag vill att allt detta ska gå under uttrycket ”kvinnofälla”, för jag tycker det är ett ganska passande namn. Det finns så många hinder för kvinnor att leva ett likvärdigt liv med män, att jag inte förstår dem som menar att det bara är för kvinnor att ”välja rätt”. Välj rätt man, rätt karriär, rätt pensionssparande, rätt prioriteringar osv, för då kommer du inte vara lika förtryckt som de andra kvinnorna. Problemet är hur privilegierat det är att kunna göra dessa val, det är ungefär som när rika säger att det bara är för fattiga att vara smarta och ”välja rätt” så löser det sig för dem. När samhället nu är fullt av ”kvinnofällor” (finns många fler än dem jag räknat upp) är det inte kvinnor som väljer fel som är problemet, utan själva samhället. Det kan verka självklart, men det är alltid i diskussioner med antifeminister/personer som inte är feminister som detta kommer upp- att kvinnor tekniskt sett har alla möjligheter och därför måste det bero på att de inte är lika ”smarta” som de blir fattigpensionärer och får dålig lön och blir trakasserade på jobbet och blir den som fastnar i att ta hand om barnen ensam.

bonde_pa_riktigt_socialism

En skulle kunna säga det som att vägen är lika lång för båda, tekniskt sett, men kvinnans är full av fallgropar och fällor att ramla in i som hon redan från barnsben får lära sig är önskvärda. Kvinnofällan att vara tillsammans med en sjukligt svartsjuk man får små flickor lära sig är Äkta Kärlek, till exempel, och så är det med många av dem. Ovan var en bild jag tycker illustrerar detta superbra.

Vad tycker du ”kvinnofälla” betyder? Vilken är den värsta? Finns det någon jag missat? (det gör det säkert haha 😊) Finns det andra strategier än total samhällsförändring, eller är det det enda som funkar? Det tror jag i och för sig själv, när detta är så djupt inbyggt i vårt system. Eller, förstås, om kvinnor valde bort att skaffa barn tillsammans med män? Vilket i och med det ekonomiska är svårt för många.

Mer att läsa om kvinnofällan:

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/jonnasima/article23808809.ab

https://www.kommunal.se/sites/default/files/kvinnofalla_kortversion.pdf

http://www.expressen.se/halsoliv/kronikorer/anna-basen/nya-fattigsverige-en-kvinnofalla/

http://arbetet.se/2013/09/06/foraldraledighet-ar-en-kvinnofalla/

http://nwt.se/kristinehamn/nkp-ledare/2016/05/02/svenska-modellen-en-kvinnofalla

Jun 13

Wonder Woman och ”vit” feminism

I korthet: Wonder Woman var skitbra som film sett och absolut sevärd (kommer se den fler gånger!), men jag kommer fram till att den inte är intersektionell, alltså att den bara tillgodoser kvinnor som redan är privilegierade. Till exempel att huvudrollsinnehavaren Gadot har stridit på Israels sida mot Palestina, att Wonder Woman är ljushyad och smal och inte har några funktionsnedsättningar. Tycker ni det går att hylla en film som bara är till för vissa kvinnor som feministisk? Själv tycker jag att det går att älska filmen samtidigt som en förstår kritiken mot den. Det är viktigt att inte bara avfärda dem som säger att Wonder Woman bara är till för de privilegierade kvinnorna som ”gnälliga” utan att ta till sig! Samtidigt som en kan tycka att det är hur coolt som helst att det är en kvinna i huvudrollen.

Längst ner i inlägget har jag länkar till den som vill läsa mer på olika ställen.

Gal Gadot som Wonder Woman

Jag är ledsen för att senaste uppdateringen var alltför länge sedan, det har varit mycket ett tag. Förutom det vanliga så har jag fyllt år, min sambo har fyllt år, min lillebror har kommit på besök, jag jobbar på ett nytt planeringssystem (kan visa det här i bloggen om det är intressant?), men det har varit jätteroligt. Jag håller också på att lära mig åka rullskridskor! Men tyvärr måste jag välja mellan att göra hushållsarbete, eller träffa vänner/familj, eller skriva om något av det ska bli bra. Nu hoppas jag i alla fall att mitt nya system ska hjälpa mig få mer balans att göra saker jag älskar också!

I söndags såg vi Wonder Woman på bio för att fira att min sambo fyllde år igår. Det var den film jag själv helst av allt ville se på grund av all hype, den sades vara ett feministiskt genombrott inom film osv. Och det måste jag förstås säga att den var helt grym om en bara tittar på filmen. Den var full av effekter, närgångna actionscener, bilden av ren styrka i scenerna som visade Dianas uppväxt på Amazonernas ö där kvinnorna tränade tillsammans för att bli de bästa krigarna. Jag hade rysningar ända från början, äntligen fanns det någon för tjejer att identifiera sig med! Som inte var sexualiserad, hade giftermål som högsta dröm eller väntade på att bli räddad. Plot twisten nära slutet av filmen var också skickligt skriven, ska inte spoila nu men en kan säga att allt föll på plats utan lösa trådar. Helt klart sevärd och jag kommer se den igen.

Biolooken

Det finns redan många bra recensioner på den (här, här och här), men jag tycker också det är viktigt att läsa vilken kritik filmen har fått. Framför allt är det valet av huvudrollsinnehavaren som varit kontroversiellt, eftersom Gal Gadot är israel och har kämpat på deras sida. Hon har även kritiserat Hamas i ett Facebookinlägg, och själv fått kritik å Palestiniernas vägnar.

Det som för mig är intressant här är frågan- kan en å ena sidan stötta en skådespelare och film som gör framsteg för kvinnor men å andra sidan förtrycker andra folkgrupper, eller behöver en väga in alla delar för att kunna avgöra ifall en kan stå bakom filmen eller inte? Hur okej är det egentligen att hylla saker som också är mycket problematiska?

Jag förstår både dem som hyllar filmen och dem som inte vill att den ska visas, för jag tror inte att vi kommer framåt genom att ”nöja” oss med att någonting är tillräckligt framåt för just vår grupp. Det är lätt att för mig som är långt borta ifrån konflikten mellan Israel/Palestina, är ljushyad med en normkropp tycka att filmen var fantastisk och att nu behöver vi inte jobba längre än så. Kruxet ligger i att förstå att alla inte är lika priviligierade, det är inte bara att säga ”sluta gnälla, nu har vi ändå fått en kvinnlig huvudkaraktär” när vi själva inte vill höra det från män. Hur många superhjältefilmer har vi med en mörkhyad superhjälte, egentligen? Hur kommer det sig? Kan alla kvinnor identifiera sig med Wonder Woman eller bara de smala och ljushyade?

Rosa läppstift, lösfransar och blågrå ögonskugga.

Att ens feminism är intersektionell betyder att det finns fler faktorer än bara kön som påverkar ens liv, till exempel hudfärg, klasstillhörighet, kroppsform, om en har funktionshinder eller ej. ”Vit feminism” är den feminism som bara pratar om kvinnors frigörelse, men glömmer att t.ex. svarta kvinnor har en helt annan utgångspunkt än vita. Eller att kvinnor från fattiga förhållanden har mycket svårare att ta del av frigörelsen. Wonder Woman och hela produktionen bakom den är inte intersektionell, alltså den tar inte med alla kvinnors livsvillkor utan är mest till för de kvinnor som redan är privilegierade och endast inte är det i förhållande till männen.

Så jag tycker absolut att Wonder Woman är värd att hyllas och ses som ett framsteg för vissa kvinnor, men det som är lätt att glömma är hur andra kvinnor med andra livsvillkor försvinner. Jag vet inte hur mycket som är rimligt att kräva av filmindustrin och Hollywood, men jag kan kräva av dem som ser filmen och älskar den att lyssna på kritiken och förstå var den kommer ifrån.

Här kan du läsa mer:

♥ http://www.newyorker.com/culture/richard-brody/the-hard-won-wisdom-of-wonder-woman

♥ https://wearyourvoicemag.com/more/entertainment/gal-gadot-wonder-woman-white-feminist-hero

♥ http://toofab.com/2017/06/02/wonder-woman-gal-gadot-lebanon-israel-palestine-conflict-reviews-criticism/

♥ http://www.harpersbazaar.com/culture/film-tv/a9992873/wonder-woman-black-women-erasure/

Jun 1

Smink på rutin

Vad tycks om den nya startsidan? Det blev lite strul men nu ska den funka bra igen! Hoppas ni inte tycker det blir jobbigt att behöva trycka sig in på bloggen i menyn istället för att bara skrolla på 🙂

Har haft en idé ett tag om att skriva om smink, men inte ur en allmän synvinkel (har skrivit om utseende här och här annars), utan hur jag själv upplever det och tänker kring det. Som kvinna kan mitt utseende aldrig vara neutralt, utan oavsett hur mycket/lite jag gör med det är det ett statement. Mitt utseende har rannsakats och granskats av både andra och mig själv sedan jag var… jätteliten? Hur liten vet jag inte, men ett tydligt minne är från när jag var 9 år och en pojke i klassen kallade mig ful. Jag skulle också vilja påstå att unga tjejer som växer upp idag gör det med ännu större press på sig att vara fina, tillsammans med resten av samhällets ökande sexualisering av kvinnor och flickor.

Jag helt osminkad, med glasögon och blött hår.

För mig gör det också all skillnad i världen att känna mig ”snygg”, vs känna mig ”ful”. Jag sminkar mig varje dag istället för att helt enkelt lägga tiden på annat, och som jag skrev på min Instagram: ”Det känns som att jag internaliserat bilden av att en snygg kvinna är en självsäker kvinna så mycket att jag inte kan frigöra mig från den och alltså får lättare att bara ta mer plats fixad.” ”Det är som att patriarkatet har byggt en labyrint där alla vägar leder till den konstruerade kvinnligheten; den går inte att välja bort utan att hela tiden ledas tillbaka”.

Det jag menar med det är att det inte är något ”naturligt” att klistra på ögonfransar och pensla färg på ögonen, utan att allt det som vi menar är kvinnligt, egentligen är en konstruktion. Varför annars skulle det krävas så mycket tid och energi att se ”naturligt kvinnlig” ut? Men trots det hade det för mig inte varit något problem, om vissa människor kände att de vill lägga 40 minuter per dag på att förändra sitt utseende. Om det inte vore så att det är specifikt kvinnor som förväntas göra det, och att de kvinnor som väljer att inte fixa sig känner press att göra det. Visst är det konstigt att det som borde vara neutralt- att bara låta sitt utseende vara- blir ett statement och att ändra om det till ibland extrema nivåer- blir det normala?

Med isatta linser, foundation och concealer

Det är så problematiskt att det är när jag har sminkat mig som jag känner mig som mig själv, precis som många andra kvinnor gör. När jag var tonåring drömde jag om att bli mig själv, alltså söt och snygg och sexig i alla andras ögon. När en zoomar ut och tänker kring detta blir det så absurt, hur kommer det sig att det är så många tjejers dröm att vara snyggast, och inte andra saker som skulle vara mycket mindre destruktiva att drömma om?

När jag har varit klasslärare för yngre barn (säg 8-11 år) har jag alltid slitits mellan att fixa mig och att inte göra det på morgonen. Gör jag det så fortsätter jag bara sprida bilden av hur en ”normal” kvinna ska se ut och sätter det exemplet för tjejer i klassen. Samtidigt har barn redan fått bilden av en fixad kvinna= självsäker och lyckad, vilket gör att de blir mer lagda åt att lyssna på det jag faktiskt säger. Jag brukar nämligen ta upp viktiga saker som funkofobi , fatshaming, att en inte får lära sig om kvinnor i skolan i likadan utsträckning som om män. Jag har tyvärr märkt att är jag inte sminkad, tar inte elever mig lika mycket på allvar.

Med lite, lite contouring och highlighter

Det hänger förstås också ihop med andra saker- som t.ex. att en ung kvinnlig vikarie inte blir lyssnad på i tillräcklig utsträckning, och den tendensen syns egentligen överallt. Problemet är att det inte är mer pondus jag får i höga klackar och smink, utan att folk i allmänhet i högre grad väljer att lyssna på mig. Jag ser det också som ett problem att så många kvinnor förväxlar makt och pondus med ett snyggt/ungt utseende, för vilken makt är så pass villkorad som en kvinnas?

”Du kan få ha den här makten, MEN du måste vara under 35, ha långt hår och vara smal. Sen ska du också ha klackar, vara lätt att tycka om och inte kännas hotfull på minsta vis.” Etc. När en snygg kvinna blir satt på en piedestal för att hon är så ”put-together” och beundransvärt fräsch och vacker trots att hon jobbar hårt blir det också enkelt för henne att knuffas ner från den, och jag vill inte vara en del av en kultur där kvinnor behöver vara snygga för att räknas som framgångsrika.

Med ögonskugga och ögonbryn på

Dessvärre är jag det nu, alltså en del av den, eftersom detta är en kultur som fått hållas igenom HELA HISTORIEN. Alla kvinnor som beskrivs som framgångsrika beskrivs också som vackra. En kvinna kan inte vara en ikon, en förebild, utan att också vara vacker (nu säger jag inte att det inte finns undantag, det går alltid att hitta). Alla från Kleopatra till Marie Antoinette till Audrey Hepburn till Beyoncé har beskrivits som vackra, för hur kan de annars vara förebilder?

Detta är ett superbra exempel på hur en som enskild person inte kan ställa sig utanför normen trots medvetenhet om hur skadlig den är. Det finns liksom redan kvinnor som inte fixar sig (eller räknas som ”snygga”), det finns massor, men den status de får är inte önskvärd. Slutar jag med det blir jag bara en av dem, det blir inte något revolutionerande. Det som skulle vara revolutionerande i så fall, skulle vara om omgivningens kollektiva reaktion på en osminkad kvinna var exakt samma som på en osminkad man. Eller om alla slutade att fixa sig, exakt samma dag.

Lösfransar & läppstift pålagt, och nu har håret hunnit torka också. Är detta mer ”jag” än den första bilden?

Jag önskar barn idag kunde ha fler ”fula” kvinnliga förebilder, för det börjar bli dags att bryta den här kedjan nu. Tycker ni inte?

Testa det här: Byt ”roll” för ett tag. Är du tjej, sluta fixa dig, är du kille, börja med det. Hur känns det? Varför känns det så? Är det skönt att gå tillbaka till ditt normala eller jobbigt? Kunde jag göra det typ hela förra året kan du!

Maj 19

Fokus på killar i skolan

Jag tror att de flesta nu har gått med på att vi har ett mansproblem i samhället (hade dock en diskussion igår som får mig att tveka, men jag vill gärna tänka så). En skulle kunna säga ett problem med våld, eller sexuella övergrepp, eller med machokulturen, men dessa problem upprätthålls ju statistiskt sätt av män. Det är inte ett löst svävande våldsproblem som misshandlar ett annat fotbollslags supportrar efter en fotbollsmatch, till exempel. Det är inte bara en oberoende machokultur som stöter ut små pojkar ur gruppen ifall de råkar ha drag som är ””tjejiga””. Så för att komma åt problemet tror jag inte vi vinner något på att säga det, utan adressera faktumet att det är andra småpojkar som gör det. Till exempel.

Eftersom barn efterhärmar det vuxna gör och helt okritiskt, på barns vis, tar till sig det och leker med det och plockar upp signaler vi inte ens är medvetna om att vi ger, är det förstås ett stort problem att män globalt sett inte tar itu med- och avstånd från- våld i alla former. Det försvåras av att det inte pratas om våld per se, utan att pojken som förföljer flickan är ”romantisk”, att fansens bråk på läktaren är att ”älska sport”, att de långa sekvenserna av superhjälteslagsmål i filmer är ”underhållning”.

En annan form av underhållningsvåld

Män står alltså för det mesta av våldet i samhället, enligt all forskning som bedrivits. Det betyder att vi inte kan fokusera på kvinnor och tjejer när vi ska lösa problemet, så som hittills har varit tanken, utan på män och pojkar. I skolan hade vi tjejsamtal med läraren där vi pratade om bl.a. killar och hur vi skulle förhålla oss till dem, det finns kvinnojourer där kvinnor som blivit utsatta för våld i hemmet får hjälp och stöd, det finns otaliga kurser för kvinnor där vi ska lära oss att ”prata högre” och ”ha mer självförtroende” och ta för oss mer. När jag har hört om jämställdhet i skolan, har det pratats om att tjejer ska ”tuffa till sig” osv. Det alla lösningar har gemensamt är att de fokuserar på tjejer, när det egentligen inte är de som är problemet.

Som sagt gäller detta också i skolan, att när killar tar all plats i klassrummet är det inte de som ska lugna ner sig, lära sig att lyssna och visa hänsyn så som tjejerna gör, utan att istället tjejerna ska lära sig att prata högre och säga ifrån, inte låta sig trampas på eller trakasseras. När jag har varit ute i skolorna, har jag faktiskt sett att tjejer hjälper varandra med svåra uppgifter, lyssnar mer på läraren (mig hehe), inte börjar slagsmål eller skriker på varandra under lektionstid. Jag ser det alltså som att de inte är det primära problemet, det är inte tjejer som ska fokuseras på i första hand utan killar.

En parkering killgäng brukar hänga på.

Men precis som jag skrev i ett annat inlägg, kommer värderingar och beteenden inte i första hand från skolan, utan de kommer hemifrån och från den media barnet konsumerar. Sen växer kanske beteendet i skolan när lärare och andra barn visar att det är ”så det ska vara”, de får medvind helt enkelt. Jag tror tyvärr det finns ganska få alternativ för pojkar, det är att antingen följa normen eller bli ”utstött” och det blir värre ju äldre barnet blir. Därför blir det för mig, som har tänkt fokusera på skolan, svårare att komma åt problemet.

Samtidigt som jag skriver detta ser jag på Facebook ett levande bevis på exakt hur illa det är med att pojkar tillåts vara hänsynslösa från start:

Screenshot_20170519-140304

Detta är verkligen inget nytt (tyvärr)! Det finns ingen anledning till att fortsätta vänta med jämställdhetsfrågorna. Det finns inget viktigare just nu, och enligt mig börjar vi med att utbilda lärare och pedagoger för elever/barn i alla åldrar. Dels för att jag inte kan förbjuda vissa media för pojkar, och inte heller få föräldrar att ändra i sin uppfostran. Men som jag skrivit tidigare– en engagerad pedagog kan göra mer för jämställdheten i en klass än vad alla feministiska skribenter i världen kan!

Jag menar, har pratat med lärare många gånger om detta och bara mött förståelse varje gång. Såhär glad blir en av det!

Maj 16

Kristyna Martelli dog på operationsbordet

På en tjejs Instagramsida var det någon som nämnde namnet ”Kristyna Martelli”, att hon skulle sluta som henne ifall hon inte aktade sig. Jag hade lite extra tid och sökte på namnet i den kryptiska kommentaren. För den som inte vet är Kristyna Martelli stor på Instagram, spelat in porr och är känd för sin kropp skulpterad med hjälp av plastikkirurgi. Hon är en av många som gjort det till sitt livsuppdrag att komma så nära ett dockutseende som möjligt, ett fenomen som är vanligt över hela världen. Det finns kända och okända ”Human barbies”, ”human dolls”, HBDs (human blow-up doll), ”human anime characters” och så vidare. Det verkar vara önskvärt att ta det kvinnliga idealet till en extrem nivå, allt från stora rumpor till smal midja, till stora bröst, till felfri hy, till liten näsa, stora läppar, höga kindben, långt hår, stora ögon och en lång radda fler attribut som är mallen till hur en attraktiv kvinna ser ut.

Pixee Fox vill se ut som Holli Would.

Enligt vissa källor ska Martelli ha gjort minst 100 operationer av bara rumpan, och otaliga fler av bröst och ansikte. Hon var en av dem som helt och fullt internaliserade samhällets bild av den perfekta kvinnan och gjorde den till sin från väldig tidig ålder- hennes plastikkirurgiresa började när hon var 17. Men medan andra unga kvinnor som gör operationerna inte får fysiska skador av dem, fick Martelli på sin sista operation av rumpan en attack på operationsbordet och dog (källor här och här) 23 år gammal.

Det sorgligaste av det hela är att hon aldrig fick se vem hon var på riktigt, bortom den bilden av sig själv som vårt samhälle har skapat av henne. Det är ingen slump att alla dessa kvinnor som säger sig ”gå sin egen väg” och ”vet vad de vill” och gör fillers och kirurgi till oigenkännlighet alla råkar vilja se ut exakt så som måttstocken för en attraktiv kvinna ser ut idag, om än på ett extremt sätt. Den kanske kändaste personen från Sverige (det finns i och för sig många som omfamnar idealet på samma sätt..) kallar sig Pixee Fox och hon har gjort det till sin karriär, livsmål och livsstil att se så perfekt ut som möjligt. Och visst är det grymt och entreprenöriellt att kunna göra sitt utseende till en karriär och inkomstkälla, men jag har ändå på alla sociala medier avföljt alla personer som har ändrat sitt utseende efter normen för att en blir så sjukt påverkad.

Vid sminkmontern på Kicks.

Kristyna Martelli är inte den enda som gjort det till sitt livsmål att se så bra ut som möjligt. Även om hon tog det till nivå som hennes kropp inte klarade av har vi alla på något sätt internaliserat utseendenormerna, och så länge flickor växer upp med bilden av att en vacker kvinna är en lycklig kvinna (som vi tvångsmatas med från alla håll) kommer vi fortsätta få nya Martellis och Pixee Foxs. Ekvationen är enkel, att ju vackrare du är desto lyckligare är du, visst känner alla kvinnor igen det från sin barndom och ungdom speciellt, vem ville inte vara den tjejen som alla killarna ville ha och som folk vände sig om efter på gatan? Jag önskar att barn idag istället fick veta att utseendet bara är något neutralt en har, inte något som definierar hela ens person och värde.

Detta är alltså inte bara ett tjejproblem som tjejer skapar helt oberoende. Minns ni från skolan när killar kunde göra listor på de snyggaste tjejerna, listor på de bästa brösten och rumporna, få tjejer att må dåligt över sitt utseende helt oemotsagda av lärare och föräldrar? Det är praktiskt taget omöjligt idag, som tjej, att välja bort utseendet som en stor del av ens liv. Vi bemöts bättre av att vara smala och snygga, snygga människor får SÅ många fördelar bara av att vara det. Så vi kan stå och peka finger åt personer som går under kniven om och om igen tills deras kropp går sönder, men det ändrar inte faktum att vi också har integrerat den patriarkala synen på skönhet.

Vid prinsessdelen på Disney store i Mall of Scandinavia

Jag använder lösögonfransar, smink och högklackade skor och kan prata om att det är mitt eget fria val hur mycket som helst, men faktum är att förtrycket av kvinnor och flickor inte alltid ter sig som ett tvång. Martelli valde själv att lägga sig på operationsbordet, kvinnor från åldrarna 8 till 90 väljer själva att banta, och synen på kvinnors kroppar som deras främsta attribut är så djupt rotad i vår kultur att det skulle ta 100 år av kontinuerligt arbete att ändra det.

Dock är alltid medvetandegörandet det första steget, och jag tycker att det är där vi måste börja. Det är inte något ”naturligt” att kvinnor ska vilja ha längre ögonfransar och bättre hy än män, det är insocialiserat och kan vi rikta flickors energi från sitt utseende till att hitta egna livsmål måste vi absolut göra det. Sen behöver vi förstås komma ihåg att patriarkatet inte står och faller med kvinnors utseendefixering, men att det ändå är en stark post och något vi måste ta itu med snarast.

Maj 6

Pedagoger och jämställdhet

Tidigare har jag skrivit om att jag vikarierar på olika förskolor och skolor, och har även tagit upp erfarenheter därifrån, ur ett genusperspektiv förstås. Jag har skrivit om vad jag tycker att föräldrar kan göra för att vända utvecklingen av pojkar som våldsamma och flickor som undfallande (en grav förenkling men det står mer i det inlägget), och nu kommer jag skriva vad pedagoger kan göra. (Skrolla ner ifall ni vill hoppa direkt dit)

Utanför en lokal förskola

I klassrummen ser vi samma mönster som börjat redan på förskolan; pojkar tar sig mycket utrymme på bekostnad av flickors space. Nämn en klass som inte har sina ”bråkstakar” och sin ”clown”? Är det en slump att det alltid är pojkar som blir de som får dessa roller i klassen? Ifall en inte har ett genusperspektiv på skolelevers beteenden och problem är jag rädd att vi aldrig kommer kunna komma fram till en lösning. Jag tycker det är ett problem att så många lärare inte också är genusvetare (eller har läst genusvetenskap), eftersom att det då blir svårt att se stora strukturer och hur de påverkar i mikronivå i klassrummen och på förskolor. Jag ska ta ett exempel:

Till exempel har vi har ett problem med våld i samhället. Det är nästan uteslutande män som står för det här våldet. Att så många kvinnor behöver bo på kvinnojourer och att så många män misshandlas varje år är ett bevis på hur stort problemet är. Var kan vi se det här våldet reproduceras? Jag kan se det i boxningsmatcher, i olika sporter och bland sportfans, i filmer riktade mot män, i krigen och oroligheterna runtom i världen, i slagsmål på krogen, i den pågående upprustningen i mäktiga länder. Jag har tagit exemplet superhjältar förut, men det är tacksamt att använda eftersom det är så tydligt. Superhjältefilmer innehåller mycket våld. För den goda sakens skull, ja, men det är fortfarande gator som rivs upp och skyskrapor som faller spektakulärt och människor som skrikande flyr för sina liv medan den Onde och den Gode har ett slagsmål på liv och död.

Bildresultat för kvinnor och män i media

Illustration av kvinnors och mäns representation i media. Källa

Vi ska inte tro att unga pojkar inte tar åt sig av allt detta. Samhället skapar ett ideal av muskler, hårdhet, hänsynslöshet och okänslighet för män som pojkar gör sitt bästa för att leva upp till och som helt utesluter flickor och kvinnor förutom som romantiska intressen och typ som Cat woman som är jääkligt snygg. Eftersom flickors perspektiv saknas i så många barnprogram och andra medier (klicka gärna på länkarna) lär sig inte pojkar heller ta hänsyn till dem, det finns helt enkelt inget incitament till att göra det och barn kan omöjligen lära sig själva. Eftersom samhället faller i att kompensera för de skeva könsrollerna vi har där pojkar får ta plats och flickor inte får lära sig att platsen är lika mycket deras, krävs det mycket av skolan för att göra det. För som ni ser finns det ett tydligt samband mellan pojkars inlärda hänsynslöshet och manligt våld. (OBS generaliserar som sagt för att kunna skriva på en strukturell nivå)

Här är saker pedagoger kan göra idag för att påverka sina elever:

* Att aldrig kommentera barns utseenden.

Speciellt inte tjejers, för speciellt de kommer få höra saker om sitt utseende hela tiden ändå. Att hela tiden säga att de är fina, deras hår är fint, deras kläder är fina osv skapar bara känslan hos dem att det är viktigt att de är fina. Kommentera det de gör, inte hur de ser ut. Det är jätteviktigt för dem att bli bedömda efter sina meriter och inte sina utseenden! Uppmuntra också barnen till att ge komplimanger efter vad de gör snarare än efter hur de ser ut.

* Att vidareutbilda dig själv

Eftersom att jag tycker genusvetenskap är det intressantaste och viktigaste som finns tycker jag förstås att alla borde läsa minst 1 kurs i det. Det tycker jag är samhällskunskap och allmänbildning. Oavsett om en håller med eller inte är det bra att vara påläst, och det blir lättare att själv se vad som behövs göras för större jämställdhet i klassrummen. Sedan finns det helt fantastiska (ljud)böcker, filmer, bloggar, facebookgrupper/sidor, Instagramsidor, poddar, artiklar därute på alla nivåer, för tyvärr vet jag att inte alla har möjlighet att plugga något mer. Jag kommer sätta upp en sida här på bloggen för tips. Och eleverna själva älskar att lära sig om feminism (även om de förstår att det är feminism det handlar om eller inte)!

* Att lära ut om kvinnor

Det gjordes en undersökning på historieböckerna i skolan, och det visade sig (surprise) att långt över hälften av de nämnda var män. Kvinnor fick mellan 10 och 16 procent. Det är inte förvånande, men i samband med den överdrivna representationen av män och underrepresentationen av kvinnor i övriga samhället blir det ganska allvarligt. Barn växer upp utan att veta hur mycket kvinnor har bidragit till historien och vårt samhälle, och både flickor och pojkar får manliga förebilder. Antalet pojkar som har kvinnliga förebilder är nästan icke-existerande. Därför är det viktigt att lärare kan kompensera snedvridningen och tänker på att ta upp kvinnor så mycket som möjligt i olika sammanhang.

Lek för livet är en perfekt slogan för en förskola!

* Prata med föräldrarna

Vad får pojkar för bilder från sina pappor? Säger pappan därhemma att tjejer inte kan spela fotboll? (har hört riktiga skräckexempel) Tycker föräldrarna att ”flickor ska vara flickor och pojkar ska vara pojkar” och undviker att ge sonen rosa kläder eftersom det kan göra honom homosexuell? Får flickor höra att de är ”barbie” och ”söt liten docka” och ”maaammas lilla flicka” dagarna i ända? Uppmanas pojken hemifrån att inte gråta eftersom det är för tjejer, eller flickor att inte prata så högt? Jag vill förstås inte lägga skulden på föräldrarna i nånting som hela samhället är med och bidrar till, men vi måste komma ihåg att starka värderingar kring könsroller oftast kommer hemifrån när det gäller barn. Därför kanske det inte räcker hur ofta barnet i skolan får höra att flickor och pojkar är precis lika bra, när hemmet visar precis tvärtom.

Det finns så otroligt duktiga pedagoger där ute, och jag tycker det är synd att genusdimensionen inte läggs till i deras undervisning, så som skolinspektionen skriver i en färsk rapport. En bra och engagerad lärare kan göra mer för jämställdheten i en klass än vad alla feministiska skribenter i världen kan, och det tycker jag vi måste ta vara på.

Maj 1

Norge

Vi var på en konsert med Lars Winnerbäck i januari, som en del i en weekend i Norge. Hotellet låg mitt i Oslo, och ingången var mitt emot en stor, vit staty av Kate Moss i bikini som hade lagt upp båda benen på nacken. Bara under den stund jag stod där kom det fram flera killgäng för att fota sig där samtidigt som de tog på hennes bröst och ben. Detta var alltså en av de första bilderna jag fick av Norge (har aldrig varit där förut) så jag fick tänka ”andas… vi ska bara se Lars imorrn och sedan åka hem” för att inte börja ha katastroftänk direkt.

Rena flugfångaren för objektifierande män.

Norge är speciellt! Ett mycket speciellt land. Visste ni att allt, precis allt, är stängt på söndagar? När jag kom på att jag glömt packa med mig trosor och kom på att inte en enda affär var öppen för att kunna köpa nya var jag mest förbannad över lagen (att allt ska vara stängt på söndagar). Nu har jag tänkt ett varv till och är fortfarande sur men tänker också- finns det någon poäng med att det en dag i veckan bara går att köpa blommor och saker på 7-11 (detta är det enda som får vara öppet)? Kanske är vi i Stockholm så insnöade på att kunna handla NON STOP varje dag i veckan och från 9 på morgonen till 9 på kvällen att vi bara tror det är nödvändigt fast att det bara är ett påhittat behov?

Står på Karl Johann i min vinterjacka

När jag började tänka på att det kanske egentligen var originellt och ett ”taking a stand” mot behovet att bara handla och handla kände jag mig mer som en otålig jävla Stockholmare som tränger sig in i tunnelbanevagnen trots att nästa går om 2 minuter och måste ha sakerna NU!! Tack Oslo för hur sur du gjorde mig med alla stängda affärer och för att jag fick en tankeställare såhär i efterhand. Vem vet, jag kanske ska börja med att ta en dag i veckan när jag inte utnyttjar min möjlighet att göra vad fan jag vill när jag vill. Människor har levt så i alla tider, varför skulle inte jag; vilodagen uppfanns ju av en anledning. Tänk om det bygger karaktär (som folk sa på 70-talet).

Men så sjukt fina gallerior de hade! Det här är Citygallerian i Norge.

Apr 28

Radikalfeminism

I februari var vi på en föreläsning med en av mina favoritfeminister, nämligen Fanny Åström. Hon bloggade mycket förr men skriver nu mest på Instagram (precis som många andra debattörer gör). Jag var så himla pepp på det att vi åkte till Göteborg över dagen för att se föreläsningen och det var så värt! Har en hel massa anteckningar i mobilen och kommer ihåg en hel del så ska försöka dela med mig av saker jag tycker är värda att veta och tänka på, hoppas ni tycker det är lika tänkvärt som jag!

DISCLAIMER Fanny menar att alla kvinnor borde vara lesbiska och att det är helt och hållet möjligt. Bra att veta som bakgrund.

Idag är det enda sättet för kvinnor att få en självklar plats i samhället, att genom att vara kvinnor. Det som här menas med kvinna är den politiska positionen- en ska leva med män, bygga sitt liv runt en man (alla har väl hört talas om kärnfamiljen med villa, volvo, hund?). En kvinna ska också bekräfta män genom att vilja att de ska tycka om ens yttre, skratta åt deras skämt, bekräfta mäns världsbild helt enkelt. Kvinnor kan alltså inte ha en självklar plats i samhället genom att bara vara människor, såsom män kan, utan vårt sätt att få den går genom män. (Detta tycker jag märks tydligast i att vi har män, och så har vi deras fruar. Presidentfrun, fotbollsfrun, DJ-flickvännen, flickvänner till plastikkirurger, TV-stjärnor, hockeyspelare, VD:ar, affärsmän, etc. Männen har själva positionen medan kvinnan får sin position genom mannen). Kvinnan reduceras alltså till sitt kön, enligt denna logik.

Genom att bli lesbisk försvinner alltså denna position, det finns inte längre en självklar plats som utmätts åt en. (Har ni tänkt på att det finns fler homosexuella män i framstående positioner som makeupartister, designers, artister/musiker, konstnärer, författare osv än vad det finns lesbiska kvinnor? Det beror på det här.) Därför kan det kännas obehagligt för kvinnor att tappa den säkerheten som det innebär att vara tillsammans med män, en vill alltså inte bli lesbisk på grund av sociala orsaker. Det blir enklare att vara ihop med en man i hela sitt liv även om det inte känns helt bra, än att utforska hur det skulle vara att leva med en kvinna. Genom att bli lesbisk försvinner alltså till och med möjligheten att få en position via en man.

Sen detta om valmöjligheter. Tekniskt sett har vi (i princip…) alla lagliga rättigheter vi kan behöva för att tekniskt sett vara jämlika, vilket ibland kan göra det svårt för feminister idag att förklara exakt huri förtryck mot kvinnor visar sig i Sverige idag. (Det har vi liberalfeminismen att tacka för! Den fokuserar mest på offentliga rummet och saker på ytan typ lagar). Å ena sidan kan vi välja att vara lesbiska, eller att inte raka benen, eller att inte skaffa barn och vägra ha en man som chef (om en vill vara extra radikal haha), men det som spelar roll här är premisserna som valet görs på. Får kvinnor som väljer fritt lika mycket privilegier som kvinnor som väljer det som är inom mallen? (med privilegier menar jag till exempel att slippa bli trakasserad, få kommentarer eller bli utestängd) Därför är det för kvinnor många gånger ett helt självklart val att ingå i patriarkatet och vara ”självreglerande”.

Det finns en idé inom radikalfeminismen att mäns kontroll över kvinnor sker genom att de har tillgång till kvinnors hushållsarbete gratis, deras familjearbete gratis (föda barn, ta hand om dem, det som har med barn att göra), deras emotionella arbete gratis, deras sociala arbete (arbetet med att upprätthålla ett socialt liv) gratis. En grundpelare i kvinnoförtrycket är också att män har tillgång till kvinnors kroppar; alla som har hört talas om våldtäkt, tjatsex, tafs, husfridssex etc vet det. Det betyder alltså att kvinnor för att lösa sig själva från förtrycket behöver sluta ge män tillgång till sina kroppar (genom sex och genom gratis arbete).

Sedan pratas det ofta om att eftersom mannen i ett hushåll vanligtvis tjänar mer än kvinnan, är kvinnan en ”parasit” som glassar runt på hans lön och får det enkla jobbet att gå runt hemma. Men tittar man från ett vidare perspektiv än det rent materiella, så ser vi att män faktiskt tjänar mer på att vara med kvinnor än vad kvinnor får ut av att vara med män. Här kan ni se att kvinnor som skiljer sig blir generellt lyckligare medan män blir olyckligare, och detta har inget med pengar att göra. Eftersom kvinnor oftast har ett större socialt nätverk, fler vänner, tätare band till barnen (eftersom de tagit hand om dem…) och resten av familjen klarar de sig bättre som singlar än vad män gör. Tyvärr, måste jag säga! Det är ganska sorgligt hur mycket ensamma män det finns (mest äldre, men kanske yngre också?). ~~Men personligen tycker jag att de som tycker att kvinnor åker runt på en räkmacka och snyltar på mäns pengar, kan sitta där ensamma med sitt kapital och undra varför de är så olyckliga~~.

Och slutligen tyckte jag att Fanny sa en fantastiskt bra grej om att inom feminismen pratas det ofta om ”patriarkatet”, om ”strukturer”, om ”samhället”, som att allt det vore en slags egen kraft som bortkopplat från människor hade makt att förtrycka vissa och ge andra makt. Istället är det viktigt att poängtera att det är människor som upprätthåller patriarkatet, och att män tjänar på att det finns. Det är inte någon frikopplad kraft som handlar helt av egen vilja, utan det existerar eftersom faktiska män har faktiska saker att vinna på det. Det blir lättare att göra något åt ifall patriarkatet blir något konkret.

Det blir alltså en hel del jag tar med mig därifrån. Tycker ni det finns något som är extra kul att veta från inlägget?

Testa det här: Försök att göra ett val som inte är ”ok” att göra enligt vårt samhälle. Det kan vara att ha en kort klänning fast att du är överviktig, inte raka armhålorna om du är tjej, ha smink som kille eller kanske säga emot någon som säger något sexistiskt. Då märker en att det inte är så enkelt att göra ”fria val” på ett praktiskt sätt.

Hittade en bild från föreläsningen i vintras.

Apr 25

Tjejpepp med Caroline <3

Detta inlägg hade jag egentligen tänkt skriva som ett sms bara men hej carro hoppas du inte har nåt emot att jag lägger upp det här hehe men det är för positivt för att inte göras. 🙂

Vi har känt varandra sen 2014, när jag flyttade till Stockholm och inte kände nån typ och tyckte det var ssåå ttråkigtt att mest vara hemma och kolla på serier. Som vanligt med mig tog det ett bra tag innan vi kände varann bra (nu vet jag att det är pga asperger buut still) men är ju så jävla glad över att vi gjorde det! Är inte alltid bäst på att visa det så sorry för det. Men eftersom du har vart så himla nere nu ett tag med SÅ mycket som har hänt (många personer också tyvärr) har jag skrivit massa saker som gör att du är bäst och borde ha det bästa självförtroendet ever. ❤

Bild från Cafe Opera i Stockholm

Tiiill exempel så har du alltid peppat mig jättemycket, typ när jag fick reda på mina diagnoser så påminde du om hur mycket drivkraft folk med diagnoser har att genomföra sina ideer, det var när jag hade pratat med en feminist jag ser upp till mycket och som tyckte det var en bra idé att starta det där företaget jag pratar om hela tiden (inom feminism), men tänkte att äsch det kommer ändå inte gå. Så egentligen vet jag inte ens om jag hade börjat skriva här på bloggen ifall du inte hade skrivit så mycket positiva saker? Hur hade detta gått ifall jag inte hade haft nån stöttning alls?

Sen är du verkligen den jag pratar med som förstår feminism så himla bra. Det är en sak att på ett diffust sätt tycka att ”män och kvinnor ska ha lika lön” och att ”det är dåligt med våldtäkter”, men det är en helt annan sak att ta feminismen och applicera den på sitt eget liv och sina egna åsikter. Det är också något ingen annan kan göra åt en- det går att ha läst feministisk teori i flera år utan att förstå hur det hänger ihop med ens eget liv (tro mig jag vet). Därför har jag så svårt med de flesta att prata om mina idéer om jämställdhet, men inte med dig för du är så jävla smart (sen att du redan var feminist är väl en viktig del haha).

Och att du alltid brinner för dina åsikter! Vare sig det är kärringen på vårdcentralen som kommenterar ditt utseende eller gubbjäveln som påstår att feminismen har gått för långt, eller vad du tycker om terrorister (och vad du vill göra med dem lol) så kan en aldrig anklaga dig för att vara intetsägande eller mesig. Det existerar bara inte och det är alltid lika kul att höra nya saker du fått starka åsikter om!

Hade tänkt skriva här att vilken man som helst skulle älska att vara ihop med dig, men kom på att det inte är sant. Alla snubbar som är öppet eller smygsexister skulle hata att vara ihop med någon som har riktiga åsikter och som är *flämt* feministiska! Så sållar du bort dem som ändå inte är nåt att ha.

Bild från Ibiza 2016.

Och till sist hur jäkla bra på relationsarbete du är. Hur orkar du ta in hur alla känner och försöka se till att folk mår bra hela tiden, även om jag hade velat är det svårt att göra det på din nivå! Skiter i om det är en kvinnofälla att vara superbra på relationer, här tycker jag inte att tjejer ska bli sämre på det så att det ska bli jämställt. Du får lära mig hur en känner av folks sinnesstämningar så bra, nästa gång vi fikar får du lära mig det haha. För att få människor att må bra är det som gör att kvinnor har så mycket bättre relationer än män, lever längre och har mycket fler nära vänner långt upp i åldrarna. Alltså att det är jätteviktigt och bra!

Skrev detta för jag vet att jag suger på komplimanger men tycker ändå det är viktigt att du vet hur skitbra du är ❤

Bild från när vi firade födelsedag!

	Cecilia på Den svenska kvinnofällan
	Zaitzova på Smink på rutin
	Anna på Smink på rutin
	Zaitzova på Fokus på killar i skolan
	Anna på Fokus på killar i skolan

Regina Zaitzova

Feminism på modet