Bloggat i en månad!

Nu har jag haft den här hemsidan i en månad och två dagar! Och har ni sett att jag startat en Instagram som är bara till bloggen? Den heter regina.zaitzova. Innan jag ens började lägga upp någonting här så skrev jag en lista på saker jag skulle kunna skriva om ifall jag fick ”bloggtorka” men det var lite onödigt för nu har jag en massa nya idéer PLUS de där jag skrev upp. Och eftersom jag bestämt mig att bara lägga upp varannan dag (inläggen är ju lite långa så varje dag blir kanske lite mycket) så har jag inlägg fram till slutet på april ifall jag inte kommer på EN ENDA ny sak. Det är helt enkelt lite för kul att skriva.

Det enda som är svårt är att veta på vilken nivå bloggen ska vara, ska den vara ”enkel” för dem som inte alls vet något om feminism eller ska jag använda ord som bara de som är lite mer inne i feminismen har hört? Eftersom jag ska använda bloggen sen om nåt år när jag ska starta mitt företag inom feminism kanske jag ska växla lite mellan dem..

DSC_03432

Och att ni läser är fan jättekul!! Jag har bloggat förut (när jag var typ 16 lol) men har annars ingen idé om hur många läsare en ”borde” ha efter en månad. När jag skrev inlägget om Bloggbevakning var ni nästan uppe i 300 men wtf jag vill ha engagerade läsare inte folk som bara är intresserade av drama. Men det är ändå kul att ha den här plattformen ifall jag känner att det finns nåt jag måste säga, det är ganska enkelt att sen länka texten. Men jag hoppas ni fortsätter läsa här! Kommer försöka ha med lite fler korta inlägg så det inte blir en bok varje gång.

Imorgon kommer det upp ett inlägg om barn och könsstereotypighet (…?), det var ett samtal på en scen och jag lär mig SÅ mycket varje gång jag går på ett event så skriver om det! Just barn är ju så himla svårt för mig att skriva om eftersom jag själv inte har (eller ens tror jag kommer ha) barn. Därför försöker jag lyssna så mycket jag kan på föräldrars tankar så jag kan typ suga upp dem. Det tog fett lång tid att skriva så hope you like it.

Leva med asperger

De flesta av er kanske vet att jag i oktober förra året fick diagnoserna asperger och ADD. Det har hänt mycket sen dess, men det som från början var mer problemlösning för mig- testa ADHD-medicin, bli bättre på att planera, få en bra dygnsrytm osv, blir nu när mycket är löst istället till bara funderingar.

*Jag kommer skriva mest om aspergern, eftersom det är den jag tror påverkar mig mest*

Jag har inte alltid varit den normalaste tjejen i rummet (vilket både vänner och fiender sagt så jag litar på det) och visst att jag själv märkt att jag fungerat lite annorlunda ibland (speciellt när jag skulle bli mer självständig..) men fram tills jag fick den definitiva diagnosen har jag alltid tänkt att det går att träna bort mitt dåliga lokalsinne till exempel, eller min tendens att bara kasta allt och ge upp om någonting blir det minsta fel. Från det att jag fick idén att börja skriva till det att jag nu lägger upp inlägg varannan dag tog det till exempel låång tid och oräkneliga gånger när jag tänkte att FUCK detta blir för krångligt så FUCK att jobba med genusvetenskap i framtiden och FUCK jag vill men jag kan inte.

20170129_204739

Bild från när vi var i Norge och såg Lars Winnerbäck

Det är egentligen först nu det börjar sjunka in på riktigt- alla mina egenheter, problem (och ja, styrkor) är permanenta. Jag kan aldrig lära mig jobba fulltid oavsett hur mycket jag skulle försöka. Jag kan inte bli bra på att laga mat och göra hushållssysslor oavsett, och jag kan inte träna mig till att bli mer social än vad jag är. Jag kan inte bli vegan i framtiden eftersom jag inte kan lära mig gilla grönsakers (och mycket annan bra veganmats) konsistens och smak. Jag kanske inte kan bli psykolog och ha en egen mottagning och bo i Vasastan och ha en egen walk-in-closet full med heels från hela världen. Det blir liksom svårt att uppnå om det hela tiden kostar extra mycket energi att jobba.

Det känns ofta som att ha asperger är som att hela tiden vara på gränsen något kan gå jättebra och jag ska på ett SUPERKUL möte för att sen komma hem och göra en skoluppgift som är rolig men sen råkar jag gå fel väg, missar bussen och kommer på hur kallt det är ute så går hem och missar mötet, orkar inte göra skoluppgiften och helt plötsligt är världens bästa dag förvandlad till världens sämsta. Oavsett hur bra det är måste jag alltid ha i bakhuvudet hur jag ska göra om allt går snett, för det kommer inte naturligt. Vilket leder till att jag aldrig bara kan ha kul, utan ska jag träffa en kompis behöver jag vila en hel dag innan och även planera noggrant hur jag ska ta mig dit, hur lång tid det tar, planera in hur och när jag ska äta.

20170316_1716082

Bild från precis utanför lägenheten.

Sen behöver jag också hela tiden tänka- hur ska jag ta mig hem? Kommer jag frysa (är jättekänslig för köld)? Kommer det vara högljutt? Kommer jag ha tid imorgon för att vila upp mig? Har jag redan planerat allt inför imorgon? Kommer jag behöva gå långt? Behöver jag spara energi för att fortsätta vara social och trevlig mot min sambo när jag kommer hem? Hur länge kan jag vara ute som max för att inte krascha sen? Efter diagnosen har jag förstås blivit mycket bättre med att lyssna på mig själv och kunna bromsa i tid, förr trodde jag att jag bara skulle kunna köra på som ”alla andra” och istället sen sova i 2 dagar i sträck och missa viktiga saker i skolan t.ex.

Det tråkiga i och med diagnosen var att jag fick reda på att detta var permanent, som sagt. Det kommer aldrig att bli annorlunda. Jag kommer bara att bli bättre på att anpassa mig, men jag måste fortfarande ha alla dessa saker i huvudet och hela tiden vara på gränsen till att ha en dålig dag och krascha.

Det roliga med att få diagnosen, var dock att jag inte längre behöver hålla på och låtsas att jag är ”normal” längre. Vilket betyder att ju mindre energi jag lägger på det, ju mer kan jag lägga på saker jag vill lägga energi på! Jag kan tillåta mig att bli helt uppslukad av mitt intresse (som är… dundundun GENUSVETENSKAP) utan att tycka det är jobbigt och att jag ”borde” ha andra intressen också (alltså det har jag, men inte alls lika viktiga). Jag kan bara förklara för folk att jag tycker feminism är det viktigaste och mest intressanta i hela världen, istället för att behöva låtsas att jag tycker det är Ganska Viktigt™.

20170316_175225

Bild från när vi var i Heron City här i Stockholm och  fotade.

Saker jag gör på fritiden är: läser diskussioner om feminism, läser artiklar om feminism, diskuterar om feminism, skriver om feminism här på bloggen, pratar om feminism med typ alla jag känner (som jag tror är lite trötta på det men vad ska man göra), följer instagramkonton som skriver om feminism, läser böcker och analyserar dem ur ett genusvetenskapligt perspektiv, läser feministiska böcker. Och så vidare. Det finns liksom ingenting roligare, och nu när jag väl fått reda på varför jag är så himla insnöad på detta finns det inget hinder för mig att bara svepas med. Det var som en förklaring och ett legitimerande av hur min hjärna fungerade, kan en säga.

Jag skäms aldrig längre för saker jag inte klarar av utan blir istället arg på folk som inte förstår mina behov. Och det, ska jag säga, är en mycket bättre känsla!

 

PS. Läs gärna Paula Tillis blogg. Hon uppdaterar inte jätteofta men skriver SÅ mycket bra saker om att ha asperger.

Allmänbildning är överskattat

– Ett försvarstal för en annan slags kunskap

Är det bara jag som stör mig på när någon skryter om att hen är ”allmänbildad”? Du vet, när en vet vem som styr i Nigeria och vilket år Slussen i Stockholm byggdes. Jag har några riktigt dåliga minnen från detta, men aldrig riktigt kunnat sätta fingret på vad det är som stör mig så. Alla gånger jag suttit i ett samtal med en jämnårig kille och han envisas med att veta mest om parken vi sitter i, eller veta mest om vissa fakta kring vårt samtal. Jag blir galen!

För det första får det mig att framstå som okunnig. Vilket jag vet att jag absolut inte är, men min kunskap handlar inte om att veta så mycket som möjligt om allt för att kunna briljera i varenda ämne. Problemet är när folk antar att jag inte är intelligent om jag inte kan säga vilket statsskick Kina har (till exempel), istället för att se att det finns många sätt en kan vara intelligent på.

Det är inte intressant för mig just nu att veta vilket statsskick Kina har, eftersom den informationen är onödig ifall en inte använder den. Det tar 3 sekunder för mig att ta reda på den informationen ifall jag skulle behöva, och det faktumet får mig att tycka att det är fullständigt onödigt att ha massa saker i huvudet. Hjärnan är faktiskt inte till för att lagra information, visste ni det? Hjärnan är till för att få idéer, brainstorma, skapa nya teorier och innovationer. Att veta en massa saker som en uppslagsbok anser jag gör en stagnerad. När hjärnan är full av redan klarlagd information, hur mycket plats finns det kvar att skapa ny? Nu menar jag inte inom 1 ämne- en kärnfysiker behöver förstås ha massvis med information om kärnfysik för att kunna utveckla något nytt inom området. Men hon behöver inte veta hur björkens löv ser ut eller vilket år Pressbyrån grundades, eller hur?

20170318_1905232

Mitt favvohörn av soffan. Här skriver jag inläggen!

Så varför jag stört mig så på människor (är det en slump att de varit killar?) som briljerar med sin allmänbildning är för att de har ansett att den sortens kunskap är mycket bättre än min kunskap, som mer handlar om- förstås- genusvetenskap. Och bokstavligt talat inget annat. Jag tänker på sätt att omstörta samhällets struktur på, hur en helt ny värld skulle kunna se ut. Jag tänker på hur långt forskningen skulle ha kommit om den inte behövde vara finansierad av pengar. På hur konsten skulle ha sett ut om den inte var gjord av män, hur kvinnor skulle vara ifall vi inte hade levt i ett patriarkat.

Jag teoretiserar kring hur världen skulle ha sett ut om alla kvinnor var lesbiska, hur jorden skulle bli ifall alla bara slutade föda barn, vilka yrken som skulle försvinna ifall vi införde en skälig medborgarlön. Hur vi skulle kunna omfördela världens resurser så att den ekonomiska hierarkin mellan länderna försvann. Så varför skulle jag vilja slösa min tid på att veta saker miljoner andra människor redan har tagit reda på? Finns det något egenvärde i att veta vilket århundrade Egyptens pyramider byggdes, förutom att kunna verka låta smart? Borde vi inte premiera och lära ut samhällsomstörtande kunskap istället för samhällskunnig kunskap (förutom den kunskap som behövs för att kunna teoretisera kring ett visst område)?

Allmänbildningen kan vi överlåta till dem som saknar förmågan att bli uppslukade av ett enda ämne, tycker jag. Medan vi andra ägnar oss åt nyskapande. Detta hoppas jag skolan kan ta tillvara på i framtiden.

Bloggbevakning’s kommentarsfält

Okej så efter att ha hört en hel del om Camillas hemsida Bloggbevakning (tycker det är en rätt kul idé med en slags samlingssida för alla stora svenska bloggare) gick jag in för att kolla om allt var sant (det var det). Första inlägget som möter mig är ett där hon skriver om bloggerskan Dessie, om att hon skriver att hon jobbar 9 timmar (om dagen? I veckan?) vilket hon tydligen absolut inte kan göra då hennes blogg är dålig och allt var den är.

Så eftersom jag ändå satt och väntade på att håret skulle lufttorka kommenterade jag: 1

Och får kritik för att jag länkar till min hemsida lol. Som att det på något sätt motsäger min åsikt? Jag länkar ALLTID till min egen blogg när jag skriver något och berättar om den ifall jag pratar med någon. Jag är ju fett excited över den och tycker det skulle vara kul ifall ännu fler läsare hittar till den, är det verkligen konstigt? Det tycker inte jag!

2

Någon tycker alltså inte att jag borde vilja ha folk med andra åsikter som läser min blogg? Låter väldigt konstigt.

Eftersom att det fanns så himla lite plats i kommentarsfältet att få fram min poäng tänkte jag förklara den lite mer ingående här. Såhär är det: Vi kvinnor får redan orimligt mycket skit för saker vi gör. Vi klär oss fel, vi är ologiska, vi har fel skor, våra åsikter döms hårdare, vi har fel partner, vi sminkar oss fel, och så vidare i all oändlighet.

Som feminist anser jag alltså att kvinnor inte längre ska vara en del i den kulturen, utan istället backa, se sig omkring och inse att ifall en person redan får 50 hatmeddelanden om dagen, kanske det inte är läge att spä på det. Till exempel. Hur kommer det sig att David Hellenius inte får mail om att bli straffknullad och hur jävla ful han är? Hmm låt mig tänka… kanske för att alla dessa personer som sitter och hatar på kvinnor inte har en tanke på att kritisera en man på samma sätt!

Det finns säkert studier på detta, men jag tycker hellre att en själv får se sig om och kategorisera all kritik mot olika personer en läser i högarna Kritik mot män och Kritik mot kvinnor. Vilken hög blir störst? Hur ser kritiken ut? Vad är det som kritiseras? 

20170316_172522

♥♥♥ Såhär glad blir en av systerskap ♥♥♥

Tycker det är så jävla sorgligt att kvinnor inte kan se igenom det här utan själva gärna går med i dreven och mobbningkulturen i hopp om att själva vinna poäng och att stiga i graderna. Det är ju så ”coolt” att peka på hur dåliga andra tjejer är och hur bra en själv är, och som viktigast visa att JAG ÄR INTE SOM HON SOM ÄR DÅLIG!!! ”Dessie gör så och så men det skulle jag aaldrig göra eftersom jag är såå mycket smartare och mer chill.” Det är SÅ tröttsamt med vuxna människor som inte sett igenom de strukturer som får kvinnor att ställa sig mot varandra för att vinna poäng hos män (och kvinnor som är som dem).

Ifall det står mellan att antingen kritisera en kvinna ännu mer för någon minigrej hon gjort eller att let it slide och fokusera på det som är positivt tycker jag valet är så sjukt enkelt. Skärp er och lyft andra kvinnor istället för att trampa ner dem.

Svarar på en sexistisk kommentar

Fick nyligen 2 kommentarer på ett blogginlägg som jag tänkte ta upp här, eftersom de är så typiska. Jag tänker anta att kommentatorn för det första är en man och för det andra antifeminist. ”Pompes” andra kommentar illustrerar ett typexempel på hur män använder sex och sexuella situationer i ett syfte att förminska, kontrollera och skrämma, på samma sätt som de kan använda hot om att ”få k*k” eller hånfulla kommentarer om att en ”inte är snygg nog att kn*llas”.

Screenshot_20170322-125248

När det inte finns några argument att använda som fungerar, så är det faktiskt jättevanligt att män som ”Pompe” återgår till att påminna mig om att jag är kvinna, och därför både inte värd att ha en vettig argumentation med och inte värd att ha åsikter som respekteras. ”Pompe” påminner mig om att jag är kvinna genom att föra in sex i diskussionen, någonting som män oavsett åsikt inte behöver förhålla sig till.

Vi kan dra detta vidare och se det i ett större perspektiv. Varför anser ”Pompe” att just förminskande genom sex är ett bra sätt att tysta diskussionen? Varifrån har han fått idén om att en kvinna bäst kontrolleras genom sex? Varför anser han att mitt utseende är relevant i en diskussion (att han ens nämner det över huvudtaget?) Hur kommer det sig att han känner sig entitled och inte skamsen över att komma med ointelligenta inlägg till ett mycket komplicerat ämne?

Snapchat-7275939692

Selfie från när jag var på väg till skolan. Min genus-skola

De idéerna uppstår inte ur tomma intet. Tyvärr lever tjejer under en ständig risk för att utsättas för sexuellt våld av killar, det är därför döttrar lärs att inte gå ensamma ute och inte lita på killar till exempel. Vårt samhälle är liksom byggt efter en idé om att killar när som helst kan göra ”vad de vill” (boys will be boys, någon?) och när de väl växt upp med den idén skickar de till slut såna här kommentarer för att de kan göra vad de vill men jag behöver rätta mig efter dem för att inte bli utsatt för något.

Detta är absolut inte första gången jag fått meddelanden av sexuell karaktär avsedda att förminska och tysta, men där jag förr reagerade med att just bli förminskad reagerar jag nu med att istället använda kommentarerna som en förstärkning på min åsikt att det faktiskt är bäst att inte ha diskussioner med män över huvudtaget. Hur vet jag vem som kommer deraila och sänka diskussionen till denna nivå?

Det är inte mig du förstör för när du skriver sånt, ”Pompe”. Utan det är alla andra män, som blir representerade på ett ganska pinsamt sätt. Du kanske borde tänka på det, när du å ena sidan kritiserar kvinnor som hatar män och å andra sidan ger dem anledningar till det.

Duktig flicka- till en viss gräns

Den 8 mars i år, som var den Internationella Kvinnodagen, var vi på ett event som var på Kulturhuset i Stockholm för att uppmärksamma det (jag har så mycket att skriva just nu så inläggskön är lite för lång). Programmet var gjort av 4 olika samtal (plus utdraget ur pjäsen Århundradets kärlekssaga som var lite wtf), och i varje samtal var det något jag kände att jag bara måste skriva ner ett citat eller tanke i mobilen! Till exempel var Birgitta Olsson med i det första samtalet, hon som har skrivit boken Duktiga Flickors revansch.

Hon sa förstås vääldigt mycket klokt (och eftersom hon är liberal, enligt mig även mycket som var mindre klokt) men det som fastnade mest hos mig var hennes tal om att kvinnor absolut tillåts vara duktiga, bäst på det de gör osv, men att det är först när de också märks ha en ”egen vilja” som de börjar uppfattas som ett hot.

Det är sällan folk motsätter sig en Duktig flicka, utan problemet kommer snarare när den här kvinnan, som tidigare gjort allt *rätt* och varit *lydig* och studerat hårt (till exempel), istället använder sin duktighet till att underminera samhällsstrukturen och till och med förändra tex företaget, sig själv, människor runt sig, regeringen.

20170308_173752

Birgitta Olsson på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm

Hur ofta märker vi inte detta? Tjejer i klassrummen kan vara hur duktiga som helst, få bra betyg, vara bra på nån idrott eller musik och komma in på de bästa universiteten utan att få några som sätter sig emot. Men skillnaden mot när kvinnan börjar komma in där besluten fattas och på starka platser* är stor- vare sig det är journalist, författare, riksdagsledamot och så vidare. Har ni också lagt märke till hur mycket mer kritik och hot (och hat…) kvinnor i såna positioner får än männen?

Jag hade inte tänkt tidigare att det just handlar om lydnad (och självklart glastaket), men efter samtalet där tänkte jag att det är klart det är så. Kvinnor får vara precis hur duktiga som helst- så länge de håller sig inom ramen. 

Det vi kan göra åt det är att männen som  kritiserar onödigt mycket och skickar hotbrev till kvinnor i starka positioner, lägger ner och slutar noja. Men det är klart, fler kvinnor betyder ju automatiskt färre män. Vilket leder till att makten förflyttas, och det är såklart hotfullt. För dem.

 

*Med starka platser menar jag platser där hon kan påverka andra människor, influera, fatta beslut.

20170316_180016

Jag och glas…taket haha 🙂

Fuck utseendehetsen

Okej, jag såg en video på Youtube, en TED-talk, som satte fingret på en grej jag tänkt på så himla mycket. Hon som pratade hette Renee Engeln och hon använder uttrycket Beauty Sickness, alltså en slags ”sjukdom” som kvinnor får när utseendet blir alltför viktigt för dem. Jag blev inte förvånad när hon sa hur mycket tid och pengar kvinnor faktiskt lägger på sitt utseende under sitt liv, inte med tanke på HUR MYCKET det är vi gör! Naglar, hår, huden, tänderna, läppar, kroppshår ska förändras till det bättre med hjälp av olika skönhetsbehandlingar, botox, bantningskurer, krämer, operationer, frisörer. Klart det inte är gratis liksom.

Jag kunde bara tänka att shit, vad mycket jag också gör, saker som blivit en del av ens vardag och därför bara ”något man gör”. Tidigare idag filade jag till naglarna till rätt form, till exempel, vilket tog typ 20 min. Så gjorde jag en ansiktsmask och tog en creme efter det. Klippte till luggen, tog bort det gamla nagellacket. Bara idag! Hur mycket tid lägger inte jag på att bara se helt normal ut? Alltså sammanlagt. Hur mycket tid tror du att du lägger på att bara se ”normal” ut?

20170317_1557392

Detta är inte ens allt. Helt osminkad för en gångs skull! 

Och sen undrar jag hur mycket pengar jag lägger på mitt utseende. Jag, som sminkar mig typ 1 gång i veckan och absolut inte ser ut som att jag lägger mycket. Men det finns fortfarande lösfransar, hudkrämer och smink och nån behandling då och då..

Jag vill liksom mycket hellre lägga mina pengar och min viktiga tid till att göra andra saker, men slutar jag göra något alls blir jag helt plötsligt ”avvikande” och rentav opassande (jag kommer ihåg när jag var yngre och dömde såna kvinnor ganska hårt). Men jag tänkte göra ett litet försök i alla fall, att för en månad inte lägga en spänn på mitt utseende, och lägga så lite tid som möjligt på det också. Går det ens?!

För övrigt anser jag att män som grupp skulle må bra av att lägga mer tid på sitt utseende. Så det jämnar ut sig. Förstår ni vad jag menar? Jag tror att en del av kvinnoförtrycket är att få oss att fokusera på hur vi ser ut och kontrollera matintag för vikten, se till att vi ser bra ut (vilket är ett evighetsprojekt) så att det blir mindre resurser över för att tänka på helt andra saker och utvecklas.

Lästips: Detta inlägg av Kickan Wicksell. SÅ bra formulerat.

Testa detta: Börja lägg märke till hur mycket tid och pengar du lägger på ditt yttre. Bara tänk på det, och sen tänk på ifall du har något du vill göra som du inte har råd med eller har tid till?

Vad är dickpics- en guide

*OBS använder endast han och hon för att göra skillnad mellan sändare och mottagare*

Jo de flesta vad nog vad en dickpic är. En kille eller man, ofta helt okänd men kan också vara en bekant, en arbetsgivare, en ”kompis”, en date, en kund osv tar en bild på sitt könsorgan och skickar iväg. Innan internet och smartphones fanns, kallades dessa män för ”blottare”, barn varnades för dem och de beskrevs typ som en dunkel person som insvept i lång rock hänger runt vid lekparker och bakgator (blottare är och har alltid varit i princip bara män, ja). Nu är blottare vanligare än tuggummin, men i och med att blottningen kan ske ”privat”, över internet, så är det SÅ normaliserat och kallas istället för ”dickpics” och andra gullifierande ord.

Vilken kille som helst har skickat en bild på sin snopp numera, och det är mer regel än undantag att få dem var tjejer än hänger på internet. Alltså, detta gäller inte bara dejtingsidor!! De som påstår att en får skylla sig själv om en hänger på sex- och dejtingsidor och inte vill ha dickpics, menar de också att en får skylla sig själv om en spelar Wordfeud, har Facebook och Instagram, skriver på forum, eller har wifi över huvudtaget?  Knappast. Detta har absolut ingenting med mottagaren att göra, utan den som skickar kommer göra det oavsett om mottagaren är 12 år och spelar ett onlinespel eller 43 och har skrivit en debattartikel, såväl som om hon är 25 och letar efter en Tinderdejt.

Varför män skickar dickpics

* Objektifiering

Kvinnan är ingen riktig person, utan existerar bara för att han ska ha något att bli upphetsad på.  Han saknar förmågan att leva sig in i hennes perspektiv och känner ingen önskan att göra det heller; har hon huvudvärk? Har något hänt? Tänker hon på jobb just nu? Skit i det, nu skickar vi en bild på min snopp. Hon är ingen egen, hel människa ändå. Läs gärna ett av mina inlägg om varför män gör som de gör.

* Entitlement

Hittar ingen bra översättning till svenska, men hans känsla av att han har rätt att göra vad han vill. Han känner alltså att han har rätt att utan att fråga, utan att tänka kring konsekvenser och mottagarens känslor, skicka en intim bild och tvinga fram en sexuell situation utan hennes samtycke.

Märker vi ett slags mönster? Kommer ni ihåg från inlägget i fredags (sista stycket) när jag skrev om pojken som ofta sa att han var stark och därför kunde göra vad han ville? Då handlade det om att han kunde göra andra barn illa. Vad handlar det om när han växer upp?

 

20170316_175629

Jag med mobilen i Heron City

* Han vill ha kontakt

Det finns ett citat jag är obsessed med, från 1905 av en Hjalmar Söderberg:

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Vissa män tror de ska få en bild tillbaka eller en flört om de skickar en dickpic, men vissa vet absolut att det inte är OK att skicka och att det inte är uppskattat (frågan är om de också vet att det är ett sexuellt ofredande?). Återigen vissa gör det just för att de vill få mottagaren att må dåligt. Det alla har gemensamt är att de vill få någon reaktion– positiv eller negativ spelar liksom ingen roll, de har i alla fall fått ett svar. Vilket tar mig till nästa del:

Vad göra när du har fått en dickpic?

* Skäms aldrig för det

När jag var yngre, och kunde få sexuella saker skickade till mig (oavsett om det var ord eller bild) så skämdes jag! Så absurt! Jag ville deletea, blocka, aldrig nånsin tala om det för någon, så mycket skämdes jag (och var rädd för dem också). Det säger sig självt att skammen för bilden endast hör hemma hos den som skickat den, eller hur?

* Svara inte

Jag förstår att det är frestande att svara tillbaka spydiga saker och skriva massa sk*t till honom (och har gjort det själv länge). Men eftersom att han som sagt vill ha kontakt och anser sig ha lyckats med det han ville ifall han får många meddelanden efter det, är det egentligen bättre att ignorera och istället…

* Expose

Har han en öppen facebook? Har han en chef? Har han familj eller vänner? Vad skulle folk tycka om honom om de fick reda på att han utför sexuella ofredanden? De räknar nämligen med att den de skickar till ska hålla tyst, skämmas eller bli rädd. Och de flesta blir också det; tänk på att många som får bilder är barn och yngre tonåringar. Om du istället visar upp meddelandet bryter du det ”kontraktet”, och visar att du inte är en del av hans världsbild. Lägg upp fula textmeddelanden du får på din vägg eller visa bilderna för andra så du ser att du inte är ensam!

20170316_1757232

Knappast en sexuell situation..

Dessutom anser jag att alla blottningsbilder ska polisanmälas, oavsett om det är en anonym person eller inte. En skulle ju polisanmäla om en man visade sig på gatan eller i badhuset, eller hur? Detta är inte annorlunda utan kan till och med vara värre då han tar sig in i en fredad zon- vi har mobilen hemma, där vi borde kunna vara helt avslappnade och skyddade och endast tillsammans med familj och vänner.

Jag hade tänkt skriva något till den som tänker på att skicka en dickpic, men vadfan det säger sig självt. Fråga alltid först! Får du ett nej (vilket du förmodligen får) så move on.

Problemet ligger mycket djupt ner, i mäns känsla av entitlement och deras känsla av att äga det offentliga rummet (punkt 4 i inlägget), att andra människor är till för dem. Som ni ser börjar problemet redan i förskolan, men förstärks ju äldre pojken blir. Därför, förutom de punkter jag skrivit upp ovan (som är mer för stunden), behöver vi jobba allmänt med pojkars och mäns attityd.

 

Extratips: Den fantastiska Linnea Claesons instagramsida @assholesonline, instagramsidorna @byefelipe och @snubbarsuger lägger alla upp inskickade bidrag från tjejer som fått både dickpics och oönskade meddelanden. Så vill du inte lägga upp själv för att uppmärksamma så skicka in dit!

Föräldrar och jämställdhet

I blogginlägget i onsdags skrev jag om mina erfarenheter under en dag som vikarie på förskolan. Där tog jag mest upp en massa problem med hur pojkar beter sig (framförallt mot flickor) och problem generellt med könsuppdelningen bland barnen. Men nu ska jag ta upp lite saker jag tänker att specifikt föräldrar kan göra för att vända detta, eller önskar att de kunde göra.

* Förbjud superhjältar.

Eller uppmuntra åtminstone till att leka andra lekar och ha andra att se upp till. För vad hade många pojkar gemensamt, de som lekte våldslekar och ”trampade” på andra barn? Jo de låtsades att de var Spiderman, Batman, Superman eller typ Zlatan Ibrahimovic och Ben 10. Dessa förebilder förespråkar knappast att vara en bra kompis och bry sig om sin omgivning utan snarare att vara tuff, stark och göra vad en vill. Och tyvärr sker detta på andra barns bekostnad. Hitta andra förebilder för pojkarna, som inte förstör sin omgivning och känner andra känslor än aggression!

* Förstärk inte skillnaderna mellan tjejer och killar.

Istället för att prata om kill- och tjejsaker, prata bara om saker. Fråga om hen vill ha långt eller kort hår istället för att bestämma att killar har kort och tjejer långt till exempel, försök att inte anta saker pga hens kön. Påpeka ofta att det inte finns tjej eller killsaker (för detta lär de sig ändå tids nog, vi behöver vara en motvikt). Uppmuntra till att tjejer och killar ska leka med varandra, se samma filmer, leka med samma leksaker.

* Läs en massa kring genus.

Jag förstår att folk har heltidsjobb och är ensamstående och jobbar natt och har 1000 saker att ta hand om varje dag men ifall energin inte räcker till att läsa en hel bok på ämnet finns det facebookgrupper, bloggar, instagramsidor, seriestrippar osv som tar upp genus på ett mer lättillgängligt sätt. Jag önskar att även de som tycker att genustänk förstör barnen och gör dem förvirrade/personlighetsbefriade/homosexuella kunde ta sig tiden att faktiskt sätta sig in i vad feminism innebär, om inte annat så för att kunna komma med relevant kritik.

20170314_161728

Bilden går väl att tolka lite hursom, men jag älskar den.

Har en en egen bild av vad könsroller leder till är det också enklare att själv hitta sätt som passar en själv att vända utvecklingen av våld i skolor. Utan att ha läst något på ämnet är det svårt att dra paralleller mellan t.ex. Batman och tjejers dåliga mående, och då blir det också svårt att nå fram till själva roten av problemet samtidigt som det blir lätt att bara behandla massa symtom i all evighet.

Detta handlar liksom inte om en är en bra människa/förälder eller inte, det handlar inte om en älskar sina barn tillräckligt utan det handlar bara om att det finns en viss kunskap som jag har haft möjlighet att ta till mig som många som skaffar barn inte har haft möjlighet att få. Därför fokuserar jag inte på barnuppfostran och pedagogik och sånt som bokstavligt talat alla med barn kan bättre än jag, utan på detta med genus.

 

Att ha spindelfobi

Önskar verkligen att folk kunde sluta lägga upp närbilder på spindlar på t.ex. Instagram.

Det skapar ett för mig mycket otryggt rum, en skrollar som vanligt runt i flödet och kollar in bilder, och helt plötsligt dyker det upp en gigantisk spindel (nu senast var det p3nyheter på instagram). Klart jag försökte skrolla förbi bilden, men istället skakar händerna så mycket att jag tappar telefonen först på bordet, och sen när jag fort försöker ta upp den samtidigt som jag absolut inte vill röra den tappar jag ner den på golvet. Jag kommer ihåg en spindel mycket länge och även spindelbilder, flera år efter att jag har sett en spindel kan jag vara spänd omkring stället jag såg den på. Som tur är gäller det inte bilder precis lika mycket, men precis som det är viktigt att skapa inkluderande utrymmen utomhus genom att t.ex. ha pälsdjursfria tågvagnar och inte äta nötter i skolorna, tycker jag det är viktigt att inte lägga upp såpass vanliga fobier i närbild.

Vad ska jag göra nu liksom när mobilen ligger upp och ner på golvet och jag måste ta upp den för att se om spindelbilden är kvar? Vilket kan vara ännu mer stressande? Och dessutom kanske måste avfölja nyhetssidan som jag ändå tycker är ganska bra. Det är SÅ vanligt att ha fobi för just spindlar, men ändå. Tänker folk att det är en bra idé att helt ovarnat lägga upp dem.

En ironisk, relaterad sak är också att när jag en gång tänkte att nuu måste jag se hur jag kan göra mig av med fobin! Och googlade på det. Så var det överst på varje artikel en stoor närbild på en spindel. Hur tänkte folk där? Jag fick panik och kunde absolut inte läsa artiklarna. Men där var jag i alla fall mer beredd på att det kunde komma, inte alls som när jag är på instagram och ser smink, selfie, selfie, häst, smink och plötsligt SPINDEL!!

Så tack p3s insta, nu kommer jag behöva ha den där spindeln i tankarna i 2 dagar innan den försvinner. Skärp er

20170316_1426122

Arg Regina som skulle kolla Instagram efter duschen

Update: Typiskt, de kanske ska lägga upp såna bilder igen. Det borde finnas något slags filter för vissa bilder, eller hur?

 

PS lägger upp vanligt inlägg imorgon igen