Fokusera inte på Hanna Wigh

I korthet: Det är viktigt att Wigh ska få upprättelse, men det skulle inte förändra något för kvinnor generellt om hon fick det. Därför är det mer produktivt att engagera sig feministiskt istället för att sitta och vara chockerad/upprörd över Sverigedemokraterna.

 

Jag har blivit ombedd att skriva en analys om Hanna Wigh! Och det som händer kring hennes polisanmälan av en av Sverigedemokraternas riksdagsledamöter. Hon har sagt att hon blev utsatt för ett sexuellt övergrepp av honom och berättade det för flera andra inom partiet som inte gjorde nånting. Det finns redan flera andra som har skrivit om detta, typ Lady Dahmer som har skrivit ett superbra blogginlägg om hur SD säger att de är så ”kvinnovänliga” samtidigt som de motarbetar feminism.

DSC_04252

Bild från ett engagemang.

Helt ärligt är jag inte jätteförvånad över att miljön inom SD liknar ett ”verkstadsgolv” (källan är en låst artikel) och att kvinnor hotas till tystnad med sexuellt våld. Och klart det är hemskt och så att kvinnor inom partiet blir utsatta, men jag tror i alla fall inte att de kommer börja analysera varför de blir utsatta och hur de kan kämpa emot mäns sexuella våld på ett strukturellt plan. Det skulle nämligen betyda att de skulle bli tvungna att bli radikalfeminister och gå helt emot sitt partis värderingar, och det är ganska långt borta.

Därför blir jag såå uttråkad över hela debatten kring sverigedemokraterna, Hanna Wigh och det sexuella övergreppet. De kommer inte ändra åsikt, hon kommer inte ändra några åsikter, SD:s väljare kommer inte bry sig som vanligt utan fortsätta rösta på dem. Det finns så många andra saker media skulle kunna fokusera på just nu, saker som faktiskt gör skillnad, känner jag. Det finns massor av feminister som kämpar för att förändra alla kvinnors villkor på riktigt i olika organisationer, i akademin, på olika arbetsplatser, i skolor. Visst behöver Wigh få upprättelse, men den upprättelsen kommer inte förändra något annat än för henne själv.

DSC_04222

Jag menar alltså inte att jag inte har någon medkänsla för henne eller för de andra kvinnorna inom partiet! Jag menar att jag blir uttråkad av hela processen eftersom den inte är så annorlunda andra processer där kvinnor utsätts för övergrepp, anmäler, och blir misstrodda. Borde inte alla som blir upprörda över övergreppen inom partiet sluta vara chockerade och istället börja kämpa mer för kvinnors rättigheter?

För detta är verkligen en fråga för feminismen. Kvinnor ska kunna engagera sig politiskt, kritisera partier, skriva artiklar, göra sig hörda utan att tystas av hot om sexuellt våld. Detta borde vara självklart, men det är det inte. Så nu väntar jag bara på att alla som tycker att Hanna Wigh inte borde har blivit utsatt för övergrepp börjar engagera sig feministiskt!

2

Jag lovar, det är roligare än vad man tror 🙂

Mer att läsa: www.expressen.se, www.flashback.org, www.aftonbladet.se 

Kvinnors sexuella makt

I korthet: Kvinnors sexuella makt är en myt. Jag kunde hitta två skäl till att kvinnor har lättare att ligga; Män objektifierar dem och bryr sig inte om vem hon är utan vill bara ses efter att ha sett en bild, och män riskerar inte heller lika mycket när de träffar en kvinna som hon gör. Om en tänker på detta blir det ganska självklart varför kvinnor inte känner för det lika mycket! Dessutom är ”den sexuella makten” villkorad- alltså bara unga snygga smala kvinnor har den. Vad är det för makt att ha, egentligen?

 

Ett ämne jag velat skriva om jättelänge, är det privilegiet vissa män säger att alla kvinnor har när vi bara kan välja och vraka bland alla killar som skulle vilja ligga med en. Visst har ni också hört det? Jag har till och med hört det som ett argument för varför feminism inte behövs- kvinnor har redan den sexuella makten eftersom alla killar är desperata efter att ligga med dem och de kan välja vem som helst. Så att egentligen är det männen som är offrena- de tvingas gång på gång söka kontakt med kvinnor men utan att ens få något för sitt besvär. Det finns faktiskt helt sjukt många killar som klagar över detta!

DSC_04022

Hur kommer det sig att det är så vanligt att män söker kontakt? Och varför är det så ”enkelt” för kvinnor att få ligga?

Jag tog upp detta i  inlägget ”Män ser världen som sin dejtingarena”; att som tjej bara vara på internet och ute i samhället betyder att män alltid kommer försöka få kontakt. Det betyder alltså att en alltid behöver vara beredd på det. Och de här kontaktförsöken beskrivs också som stora komplimanger och som att alla kvinnor ska vara glada för att de får dem. Kommer ni ihåg i skolan när bara de ”sexigaste” tjejerna blev förföljda av killar? (jag var inte en av dem haha) Redan där visste killar att tjejer skulle jagas.

Det här är bara ännu ett bevis på att tjejer lär sig att vara passiva och killar lär sig att vara aktiva, ända från start. Därför tycker jag killar istället ska lära sig att back off, att vänta tills den andra visar intresse, att hela livet inte handlar om att jaga så många tjejer som möjligt. Att ligga med en tjej ska inte ge status. Ett ligg ska inte ge high-fives och gratulationer bland killar.

DSC_03692

Herrtidningar borde inte heller ge tips om hur de får ligga mer.

Hur är det ens logiskt att kvinnor har den sexuella makten? Kan jag ligga med vem jag vill när jag vill? Kan jag nu i denna stund ligga med Stefan Löfvén eller Mark Wahlberg eller den där killen jag tyckte var snygg när jag gick i skolan?? Jag tror det är dags att inse att när folk pratar om kvinnors sexuella makt, menar de egentligen att kvinnor precis som män kan välja att säga nej till dem de inte vill ha sex med. Enda skillnaden är att kvinnor oftare än män får erbjudanden (och tjat, och trakasserier..), och förklaringen till det är ganska enkel.

Män riskerar inget när de träffar någon för sex, en kvinna riskerar i allra värsta fall våldtäkt och kidnappning. Män kan vara i princip helt säkra på att de kommer få ut något av träffen, en kvinna vet inte ens om det kommer vara värt det. Detta borde vara nog för att förklara varför så många män skriver till kvinnor, men det finns ännu en stor anledning till varför det ser ut som det gör;

Kvinnor objektifieras, alltså att deras personlighet inte spelar någon roll utan killen ser bara en snygg kropp han vill ha sex med. Därför känner så många män inget behov av att lära känna, utan kan skicka ett ”ligga?” till första bästa tjej de ser och mena det. Nu när jag är äldre (jag är 22 haha) tycker jag det är jätteförvånande när en helt okänd kille vill ses. Hur vet han om vi ens är kompatibla som personer?? En kvinna kan inte objektifiera män på samma sätt (har skrivit mer om det här) och därför spelar hans personlighet stor roll.

DSC_03702

Det här (risken kvinnor tar, och mäns objektifiering av kvinnor) är de två anledningarna jag hittar till varför kvinnor har så ”lätt” att ligga med män, medan män har svårare. Behöver dessutom nämna att det inte ens är alla kvinnor som kan ligga när de vill, utan bara kvinnor som antingen är smala, snygga och sociala eller har väldigt låga standards.

Det är alltså en stor fet myt att kvinnor har den sexuella makten. Eller hur?

 

Andra som skrivit om kvinnors sexuella makt

Fanny Åström på www.arsinoe.se

Per Ström på www.genusnytt.wordpress.com

Henry Laasanen på www.genusdebatten.se (läs på egen risk)

Medlemmar på www.flashback.org

Natashja Psomas Blomberg på www.ladydahmer.nu

Natashja och Cissi Wallin i sin podd på www.acast.com

Lady M är antifeministisk

I korthet: Skriver inlägg mer sällan nu pga högskolan. Följ mina sociala medier för att se när jag gör inlägg! Såg Lady M på bio och den var ganska obehaglig men sjukt bra gjord. Skriver om varför den inte är feministisk trots att hon är ”frigjord”- saker behöver inte vara feministiska bara för att enskilda kvinnor mår bra av dem. Saker kan till och med vara antifeministiska trots att en enskild kvinna känner sig frigjord av dem.

lady-macbeth-film2

Här sitter Florence Pugh som Katherine i Lady M

Vill allra först säga TACK till er som skrivit och frågat vart jag tagit vägen. Jag har absolut inte slutat blogga, det är ju min roligaste hobby och ett sätt för mig att ha en röst. Det känns lite som att ha en privat tidning där jag själv är skribent, fotograf och redaktör samtidigt, och det känns för bra för att bara sluta med. 🙂

Men jag har ju börjat plugga, och nu är jag inne på tredje veckan i skolan. Det är massor att läsa till varje föreläsning och seminarium, och jag går verkligen helt upp i att plugga eftersom jag lär mig SÅ mycket och för varje text eller bok jag läser blir min värld lite större. Just nu handlar delkursen om Familjen som genusskapande institution, och jag hade ingen aning om hur viktig familjen var för samhället. Skulle det vara roligt om jag skrev vad jag pluggade om och vad jag läser?

Därför blir det färre blogginlägg nu, jag är perfektionist och varje inlägg tar flera timmar att göra klart vilket egentligen är lite för mycket hehe. Jag hinner inte skriva så mycket när jag måste jobba dubbelt så hårt som andra i min klass. Men följ gärna min Facebook eller min Instagram, så håller ni koll på när det kommer upp nya inlägg!

——–Spoilervarning för Lady M——–

Jag var i alla fall på bio i lördags, och såg filmen Lady M som jag var supertaggad på att se eftersom den utspelar sig på 1800-talet och jag precis hade läst om kvinnors liv på 1800-talet. Jag gjorde ingen koppling alls till Lady Macbeth och blev helt chockerad när det första mordet ägde rum (DÅ fick jag reda på att den baserades på Lady Macbeth).

DSC_029522

Vi var på bion Victoria här i Stockholm.

 Först blev jag jättebesviken på filmen, t.ex. när en grupp män förgriper sig på hembiträdet Anna, och en av de männen tränger sig in i Katherines sovrum, och hon blir jättetänd på honom och sedan har de sex. Helt otrovärdig handling och jag tänkte att ”nu kommer det bli två timmar fyllda av manliga fantasier om vad kvinnor gillar.” Varför i all världen skulle Katherine gilla en man som först sexuellt trakasserar en annan kvinna och sedan tränger sig in i hennes rum??

Sedan dödar ju Katherine sin tyranniske svärfar som inte gjort annat än förolämpat och kontrollerat henne, och struntar fullständigt i hembiträdet Annas obehag. Och sen dödar hon sin man framför Sebastian (mannen som hon blev jättetänd på och kär i) och en förstår att hon är en fullblodig psykopat. Då blir allt plötsligt mycket tydligare- varför hon inte brydde sig om Anna och varför hon ville ha Sebastian trots att han också var psykopat, fast på mäns vis (jag menar att han och de andra männen saknade empati för Anna).

Nu ska jag inte berätta hela slutet ifall någon vill se filmen, men Sebastian blir i alla fall kvävd av Katherine och blir äcklad av både sig själv och av henne. Är det kanske det vissa menar med att filmen är frigörande för kvinnor? Hon har ju sex med vem hon vill och får till slut mannen att vara rädd för henne, istället för tvärt om.

DSC_02972

Började tänka på detta inlägg så fort jag gick utanför dörren.

I trailern står det att filmen är förtrollande, och det är den faktiskt. En levde sig in i den världen med knarriga högljudda trägolv och korsetter, och speciellt i kylan och blåsten runt gården. Jag hade inte kunnat sluta titta på filmen även om jag velat, och även om den blev så obehaglig att jag fortfarande tänker på hur obehaglig den var. Är det värre när det är en kvinna som är förövaren?

Filmen var absolut inte frigörande för kvinnor, och den var absolut inte feministisk. Den är snarare antifeministisk. Först när gruppen män utsätter ett hembiträde med låg ställning för ett sexuellt övergrepp utan att filmen ger henne någon upprättelse, och sedan när Katherine inte tar hennes parti utan bokstavligt talat ligger med fienden. Feminism handlar om att kvinnor emellan ska kunna ta varandras parti, och Katherine väljer mannen framför systerskapet. Hon kände ingen solidaritet med Anna som var under henne i klass och dessutom rasifierad. Bara för att en kvinna lyckas döda sina förtryckare (så obehagligt!) betyder det inte att filmen har något med feminism att göra. För att något ska vara feministiskt krävs det att frigörelsen gäller alla kvinnor.

DSC_02912

Filmen blev också grund en jättebra diskussion

Men jag tycker filmen beskriver det bra; bara för att enskilda kvinnor mår bra av att göra något behöver det inte betyda att det är frigörande. Katherine mådde säkert hur bra som helst när hon var med Sebastian, och jag kan dra en parallell till många andra saker enskilda kvinnor mår bra att göra men som egentligen är antifeministiska. Till exempel när kvinnor sminkar sig för att må bra, eller som när kvinnor mår bra av att endast ha manliga vänner eftersom ”kvinnor snackar så mycket skit”, eller när kvinnor mår bra av att själva trycka ner andra kvinnor. Eller när jag själv tar emot drinkar från män på klubben och när jag mår bäst i högklackat.

Det finns en idé om att allt som enskilda kvinnor mår bra av, det är feminism. Men Lady M visar väldigt tydligt att det inte är så.

Här finns det fler recensioner: www.dn.se, www.svd.se, www.filmeye.se. Jag tyckte de var jättebra och läsvärda.

Bilden kommer ifrån: www.independent.co.uk.

Jämställda klädregler är en väg till förändring

I korthet: När yogastället inte ville ändra till jämställda klädregler började jag tänka att det är svårare att förändra samhället än vad jag trodde. Om det nu är så svårt för en enda yogastudio (med kvinnliga ägare) att förändra sig, hur ska då hela samhället kunna göra det? Alla säger att ojämställdheten alltid är värre ”någon annanstans” för att själva inte behöva förändra något.

DSC_02412

Bild från igår!

Kommer ni ihåg när jag skrev om mitt yogaställe för ett par veckor sedan? Jag ville att de skulle ha lika klädregler för män och kvinnor, alltså att antingen kunde kvinnor också välja om de skulle ha topp eller inte, eller så behövde män också ha det. Det hade med jämställdhet och ekonomiska skäl att göra, bland annat. Jag skrev en debattartikel om detta, som jag tänkte skicka in till en tidning men som jag först skickade in till dem.

Vi hade en mejldiskussion där de sa att de inte kommer ändra några regler, eftersom de vill vara inkluderande mot även de från andra religioner/kulturer där det inte är ok för kvinnor att ha samma kläder som män. I debattartikeln skrev jag bland annat att en sån regel inte inkluderar kvinnor som inte vill se mäns bröst, utan endast pleasar män som inte vill se kvinnors. Denna regel finns alltså trots att allra största delen av de som yogar är kvinnor! Varför ska reglerna inte vara mer måna om att inkludera dem då?

DSC_02242

Vi var på Heron City och fotade.

När jag alltså mejlat debattartikeln till dem, fick jag ännu ett svar; att nej, de kommer inte ändra några regler. Så här skriver de: (kopierat från mejlet):

Vi stöttar din kamp för kvinnors lika värde men kanske tycker att den kampen skulle kunna vara mer effektiv i anda sammanhang. I affärsvärlden där kvinnors lön är sämre en männen, fast de utför samma jobb. Det finns så otroligt många andra ställen där ojämlikheten är betydligt mer påtaglig och där kvinnokampen behövs ännu mer. Vi är två kvinnor som driver denna studio med allt vad det innebär. Vi har bägge småbarn hemma. (osv)

De tycker alltså å ena sidan att kvinnor bör ha lika rättigheter, men å andra sidan är de ovilliga att göra några ändringar för den sakens skull. Hur kommer det sig att så många är för jämställdhet, men bara så länge de själva inte behöver ändra på något? Varför anser alla att kampen egentligen borde föras någon annanstans, där det är ojämställt ”på riktigt”? Ingen vill kännas vid vid att de själva har en del i förtrycket! Och ja, även kvinnor har det. De som äger yogastudion fick ett val mellan att göra den mer jämställd eller inte, och jag tycker det är synd att de valde att inte göra något.

DSC_02252

Kan en kräva att enskilda företag ska vara jämställda?

Detta visar ett problem jag egentligen inte tänkt på tidigare, för när jag har tänkt jobba med jämställdhet och göra t.ex. skolor mer jämställda, har jag alltid utgått ifrån att folk är ojämställda eftersom de inte vet något annat, och att så fort jag kommer med ett mer jämställt alternativ kommer de ändra sig efter det. Jag har liksom utgått från att alla strävar efter att själva vara så jämställda som möjligt, sådär som jag gör och alla runt mig. Men nu så märker jag att motståndet mot förändring är mycket större än vad jag väntat mig? Detta var liksom en ganska liten grej- mitt enda krav var att göra reglerna lika för män och kvinnor, eller minska inträdesavgiften för kvinnor för att kompensera kostnaden. Ingenting ”radikalt” över det alls, men även en sån liten grej var svår att få igenom.

HUR ska det gå att förändra ett helt samhälle när det är så här svårt att förändra en enda yogastudios klädregler?? Bara bra argument räcker liksom inte.

DSC_02342

Varför kan inte samhället förändras fortare än så här?

Och det stämmer kanske att ojämställdheten är ”värre” i affärsvärlden med ojämställda löner och allt vad det är. Men det är ju inte där jag är? Jag rör mig mellan skolan, hemmet och biblioteket, och yogar då och då. Ska jag sluta vilja ha en jämställd miljö och istället vänta tills jag kommer in i affärsvärlden för att börja kämpa för jämställdhet… bara för att de sedan ska säga samma sak. Att den egentliga ojämställdheten finns i folks hem, eller helst utanför Sverige. Och kommer jag dit säger de att den egentliga ojämställdheten finns i akademivärlden. Och så vidare.. Och då har de som säger så nått sitt mål, att det inte ska finnas någonstans där en kan kämpa för jämställdhet. Det finns alltid viktigare ställen, värre saker.

Nu fattar jag också att alla inte kan vara genusvetare och ha koll på alla strukturer och hur de ingår i dem, men jag blir förskräckt över hur svårt det blir att förändra något. När till och med andra kvinnor inte förstår poängen med det.

Hade ni fortsatt yoga på samma ställe eller bytt till någonstans där jämställdhet är prioriterat?