Radikalfeminism

I februari var vi på en föreläsning med en av mina favoritfeminister, nämligen Fanny Åström. Hon bloggade mycket förr men skriver nu mest på Instagram (precis som många andra debattörer gör). Jag var så himla pepp på det att vi åkte till Göteborg över dagen för att se föreläsningen och det var så värt! Har en hel massa anteckningar i mobilen och kommer ihåg en hel del så ska försöka dela med mig av saker jag tycker är värda att veta och tänka på, hoppas ni tycker det är lika tänkvärt som jag!

DISCLAIMER Fanny menar att alla kvinnor borde vara lesbiska och att det är helt och hållet möjligt. Bra att veta som bakgrund.

Idag är det enda sättet för kvinnor att få en självklar plats i samhället, att genom att vara kvinnor. Det som här menas med kvinna är den politiska positionen- en ska leva med män, bygga sitt liv runt en man (alla har väl hört talas om kärnfamiljen med villa, volvo, hund?). En kvinna ska också bekräfta män genom att vilja att de ska tycka om ens yttre, skratta åt deras skämt, bekräfta mäns världsbild helt enkelt. Kvinnor kan alltså inte ha en självklar plats i samhället genom att bara vara människor, såsom män kan, utan vårt sätt att få den går genom män. (Detta tycker jag märks tydligast i att vi har män, och så har vi deras fruar. Presidentfrun, fotbollsfrun, DJ-flickvännen, flickvänner till plastikkirurger, TV-stjärnor, hockeyspelare, VD:ar, affärsmän, etc. Männen har själva positionen medan kvinnan får sin position genom mannen). Kvinnan reduceras alltså till sitt kön, enligt denna logik.

DSC_0524

Genom att bli lesbisk försvinner alltså denna position, det finns inte längre en självklar plats som utmätts åt en. (Har ni tänkt på att det finns fler homosexuella män i framstående positioner som makeupartister, designers, artister/musiker, konstnärer, författare osv än vad det finns lesbiska kvinnor? Det beror på det här.) Därför kan det kännas obehagligt för kvinnor att tappa den säkerheten som det innebär att vara tillsammans med män, en vill alltså inte bli lesbisk på grund av sociala orsaker. Det blir enklare att vara ihop med en man i hela sitt liv även om det inte känns helt bra, än att utforska hur det skulle vara att leva med en kvinna. Genom att bli lesbisk försvinner alltså till och med möjligheten att få en position via en man.

Sen detta om valmöjligheter. Tekniskt sett har vi (i princip…) alla lagliga rättigheter vi kan behöva för att tekniskt sett vara jämlika, vilket ibland kan göra det svårt för feminister idag att förklara exakt huri förtryck mot kvinnor visar sig i Sverige idag. (Det har vi liberalfeminismen att tacka för! Den fokuserar mest på offentliga rummet och saker på ytan typ lagar). Å ena sidan kan vi välja att vara lesbiska, eller att inte raka benen, eller att inte skaffa barn och vägra ha en man som chef (om en vill vara extra radikal haha), men det som spelar roll här är premisserna som valet görs på. Får kvinnor som väljer fritt lika mycket privilegier som kvinnor som väljer det som är inom mallen? (med privilegier menar jag till exempel att slippa bli trakasserad, få kommentarer eller bli utestängd) Därför är det för kvinnor många gånger ett helt självklart val att ingå i patriarkatet och vara ”självreglerande”.

DSC_0515

Det finns en idé inom radikalfeminismen att mäns kontroll över kvinnor sker genom att de har tillgång till kvinnors hushållsarbete gratis, deras familjearbete gratis (föda barn, ta hand om dem, det som har med barn att göra), deras emotionella arbete gratis, deras sociala arbete (arbetet med att upprätthålla ett socialt liv) gratis. En grundpelare i kvinnoförtrycket är också att män har tillgång till kvinnors kroppar; alla som har hört talas om våldtäkt, tjatsex, tafs, husfridssex etc vet det. Det betyder alltså att kvinnor för att lösa sig själva från förtrycket behöver sluta ge män tillgång till sina kroppar (genom sex och genom gratis arbete).

Sedan pratas det ofta om att eftersom mannen i ett hushåll vanligtvis tjänar mer än kvinnan, är kvinnan en ”parasit” som glassar runt på hans lön och får det enkla jobbet att gå runt hemma. Men tittar man från ett vidare perspektiv än det rent materiella, så ser vi att män faktiskt tjänar mer på att vara med kvinnor än vad kvinnor får ut av att vara med män. Här kan ni se att kvinnor som skiljer sig blir generellt lyckligare medan män blir olyckligare, och detta har inget med pengar att göra. Eftersom kvinnor oftast har ett större socialt nätverk, fler vänner, tätare band till barnen (eftersom de tagit hand om dem…) och resten av familjen klarar de sig bättre som singlar än vad män gör. Tyvärr, måste jag säga! Det är ganska sorgligt hur mycket ensamma män det finns (mest äldre, men kanske yngre också?). Men personligen tycker jag att de som tycker att kvinnor åker runt på en räkmacka och snyltar på mäns pengar, kan sitta där ensamma med sitt kapital och undra varför de är så olyckliga.

DSC_0526

Och slutligen tyckte jag att Fanny sa en fantastiskt bra grej om att inom feminismen pratas det ofta om ”patriarkatet”, om ”strukturer”, om ”samhället”, som att allt det vore en slags egen kraft som bortkopplat från människor hade makt att förtrycka vissa och ge andra makt. Istället är det viktigt att poängtera att det är människor som upprätthåller patriarkatet, och att män tjänar på att det finns. Det är inte någon frikopplad kraft som handlar helt av egen vilja, utan det existerar eftersom faktiska män har faktiska saker att vinna på det. Det blir lättare att göra något åt ifall patriarkatet blir något konkret.

 

Det blir alltså en hel del jag tar med mig därifrån. Tycker ni det finns något som är extra kul att veta från inlägget?

Testa det här: Försök att göra ett val som inte är ”ok” att göra enligt vårt samhälle. Det kan vara att ha en kort klänning fast att du är överviktig, inte raka armhålorna om du är tjej, ha smink som kille eller kanske säga emot någon som säger något sexistiskt. Då märker en att det inte är så enkelt att göra ”fria val” på ett praktiskt sätt.

20170205_144530

Hittade en bild från föreläsningen i vintras.

Tjejpepp med Caroline <3

Detta inlägg hade jag egentligen tänkt skriva som ett sms bara men hej carro hoppas du inte har nåt emot att jag lägger upp det här hehe men det är för positivt för att inte göras. 🙂

Vi har känt varandra sen 2014, när jag flyttade till Stockholm och inte kände nån typ och tyckte det var ssåå ttråkigtt att mest vara hemma och kolla på serier. Som vanligt med mig tog det ett bra tag innan vi kände varann bra (nu vet jag att det är pga asperger buut still) men är ju så jävla glad över att vi gjorde det! Är inte alltid bäst på att visa det så sorry för det. Men eftersom du har vart så himla nere nu ett tag med SÅ mycket som har hänt (många personer också tyvärr) har jag skrivit massa saker som gör att du är bäst och borde ha det bästa självförtroendet ever. ❤

20160726_2110222

Bild från Cafe Opera i Stockholm

Tiiill exempel så har du alltid peppat mig jättemycket, typ när jag fick reda på mina diagnoser så påminde du om hur mycket drivkraft folk med diagnoser har att genomföra sina ideer, det var när jag hade pratat med en feminist jag ser upp till mycket och som tyckte det var en bra idé att starta det där företaget jag pratar om hela tiden (inom feminism), men tänkte att äsch det kommer ändå inte gå. Så egentligen vet jag inte ens om jag hade börjat skriva här på bloggen ifall du inte hade skrivit så mycket positiva saker? Hur hade detta gått ifall jag inte hade haft nån stöttning alls?

Sen är du verkligen den jag pratar med som förstår feminism så himla bra. Det är en sak att på ett diffust sätt tycka att ”män och kvinnor ska ha lika lön” och att ”det är dåligt med våldtäkter”, men det är en helt annan sak att ta feminismen och applicera den på sitt eget liv och sina egna åsikter. Det är också något ingen annan kan göra åt en- det går att ha läst feministisk teori i flera år utan att förstå hur det hänger ihop med ens eget liv (tro mig jag vet). Därför har jag så svårt med de flesta att prata om mina idéer om jämställdhet, men inte med dig för du är så jävla smart (sen att du redan var feminist är väl en viktig del haha).

Och att du alltid brinner för dina åsikter! Vare sig det är kärringen på vårdcentralen som kommenterar ditt utseende eller gubbjäveln som påstår att feminismen har gått för långt, eller vad du tycker om terrorister (och vad du vill göra med dem lol) så kan en aldrig anklaga dig för att vara intetsägande eller mesig. Det existerar bara inte och det är alltid lika kul att höra nya saker du fått starka åsikter om!

Hade tänkt skriva här att vilken man som helst skulle älska att vara ihop med dig, men kom på att det inte är sant. Alla snubbar som är öppet eller smygsexister skulle hata att vara ihop med någon som har riktiga åsikter och som är *flämt* feministiska! Så sållar du bort dem som ändå inte är nåt att ha.

received_10153737776279607

Bild från Ibiza 2016.

Och till sist hur jäkla bra på relationsarbete du är. Hur orkar du ta in hur alla känner och försöka se till att folk mår bra hela tiden, även om jag hade velat är det svårt att göra det på din nivå! Skiter i om det är en kvinnofälla att vara superbra på relationer, här tycker jag inte att tjejer ska bli sämre på det så att det ska bli jämställt. Du får lära mig hur en känner av folks sinnesstämningar så bra, nästa gång vi fikar får du lära mig det haha. För att få människor att må bra är det som gör att kvinnor har så mycket bättre relationer än män, lever längre och har mycket fler nära vänner långt upp i åldrarna. Alltså att det är jätteviktigt och bra!

Skrev detta för jag vet att jag suger på komplimanger men tycker ändå det är viktigt att du vet hur skitbra du är ❤

Snapchat-144794284

Bild från när vi firade födelsedag!

Sluta ursäkta pojkvåldet, tack

Såg igårkväll att det var en som visst hade länkat mig i sin blogg. Personen kallar sig för Rándottir och verkar mest skriva om ganska random saker (alltså ingen genusvetare). Det senaste inlägget från 17 april handlar dock om ett inlägg där Lady Dahmer citerade mig i inlägget ”Pojkars lek leder ofta till skit”, där jag skrev hur illa jag tyckte om våldsamma pojklekar. Jag har även skrivit flera inlägg om detta här på min egen blogg (här och här). Såhär stod det i inlägget:

Damen Dahmer argumenterar för att POJKLEKAR ofta leder till »Skit« & citerar Zaitzova som gärna ser parvlarna leka lugna prinsesslekar – vilket är en form av rekordnivå av verklighetsfrånvänt & misandriskt likhetssvammel, även för provokatörer. Lek är förberedelse: Pojken skall lära sig att handskas med faktumet att han en vacker dag blir Man. Sociala konstruktioner hänvisar, & uppmuntrar än mer biologiskt befäst KÖNSDIMORFISM, vilket för merpart av däggdjur gagnar släktets överlevnad – & inspireras av honfolk vilkas aptit för sunt våldsbejakande hanar rätteligen är desto större än för rosenkindad hen-armé.

Våldet är dock sunt först när det hälsosamt medvetet bejakas för kontext – så som just lek & kampträning (även på desto mer blodigt allvar) samt försvar, strid, jakt & slakt; sanningsberörande aktiviteter slaka våldsvideospelare bör kanalisera sin våldsvilja i. Till syvende & sist vill nog inte ens den mest nitiske av genusuppviglare att vare sig biobegränsade (exv. muskelmassa samt endokrint influerad attityd) kvinnor samt »fina snälla mjuka killar« som har lekt hur dom hämtar barnen på förskolans fostransinstitution, skall trygga & ta tät mot yttre hot.

 

Personen använder en hel del antifeministiska floskler (hen-armé någon?) och jag hade först inte tänkt svara på det, men med tanke på hur vanligt det är att människor tycker såhär helt utan ironi tänkte jag att det var lika bra att ta upp detta i ljuset.

För det första använder Rándottir ordet ”misandriskt” (manshatande) i samband med ovilja att låta pojkar leka våldsamma lekar. Det tyder på en idé om att våld är något inneboende hos män, något som män inte kan göra något åt, och att det endast är män som är våldsamma. Att hata våld blir alltså till att hata män enligt den logiken. Själv vill jag snarare påstå att det absolut inte finns något misandriskt i att vilja radera vissa typiskt manliga attribut, till exempel våldsamhet. Snarare är det mansvänligt, eftersom en då antar att män är bättre än de våldsamma, primitiva människor som vissa vill få dem att framstå som. Jag vet nämligen att de inte är det.

DSC_06002

För det andra menar Rándottir (det är lite otydligt vad hen menar men jag tror jag tolkar rätt) att pojkar förbereder sig för att bli män genom våldsam lek, och det är nödvändigt eftersom kvinnor är attraherade av män och inte av någon ”rosenkindad hen-armé”. Om vi bortser från hens förlöjligande språk så ser vi något vanligt; påståendet om att män behöver vara ”macho” för att kvinnor ska bli attraherade av dem. Om vi låtsas att detta är sant; är någon annans attraktion verkligen en bra anledning till att själv vara våldsam? Själv tror jag nämligen att alla endast har ansvar för sina egna handlingar. Det går inte att skylla över mäns benägenhet att vara ”bad boys” och ”macho” på kvinnor, det får de stå för själva.

Ooch för det tredje anser jag att vi inte har något behov av aggressiva män i samhället längre. Vi lever inte på medeltiden eller stenåldern där muskler var avgörande för ens överlevnad, så jag förstår inte varför både våldsamhet och fysisk styrka fortfarande premieras av personer som Rándottir? Vilka är dessa ”yttre hot” hen pratar om? Jo andra aggressiva män från bortom landsgränserna (om det inte är aliens som menas). Om de också slutade tycka att våld var så himla nice så skulle det inte existera sådana yttre hot över huvudtaget, men den tanken verkar inte ha korsat vissas hjärna.

studio-celebration-paint-splatter-thin-header

 

Jag blir både trött & irriterad på människor som fortfarande försöker hitta ursäkter till varför den toxiska maskuliniteten är legitim, när det är ganska självklart att vi har ett problem med manligt våld över precis hela världen. Istället för att försöka legitimera det behöver vi hitta bättre alternativ till pojkar, så att de slipper ha våld i sina liv. Därför tycker jag det är bättre ifall pojkar leker prinsesslekar tillsammans med flickorna, precis det som Rándottir menar är misandriskt.

Anekdoter från Prag

Som ni kanske kommer ihåg var jag i Prag i början av mars och skrev ett par inlägg om det. De handlade om feminism, saker jag lade märke till, och framför allt männen där. Men gick igenom mina mobilanteckningar nu och såg att jag skrivit ner lite fler grejer som hände som kanske inte har med feminism att göra men som är lite roliga anekdoter från resan.

När vi i sällskapet hade drivit runt i staden ett bra tag kände vi mycket för att äta en god middag, och vi hittade en restaurang nära både vårt hotell och torget. Jag beställde pannkakor (är alltid sugen på pannkakor med choklad) med bara vatten med citron till men tyckte det var konstigt att servitören frågade om igen om jag verkligen skulle ha vatten med citron i. ”Eh… yes.” Så när vi fick maten kom också dryckerna in, och jag fick ett glas med rykande hett vatten i (inte ens en kopp) och citronskivor bredvid. Jag som hade tänkt mig typ Loka Citron. Servitörerna stod en bit ifrån och gapskrattade och jag fick förklara att jag inte alls drack rykande hett vatten till maten med citronskivor bredvid.

20170303_1839532

Bild från precis innan vi skulle gå på kryssningsbåten. 

Så en dag hade de andra gått upp lite tidigare än mig för att åka nånstans, jag var helt slut och kände mest för en dag på hotellet. Vid 12 hade jag dock tröttnat och gick ut till centrum för att shoppa lite, leta efter skor och om jag hittade nån god parfym. Som ni alla vet är mitt lokalsinne nonexistent, det finns inget, det är zero, nada. Jag gick på en gata med affärer, som visade sig sluta tvärt, när jag skulle gå tillbaka märkte jag att jag hade kommit nån helt annanstans, så gick jag i alla fall vidare, uppför en annan gata, in i en affär, när jag gick ut råkade jag gå åt tillbakahållet så jag dök upp på den första gatan igen, och så vidare. Råkade gå förbi hotellet vid ett tillfälle; och allt detta trots att jag hade Google Maps framme. Så när jag ska gå in på en gata jag känner igen efter att ha varit där kanske 3 gånger går jag förbi en liten grupp med killar jag också tror jag sett förut, och hör en av dem säga halvhögt ”Oh, there’s the Google Maps lady again.” Först då fattade jag att det var obvious att jag hade GPS framme och att jag egentligen bara gått runt i cirklar. Så awkward att vara Google Maps-tjejen.

20170304_143154

Säga vad en vill om Prag, men fint är det! 

När jag gick runt på stan hade jag ett par supersnygga ormskinnsmönstrade stövletter på mig, men tyvärr var klacken alldeles för hög för långa promenader. Så jag fick gå in på en galleria och köpa ett par ballerinaskor akut (hade inga platta skor med mig alls på resan), bytte till dem direkt och fortsatte promenaden hemåt. Så går jag i 10 minuter och får det värsta skoskavet på hälen!! Och när jag byter tillbaka så känns det som rena himmelriket att gå i ett par väl ingångna högklackade skor istället för de nya platta. Höjden av ironi, speciellt som jag hade tillbringat över en timme med att hitta en bra skoaffär med snygga ballerinas.

No men beyond this point

Igårkvälls fredagsfilm (efter en skitgod middag med mycket friterat) blev en som lät superintressant och hette No men beyond this point. I korthet var plotten att kvinnor världen över plötsligt började påstå unisont att deras graviditet inte kom sig av något samlag. De blev alltså gravida utan att ha haft sex! De blev ’förstås’ inte trodda utan anklagades för att vara otrogna, ljuga, vara hysteriska eller bara förvirrade.

Men tillslut var det ett faktum- helt naturligt behövdes inte sperma över huvudtaget för att ett barn skulle bli till. Varje barn som föddes var dessutom en flicka (enligt dem alltså bara personer med snippa). Filmen var gjord som en dokumentär, kameran följde efter en familj där de hade endast kvinnliga familjemedlemmar och en manlig hushållerska (hushållare?). Men samtidigt som en fick följa familjen berättades historien, och när det var klart att männen började dö ut och bli i minoritet sattes de i ”reservat” (lol) där de skulle få leva klart sina liv i bekvämlighet och utan att störa resten av världen.

DSC_05712

 

Jag tycker hela idén med filmen var helt fantastisk. Hur skulle världen se ut utan män? Filmen verkade ha en stark feministisk grundton- allt män kunde göra (vara poliser, byggarbetare, politiker, läkare etc) kunde kvinnor göra lika bra. Men jag tänkte hela tiden att snart skulle filmen sluta handla så mycket om männen och börja handla mer om hur den nya världsordningen skulle se ut, men den vändningen kom aldrig? Utan istället blev det viktigaste i filmen relationen mellan hushållaren (?) och den ena kvinnan i familjen, hans arbetsgivare. OCH GISSA VAD SOM HÄNDER jo i slutet blir de gravida tillsammans och håller en presskonferens där de berättar att eh jo vi vill vara kära och ha barn och bo tillsammans i den här kärnfamiljen och ha det PRECIS som det var förr och så börjar pojkar födas igen och saker går tillbaka till hur det var.

Tycker också det är sjukt att kvinnorna inte blev lesbiska utan istället skulle alla vara asexuella. Kvinnor skulle alltså inte få utveckla sin sexualitet utan flickor avskräcktes från att onanera. Och de levde inte ens i kollektiv tillsammans för att kunna leva friare och kunna ha det enklare med barnen, utan parrelationerna var kvar? What? Och vissa var bara hopplöst hetero och därför ville de ha tillbaka männen? Okej så visst kvinnor har levt under mäns förtryck under tiotusen år men när chansen väl kommer att helt utan något våld via bara naturens gång kunna bli fria från förtrycket så tänker de att nej men jag vill ha sex med en man så jag tycker de kan komma tillbaka. Sounds legit.

No men beyond this point

Och så slutade också den här filmen så som alla andra filmer slutar– mannen och kvinnan blir ihop och lever lyckliga i alla sina dagar. The end.

Fett synd att de lyckades sjabbla bort något så revolutionärt som en hel värld utan män (tycker det är roligt att teoretisera kring) till att handla om en heterorelation som blir lyckad. Det finns liksom redan så många filmer om det, så det var så fantasilöst att göra ännu en tycker jag. Rekommenderar inte att se, eftersom den är ganska långsam (dokumentärsformat) och kommer inte riktigt igång. Den verkade vara feministisk i början (förtrycket av kvinnor togs upp, kvinnors kapabilitet också, och vissa kvinnors känsla av att vilja ha hämnd) men det kändes som att det blev urvattnat och handlingen lyckades inte täcka upp för det. Den var också svag, tycker jag.

Tycker mest det var tråkigt att manusförfattaren lyckades få en film som skulle handla om att männen dog ut, att helt handla om män. Den var dessutom jävligt hetero, och jävligt cissexistisk. Transpersoner verkade inte alls existera? I princip alla i filmen var vita i hudfärgen, as a side note. Roliga saker var festen de hade när en tjej fick sin första mens, och att tre dagar i månaden var mens-holidays för alla (allas mens var synkad).

DSC_05772

Men kommer skriva sen om hur jag tror en värld där män inte finns skulle se ut! (hint: tror ej det skulle va en utopi) Här hemma har vi tyckt det var kul att bara tänka kring det. Har ni några tankar om en värld utan män?

Kvinnohistoria

Det var ett event jag var på nyligen, med Elsa Westerstad, Fanna Ndow Norrby, Lisa Ehlin och Sara Martinsson som talare. Det handlade om boken En annan historia och skulle prata om den. Jag kommer förstås inte ihåg hälften av vad som sades, med mitt ”superbra” minne, men som tur är skriver jag alltid upp allt jag vill komma ihåg extra mycket! Och saker jag tror att ni också kommer tycka är kul att läsa. ❤

DSC_0579

Bild från när vi gick runt i en bokhandel

En sak de sa som fick mig att tänka till lite var att genom historien, har det alltid funnits kvinnor som varit väldigt nära makten, typ som inofficiella makthavare. Som har haft superstor påverkan på de yttersta beslutsfattarna, alltså. Men när historien har skrivits har dessa kvinnor inte kommit med, eftersom de inte har ansetts vara tillräckligt viktiga för att skrivas om! Det är verkligen en grej jag tar med mig för att tänka på, att bara för att kvinnor inte finns nedskrivna i böckerna så betyder det inte att kvinnor inte har haft någon makt över huvudtaget. Frågan är bara huur en ska kunna veta vilka makthavare som varit influerade av kvinnor? Och vilka kvinnor? Hur mycket exakt hade de att säga till om? Måste en verkligen vara historiker för att veta sånt?

För det går verkligen aldrig att lita på att det som står i våra skolböcker är helt legitimt och objektivt sant. Visste ni att vi bara får det manliga perspektivet på andra världskriget och koncentrationslägren och ja, alla andra krig med? Jag visste inte det förrän jag började läsa på om feminism. I skolan nämndes inte ett ord om det, trots att det är ganska solklart att det är så.

20170413_222345

Vi köpte boken de pratade om! Har inte läst den än men den står näst på tur i läslistan. 

En annan grej de pratade om var hur de tyckte att ordet kvinnohistoria var överflödigt, att istället för att prata om ”kvinnor” behöver vi prata om ”människor”. Istället för kvinnliga rättigheter, ska vi prata om mänskliga rättigheter och så vidare. Och jag förstår hur de tänker! Kvinnor ska inte vara nån jävla parentes eller typ nån extratanke en lägger på efter den vanliga tanken. Jag önskar också kvinnor kunde helt naturligt vara en del av historien och politiken, men tyvärr ser det faktiskt inte ut så. Rätten att slippa sexuella övergrepp nämns till exempel sällan när en pratar om mänskliga rättigheter, och ärligt talat vet jag inte om kvinnofrågor som abort, frivilliga graviditeter, bra menshygien, sexuella trakasserier osv står med i de mänskliga rättigheterna, för jag som inte har lusläst dem vet bara de saker som står där som pratas om mycket mer.

Därför tycker jag personligen att vi behöver prata om kvinnohistoria ända fram till dess att den är lika viktig som ”vanlig” historia. Annars tror jag folk som inte tänker så mycket på genus i vanliga fall bara kommer råka glömma bort att nämna kvinnor. Likadant med kvinnoutskott i partier- vissa tycker inte att de ska finnas, för att kvinnofrågor ska vara med i den vanliga politiken, men jag tror de behöver finnas som en påminnelse att wtf det går inte att ha ett normalt parti utan att prata om frågor som är specifika för kvinnor.

DSC_0582

Min nya favoritpose lol.

Vad tycker ni? Är det bra eller inte bra att ha en historia specifik för kvinnor eller inte? Gör det bara att kvinnor kommer vara en parentes för evigt eller tycker ni som jag, att det blir en bra påminnelse som gör att fler börjar tänka på att inkludera kvinnor?

Attentatet i Stockholm- min upplevelse

Det har nog inte undgått någon att det i fredags skedde ett terrorattentat i Stockholm, mitt på ljusa dagen, på Stockholms mest befolkade gata. Mycket har redan skrivits om detta, om offren, om det politiska läget, om orsaker och sätt att förhindra liknande. Det är så många texter jag tycker är helt geniala att jag inte känner att jag behöver tillägga något extra till dem. Därför ska jag bara skriva om min upplevelse och min subjektiva analys här;

Jag var på väg hem från Odenplan och skulle byta tunnelbanelinje i Gamla Stan och var ganska trött efter att ha varit ute en vända, varit hemma, och nu åkt ut igen. Vagnen var fullpackad med folk när högtalarrösten plötsligt sa att tåget skulle åka förbi T-centralen på polisens begäran, att polisen sagt att vagnen inte skulle stanna där utan istället åka direkt förbi till Gamla Stan. Folk tittade upp men såg mest förbryllade ut; jag tänkte också att det bara var några slags förseningar i trafiken och att föraren bara försökte hålla kvar schemat så det inte skulle bli några krockar. De i min vagn gick av i Gamla Stan medan många i andra vagnar satt kvar och hoppades kanske på att de skulle börja åka snart igen.

Nu hade folk börjat ringa i sina mobiler och se oroliga ut, och det blev mer och mer klart att det var något som hänt. Själv gick jag in på Aftonbladet och såg på den allra första rubriken, att det varit ett attentat i centrala Stockholm som verkade vara gjort av terrorister. Det började mer och mer kännas otryggt att stå mitt på stationen bland en hel folkmassa. Det gick verkligen långsamt att förstå att det hade varit ett terrorattentat, att människor hade dött, att tunnelbanorna hade stannat och att jag skulle få hitta andra sätt att ta mig hem. Folk hade börjat troppa ut från stationen och ut på gatan, och jag tänkte att shit nu får jag ju gå hela vägen hem. Tog fram Google Maps (kan tacka min lyckliga stjärna för att jag hade både internet och ett extrabatteri) och började gå, men tog fel väg och fick gå tillbaka in i tunnelbanan som nu var proppfull med folk för att ta en annan utgång. Fyfan vad jag var nervös när jag gick in i folkmassan (som alla var påväg åt andra hållet).

DSC_03662

Hade min sambo i telefonen också, och på väg mot Hornsgatan hörde jag brottstycken av andras samtal, med varandra och i mobiler: ”…det har varit en terrorattack…” ”…kan inte komma hem…”. Barn grät medan föräldrar undrade hur de skulle få hem sig själva och sina barn i säkerhet. Försökte länge få tag i en buss (med hjälp av de på andra sidan luren) men bilköerna var långa och efter att ha väntat vid en busstation ett tag tänkte jag fortsätta försöka beställa en taxi. Vid busstationen berättades det om skottlossningen vid Fridhemsplan (vilket senare visade sig vara ett rykte) tillsammans med fler detaljer om dådet. Det var så mycket folk på gatorna att det kändes otryggt att gå där. Taxis fanns inte att få tag på heller, och det slutade med att jag gick hela vägen från Gamla Stan till Västertorps McDonald’s vilket tog ungefär 2 timmar.

Jag hade tur som tillslut fick tag i en taxi efter det, vilket sparade mig 40 minuters promenad till i kvällskylan. Av chauffören fick jag reda på fler detaljer.

Jag filade redan då på ett inlägg, som jag från början hade tänkt skulle handla om hur vi aldrig borde visa rädsla inför terrorattacker, eftersom vi då går rakt i armarna på vad de vill. Terrorattacker ska inte döda så många som möjligt, utan mer sprida rädsla bland folket. Det har jag inte behövt skriva, eftersom det är tydligt att människor redan gjort den analysen och går tillbaka till Drottninggatan och Sergels Torg för att sörja de döda och visa solidaritet med varandra och stötta. Istället tycker jag det är ganska obehagligt hur attacken nästan välkomnas av högerextremister och de som länge velat stoppa invandringen till Sverige, och de som tjänar på att svartmåla ickesvenskar.

Överallt skriver nu människor om hur detta aldrig skulle ha hänt ifall Sverige inte hade låtit människor från krigsdrabbade länder komma hit och att vi för att förhindra liknande attacker genast måste med våld förvisa flyktingar från Sverige och hindra alla från att komma hit. Det är enligt mig ren bullshit och dessutom respektlöst mot offren och offrens anhöriga att använda orsaken till deras död som ett slagträ för att pusha sin egen rädslopolitik på folket.

Själv har jag suttit och läst och läst om detta, även skrivit om dådet och efterdyningarna på min Instagram. Fick en rejäl förkylning efter att ha behövt vara ute så länge utan ordentliga ytterkläder och träningsvärk i benen men är så glad att jag inte befann mig på helt fel plats vid fel tillfälle just den dagen. Och trots att jag bor i den osäkraste staden i hela Sverige är jag som många andra så jävla glad också över att jag bor här, en stad som visar medmänsklighet snarare än rädsla.

 

Här är några skärmdumpar från sms:en jag skickade vid händelsen.

Screenshot_20170410-194718

 

Har aldrig skrivit med så många vänner på samma gång som jag gjorde då. Jag är glad att alla jag känner klarade sig, men sorgsen att alla inte får känna den lättnaden.

Bikramyoga och hyckleri

Jag yogar, vilket är SÅ bra för min hälsa, min aptit (om jag inte yogar har jag heller inte nån vidare matlust), mina muskler, min andning och så vidare. Det finns SÅ MÅNGA bra konsekvenser av att jag går och ställer mig i den där kokheta salen och gör de där poserna. Bikramyoga är, för dig som inte vet, en slags yoga med 26 olika poser. De flesta är sjukt jobbiga, och eftersom yogan utförs i en sal med temperaturen upphöjd till 30 grader svettas du som en gris. Det passar mig som fryser hela tiden och annars svettas bara 1 gång i halvåret typ.

DSC_04522

Jag innan mitt andra yogapass någonsin. 

Så googlade jag runt lite kring Bikramyoga; vad det var bra för, skillnaderna mellan Bikram och typ Ashtangayoga osv. Hamnar på Youtube tillslut och ser en intervju med honom där jag får veta att Bikramyoga heter så eftersom att mannen som kom på den heter Bikram, kommer från Indien men åkte till USA, tog PATENT på yogan (vilket bara det är en förolämpning mot urgamla Indiska yogatraditioner) och blev stenrik på det. Han är en ganska hemsk människa om en ska lyssna på hans kritiker (som var typ… alla förutom han själv). Han bryr sig mer om pengar än om att respektera yogakultur och urgammal lärdom från Indien.

Vilket för mig till frågan… är det ens försvarbart av mig som är så himla medveten att indirekt betala Bikram pengar för att utöva hans yoga? Han är ju inget annat än (ursäkta språket) en gubbjävel. Lite snabb research visar att minst 6 kvinnor har anmält honom för sexuella övergrepp, och 5 av dem anmälningarna gäller våldtäkt. Enligt Wikipedia anmäls bara 30% av alla sexuella övergrepp men jag kan tänka mig att det är många förutom dessa 6 som inte velat prata om ifall en mäktig (euw) man som Bikram har gjort något mot dem. En av kvinnorna som anmält var 18 år när det hände.

Bikram-Choudhury-Photo-by-Yoga-Teacher-True-Stories-Courtesy-of-Google

Choudhury told CNN in 2015: ‘Women likes me. Women loves me. So if I really wanted to involve the women, I don’t have to assault the women.‘ LOL

Jag vill inte stödja såna människor oavsett hur ”genialiska” de kan vara på något område!! För mig är det så äckligt att något jag gör som jag tycker är bra stöder någon som hatar kvinnor.  Men tydligen så ska den här sista stämningen av honom ta ifrån honom större delen av hans förmögenhet, hans diamantinlagda klocka och hans 43 lyxbilar (allt det verkar ha försvunnit spårlöst av någon anledning) så det kanske blir hon som äger företaget näst? Eller nåt? *wishful thinking*

Jag är bara så jävla trött på att det alltid ska dyka upp något sånt här kring män med makt och pengar. Varför kan en inte bara få njuta av deras uppfinningar i fred utan att de ska hålla på och göra livet surt för kvinnor? Finns det NÅGON man med makt som inte beter sig såhär? Jag är idel öra. Låt mig dessutom nämna kommentarerna under en av artiklarna jag läste, som en liten hilarious fotnot:

Skärmbild (6)

Är detta alltså en anledning till att inte anställa eller jobba med kvinnor? Att de kan komma att stämma dig på massa pengar ifall du våldtar dem?? Wow men how about kanske INTE våldta dem från första början. DET kanske skulle vara något men kanske inte för mr Euw och ja typ alla andra. Och hen (eller ska en skriva han) som påstod att ingen skulle vilja utsätta kvinnan på bilden i artikeln för ett sexuellt övergrepp eftersom att hon var ful. Som jag skrev i ett annat inlägg– om män inte vill att folk ska bli manshatare får de helt enkelt se till att inte ge dem massa anledningar hela tiden.

Återkommer när jag hittat ett sätt för mig att göra Bikramyoga med gott samvete, för kommer fortsätta med det sålänge trots att det kommer skava en hel del. Men jag kan se efter ifall det finns någon annan yogaform som passar mig lika bra, så att mitt hyckleri inte blir lika framträdande.

Läs mer här eller googla bara på Bikram Choudhury.

Könsroller då och nu

Mormor har aldrig hört talas om feminism, än mindre radikalfeminism och lesbiskhet som politisk praktik. Ändå förstod hon när jag berättade om hur det fungerade- att all den här tiden och energin som vi ger till män utan att få tillbaka, ska vi istället vända mot andra kvinnor. Mormor föddes 1932 i Ukraina (och flyttade sedan till Ryssland), och fick lära sig av sin mamma och mormor att det finaste en kvinna kunde vara, var husmor och mamma.

Men hon gifte sig med en 15 år äldre man, fick inte barn förrän vid över 30, jobbade som högstadielärare i 60 år och fick hjälp av sin mamma med både barn och hushåll. Husmorslivet var helt enkelt inte för mormor. Men när hennes mamma dog, och även mannen, och dottern (alltså min mamma haha) hade flyttat hemifrån, blev det så i alla fall att de här senare männen i hennes liv hon bott och varit tillsammans med förväntade sig något helt annat.

20150717_2312202

När jag och mormor smet iväg från en restaurang där de spelade rockmusik. 2015

Mormor lagar komplicerad mat varje dag och städar och gör pajer trots att hon tycker det är SKITtråkigt med matlagning och hushållsarbete. När vi hälsade på var hon på dåligt humör varje gång det skulle lagas mat men att bara äta ute eller låta någon annan göra det var otänkbart. Men trots att mannen inte gör något hemma förutom att ge henne mer arbete tycker hon det är viktigt att ha någon att bo med, klart ingen vill vara ensam. Valet står alltså mellan att bo helt själv eller att underkasta sig rollen som husmor, och eftersom hon ändå förberett sig för den rollen sen hon var en liten flicka blir valet enkelt.

För den äldre generationen existerar inget annat sätt att leva för kvinnor än genom en man, och det krossar mitt hjärta att mormor inte kan göra praktik av radikalfeminismens idé att kvinnor mår bäst av att leva genom andra kvinnor. När jag skriver ”att leva genom en man” menar jag inte att de inte fick arbeta eller var lagligt tvingade att bo tillsammans med en och få barn tillsammans. Utan snarare att det presenterades som det enda sättet att ha ett bra liv på; en man som arbetade och stöttade, ett barn som skulle ´uppfylla´ en. Mannen skulle en hålla fast vid i alla lägen…

20161231_173612

Från i vintras när vi var och hälsade på över nyår. 2016-2017

Nu när jag skriver detta kommer jag att tänka på- låter inte detta jävligt likt hur det är i dagens Sverige?? Ett förhållande med en man ska bekräfta en som kvinna (och som människa) och ger en en självklar plats i samhället. Det är en sak att vi har fler alternativ, men det är en annan sak att vi inte använder dem. Mormor skulle logiskt sett leva bra mycket bättre ensam eller tillsammans med typ en vän (alltså en kvinnlig sådan) men väljer ändå att leva tillsammans med en man. Precis som kvinnor OCH tjejer gör här, fast att vi pratar om att vi ”bara vill ha det så” och mormor pratar om att det är det bästa av naturen.

Mormor kan inte bara skaka av sig rollen som kvinna, som är lika mycket hennes personlighet som hennes kärlek till arbetet som lärare. Det kan inte vi heller göra, jag är precis lika mycket ”tjej” som hon var en gång i tiden. Rollen förändras, men trots att den fortfarande är så himla viktig för vem en är så hoppas jag att vi kommer kunna välja och vraka lite mer kring normerna än vad mormor kan. Jag kan se ”typisk” ut men inte behöva skratta åt killarnas alla skämt. Jag kan ha en typisk kvinnlig utbildning (genusvetenskap) men inte behöva planera mitt liv efter en man. Till exempel.

20150717_140331

Från en utflykt i Sochi. 2015

Så istället för att acceptera traditionella roller bara för att ”det känns rätt” och sen göra precis så som alla andra gjort i alla tider, inse att det är dags att ifrågasätta och förändra mönstrena nu. För mormors skull.

Flest sexuella trakasserier sker i skolan

För ett par dagar sen började jag skriva om de saker Gudrun Schyman sa som jag kände att jag verkligen behövde komma ihåg. Dessa tre punkter känner jag är extra relevanta för mig och för den tid vi lever i!

* Flest sexuella trakasserier sker i skolan

Här hajade jag till lite! I skolan? Där det går barn? Men så tänker en efter. Skolan är alltså en plats dit både tjejer och killar måste gå, varje dag, utan undantag. Det går inte att välja bort den, och inte att byta ifall en vill ha kvar sina kompisrelationer. Machokulturen börjar tidigt, det vet vi ju (har skrivit om det här) och barn och unga har inte hunnit komma till lära om-stadiet i livet utan allt som finns är det de lärt sig från omgivningen och äldre personer. Flest sexuella trakasserier sker alltså inte på festivaler, gjorda av flyktingar, vilket gärna blir mediebilden.

Screenshot_20170308-214722

* Nationalism förvärrar för kvinnors rättigheter

Detta har jag också läst om i historieböckerna. När samhället blir osäkert och folk tappar tilltron till samhället vill folk gärna upprätthålla de saker som gör att tillvaron känns trygg; till exempel strikta könsroller och tydliga landsgränser. Kvinnan ska vara en ”landsmoder” som föder barn till nationen (lol) och sätter kärnfamiljen främst, samtidigt som hennes rättigheter till t.ex. abort börjar ifrågasättas. Bästa exemplet idag måste ju vara USA, ingen har väl missat att Trumps korståg mot fri abort är ganska lyckat hittills? Under andra världskriget i Tyskland hände precis samma sak, och samma när Sovjet föll på 90-talet.

* Vi behöver fokusera på pojkarna

Har ni tänkt på att det alltid blir flickor och kvinnor vi fokuserar på när problem som patriarkatet skapat ska lösas? Flickor ska lära sig säga nej, de ska tuffa till sig, de ska våga ta för sig lika mycket som pojkarna, kvinnor ska lära sig löneförhandla bättre, vi ska bygga kvinnojourer för att skydda dem, preventivmedlen fokuserar på kvinnor, vi utvecklar pepparspray, nagellack som byter färg när det kommer i kontakt med droger i glaset, våldtäktssäkra trosor. Alla problem som finns i patriarkatet ska alltså lösas genom att fokusera på kvinnor. Nu tycker jag också vi jobbar för att pojkar (och män) ska sluta slåss, sluta tafsa och sluta ge högre lön till sina manliga medarbetare istället!

20170308_205126

Bild från eventet. Sorry att den är suddig men vi fick skynda oss innan det blev fullt med folk igen!

Eftersom jag tänkt jobba inom skolor i framtiden, blir det här de frågorna jag kommer jobba med. Den bästa metoden att göra detta vet jag faktiskt inte än- är det bäst att fokusera på lärarna? Eller eleverna? Eller skolledningen? Vem kan bäst lösa ovanstående problem?! Jag tänker att folk själva har intresse av det (det är sånt som jag märkt när jag jobbat i skolor), men att de kan behöva hjälp på traven. Elever är liksom superintresserade av vad sexism betyder, och jag tänker att fick de lära sig vad det var skulle de vara mycket bättre på att inte sprida den.