Slutar med genusvetenskap

Jag brukar inte vara jättepersonlig här på bloggen för att den ska kunna vara mer av allmänintresse, så detta blir något av ett undantagsinlägg.

Det blir typ ett inlägg i veckan nu, och det har hittills berott på att det har varit så mycket med skolan att jag helt enkelt inte hunnit med. Det var ganska mycket jag inte hann göra längre på grund av skolan, men det var helt okej eftersom jag verkligen ville plugga och det ändå var det roligaste jag visste, typ. Att börja plugga genusvetenskap var typ mitt bästa beslut, tyckte jag.

I söndags kom jag fram till att jag verkligen inte skulle kunna fortsätta plugga längre. Jag var inte klar med hemtentan och den nya delkursen skulle börja på måndag, och dålig med stress som jag är blev det bara för mycket. Det har egentligen varit alldeles för mycket ända sedan första veckan, men jag fortsatte liksom bara. Jag visste ju att det skulle bli mycket så jag försökte hitta olika strategier för att klara det ändå, och det säger väl nåt att det inte gick i alla fall. Jag visste redan att jag inte skulle kunna jobba heltid, men finns det nån som har asperger som kan jobba med något över huvudtaget? Eller som kan jobba med det jag vill jobba med?

I de Facebookgrupper jag är med i verkar de flesta gå på aktivitetsersättning och vara med sina husdjur/gå i skogen på dagarna. Och helt ärligt tänker jag att det är lika bra att jag också söker det, det funkar ju inte att bli helt utbränd efter bara 1 veckas skola.

Genusvetenskap och feminism är fortfarande det absolut det roligaste och viktigaste, men att köpa ett 3000-bitarspussel att sitta med istället är risken för besvikelse inte lika stor i alla fall.

Följer ni mina sociala medier kan ni se när/om jag postar något vettigt här igen, och om den där Youtubekanalen jag tänkte sätta upp blir av. Men just nu känns det bara som om det inte finns något jag skulle kunna klara av att göra. Tack för alla fina meddelanden jag fått av er!

Sep 27

Fokusera inte på Hanna Wigh

I korthet: Det är viktigt att Wigh ska få upprättelse, men det skulle inte förändra något för kvinnor generellt om hon fick det. Därför är det mer produktivt att engagera sig feministiskt istället för att sitta och vara chockerad/upprörd över Sverigedemokraterna.

Jag har blivit ombedd att skriva en analys om Hanna Wigh! Och det som händer kring hennes polisanmälan av en av Sverigedemokraternas riksdagsledamöter. Hon har sagt att hon blev utsatt för ett sexuellt övergrepp av honom och berättade det för flera andra inom partiet som inte gjorde nånting. Det finns redan flera andra som har skrivit om detta, typ Lady Dahmer som har skrivit ett superbra blogginlägg om hur SD säger att de är så ”kvinnovänliga” samtidigt som de motarbetar feminism.

Bild från ett engagemang.

Helt ärligt är jag inte jätteförvånad över att miljön inom SD liknar ett ”verkstadsgolv” (källan är en låst artikel) och att kvinnor hotas till tystnad med sexuellt våld. Och klart det är hemskt och så att kvinnor inom partiet blir utsatta, men jag tror i alla fall inte att de kommer börja analysera varför de blir utsatta och hur de kan kämpa emot mäns sexuella våld på ett strukturellt plan. Det skulle nämligen betyda att de skulle bli tvungna att bli radikalfeminister och gå helt emot sitt partis värderingar, och det är ganska långt borta.

Därför blir jag såå uttråkad över hela debatten kring sverigedemokraterna, Hanna Wigh och det sexuella övergreppet. De kommer inte ändra åsikt, hon kommer inte ändra några åsikter, SD:s väljare kommer inte bry sig som vanligt utan fortsätta rösta på dem. Det finns så många andra saker media skulle kunna fokusera på just nu, saker som faktiskt gör skillnad, känner jag. Det finns massor av feminister som kämpar för att förändra alla kvinnors villkor på riktigt i olika organisationer, i akademin, på olika arbetsplatser, i skolor. Visst behöver Wigh få upprättelse, men den upprättelsen kommer inte förändra något annat än för henne själv.

Jag menar alltså inte att jag inte har någon medkänsla för henne eller för de andra kvinnorna inom partiet! Jag menar att jag blir uttråkad av hela processen eftersom den inte är så annorlunda andra processer där kvinnor utsätts för övergrepp, anmäler, och blir misstrodda. Borde inte alla som blir upprörda över övergreppen inom partiet sluta vara chockerade och istället börja kämpa mer för kvinnors rättigheter?

För detta är verkligen en fråga för feminismen. Kvinnor ska kunna engagera sig politiskt, kritisera partier, skriva artiklar, göra sig hörda utan att tystas av hot om sexuellt våld. Detta borde vara självklart, men det är det inte. Så nu väntar jag bara på att alla som tycker att Hanna Wigh inte borde har blivit utsatt för övergrepp börjar engagera sig feministiskt!

Jag lovar, det är roligare än vad man tror 🙂

Mer att läsa: www.expressen.se, www.flashback.org, www.aftonbladet.se

Sep 21

Kvinnors sexuella makt

I korthet: Kvinnors sexuella makt är en myt. Jag kunde hitta två skäl till att kvinnor har lättare att ligga; Män objektifierar dem och bryr sig inte om vem hon är utan vill bara ses efter att ha sett en bild, och män riskerar inte heller lika mycket när de träffar en kvinna som hon gör. Om en tänker på detta blir det ganska självklart varför kvinnor inte känner för det lika mycket! Dessutom är ”den sexuella makten” villkorad- alltså bara unga snygga smala kvinnor har den. Vad är det för makt att ha, egentligen?

Ett ämne jag velat skriva om jättelänge, är det privilegiet vissa män säger att alla kvinnor har när vi bara kan välja och vraka bland alla killar som skulle vilja ligga med en. Visst har ni också hört det? Jag har till och med hört det som ett argument för varför feminism inte behövs- kvinnor har redan den sexuella makten eftersom alla killar är desperata efter att ligga med dem och de kan välja vem som helst. Så att egentligen är det männen som är offrena- de tvingas gång på gång söka kontakt med kvinnor men utan att ens få något för sitt besvär. Det finns faktiskt helt sjukt många killar som klagar över detta!

Hur kommer det sig att det är så vanligt att män söker kontakt? Och varför är det så ”enkelt” för kvinnor att få ligga?

Jag tog upp detta i inlägget ”Män ser världen som sin dejtingarena”; att som tjej bara vara på internet och ute i samhället betyder att män alltid kommer försöka få kontakt. Det betyder alltså att en alltid behöver vara beredd på det. Och de här kontaktförsöken beskrivs också som stora komplimanger och som att alla kvinnor ska vara glada för att de får dem. Kommer ni ihåg i skolan när bara de ”sexigaste” tjejerna blev förföljda av killar? (jag var inte en av dem haha) Redan där visste killar att tjejer skulle jagas.

Det här är bara ännu ett bevis på att tjejer lär sig att vara passiva och killar lär sig att vara aktiva, ända från start. Därför tycker jag killar istället ska lära sig att back off, att vänta tills den andra visar intresse, att hela livet inte handlar om att jaga så många tjejer som möjligt. Att ligga med en tjej ska inte ge status. Ett ligg ska inte ge high-fives och gratulationer bland killar.

Herrtidningar borde inte heller ge tips om hur de får ligga mer.

Hur är det ens logiskt att kvinnor har den sexuella makten? Kan jag ligga med vem jag vill när jag vill? Kan jag nu i denna stund ligga med Stefan Löfvén eller Mark Wahlberg eller den där killen jag tyckte var snygg när jag gick i skolan?? Jag tror det är dags att inse att när folk pratar om kvinnors sexuella makt, menar de egentligen att kvinnor precis som män kan välja att säga nej till dem de inte vill ha sex med. Enda skillnaden är att kvinnor oftare än män får erbjudanden (och tjat, och trakasserier..), och förklaringen till det är ganska enkel.

Män riskerar inget när de träffar någon för sex, en kvinna riskerar i allra värsta fall våldtäkt och kidnappning. Män kan vara i princip helt säkra på att de kommer få ut något av träffen, en kvinna vet inte ens om det kommer vara värt det. Detta borde vara nog för att förklara varför så många män skriver till kvinnor, men det finns ännu en stor anledning till varför det ser ut som det gör;

Kvinnor objektifieras, alltså att deras personlighet inte spelar någon roll utan killen ser bara en snygg kropp han vill ha sex med. Därför känner så många män inget behov av att lära känna, utan kan skicka ett ”ligga?” till första bästa tjej de ser och mena det. Nu när jag är äldre (jag är 22 haha) tycker jag det är jätteförvånande när en helt okänd kille vill ses. Hur vet han om vi ens är kompatibla som personer?? En kvinna kan inte objektifiera män på samma sätt (har skrivit mer om det här) och därför spelar hans personlighet stor roll.

Det här (risken kvinnor tar, och mäns objektifiering av kvinnor) är de två anledningarna jag hittar till varför kvinnor har så ”lätt” att ligga med män, medan män har svårare. Behöver dessutom nämna att det inte ens är alla kvinnor som kan ligga när de vill, utan bara kvinnor som antingen är smala, snygga och sociala eller har väldigt låga standards.

Det är alltså en stor fet myt att kvinnor har den sexuella makten. Eller hur?

Andra som skrivit om kvinnors sexuella makt

Fanny Åström på www.arsinoe.se

Per Ström på www.genusnytt.wordpress.com

Henry Laasanen på www.genusdebatten.se (läs på egen risk)

Medlemmar på www.flashback.org

Natashja Psomas Blomberg på www.ladydahmer.nu

Natashja och Cissi Wallin i sin podd på www.acast.com

Sep 13

Lady M är antifeministisk

I korthet: Skriver inlägg mer sällan nu pga högskolan. Följ mina sociala medier för att se när jag gör inlägg! Såg Lady M på bio och den var ganska obehaglig men sjukt bra gjord. Skriver om varför den inte är feministisk trots att hon är ”frigjord”- saker behöver inte vara feministiska bara för att enskilda kvinnor mår bra av dem. Saker kan till och med vara antifeministiska trots att en enskild kvinna känner sig frigjord av dem.

Här sitter Florence Pugh som Katherine i Lady M

Vill allra först säga TACK till er som skrivit och frågat vart jag tagit vägen. Jag har absolut inte slutat blogga, det är ju min roligaste hobby och ett sätt för mig att ha en röst. Det känns lite som att ha en privat tidning där jag själv är skribent, fotograf och redaktör samtidigt, och det känns för bra för att bara sluta med. 🙂

Men jag har ju börjat plugga, och nu är jag inne på tredje veckan i skolan. Det är massor att läsa till varje föreläsning och seminarium, och jag går verkligen helt upp i att plugga eftersom jag lär mig SÅ mycket och för varje text eller bok jag läser blir min värld lite större. Just nu handlar delkursen om Familjen som genusskapande institution, och jag hade ingen aning om hur viktig familjen var för samhället. Skulle det vara roligt om jag skrev vad jag pluggade om och vad jag läser?

Därför blir det färre blogginlägg nu, jag är perfektionist och varje inlägg tar flera timmar att göra klart vilket egentligen är lite för mycket hehe. Jag hinner inte skriva så mycket när jag måste jobba dubbelt så hårt som andra i min klass. Men följ gärna min Facebook eller min Instagram, så håller ni koll på när det kommer upp nya inlägg!

——–Spoilervarning för Lady M——–

Jag var i alla fall på bio i lördags, och såg filmen Lady M som jag var supertaggad på att se eftersom den utspelar sig på 1800-talet och jag precis hade läst om kvinnors liv på 1800-talet. Jag gjorde ingen koppling alls till Lady Macbeth och blev helt chockerad när det första mordet ägde rum (DÅ fick jag reda på att den baserades på Lady Macbeth).

Vi var på bion Victoria här i Stockholm.

Först blev jag jättebesviken på filmen, t.ex. när en grupp män förgriper sig på hembiträdet Anna, och en av de männen tränger sig in i Katherines sovrum, och hon blir jättetänd på honom och sedan har de sex. Helt otrovärdig handling och jag tänkte att ”nu kommer det bli två timmar fyllda av manliga fantasier om vad kvinnor gillar.” Varför i all världen skulle Katherine gilla en man som först sexuellt trakasserar en annan kvinna och sedan tränger sig in i hennes rum??

Sedan dödar ju Katherine sin tyranniske svärfar som inte gjort annat än förolämpat och kontrollerat henne, och struntar fullständigt i hembiträdet Annas obehag. Och sen dödar hon sin man framför Sebastian (mannen som hon blev jättetänd på och kär i) och en förstår att hon är en fullblodig psykopat. Då blir allt plötsligt mycket tydligare- varför hon inte brydde sig om Anna och varför hon ville ha Sebastian trots att han också var psykopat, fast på mäns vis (jag menar att han och de andra männen saknade empati för Anna).

Nu ska jag inte berätta hela slutet ifall någon vill se filmen, men Sebastian blir i alla fall kvävd av Katherine och blir äcklad av både sig själv och av henne. Är det kanske det vissa menar med att filmen är frigörande för kvinnor? Hon har ju sex med vem hon vill och får till slut mannen att vara rädd för henne, istället för tvärt om.

Började tänka på detta inlägg så fort jag gick utanför dörren.

I trailern står det att filmen är förtrollande, och det är den faktiskt. En levde sig in i den världen med knarriga högljudda trägolv och korsetter, och speciellt i kylan och blåsten runt gården. Jag hade inte kunnat sluta titta på filmen även om jag velat, och även om den blev så obehaglig att jag fortfarande tänker på hur obehaglig den var. Är det värre när det är en kvinna som är förövaren?

Filmen var absolut inte frigörande för kvinnor, och den var absolut inte feministisk. Den är snarare antifeministisk. Först när gruppen män utsätter ett hembiträde med låg ställning för ett sexuellt övergrepp utan att filmen ger henne någon upprättelse, och sedan när Katherine inte tar hennes parti utan bokstavligt talat ligger med fienden. Feminism handlar om att kvinnor emellan ska kunna ta varandras parti, och Katherine väljer mannen framför systerskapet. Hon kände ingen solidaritet med Anna som var under henne i klass och dessutom rasifierad. Bara för att en kvinna lyckas döda sina förtryckare (så obehagligt!) betyder det inte att filmen har något med feminism att göra. För att något ska vara feministiskt krävs det att frigörelsen gäller alla kvinnor.

Filmen blev också grund en jättebra diskussion

Men jag tycker filmen beskriver det bra; bara för att enskilda kvinnor mår bra av att göra något behöver det inte betyda att det är frigörande. Katherine mådde säkert hur bra som helst när hon var med Sebastian, och jag kan dra en parallell till många andra saker enskilda kvinnor mår bra att göra men som egentligen är antifeministiska. Till exempel när kvinnor sminkar sig för att må bra, eller som när kvinnor mår bra av att endast ha manliga vänner eftersom ”kvinnor snackar så mycket skit”, eller när kvinnor mår bra av att själva trycka ner andra kvinnor. Eller när jag själv tar emot drinkar från män på klubben och när jag mår bäst i högklackat.

Det finns en idé om att allt som enskilda kvinnor mår bra av, det är feminism. Men Lady M visar väldigt tydligt att det inte är så.

Här finns det fler recensioner: www.dn.se, www.svd.se, www.filmeye.se. Jag tyckte de var jättebra och läsvärda.

Bilden kommer ifrån: www.independent.co.uk.

Sep 5

Jämställda klädregler är en väg till förändring

I korthet: När yogastället inte ville ändra till jämställda klädregler började jag tänka att det är svårare att förändra samhället än vad jag trodde. Om det nu är så svårt för en enda yogastudio (med kvinnliga ägare) att förändra sig, hur ska då hela samhället kunna göra det? Alla säger att ojämställdheten alltid är värre ”någon annanstans” för att själva inte behöva förändra något.

Bild från igår!

Kommer ni ihåg när jag skrev om mitt yogaställe för ett par veckor sedan? Jag ville att de skulle ha lika klädregler för män och kvinnor, alltså att antingen kunde kvinnor också välja om de skulle ha topp eller inte, eller så behövde män också ha det. Det hade med jämställdhet och ekonomiska skäl att göra, bland annat. Jag skrev en debattartikel om detta, som jag tänkte skicka in till en tidning men som jag först skickade in till dem.

Vi hade en mejldiskussion där de sa att de inte kommer ändra några regler, eftersom de vill vara inkluderande mot även de från andra religioner/kulturer där det inte är ok för kvinnor att ha samma kläder som män. I debattartikeln skrev jag bland annat att en sån regel inte inkluderar kvinnor som inte vill se mäns bröst, utan endast pleasar män som inte vill se kvinnors. Denna regel finns alltså trots att allra största delen av de som yogar är kvinnor! Varför ska reglerna inte vara mer måna om att inkludera dem då?

Vi var på Heron City och fotade.

När jag alltså mejlat debattartikeln till dem, fick jag ännu ett svar; att nej, de kommer inte ändra några regler. Så här skriver de: (kopierat från mejlet):

Vi stöttar din kamp för kvinnors lika värde men kanske tycker att den kampen skulle kunna vara mer effektiv i anda sammanhang. I affärsvärlden där kvinnors lön är sämre en männen, fast de utför samma jobb. Det finns så otroligt många andra ställen där ojämlikheten är betydligt mer påtaglig och där kvinnokampen behövs ännu mer. Vi är två kvinnor som driver denna studio med allt vad det innebär. Vi har bägge småbarn hemma. (osv)

De tycker alltså å ena sidan att kvinnor bör ha lika rättigheter, men å andra sidan är de ovilliga att göra några ändringar för den sakens skull. Hur kommer det sig att så många är för jämställdhet, men bara så länge de själva inte behöver ändra på något? Varför anser alla att kampen egentligen borde föras någon annanstans, där det är ojämställt ”på riktigt”? Ingen vill kännas vid vid att de själva har en del i förtrycket! Och ja, även kvinnor har det. De som äger yogastudion fick ett val mellan att göra den mer jämställd eller inte, och jag tycker det är synd att de valde att inte göra något.

Kan en kräva att enskilda företag ska vara jämställda?

Detta visar ett problem jag egentligen inte tänkt på tidigare, för när jag har tänkt jobba med jämställdhet och göra t.ex. skolor mer jämställda, har jag alltid utgått ifrån att folk är ojämställda eftersom de inte vet något annat, och att så fort jag kommer med ett mer jämställt alternativ kommer de ändra sig efter det. Jag har liksom utgått från att alla strävar efter att själva vara så jämställda som möjligt, sådär som jag gör och alla runt mig. Men nu så märker jag att motståndet mot förändring är mycket större än vad jag väntat mig? Detta var liksom en ganska liten grej- mitt enda krav var att göra reglerna lika för män och kvinnor, eller minska inträdesavgiften för kvinnor för att kompensera kostnaden. Ingenting ”radikalt” över det alls, men även en sån liten grej var svår att få igenom.

HUR ska det gå att förändra ett helt samhälle när det är så här svårt att förändra en enda yogastudios klädregler?? Bara bra argument räcker liksom inte.

Varför kan inte samhället förändras fortare än så här?

Och det stämmer kanske att ojämställdheten är ”värre” i affärsvärlden med ojämställda löner och allt vad det är. Men det är ju inte där jag är? Jag rör mig mellan skolan, hemmet och biblioteket, och yogar då och då. Ska jag sluta vilja ha en jämställd miljö och istället vänta tills jag kommer in i affärsvärlden för att börja kämpa för jämställdhet… bara för att de sedan ska säga samma sak. Att den egentliga ojämställdheten finns i folks hem, eller helst utanför Sverige. Och kommer jag dit säger de att den egentliga ojämställdheten finns i akademivärlden. Och så vidare.. Och då har de som säger så nått sitt mål, att det inte ska finnas någonstans där en kan kämpa för jämställdhet. Det finns alltid viktigare ställen, värre saker.

Nu fattar jag också att alla inte kan vara genusvetare och ha koll på alla strukturer och hur de ingår i dem, men jag blir förskräckt över hur svårt det blir att förändra något. När till och med andra kvinnor inte förstår poängen med det.

Hade ni fortsatt yoga på samma ställe eller bytt till någonstans där jämställdhet är prioriterat?

Aug 30

Män ser världen som sin dejtingarena

I korthet: Uppdaterar er lite kring vad jag gör nu (pluggar genus igen), plus analyserar det som hände igår när jag skulle uppdatera mitt skolkort eftersom det var första dagen i skolan. Det var alltså en av receptionisterna som tog tillfället i akt att flirta, och jag menar att patriarkatet har både lärt tjejer att inte vara otrevliga och lärt killar att inte ge upp. Jag tycker i alla fall att jag ska kunna gå runt utan att killar tror det är fritt fram. Skärp er

Min skola som jag älskar jättemycket!

Nu är jag tillbaka här! Har haft några dagar nu som har varit SÅ fullspäckade. De kommer vara fullspäckade hela hösten och hela vintern, verkar det som. Jag har nämligen börjat plugga igen, på Genusvetenskap B! Jag är mycket mer förberedd till denna kursen än vad jag var till den förra, och nu vet jag också så mycket mer. Hela detta år har jag inte gjort annat än hängt i radikalfeministiska Facebookgrupper, läst böcker, letat efter bra artiklar (och hittat några som förändrat hela mitt synsätt!), diskuterat feminism. Bloggat förstås, det vet ju ni som vart med ända sen i mars.

Jag har även pratat med läraren jag ska ha nu i genus om vidareutbildning, och bestämt mig för att en magisterexamen i genusvetenskap skulle passa bäst. Magisterprogrammet handlar mer om hur en använder genus praktiskt- alltså förändringsarbete- och det är ju precis det jag vill göra. Snart sitter jag här och är genusvetare 🙂

Men nu hade jag tänkt skriva om något helt annat, som jag tänkt skriva om länge men fick ny luft från det som hände igår när jag haft min första skoldag. Jag och ett par från klassen skulle gå till receptionen och uppdatera skolkorten och kolla upp inloggningen till wifit. När jag fått köpa ett nytt kort men inte blivit fotad för att min receptionist sade att han hade ”bråttom och chefen står därborta och tittar”, får jag reda på att de andra två visst fick sina kort uppdaterade?

Jag har bara selfies från igår då jag inte hade någon som fotade mig. Men här är det 5 minuter kvar tills jag ska åka till skolan!

Han kommenterade på mitt nagellack (shoutout till Caroline på Salong Nordh som gjort mina naglar alla älskar dem!), kommenterade på att min mobil var så stor och gick och hämtade sin egen för att jämföra, var allmänt sjukt vräkig. Eftersom jag absolut inte var beredd på att receptionisten skulle vara sån kom jag av mig helt och fick gå med på att komma tillbaka senare i veckan för att ta kortet. Så onödigt. Detta är så jävla vanligt!!!

Visst har ni också märkt av detta- det finns liksom ingenstans som en kille kan låta bli att ta chansen att ta kontakt. Jakten är verkligen ständig. Vår kultur har uppmuntrat det alldeles för mycket med sina romantiska filmer där killen aldrig ger upp, sina idéer om att tjejen är så passiv att hon bara kan sitta och vänta tills en kille kommer förbi. Kontaktsökandet från killar är ständigt– visste ni att jag i skrivande stund har 10 väntande vänförfrågningar på Facebook och DMs på Instagram? Det blir dessutom färre med åren, så när jag var 16 var det ännu fler. Då visste jag inte heller att jag kunde säga nej till kontakt och ville inte heller vara otrevlig och blocka. Alla flickor insocialiseras ju i att aldrig, aldrig vara otrevliga eller göra andra obekväma och detta drar män nytta av.

Nästa inläggs bilder blir bättre, lovar 🙂 Ville bara få upp inlägget så fort som möjligt!

Igårs händelse visade verkligen hur stark den här insocialiseringen är. Jag vet mycket väl att jag inte behöver ta ansvar för att det inte ska bli dålig stämning och det har jag vetat i flera år, men det ser helt annorlunda ut i praktiken. Om jag nu hade varit otrevlig, hade jag ändå fått mitt skolkort? Hade han struntat i att säga att jag kunde ta ett nytt kort? Hade han blivit sur och snackat skit sedan? Hur ska jag kunna veta hur han reagerar på ett avvisande? Dessutom har inte jag heller lust att vara avvaktande hela tiden, att aldrig vara trevlig mot en kille för risken att det blir så här. Jag stod ju där med mina nya klasskompisar, så jag ville inte heller göra stämningen dålig.

Män tror förmodligen att det är helt harmlöst att söka kontakt. En vänförfrågan här, lite småflört i kassan i en affär där (en gång köpte jag en chokladkaka och killen skrev ner sitt nr på kvittot. Wow.). Men det ständiga kontaktsökandet gör egentligen enorm skada: Ni visar gång på gång att det är omöjligt att vara trevlig mot er helt kravlöst. Varje gång detta händer har jag sagt till mig själv att jag aldrig mer ska vara trevlig mot en kille, men egentligen är det NI som borde lära er att vi inte är vandrande dejtingappar, vi är inte de där tjejerna i reklamen ni ser när ni surfar porr som ”söker en het singelkille”. Enda anledningen till att vi är trevliga mot er är för att vi har lärt oss att vara det, och för att vi tydligen är de enda som kan ta ansvar för hur stämningen ser ut i en situation. Ni gör det INTE.

Jag kommer vara fräck och skriva ut den här texten och ge den till killen i receptionen, om han är där, när jag ska ta mitt kort på fredag. Om du som läser detta- låt detta vara sista gången du dragit nytta av patriarkatet. Världen är inte din dejtingplats, så sluta behandla den så.

Visst kräver vi att kunna gå runt i offentliga rummet och bara vara? Tänk er en värld där en kan vara sminkad men att de enda komplimangerna en får kommer från ens kompisar och andra tjejer. Wow 🙂

Bilderna är ifrån: www.rasmuslenefors.se, www.shutterstock.com.

Aug 25

Om sexarbetares systerskap

I korthet: Har en skärmdump av Lux ATL, där hon skriver att män inte kan å ena sidan använda sexarbetares tjänster men å andra sidan inte se dem som hela människor. Jag tycker att sexindustrin ska nedmonteras, men innan vi kan göra det är kvinnor som Lux superviktiga.

Nästa skärmdump på lagret är… dun dun dun… Lux ATL:s text! Jag kom över henne via Instagram för ett par år sedan och jag följt henne sedan dess. Hon är/har varit sexarbetare- strippa- i många år men är nu entreprenör och ordnar helger där kvinnor kan lära sig leva ut sin sexualitet, dansa sexigt, ge varandra lapdances osv, helt utan några män. Hon är alltså sexarbetaraktivist och jobbar för att sexarbetare ska få bättre arbetsvillkor, ska kunna ”empower” (hittar ingen bra svensk översättning?) sig själva och kunna sluta jobba som sexarbetare om de vill.

Här sammanfattar hon hyckleriet i att inte respektera sexarbetare men samtidigt använda deras tjänster.

Jag tycker ju att vi behöver jobba för att lägga ner sexindustrin– sex ska inte ens vara ett arbete!- men samtidigt finns det kvinnor idag som inte har något annat val eller känner att sexarbete är det bästa valet de kan göra just nu. Och därför tycker jag att kvinnor som Lux ATL är så himla viktiga, som kan se till att kvinnor inom sexindustrin kan jobba med varandra istället för emot, vilket gör dem mindre sårbara inför män. Hon har en stor plattform som hon å ena sidan använder för att visa hur farligt det är med män, och å andra sidan använder för att ”empower” kvinnor.

Vi behöver fler kvinnor som hon i sexindustrin! Det finns mycket mer att skriva om detta, men just nu ville jag bara tipsa om en som blandar ilska mot män och sexarbete på ett fantastiskt sätt. Hon har även sagt att det är omöjligt att inte känna ilska mot män efter att ha jobbat inom sexindustrin, och jag tror henne. Hon har bara lyckats vända det till produktivt, något positivt för kvinnor.

Och här gör hon lite floorwork

HÄR är hennes Instagram, och HÄR kan du lyssna på hennes skitbra podd.

Vad tänker ni kring sexarbete? Kan det vara empowering?

Aug 22

Inför skoluniform!

I korthet: Jag tycker alltså att skolan behöver införa en skoluniform för alla barn i hela grundskolan. Det är ur ett klassperspektiv, alltså för att underlätta för dem som inte har råd med kläder alla andra har på sig. Det skulle också minska morgonstress/kvällsångest för barn och ungdomar, minska fokus på utseendet. Sedan löser det väl inte alla problem med mobbning då det är mycket större, men jag tycker det är en bra grej. Vad tycker ni?

Jag väntar fortfarande på svar från yogan.

Jag har tänkt skriva denna länge, men det är först nu jag fått extra bränsle till inlägget. Jag läste nämligen den HÄR artikeln i Aftonbladet där det står att en ny skola ska öppna i Karlstad, och att de ska ha skoluniform som regel för alla barnen. Kommentarerna under Facebookinlägg var både för och emot, och kul nog var de flesta för! Bland de som var emot stod det t.ex. att det var bakåtsträvande med skoluniform (att det är en förr-i-tiden-grej), att det finns bättre sätt att bekämpa mobbning på, att det hela blir ”jantelag” och vi tvingar barn att anpassa sig osv.

Själv har jag mycket klänningar för att slippa välja kläder när jag inte har tid.

Och det stämmer säkert att uppfostran/samhället spelar större roll i att barn blir mobbade än kläderna, men det går trögt att förändra samhället och vi kan ju inte tvinga föräldrar att uppfostra sina barn på ett visst sätt eller hur? Det går ju inte att tvinga alla föräldrar att sluta klanka ner på andras klädsel eller allra helst att alla i hela Sverige slutar med det (barn lär sig ju från någonstans..), så hur annars ska vi flytta fokus från kläderna? Det kommer förstås inte göra det helt oviktigt med utseendet när folk fortfarande bryr sig om hudfärg och vikt och hur stor näsa någon har, men kläder är en sjukt stor stressfaktor om de inte är ”rätt”.

Jag är alltså för skoluniformer ur ett klassperspektiv! Och ur ett genusperspektiv, för det är väl allmänt känt att tjejer har mycket högre press på sig att se bra ut än killar. Nu är det tack och lov många många år sedan jag slutade högstadiet (eller ja.. 6 år sedan haha) men jag kommer fortfarande ihåg hur sjukt jobbigt det var att stå framför garderoben kvällen innan och tänka att fan jag har INGENTING snyggt. Den och den är i tvätten och den och den hade jag förut i veckan och de andra är fula osv. Dessutom hade jag 0 sinne för vad som var snyggt över huvud taget och hade ingen aning om vad jag skulle köpa för kläder så att de skulle passa ihop och se vanliga ut (har tidigare skrivit om mina skolkläder HÄR). Jag förstår inte varför barn inte kan få slippa morgonstressen med att välja kläder? Utanför skolan är det ju en helt annan sak vad en har på sig.

Tvådelade klädset är också en energisparande favorit.

Skolan borde alltså ge alla barn uniformer (eller så borde föräldrar få åtminstone halva uniformerna betalda av staten) för att 1. ge barn ett stressmoment mindre, 2. för att barn inte ska må dåligt över sina kläder, och 3. för att ta bort fokus från kläder över huvud taget. Skolan borde också ge alla barn uniformer för att 4. ge föräldrar mindre press på att skaffa kläder; är det ont om pengar är det superjobbigt att försöka hitta bra kläder, fina och i rätt storlek på second hand-marknaden. Vinterjacka och sånt borde också ingå i uniformen!

Det kommer ju knappast lösa alla problem med utanförskap, men tycker inte ni också att en skoluniform skulle underlätta livet? De som har råd med de rätta kläderna kommer väl vilja fortsätta ha dem, men jag tycker vi ska utgå från de minst privilegierade och de som har behovet.

Sista favvon är byxdressen, känns som att en har på sig pyjamas. Denna är från Bik Bok.

Feminism utan klassperspektiv är ingen riktig feminism, för det är ju kvinnorna längst ner på ”samhällsstegen” som behöver feminismen allra mest. De som inte har råd att flytta ifrån en ohälsosam relation, råd att beställa hemhjälp eller råd att köpa bra kläder till sina barn varje säsong så de inte blir retade. Och jag tycker det är ett riktigt klasstänk att införa skoluniformer!

Hur tänker ni? Är ni för eller emot skoluniform?

Vill du läsa mer har Katarina Magnus skrivit ett ”arg lapp” om mobbningskultur och hur föräldrar ”uppmuntrar” sina barn till att mobbas, det står mer på Expressen.

Förslag på skoluniformer: Byxor och tröja till alla, byxdressar till alla, onepiece till alla.

Aug 18

Yoga och kvinnoförtryck

I korthet: Jag frågade min yogainstruktör ifall det var OK för alla att yoga utan överdel och inte bara för män, men det var det inte. Jag hittade 4 skäl till att detta inte är okej: Det är obekvämt, det är orättvist med olika regler, det är att sexualisera kvinnokroppen, och nästan framför allt betyder det att det kostar mer för kvinnor att yoga (de måste köpa dubbelt). Jag föreslår att de antingen ändrar så båda könen måste ha överdel, eller så måste inget kön ha överdel, eller så sänker de avgiften för kvinnor som kompensation.

Precis innan ett yogapass

Igår lade jag upp ett inlägg på min Instagram, precis när jag kommit hem från ett kvällspass med yoga. Så ni som följer mig där vet redan detta, men för er andra: Precis innan passet frågade jag ifall det var helt nödvändigt för alla kvinnor att ha linne på sig, med tanke på att det är 40 graders värme och 40% luftfuktighet i yogarummet. Jag var faktiskt inställd på att det inte skulle se någon poäng med det, speciellt eftersom att män kan yoga i endast speedos! Jag var så inställd på det att jag nästan inte tog med mig linnet. Men instruktören sa att ja, alla kvinnor behöver ha överdel. ”Det behöver inte vara ett heltäckande linne, men nånting bara *gestikulerar runt bröstkorgen*”. Där och då sa jag bara OK och gick till omklädningsrummet, men tänkte på detta resten av passet och visste redan då vad jag ville skriva! Det finns 4 sätt på vilka det är fel att kräva av kvinnor att de ska ha överdel:

För det första är det fruktansvärt obekvämt att ha ett blött tygstycke runt bröstkorgen som håller in värme. Att svettas är en av poängerna med Bikramyoga (enligt deras hemsida), och om det nu är väntat borde en underlätta för det så mycket som möjligt eller hur? Att ha extra tyg som samlar upp vätska är inte att underlätta. Dessutom har jag svårt att hitta bekväma överdelar; antingen är det nånting i fram som trycker in när jag ligger på mage, eller så kasar axelbanden, eller så måste man kolla hela tiden så det sitter rätt… allt detta tar ju fokus från varför jag är där! Nu kan det bara vara jag som har extrem otur med alla kläder, men då tycker jag att de som inte tycker det är bekvämt med överdel ska kunna välja bort det.

Tycker trots det att yoga är fantastiskt för kroppen.

För det andra är det orättvist om det finns olika regler för kvinnor och män. Varför har de egentligen olika standards? Finns det nån speciell anledning till att det är just kvinnor som ska ha en överdel? Det kan knappast handla om storleken på brösten, och det kan inte handla om vilka som ”behöver” det heller. Detta för mig till nästa punkt!

För det tredje är det sexualiserande. Kvinnor måste ha en överdel eftersom deras kroppar blir sexualiserade, till skillnad från männens. När en kvinna klär av sig blir det direkt en sexuell situation, med eller utan hennes samtycke. När en man klär av sig kan det vara för att han är varm, för att han bara vill yoga, för att det är bekvämare, eller vad som helst. Det som händer när en kvinna blir tillsagd att täcka sig medan en man inte blir det, är att säga att kvinnan måste ta mer ansvar för andras blickar än en man. Hon blir liksom sexuell. Men egentligen är det inte jag som gör det till något sexuellt, det är den som bestämmer att jag måste klä på mig som gör det! JAG ska kunna bestämma SJÄLV om det är en sexuell situation eller inte! Och yoga är det absolut inte, lika lite som det är det för män. Därför ska jag kunna ha på mig precis lika mycket som en man.

För det fjärde kostar det mer att köpa 2 plagg än att köpa 1, det kostar alltså dubbelt så mycket för kvinnor att köpa yogakläder. Jag har inte valt att födas till kvinna, men det betyder att jag måste betala dubbelt vare sig jag vill eller inte. Tittade nyligen på lite nya yogakläder, och mycket riktigt måste en köpa överdel och underdel separat. Hur tänkte ledningen när de å ena sidan bestämde att kvinnor måste köpa 2 delar, men å andra sidan inte låtsas om den extra kostnaden?

Jag och min superobekväma och varma topp

Detta är på samma nivå som när kvinnor ska betala mer för ett frisörbesök, oavsett hårlängd. Ni kan kolla in the pink tax; det är ett känt fenomen att kvinnor betalar mer för allt möjligt. Jag hade bara inte väntat mig att det skulle vara likadant där jag gjorde yoga! Yoga ska inte ha något med ekonomi att göra, men tyvärr visade det sig igår att det visst hade det.

BH är egentligen bara ett funktionellt plagg, behöver en stöd så använder en BH. Jag tycker det kan fortsätta vara endast ett funktionellt plagg, och alltså helt frivilligt.

Jag tycker också att antingen så säger ledningen att kvinnor kan välja om de vill ha yogadräkt i 2 delar eller inte, eller så måste män också ha det (så det blir jämställt), eller också så sänker de avgiften för kvinnor för att kompensera den extra kostnaden det blir för dem. Jag tänker utgå från att de inte är diskriminerande med flit och kommer vara tillmötesgående! Mejlar dem förstås idag.

Det finns mer om yoga i inlägget Bikramyoga och hyckleri. Tycker ni att det är konstigt av ledningen att bestämma att kvinnor måste ha överdel?

Aug 17

Var fjärde elev har blivit utsatt för kränkningar

Varför jag vill jobba i skolorna ASAP

I korthet: När barn trakasseras på grund av hur vårt samhälle ser ut måste skolorna ta in kunskap för att utbilda både lärare och elever i feminism. Om barn får lära sig om förtryck får de verktyg att hantera förtrycket! Jag pluggar genusvetenskap för att kunna jobba med detta.

Den här artikeln var i Metro i tisdags. Jag läste den av ren tillfällighet på tunnelbanan igår, och kom plötsligt ihåg anledningen till att jag började plugga genusvetenskap från första början (och anledningen till att jag startade den här bloggen). Det började med att jag tog ett jobb som lärarvikarie på ett bemanningsföretag, kom ut på skolor runtom i Stockholm och såg med egna ögon hur det såg ut. Jag tyckte nästan att förskolorna var värst- inte för att jämställdheten var märkbart sämre där än vad den var på skolorna, utan för att jag såg hur tidigt barnen ”visste” att tjejer var sämre.

Det står: ”Vanligast är att eleverna trakasseras för etnicitet, sexuell läggning eller funktionsvariationer”. Tjejer är också mycket mer utsatta än killar, och det skulle inte förvåna mig om barn retas för att de har föräldrar som inte har råd med lika mycket som andra barns föräldrar. Det är inte konstigt att det är de som är minst privilegierade i samhället som också har minst privilegier i skolan!

Detta är kalla, hårda fakta som visar att manligt privilegium existerar, att förtryck som funkofobi, homofobi, rasism, transfobi, kvinnohat existerar på riktigt. Men detta visar också att skolan som institution saknar kunskap i hur förtryck fungerar och påverkar, tyvärr. Hur många av er har läst om kvinnoförtryck i skolan? Jag anser detta vara basic allmänkunskap, men barn får inte ta del av den och går sedan genom livet utan att förstå varför de mår dåligt.

Tröjan hade jag nästan hela tiden, och kjolen var min systers skolkjol från andra klass. Second hand-kläder var min ömma punkt!

Anledningen till att barn behöver lära sig om att förtryck existerar är att det är ett effektivt sätt att sluta må dåligt över saker som de absolut inte behöver må dåligt över. Det är också ett sätt för barn att sluta få andra att må dåligt över de sakerna. Sedan jag började lära mig om feminism har jag slutat må dåligt över att vara osminkad, över att inte ha stora bröst, över hår på kroppen, över att någon inte gillar mig, över känslor som ilska osv. Det är fantastiskt vad mycket helt irrelevanta saker en kan må dåligt över om en lever i ett patriarkat! Även saker som att när jag var barn, hade jag mest på mig kläder jag ärvt av min syster eller second hand-kläder. Varför kan inte barn ha med det i samhällskunskapen att det är förståeligt att vissa föräldrar har mindre pengar än andra, att det är så vårt samhälle fungerar och att det inte är något att skämmas över eller reta andra för?

Att jag har kunnat sitta och läsa om feminism och även nu plugga till genusvetare är ett enormt privilegium, alla har inte den tiden/den kulturen hemifrån. Därför ska skolan fungera kompensatoriskt så att inte bara de som har möjlighet att i vuxen ålder lära sig om samhället kan göra det! Alla ska ha precis lika stor chans till den här kunskapen som är SÅ VIKTIG.

Barn blir alltså mobbade IDAG för att de har en annan hudfärg, har någon funktionsnedsättning osv. Skolan är också en otrygg plats för tjejer, för det är där det är störst risk att de utsätts för sexuella övergrepp. Det ska inte vara skolans uppgift att förändra hela samhället (det är ju helt orimligt), men det går att släcka de värsta bränderna just nu med att föra in mer feminism/antirasism i samhällskunskapen. De som misstycker kan ju hitta en annan förklaring till varför det är just de samhällsgrupperna som blir utsatta för mest trakasserier.

Jag började alltså plugga genusvetenskap för att jag vill börja föreläsa inom skolor! Och jag startade bloggen i samma led- det är superenkelt att hänvisa till den här sidan i framtiden. Här skriver jag ju om allt jag brinner för och vill förändra.

Här är rapporten från Friends i sin helhet. Vilket sätt är det bästa att förändra skolorna på?

	Zaitzova på Män ser världen som sin d…
	Katerin på Män ser världen som sin d…
	Zaitzova på Yoga och kvinnoförtryck
	Clara på Yoga och kvinnoförtryck
	Zaitzova på Yoga och kvinnoförtryck

Regina Zaitzova

Feminism på modet