Jag skulle kunna kalla detta en bokrecension, men boken är ganska okänd och egentligen irrelevant. Men det finns mycket tankar en kan få ut av den. Bokens huvudperson heter Owen, föddes 1933 och en för följa hans tankar kring sex från pojke till gammal man och hur hela hans liv ser ut. För mig var det bästa med boken inblicken i hur jävla torftigt och hopplöst det måste ha varit att vara kvinna på typ 40-50-talet (och säkert senare också).

Eftersom att jag, vad jag än läser, alltid ser ur kvinnans perspektiv som feministisk praktik oavsett vem som är huvudperson, kan jag ABSOLUT inte glädjas åt Owens sexuella upptäcksfärd och ”framsteg” när de alltid sker på en kvinnas bekostnad. Till exempel när han blir kär i en tjej på universitetet som är typ 10 ggr mer begåvad än han, blir ihop med henne, gifter sig och har sex för första gången vilket var typ höjden av det ordentliga livet på den tiden (och fortfarande är) tycker jag mest synd om henne för det dåliga sexet och för att hon nu måste både sluta jobba och sluta studera for att istället föda barn efter barn till den osympatiske huvudpersonen som dessutom är OTROGEN mot henne med 10 olika kvinnor.

Men läser en boken ur författarens och huvudpersonens synvinkel, är Owen (som skulle kunna vara vilken verklig man som helst) en mycket lyckad person med ett blomstrande företag, fina barn, omgift med en annan, vacker fru (sedan han skilde sig från den första). Att genomskåda liknande historier runt omkring oss är en viktig del i att förstå kvinnoförtrycket- innan jag blev feminist såg jag också bara mannens perspektiv och skulle ha tyckt det var superkonstigt att hon först stannade kvar och sedan när han lämnade, i princip tog sitt liv.

Nu vet jag att så mycket som Phyllis (den första frun) hade investerat i mannen och äktenskapet, var det omöjligt att bara lämna, erkänna sig besegrad. Den här idén att den största lyckan en kvinna kan ha är en man har hållt i sig så jävla länge nu, och när jag läser böcker som denna blir jag påmind om vad det kan ha för ödesdigra konsekvenser för verkliga kvinnor.

Sen läste jag hur kritikerrosad boken har blivit och ”Updike är en mästare” och beskrivs som ”njutbar”?? Jag bah HELL no visst den var välskriven men kvinnoödena var så sorgliga att hur kan någon kalla den ”njutbar” (googla bara på boken får ni se). Dessutom tycker jag inte alls den är så realistiskt skriven med hans kåta flickvän i tonåren som njöööt så av att vara med honom halvt avklädd i en bil vecka efter vecka (lol), men det kanske är för att jag själv är så trött att läsa alla manliga fantasier om hur de föreställer sig kvinnor vilja ha sex. Men det jag gillar med böcker är att författaren också kan skriva sexistiskt med flit och själv hata huvudpersonen, vilket gör det lätt att fortsätta läsa. Det är jävligt roligt att läsa kritiskt, och genom en annan person än huvudpersonen.

Testa det vettja! Nästa gång du ser en film/serie, spelar spel, läser en bok, whatever, med en manlig huvudkaraktär, testa att se genom kvinnans ögon. Det kräver lite övning, men det blir som en helt ny värld om en inte har gjort det innan.