Fokus på killar i skolan

Jag tror att de flesta nu har gått med på att vi har ett mansproblem i samhället (hade dock en diskussion igår som får mig att tveka, men jag vill gärna tänka så). En skulle kunna säga ett problem med våld, eller sexuella övergrepp, eller med machokulturen, men dessa problem upprätthålls ju statistiskt sätt av män. Det är inte ett löst svävande våldsproblem som misshandlar ett annat fotbollslags supportrar efter en fotbollsmatch, till exempel. Det är inte bara en oberoende machokultur som stöter ut små pojkar ur gruppen ifall de råkar ha drag som är ””tjejiga””. Så för att komma åt problemet tror jag inte vi vinner något på att säga det, utan adressera faktumet att det är andra småpojkar som gör det. Till exempel.

Eftersom barn efterhärmar det vuxna gör och helt okritiskt, på barns vis, tar till sig det och leker med det och plockar upp signaler vi inte ens är medvetna om att vi ger, är det förstås ett stort problem att män globalt sett inte tar itu med- och avstånd från- våld i alla former. Det försvåras av att det inte pratas om våld per se, utan att pojken som förföljer flickan är ”romantisk”, att fansens bråk på läktaren är att ”älska sport”, att de långa sekvenserna av superhjälteslagsmål i filmer är ”underhållning”.

D4_wrestling28_30954

En annan form av underhållningsvåld

Män står alltså för det mesta av våldet i samhället, enligt all forskning som bedrivits. Det betyder att vi inte kan fokusera på kvinnor och tjejer när vi ska lösa problemet, så som hittills har varit tanken, utan på män och pojkar. I skolan hade vi tjejsamtal med läraren där vi pratade om bl.a. killar och hur vi skulle förhålla oss till dem, det finns kvinnojourer där kvinnor som blivit utsatta för våld i hemmet får hjälp och stöd, det finns otaliga kurser för kvinnor där vi ska lära oss att ”prata högre” och ”ha mer självförtroende” och ta för oss mer. När jag har hört om jämställdhet i skolan, har det pratats om att tjejer ska ”tuffa till sig” osv. Det alla lösningar har gemensamt är att de fokuserar på tjejer, när det egentligen inte är de som är problemet.

Som sagt gäller detta också i skolan, att när killar tar all plats i klassrummet är det inte de som ska lugna ner sig, lära sig att lyssna och visa hänsyn så som tjejerna gör, utan att istället tjejerna ska lära sig att prata högre och säga ifrån, inte låta sig trampas på eller trakasseras. När jag har varit ute i skolorna, har jag faktiskt sett att tjejer hjälper varandra med svåra uppgifter, lyssnar mer på läraren (mig hehe), inte börjar slagsmål eller skriker på varandra under lektionstid. Jag ser det alltså som att de inte är det primära problemet, det är inte tjejer som ska fokuseras på i första hand utan killar.

 

20170316_175027

En parkering killgäng brukar hänga på.

Men precis som jag skrev i ett annat inlägg, kommer värderingar och beteenden inte i första hand från skolan, utan de kommer hemifrån och från den media barnet konsumerar. Sen växer kanske beteendet i skolan när lärare och andra barn visar att det är ”så det ska vara”, de får medvind helt enkelt. Jag tror tyvärr det finns ganska få alternativ för pojkar, det är att antingen följa normen eller bli ”utstött” och det blir värre ju äldre barnet blir. Därför blir det för mig, som har tänkt fokusera på skolan, svårare att komma åt problemet.

Samtidigt som jag skriver detta ser jag på Facebook ett levande bevis på exakt hur illa det är med att pojkar tillåts vara hänsynslösa från start:

Screenshot_20170519-140304

 

Detta är verkligen inget nytt (tyvärr)! Det finns ingen anledning till att fortsätta vänta med jämställdhetsfrågorna. Det finns inget viktigare just nu, och enligt mig börjar vi med att utbilda lärare och pedagoger för elever/barn i alla åldrar. Dels för att jag inte kan förbjuda vissa media för pojkar, och inte heller få föräldrar att ändra i sin uppfostran. Men som jag skrivit tidigareen engagerad pedagog kan göra mer för jämställdheten i en klass än vad alla feministiska skribenter i världen kan!

DSC_0474

Jag menar, har pratat med lärare många gånger om detta och bara mött förståelse varje gång. Såhär glad blir en av det!

Kristyna Martelli dog på operationsbordet

På en tjejs Instagramsida var det någon som nämnde namnet ”Kristyna Martelli”, att hon skulle sluta som henne ifall hon inte aktade sig. Jag hade lite extra tid och sökte på namnet i den kryptiska kommentaren. För den som inte vet är Kristyna Martelli stor på Instagram, spelat in porr och är känd för sin kropp skulpterad med hjälp av plastikkirurgi.  Hon är en av många som gjort det till sitt livsuppdrag att komma så nära ett dockutseende som möjligt, ett fenomen som är vanligt över hela världen. Det finns kända och okända ”Human barbies”, ”human dolls”, HBDs (human blow-up doll), ”human anime characters” och så vidare. Det verkar vara önskvärt att ta det kvinnliga idealet till en extrem nivå, allt från stora rumpor till smal midja, till stora bröst, till felfri hy, till liten näsa, stora läppar, höga kindben, långt hår, stora ögon och en lång radda fler attribut som är mallen till hur en attraktiv kvinna ser ut.

998256-holli_would_by_kamillyonsiya

Pixee Fox vill se ut som Holli Would.

 

Enligt vissa källor ska Martelli ha gjort minst 100 operationer av bara rumpan, och otaliga fler av bröst och ansikte. Hon var en av dem som helt och fullt internaliserade samhällets bild av den perfekta kvinnan och gjorde den till sin från väldig tidig ålder- hennes plastikkirurgiresa började när hon var 17. Men medan andra unga kvinnor som gör operationerna inte får fysiska skador av dem, fick Martelli på sin sista operation av rumpan en attack på operationsbordet och dog (källor här och här) 23 år gammal.

Det sorgligaste av det hela är att hon aldrig fick se vem hon var på riktigt, bortom den bilden av sig själv som vårt samhälle har skapat av henne. Det är ingen slump att alla dessa kvinnor som säger sig ”gå sin egen väg” och ”vet vad de vill” och gör fillers och kirurgi till oigenkännlighet alla råkar vilja se ut exakt så som måttstocken för en attraktiv kvinna ser ut idag, om än på ett extremt sätt. Den kanske kändaste personen från Sverige (det finns i och för sig många som omfamnar idealet på samma sätt..) kallar sig Pixee Fox och hon har gjort det till sin karriär, livsmål och livsstil att se så perfekt ut som möjligt. Och visst är det grymt och entreprenöriellt att kunna göra sitt utseende till en karriär och inkomstkälla, men jag har ändå på alla sociala medier avföljt alla personer som har ändrat sitt utseende efter normen för att en blir så sjukt påverkad.

DSC_0468

Vid sminkmontern på Kicks.

 

Kristyna Martelli är inte den enda som gjort det till sitt livsmål att se så bra ut som möjligt. Även om hon tog det till nivå som hennes kropp inte klarade av har vi alla på något sätt internaliserat utseendenormerna, och så länge flickor växer upp med bilden av att en vacker kvinna är en lycklig kvinna (som vi tvångsmatas med från alla håll) kommer vi fortsätta få nya Martellis och Pixee Foxs. Ekvationen är enkel, att ju vackrare du är desto lyckligare är du, visst känner alla kvinnor igen det från sin barndom och ungdom speciellt, vem ville inte vara den tjejen som alla killarna ville ha och som folk vände sig om efter på gatan? Jag önskar att barn idag istället fick veta att utseendet bara är något neutralt en har, inte något som definierar hela ens person och värde.

Detta är alltså inte bara ett tjejproblem som tjejer skapar helt oberoende. Minns ni från skolan när killar kunde göra listor på de snyggaste tjejerna, listor på de bästa brösten och rumporna, få tjejer att må dåligt över sitt utseende helt oemotsagda av lärare och föräldrar? Det är praktiskt taget omöjligt idag, som tjej, att välja bort utseendet som en stor del av ens liv. Vi bemöts bättre av att vara smala och snygga, snygga människor får SÅ många fördelar bara av att vara det. Så vi kan stå och peka finger åt personer som går under kniven om och om igen tills deras kropp går sönder, men det ändrar inte faktum att vi också har integrerat den patriarkala synen på skönhet.

DSC_0594

Vid prinsessdelen på Disney store i Mall of Scandinavia

Jag använder lösögonfransar, smink och högklackade skor och kan prata om att det är mitt eget fria val hur mycket som helst, men faktum är att förtrycket av kvinnor och flickor inte alltid ter sig som ett tvång. Martelli valde själv att lägga sig på operationsbordet, kvinnor från åldrarna 8 till 90 väljer själva att banta, och synen på kvinnors kroppar som deras främsta attribut är så djupt rotad i vår kultur att det skulle ta 100 år av kontinuerligt arbete att ändra det.

Dock är alltid medvetandegörandet det första steget, och jag tycker att det är där vi måste börja. Det är inte något ”naturligt” att kvinnor ska vilja ha längre ögonfransar och bättre hy än män, det är insocialiserat och kan vi rikta flickors energi från sitt utseende till att hitta egna livsmål måste vi absolut göra det. Sen behöver vi förstås komma ihåg att patriarkatet inte står och faller med kvinnors utseendefixering, men att det ändå är en stark post och något vi måste ta itu med snarast.

Pedagoger och jämställdhet

Tidigare har jag skrivit om att jag vikarierar på olika förskolor och skolor, och har även tagit upp erfarenheter därifrån, ur ett genusperspektiv förstås. Jag har skrivit om vad jag tycker att föräldrar kan göra för att vända utvecklingen av pojkar som våldsamma och flickor som undfallande (en grav förenkling men det står mer i det inlägget), och nu kommer jag skriva vad pedagoger kan göra. (Skrolla ner ifall ni vill hoppa direkt dit)

DSC_03862

Utanför en lokal förskola

I klassrummen ser vi samma mönster som börjat redan på förskolan; pojkar tar sig mycket utrymme på bekostnad av flickors space. Nämn en klass som inte har sina ”bråkstakar” och sin ”clown”? Är det en slump att det alltid är pojkar som blir de som får dessa roller i klassen? Ifall en inte har ett genusperspektiv på skolelevers beteenden och problem är jag rädd att vi aldrig kommer kunna komma fram till en lösning. Jag tycker det är ett problem att så många lärare inte också är genusvetare (eller har läst genusvetenskap), eftersom att det då blir svårt att se stora strukturer och hur de påverkar i mikronivå i klassrummen och på förskolor. Jag ska ta ett exempel:

Till exempel har vi har ett problem med våld i samhället. Det är nästan uteslutande män som står för det här våldet. Att så många kvinnor behöver bo på kvinnojourer och att så många män misshandlas varje år är ett bevis på hur stort problemet är. Var kan vi se det här våldet reproduceras? Jag kan se det i boxningsmatcher, i olika sporter och bland sportfans, i filmer riktade mot män, i krigen och oroligheterna runtom i världen, i slagsmål på krogen, i den pågående upprustningen i mäktiga länder. Jag har tagit exemplet superhjältar förut, men det är tacksamt att använda eftersom det är så tydligt. Superhjältefilmer innehåller mycket våld. För den goda sakens skull, ja, men det är fortfarande gator som rivs upp och skyskrapor som faller spektakulärt och människor som skrikande flyr för sina liv medan den Onde och den Gode har ett slagsmål på liv och död.

Bildresultat för kvinnor och män i media

Illustration av kvinnors och mäns representation i media. Källa

Vi ska inte tro att unga pojkar inte tar åt sig av allt detta. Samhället skapar ett ideal av muskler, hårdhet, hänsynslöshet och okänslighet för män som pojkar gör sitt bästa för att leva upp till och som helt utesluter flickor och kvinnor förutom som romantiska intressen och typ som Cat woman som är jääkligt snygg. Eftersom flickors perspektiv saknas i så många  barnprogram och andra medier (klicka gärna på länkarna) lär sig inte pojkar heller ta hänsyn till dem, det finns helt enkelt inget incitament till att göra det och barn kan omöjligen lära sig själva. Eftersom samhället faller i att kompensera för de skeva könsrollerna vi har där pojkar får ta plats och flickor inte får lära sig att platsen är lika mycket deras, krävs det mycket av skolan för att göra det. För som ni ser finns det ett tydligt samband mellan pojkars inlärda hänsynslöshet och manligt våld. (OBS generaliserar som sagt för att kunna skriva på en strukturell nivå)

DSC_03872

Här är saker pedagoger kan göra idag för att påverka sina elever:

* Att aldrig kommentera barns utseenden.

Speciellt inte tjejers, för speciellt de kommer få höra saker om sitt utseende hela tiden ändå. Att hela tiden säga att de är fina, deras hår är fint, deras kläder är fina osv skapar bara känslan hos dem att det är viktigt att de är fina. Kommentera det de gör, inte hur de ser ut. Det är jätteviktigt för dem att bli bedömda efter sina meriter och inte sina utseenden! Uppmuntra också barnen till att ge komplimanger efter vad de gör snarare än efter hur de ser ut.

* Att vidareutbilda dig själv

Eftersom att jag tycker genusvetenskap är det intressantaste och viktigaste som finns tycker jag förstås att alla borde läsa minst 1 kurs i det. Det tycker jag är samhällskunskap och allmänbildning. Oavsett om en håller med eller inte är det bra att vara påläst, och det blir lättare att själv se vad som behövs göras för större jämställdhet i klassrummen. Sedan finns det helt fantastiska (ljud)böcker, filmer, bloggar, facebookgrupper/sidor, Instagramsidor, poddar, artiklar därute på alla nivåer, för tyvärr vet jag att inte alla har möjlighet att plugga något mer. Jag kommer sätta upp en sida här på bloggen för tips. Och eleverna själva älskar att lära sig om feminism (även om de förstår att det är feminism det handlar om eller inte)!

* Att lära ut om kvinnor

Det gjordes en undersökning på historieböckerna i skolan, och det visade sig (surprise) att långt över hälften av de nämnda var män. Kvinnor fick mellan 10 och 16 procent. Det är inte förvånande, men i samband med den överdrivna representationen av män och underrepresentationen av kvinnor i övriga samhället blir det ganska allvarligt. Barn växer upp utan att veta hur mycket kvinnor har bidragit till historien och vårt samhälle, och både flickor och pojkar får manliga förebilder. Antalet pojkar som har kvinnliga förebilder är nästan icke-existerande. Därför är det viktigt att lärare kan kompensera snedvridningen och tänker på att ta upp kvinnor så mycket som möjligt i olika sammanhang.

DSC_03942

Lek för livet är en perfekt slogan för en förskola!

* Prata med föräldrarna

Vad får pojkar för bilder från sina pappor? Säger pappan därhemma att tjejer inte kan spela fotboll? (har hört riktiga skräckexempel) Tycker föräldrarna att ”flickor ska vara flickor och pojkar ska vara pojkar” och undviker att ge sonen rosa kläder eftersom det kan göra honom homosexuell? Får flickor höra att de är ”barbie” och ”söt liten docka” och ”maaammas lilla flicka” dagarna i ända? Uppmanas pojken hemifrån att inte gråta eftersom det är för tjejer, eller flickor att inte prata så högt? Jag vill förstås inte lägga skulden på föräldrarna i nånting som hela samhället är med och bidrar till, men vi måste komma ihåg att starka värderingar kring könsroller oftast kommer hemifrån när det gäller barn. Därför kanske det inte räcker hur ofta barnet i skolan får höra att flickor och pojkar är precis lika bra, när hemmet visar precis tvärtom.

 

Det finns så otroligt duktiga pedagoger där ute, och jag tycker det är synd att genusdimensionen inte läggs till i deras undervisning, så som skolinspektionen skriver i en färsk rapport. En bra och engagerad lärare kan göra mer för jämställdheten i en klass än vad alla feministiska skribenter i världen kan, och det tycker jag vi måste ta vara på.

Norge

Vi var på en konsert med Lars Winnerbäck i januari, som en del i en weekend i Norge. Hotellet låg mitt i Oslo, och ingången var mitt emot en stor, vit staty av Kate Moss i bikini som hade lagt upp båda benen på nacken. Bara under den stund jag stod där kom det fram flera killgäng för att fota sig där samtidigt som de tog på hennes bröst och ben. Detta var alltså en av de första bilderna jag fick av Norge (har aldrig varit där förut) så jag fick tänka ”andas… vi ska bara se Lars imorrn och sedan åka hem” för att inte börja ha katastroftänk direkt.

168c4b13379e8a428908f0a27087a11d

Rena flugfångaren för objektifierande män.

Norge är speciellt! Ett mycket speciellt land. Visste ni att allt, precis allt, är stängt på söndagar? När jag kom på att jag glömt packa med mig trosor och kom på att inte en enda affär var öppen för att kunna köpa nya var jag mest förbannad över lagen (att allt ska vara stängt på söndagar). Nu har jag tänkt ett varv till och är fortfarande sur men tänker också- finns det någon poäng med att det en dag i veckan bara går att köpa blommor och saker på 7-11 (detta är det enda som får vara öppet)? Kanske är vi i Stockholm så insnöade på att kunna handla NON STOP varje dag i veckan och från 9 på morgonen till 9 på kvällen att vi bara tror det är nödvändigt fast att det bara är ett påhittat behov?

20170129_113326-1

Står på Karl Johann i min vinterjacka

När jag började tänka på att det kanske egentligen var originellt och ett ”taking a stand” mot behovet att bara handla och handla kände jag mig mer som en otålig jävla Stockholmare som tränger sig in i tunnelbanevagnen trots att nästa går om 2 minuter och måste ha sakerna NU!! Tack Oslo för hur sur du gjorde mig med alla stängda affärer och för att jag fick en tankeställare såhär i efterhand. Vem vet, jag kanske ska börja med att ta en dag i veckan när jag inte utnyttjar min möjlighet att göra vad fan jag vill när jag vill. Människor har levt så i alla tider, varför skulle inte jag; vilodagen uppfanns ju av en anledning. Tänk om det bygger karaktär (som folk sa på 70-talet).

20170129_121549

Men så sjukt fina gallerior de hade! Det här är Citygallerian i Norge.

Radikalfeminism

I februari var vi på en föreläsning med en av mina favoritfeminister, nämligen Fanny Åström. Hon bloggade mycket förr men skriver nu mest på Instagram (precis som många andra debattörer gör). Jag var så himla pepp på det att vi åkte till Göteborg över dagen för att se föreläsningen och det var så värt! Har en hel massa anteckningar i mobilen och kommer ihåg en hel del så ska försöka dela med mig av saker jag tycker är värda att veta och tänka på, hoppas ni tycker det är lika tänkvärt som jag!

DISCLAIMER Fanny menar att alla kvinnor borde vara lesbiska och att det är helt och hållet möjligt. Bra att veta som bakgrund.

Idag är det enda sättet för kvinnor att få en självklar plats i samhället, att genom att vara kvinnor. Det som här menas med kvinna är den politiska positionen- en ska leva med män, bygga sitt liv runt en man (alla har väl hört talas om kärnfamiljen med villa, volvo, hund?). En kvinna ska också bekräfta män genom att vilja att de ska tycka om ens yttre, skratta åt deras skämt, bekräfta mäns världsbild helt enkelt. Kvinnor kan alltså inte ha en självklar plats i samhället genom att bara vara människor, såsom män kan, utan vårt sätt att få den går genom män. (Detta tycker jag märks tydligast i att vi har män, och så har vi deras fruar. Presidentfrun, fotbollsfrun, DJ-flickvännen, flickvänner till plastikkirurger, TV-stjärnor, hockeyspelare, VD:ar, affärsmän, etc. Männen har själva positionen medan kvinnan får sin position genom mannen). Kvinnan reduceras alltså till sitt kön, enligt denna logik.

DSC_0524

Genom att bli lesbisk försvinner alltså denna position, det finns inte längre en självklar plats som utmätts åt en. (Har ni tänkt på att det finns fler homosexuella män i framstående positioner som makeupartister, designers, artister/musiker, konstnärer, författare osv än vad det finns lesbiska kvinnor? Det beror på det här.) Därför kan det kännas obehagligt för kvinnor att tappa den säkerheten som det innebär att vara tillsammans med män, en vill alltså inte bli lesbisk på grund av sociala orsaker. Det blir enklare att vara ihop med en man i hela sitt liv även om det inte känns helt bra, än att utforska hur det skulle vara att leva med en kvinna. Genom att bli lesbisk försvinner alltså till och med möjligheten att få en position via en man.

Sen detta om valmöjligheter. Tekniskt sett har vi (i princip…) alla lagliga rättigheter vi kan behöva för att tekniskt sett vara jämlika, vilket ibland kan göra det svårt för feminister idag att förklara exakt huri förtryck mot kvinnor visar sig i Sverige idag. (Det har vi liberalfeminismen att tacka för! Den fokuserar mest på offentliga rummet och saker på ytan typ lagar). Å ena sidan kan vi välja att vara lesbiska, eller att inte raka benen, eller att inte skaffa barn och vägra ha en man som chef (om en vill vara extra radikal haha), men det som spelar roll här är premisserna som valet görs på. Får kvinnor som väljer fritt lika mycket privilegier som kvinnor som väljer det som är inom mallen? (med privilegier menar jag till exempel att slippa bli trakasserad, få kommentarer eller bli utestängd) Därför är det för kvinnor många gånger ett helt självklart val att ingå i patriarkatet och vara ”självreglerande”.

DSC_0515

Det finns en idé inom radikalfeminismen att mäns kontroll över kvinnor sker genom att de har tillgång till kvinnors hushållsarbete gratis, deras familjearbete gratis (föda barn, ta hand om dem, det som har med barn att göra), deras emotionella arbete gratis, deras sociala arbete (arbetet med att upprätthålla ett socialt liv) gratis. En grundpelare i kvinnoförtrycket är också att män har tillgång till kvinnors kroppar; alla som har hört talas om våldtäkt, tjatsex, tafs, husfridssex etc vet det. Det betyder alltså att kvinnor för att lösa sig själva från förtrycket behöver sluta ge män tillgång till sina kroppar (genom sex och genom gratis arbete).

Sedan pratas det ofta om att eftersom mannen i ett hushåll vanligtvis tjänar mer än kvinnan, är kvinnan en ”parasit” som glassar runt på hans lön och får det enkla jobbet att gå runt hemma. Men tittar man från ett vidare perspektiv än det rent materiella, så ser vi att män faktiskt tjänar mer på att vara med kvinnor än vad kvinnor får ut av att vara med män. Här kan ni se att kvinnor som skiljer sig blir generellt lyckligare medan män blir olyckligare, och detta har inget med pengar att göra. Eftersom kvinnor oftast har ett större socialt nätverk, fler vänner, tätare band till barnen (eftersom de tagit hand om dem…) och resten av familjen klarar de sig bättre som singlar än vad män gör. Tyvärr, måste jag säga! Det är ganska sorgligt hur mycket ensamma män det finns (mest äldre, men kanske yngre också?). Men personligen tycker jag att de som tycker att kvinnor åker runt på en räkmacka och snyltar på mäns pengar, kan sitta där ensamma med sitt kapital och undra varför de är så olyckliga.

DSC_0526

Och slutligen tyckte jag att Fanny sa en fantastiskt bra grej om att inom feminismen pratas det ofta om ”patriarkatet”, om ”strukturer”, om ”samhället”, som att allt det vore en slags egen kraft som bortkopplat från människor hade makt att förtrycka vissa och ge andra makt. Istället är det viktigt att poängtera att det är människor som upprätthåller patriarkatet, och att män tjänar på att det finns. Det är inte någon frikopplad kraft som handlar helt av egen vilja, utan det existerar eftersom faktiska män har faktiska saker att vinna på det. Det blir lättare att göra något åt ifall patriarkatet blir något konkret.

 

Det blir alltså en hel del jag tar med mig därifrån. Tycker ni det finns något som är extra kul att veta från inlägget?

Testa det här: Försök att göra ett val som inte är ”ok” att göra enligt vårt samhälle. Det kan vara att ha en kort klänning fast att du är överviktig, inte raka armhålorna om du är tjej, ha smink som kille eller kanske säga emot någon som säger något sexistiskt. Då märker en att det inte är så enkelt att göra ”fria val” på ett praktiskt sätt.

20170205_144530

Hittade en bild från föreläsningen i vintras.

Tjejpepp med Caroline <3

Detta inlägg hade jag egentligen tänkt skriva som ett sms bara men hej carro hoppas du inte har nåt emot att jag lägger upp det här hehe men det är för positivt för att inte göras. 🙂

Vi har känt varandra sen 2014, när jag flyttade till Stockholm och inte kände nån typ och tyckte det var ssåå ttråkigtt att mest vara hemma och kolla på serier. Som vanligt med mig tog det ett bra tag innan vi kände varann bra (nu vet jag att det är pga asperger buut still) men är ju så jävla glad över att vi gjorde det! Är inte alltid bäst på att visa det så sorry för det. Men eftersom du har vart så himla nere nu ett tag med SÅ mycket som har hänt (många personer också tyvärr) har jag skrivit massa saker som gör att du är bäst och borde ha det bästa självförtroendet ever. ❤

20160726_2110222

Bild från Cafe Opera i Stockholm

Tiiill exempel så har du alltid peppat mig jättemycket, typ när jag fick reda på mina diagnoser så påminde du om hur mycket drivkraft folk med diagnoser har att genomföra sina ideer, det var när jag hade pratat med en feminist jag ser upp till mycket och som tyckte det var en bra idé att starta det där företaget jag pratar om hela tiden (inom feminism), men tänkte att äsch det kommer ändå inte gå. Så egentligen vet jag inte ens om jag hade börjat skriva här på bloggen ifall du inte hade skrivit så mycket positiva saker? Hur hade detta gått ifall jag inte hade haft nån stöttning alls?

Sen är du verkligen den jag pratar med som förstår feminism så himla bra. Det är en sak att på ett diffust sätt tycka att ”män och kvinnor ska ha lika lön” och att ”det är dåligt med våldtäkter”, men det är en helt annan sak att ta feminismen och applicera den på sitt eget liv och sina egna åsikter. Det är också något ingen annan kan göra åt en- det går att ha läst feministisk teori i flera år utan att förstå hur det hänger ihop med ens eget liv (tro mig jag vet). Därför har jag så svårt med de flesta att prata om mina idéer om jämställdhet, men inte med dig för du är så jävla smart (sen att du redan var feminist är väl en viktig del haha).

Och att du alltid brinner för dina åsikter! Vare sig det är kärringen på vårdcentralen som kommenterar ditt utseende eller gubbjäveln som påstår att feminismen har gått för långt, eller vad du tycker om terrorister (och vad du vill göra med dem lol) så kan en aldrig anklaga dig för att vara intetsägande eller mesig. Det existerar bara inte och det är alltid lika kul att höra nya saker du fått starka åsikter om!

Hade tänkt skriva här att vilken man som helst skulle älska att vara ihop med dig, men kom på att det inte är sant. Alla snubbar som är öppet eller smygsexister skulle hata att vara ihop med någon som har riktiga åsikter och som är *flämt* feministiska! Så sållar du bort dem som ändå inte är nåt att ha.

received_10153737776279607

Bild från Ibiza 2016.

Och till sist hur jäkla bra på relationsarbete du är. Hur orkar du ta in hur alla känner och försöka se till att folk mår bra hela tiden, även om jag hade velat är det svårt att göra det på din nivå! Skiter i om det är en kvinnofälla att vara superbra på relationer, här tycker jag inte att tjejer ska bli sämre på det så att det ska bli jämställt. Du får lära mig hur en känner av folks sinnesstämningar så bra, nästa gång vi fikar får du lära mig det haha. För att få människor att må bra är det som gör att kvinnor har så mycket bättre relationer än män, lever längre och har mycket fler nära vänner långt upp i åldrarna. Alltså att det är jätteviktigt och bra!

Skrev detta för jag vet att jag suger på komplimanger men tycker ändå det är viktigt att du vet hur skitbra du är ❤

Snapchat-144794284

Bild från när vi firade födelsedag!

Sluta ursäkta pojkvåldet, tack

Såg igårkväll att det var en som visst hade länkat mig i sin blogg. Personen kallar sig för Rándottir och verkar mest skriva om ganska random saker (alltså ingen genusvetare). Det senaste inlägget från 17 april handlar dock om ett inlägg där Lady Dahmer citerade mig i inlägget ”Pojkars lek leder ofta till skit”, där jag skrev hur illa jag tyckte om våldsamma pojklekar. Jag har även skrivit flera inlägg om detta här på min egen blogg (här och här). Såhär stod det i inlägget:

Damen Dahmer argumenterar för att POJKLEKAR ofta leder till »Skit« & citerar Zaitzova som gärna ser parvlarna leka lugna prinsesslekar – vilket är en form av rekordnivå av verklighetsfrånvänt & misandriskt likhetssvammel, även för provokatörer. Lek är förberedelse: Pojken skall lära sig att handskas med faktumet att han en vacker dag blir Man. Sociala konstruktioner hänvisar, & uppmuntrar än mer biologiskt befäst KÖNSDIMORFISM, vilket för merpart av däggdjur gagnar släktets överlevnad – & inspireras av honfolk vilkas aptit för sunt våldsbejakande hanar rätteligen är desto större än för rosenkindad hen-armé.

Våldet är dock sunt först när det hälsosamt medvetet bejakas för kontext – så som just lek & kampträning (även på desto mer blodigt allvar) samt försvar, strid, jakt & slakt; sanningsberörande aktiviteter slaka våldsvideospelare bör kanalisera sin våldsvilja i. Till syvende & sist vill nog inte ens den mest nitiske av genusuppviglare att vare sig biobegränsade (exv. muskelmassa samt endokrint influerad attityd) kvinnor samt »fina snälla mjuka killar« som har lekt hur dom hämtar barnen på förskolans fostransinstitution, skall trygga & ta tät mot yttre hot.

 

Personen använder en hel del antifeministiska floskler (hen-armé någon?) och jag hade först inte tänkt svara på det, men med tanke på hur vanligt det är att människor tycker såhär helt utan ironi tänkte jag att det var lika bra att ta upp detta i ljuset.

För det första använder Rándottir ordet ”misandriskt” (manshatande) i samband med ovilja att låta pojkar leka våldsamma lekar. Det tyder på en idé om att våld är något inneboende hos män, något som män inte kan göra något åt, och att det endast är män som är våldsamma. Att hata våld blir alltså till att hata män enligt den logiken. Själv vill jag snarare påstå att det absolut inte finns något misandriskt i att vilja radera vissa typiskt manliga attribut, till exempel våldsamhet. Snarare är det mansvänligt, eftersom en då antar att män är bättre än de våldsamma, primitiva människor som vissa vill få dem att framstå som. Jag vet nämligen att de inte är det.

DSC_06002

För det andra menar Rándottir (det är lite otydligt vad hen menar men jag tror jag tolkar rätt) att pojkar förbereder sig för att bli män genom våldsam lek, och det är nödvändigt eftersom kvinnor är attraherade av män och inte av någon ”rosenkindad hen-armé”. Om vi bortser från hens förlöjligande språk så ser vi något vanligt; påståendet om att män behöver vara ”macho” för att kvinnor ska bli attraherade av dem. Om vi låtsas att detta är sant; är någon annans attraktion verkligen en bra anledning till att själv vara våldsam? Själv tror jag nämligen att alla endast har ansvar för sina egna handlingar. Det går inte att skylla över mäns benägenhet att vara ”bad boys” och ”macho” på kvinnor, det får de stå för själva.

Ooch för det tredje anser jag att vi inte har något behov av aggressiva män i samhället längre. Vi lever inte på medeltiden eller stenåldern där muskler var avgörande för ens överlevnad, så jag förstår inte varför både våldsamhet och fysisk styrka fortfarande premieras av personer som Rándottir? Vilka är dessa ”yttre hot” hen pratar om? Jo andra aggressiva män från bortom landsgränserna (om det inte är aliens som menas). Om de också slutade tycka att våld var så himla nice så skulle det inte existera sådana yttre hot över huvudtaget, men den tanken verkar inte ha korsat vissas hjärna.

studio-celebration-paint-splatter-thin-header

 

Jag blir både trött & irriterad på människor som fortfarande försöker hitta ursäkter till varför den toxiska maskuliniteten är legitim, när det är ganska självklart att vi har ett problem med manligt våld över precis hela världen. Istället för att försöka legitimera det behöver vi hitta bättre alternativ till pojkar, så att de slipper ha våld i sina liv. Därför tycker jag det är bättre ifall pojkar leker prinsesslekar tillsammans med flickorna, precis det som Rándottir menar är misandriskt.

Anekdoter från Prag

Som ni kanske kommer ihåg var jag i Prag i början av mars och skrev ett par inlägg om det. De handlade om feminism, saker jag lade märke till, och framför allt männen där. Men gick igenom mina mobilanteckningar nu och såg att jag skrivit ner lite fler grejer som hände som kanske inte har med feminism att göra men som är lite roliga anekdoter från resan.

När vi i sällskapet hade drivit runt i staden ett bra tag kände vi mycket för att äta en god middag, och vi hittade en restaurang nära både vårt hotell och torget. Jag beställde pannkakor (är alltid sugen på pannkakor med choklad) med bara vatten med citron till men tyckte det var konstigt att servitören frågade om igen om jag verkligen skulle ha vatten med citron i. ”Eh… yes.” Så när vi fick maten kom också dryckerna in, och jag fick ett glas med rykande hett vatten i (inte ens en kopp) och citronskivor bredvid. Jag som hade tänkt mig typ Loka Citron. Servitörerna stod en bit ifrån och gapskrattade och jag fick förklara att jag inte alls drack rykande hett vatten till maten med citronskivor bredvid.

20170303_1839532

Bild från precis innan vi skulle gå på kryssningsbåten. 

Så en dag hade de andra gått upp lite tidigare än mig för att åka nånstans, jag var helt slut och kände mest för en dag på hotellet. Vid 12 hade jag dock tröttnat och gick ut till centrum för att shoppa lite, leta efter skor och om jag hittade nån god parfym. Som ni alla vet är mitt lokalsinne nonexistent, det finns inget, det är zero, nada. Jag gick på en gata med affärer, som visade sig sluta tvärt, när jag skulle gå tillbaka märkte jag att jag hade kommit nån helt annanstans, så gick jag i alla fall vidare, uppför en annan gata, in i en affär, när jag gick ut råkade jag gå åt tillbakahållet så jag dök upp på den första gatan igen, och så vidare. Råkade gå förbi hotellet vid ett tillfälle; och allt detta trots att jag hade Google Maps framme. Så när jag ska gå in på en gata jag känner igen efter att ha varit där kanske 3 gånger går jag förbi en liten grupp med killar jag också tror jag sett förut, och hör en av dem säga halvhögt ”Oh, there’s the Google Maps lady again.” Först då fattade jag att det var obvious att jag hade GPS framme och att jag egentligen bara gått runt i cirklar. Så awkward att vara Google Maps-tjejen.

20170304_143154

Säga vad en vill om Prag, men fint är det! 

När jag gick runt på stan hade jag ett par supersnygga ormskinnsmönstrade stövletter på mig, men tyvärr var klacken alldeles för hög för långa promenader. Så jag fick gå in på en galleria och köpa ett par ballerinaskor akut (hade inga platta skor med mig alls på resan), bytte till dem direkt och fortsatte promenaden hemåt. Så går jag i 10 minuter och får det värsta skoskavet på hälen!! Och när jag byter tillbaka så känns det som rena himmelriket att gå i ett par väl ingångna högklackade skor istället för de nya platta. Höjden av ironi, speciellt som jag hade tillbringat över en timme med att hitta en bra skoaffär med snygga ballerinas.

No men beyond this point

Igårkvälls fredagsfilm (efter en skitgod middag med mycket friterat) blev en som lät superintressant och hette No men beyond this point. I korthet var plotten att kvinnor världen över plötsligt började påstå unisont att deras graviditet inte kom sig av något samlag. De blev alltså gravida utan att ha haft sex! De blev ’förstås’ inte trodda utan anklagades för att vara otrogna, ljuga, vara hysteriska eller bara förvirrade.

Men tillslut var det ett faktum- helt naturligt behövdes inte sperma över huvudtaget för att ett barn skulle bli till. Varje barn som föddes var dessutom en flicka (enligt dem alltså bara personer med snippa). Filmen var gjord som en dokumentär, kameran följde efter en familj där de hade endast kvinnliga familjemedlemmar och en manlig hushållerska (hushållare?). Men samtidigt som en fick följa familjen berättades historien, och när det var klart att männen började dö ut och bli i minoritet sattes de i ”reservat” (lol) där de skulle få leva klart sina liv i bekvämlighet och utan att störa resten av världen.

DSC_05712

 

Jag tycker hela idén med filmen var helt fantastisk. Hur skulle världen se ut utan män? Filmen verkade ha en stark feministisk grundton- allt män kunde göra (vara poliser, byggarbetare, politiker, läkare etc) kunde kvinnor göra lika bra. Men jag tänkte hela tiden att snart skulle filmen sluta handla så mycket om männen och börja handla mer om hur den nya världsordningen skulle se ut, men den vändningen kom aldrig? Utan istället blev det viktigaste i filmen relationen mellan hushållaren (?) och den ena kvinnan i familjen, hans arbetsgivare. OCH GISSA VAD SOM HÄNDER jo i slutet blir de gravida tillsammans och håller en presskonferens där de berättar att eh jo vi vill vara kära och ha barn och bo tillsammans i den här kärnfamiljen och ha det PRECIS som det var förr och så börjar pojkar födas igen och saker går tillbaka till hur det var.

Tycker också det är sjukt att kvinnorna inte blev lesbiska utan istället skulle alla vara asexuella. Kvinnor skulle alltså inte få utveckla sin sexualitet utan flickor avskräcktes från att onanera. Och de levde inte ens i kollektiv tillsammans för att kunna leva friare och kunna ha det enklare med barnen, utan parrelationerna var kvar? What? Och vissa var bara hopplöst hetero och därför ville de ha tillbaka männen? Okej så visst kvinnor har levt under mäns förtryck under tiotusen år men när chansen väl kommer att helt utan något våld via bara naturens gång kunna bli fria från förtrycket så tänker de att nej men jag vill ha sex med en man så jag tycker de kan komma tillbaka. Sounds legit.

No men beyond this point

Och så slutade också den här filmen så som alla andra filmer slutar– mannen och kvinnan blir ihop och lever lyckliga i alla sina dagar. The end.

Fett synd att de lyckades sjabbla bort något så revolutionärt som en hel värld utan män (tycker det är roligt att teoretisera kring) till att handla om en heterorelation som blir lyckad. Det finns liksom redan så många filmer om det, så det var så fantasilöst att göra ännu en tycker jag. Rekommenderar inte att se, eftersom den är ganska långsam (dokumentärsformat) och kommer inte riktigt igång. Den verkade vara feministisk i början (förtrycket av kvinnor togs upp, kvinnors kapabilitet också, och vissa kvinnors känsla av att vilja ha hämnd) men det kändes som att det blev urvattnat och handlingen lyckades inte täcka upp för det. Den var också svag, tycker jag.

Tycker mest det var tråkigt att manusförfattaren lyckades få en film som skulle handla om att männen dog ut, att helt handla om män. Den var dessutom jävligt hetero, och jävligt cissexistisk. Transpersoner verkade inte alls existera? I princip alla i filmen var vita i hudfärgen, as a side note. Roliga saker var festen de hade när en tjej fick sin första mens, och att tre dagar i månaden var mens-holidays för alla (allas mens var synkad).

DSC_05772

Men kommer skriva sen om hur jag tror en värld där män inte finns skulle se ut! (hint: tror ej det skulle va en utopi) Här hemma har vi tyckt det var kul att bara tänka kring det. Har ni några tankar om en värld utan män?

Kvinnohistoria

Det var ett event jag var på nyligen, med Elsa Westerstad, Fanna Ndow Norrby, Lisa Ehlin och Sara Martinsson som talare. Det handlade om boken En annan historia och skulle prata om den. Jag kommer förstås inte ihåg hälften av vad som sades, med mitt ”superbra” minne, men som tur är skriver jag alltid upp allt jag vill komma ihåg extra mycket! Och saker jag tror att ni också kommer tycka är kul att läsa. ❤

DSC_0579

Bild från när vi gick runt i en bokhandel

En sak de sa som fick mig att tänka till lite var att genom historien, har det alltid funnits kvinnor som varit väldigt nära makten, typ som inofficiella makthavare. Som har haft superstor påverkan på de yttersta beslutsfattarna, alltså. Men när historien har skrivits har dessa kvinnor inte kommit med, eftersom de inte har ansetts vara tillräckligt viktiga för att skrivas om! Det är verkligen en grej jag tar med mig för att tänka på, att bara för att kvinnor inte finns nedskrivna i böckerna så betyder det inte att kvinnor inte har haft någon makt över huvudtaget. Frågan är bara huur en ska kunna veta vilka makthavare som varit influerade av kvinnor? Och vilka kvinnor? Hur mycket exakt hade de att säga till om? Måste en verkligen vara historiker för att veta sånt?

För det går verkligen aldrig att lita på att det som står i våra skolböcker är helt legitimt och objektivt sant. Visste ni att vi bara får det manliga perspektivet på andra världskriget och koncentrationslägren och ja, alla andra krig med? Jag visste inte det förrän jag började läsa på om feminism. I skolan nämndes inte ett ord om det, trots att det är ganska solklart att det är så.

20170413_222345

Vi köpte boken de pratade om! Har inte läst den än men den står näst på tur i läslistan. 

En annan grej de pratade om var hur de tyckte att ordet kvinnohistoria var överflödigt, att istället för att prata om ”kvinnor” behöver vi prata om ”människor”. Istället för kvinnliga rättigheter, ska vi prata om mänskliga rättigheter och så vidare. Och jag förstår hur de tänker! Kvinnor ska inte vara nån jävla parentes eller typ nån extratanke en lägger på efter den vanliga tanken. Jag önskar också kvinnor kunde helt naturligt vara en del av historien och politiken, men tyvärr ser det faktiskt inte ut så. Rätten att slippa sexuella övergrepp nämns till exempel sällan när en pratar om mänskliga rättigheter, och ärligt talat vet jag inte om kvinnofrågor som abort, frivilliga graviditeter, bra menshygien, sexuella trakasserier osv står med i de mänskliga rättigheterna, för jag som inte har lusläst dem vet bara de saker som står där som pratas om mycket mer.

Därför tycker jag personligen att vi behöver prata om kvinnohistoria ända fram till dess att den är lika viktig som ”vanlig” historia. Annars tror jag folk som inte tänker så mycket på genus i vanliga fall bara kommer råka glömma bort att nämna kvinnor. Likadant med kvinnoutskott i partier- vissa tycker inte att de ska finnas, för att kvinnofrågor ska vara med i den vanliga politiken, men jag tror de behöver finnas som en påminnelse att wtf det går inte att ha ett normalt parti utan att prata om frågor som är specifika för kvinnor.

DSC_0582

Min nya favoritpose lol.

Vad tycker ni? Är det bra eller inte bra att ha en historia specifik för kvinnor eller inte? Gör det bara att kvinnor kommer vara en parentes för evigt eller tycker ni som jag, att det blir en bra påminnelse som gör att fler börjar tänka på att inkludera kvinnor?