Hudvård och smink är kvinnoförtryck

På Instagram läste jag ett inlägg av FÅ som jag har tänkt vidare på. Det handlar om hudvård och hur kvinnor helt enkelt bara MÅSTE ha en massa dyra produkter för att huden ska se bra ut medan män har normal hud helt naturligt. Under denna bild:

Skärmbild (2)

”Tydligen är det väldigt viktigt att levla upp sin hudvård såhär i vintertid, eftersom vi riskerar att få ”mikroskopiska sprickor” i huden då, vilket resulterar i ”microinflammationer”. Man kan få intrycket av att dessa ”mikroskopiska sprickor” vore något livshotande.
Vissa kvinnors investering i hudvård försvaras inte sällan med att det är en ”hobby”. När man läser dessa bloggar får man lätt intrycket av att det är en medicinsk nödvändighet och en (kvinnlig) plikt att spendera ofta tusentals kronor på hudvårdsprodukter.
Jag ser kvinnor ställa frågor i stil med ”hittills har jag bara tvättat mig med vatten men nu känner jag att jag måste skaffa mig en hudvårdsrutin”. Hon hittar ett problem som inte existerar, och svaret? Inte ett ord om att man faktiskt inte måste, om att detta bara är en hobby. Bara en ändlös lista med ”tips” på olika produkter som gör ”underverk” för den av allt att döma felfria huden.”

fannyarsinoe

Under inlägget följer en diskussion kring hur onödigt det är med hudvård, personliga berättelser. Läs gärna via länken!

Själv tror jag att hudvård är en del av ett större, förtryckande system kring kvinnors utseenden. Det är ingen slump att allt vi använder kräver fler produkter och är beroendeframkallande. Har du köpt en foundation? Då måste du också köpa en ansiktstvål att tvätta bort den med. Ansiktstvål torkar ut huden, så du måste också köpa en ansiktskräm för att återställa fuktbalansen. Du måste tvätta ansiktet både innan foundationen och när den ska tas bort, och då finns det en nattcreme och en dagcreme du behöver. Det finns en creme speciellt för ögonen du behöver köpa. Ser ni hur det byggs på?

ekologiskhudvard_axelsons-1024x683

”””Egentid”””

Det räcker inte heller med att bara köpa en foundation, utan det är många sminkprodukter som ska till. Köper en det ena, måste en också köpa det andra. Köper du en ögonskugga behöver du en bra bas och fransar och ögonbrynsfärg så det inte ser konstigt ut. Det är inte bara hudvården som ska kritiseras, eftersom den är bara en av länkarna i den stora kedjan. Att börja med smink är en av ”invigningsriterna” för tonårstjejer, och sen sitter man där.

Det är likadant med håret, med schampo som först torkar ut håret, så att en behöver ha balsam och hårinpackningar för att det ska se fint ut. Om en har färgat håret en gång behöver en fortsätta färga det, och köpa speciella produkter för färgat hår. Till och med lypsyl är minst lika beroendeframkallande som andra produkter. Har en sagt A måste en säga hela alfabetet, så att säga.

Nu har jag inte ens gått in på botox, fillers, trådlyft, ansiktsbehandlingar, ögonfransförlängningar, AHA-syra och allt vad det finns. Ser ni hur allt hänger ihop? För att sluta med hudvård måste en sluta med smink, till exempel. För att kunna sluta med hårvård måste en klippa bort håret. Samtidigt som alla kvinnor pushas till att sminka och fixa sig för att inte se ut som män. En kvinnas själva utseende är förtryckande, eftersom allt det som gör att hon ser ut som ”kvinna” är förtryckande. Förstår ni hur jag menar?

Screenshot_20171201-085945

 

Det är dock så stora krafter som ligger bakom vårt behov av att fixa oss, och vi har blivit utsatta för dem sedan barnsben. Vilken Disneyprinsessa har kort hår, osynliga ögonfransar och finnar? Alltså ser ut som en helt normal, osminkad, ofixad tjej.

Jag menar alltså att det inte går att kritisera hudvård utan att kritisera anledningen till att hudvård finns- resten av skönhetsindustrin som krattar gången. Det hjälper inte heller att hudvård beskrivs som ”egentid” och ”lyx”, som om det inte fanns något roligare att göra på sin egentid än att stirra i spegeln och leta efter mikroskopiska rynkor och pormaskar (som är HELT JÄVLA NATURLIGA ATT HA OK). Men står en med en spegel framför näsan blir det svårt att se världen bortom den, och det är väl därför som kvinnor inte har gjort någon revolution än. Vi är alldeles för upptagna med att må dåligt över påhittade saker i utseendet, och det är så jävla sorgligt.

Bilder från: www.friskvardsmagasinet.axelsons.se och www.instagram.com

Nyårslöften 2018

Hej!! Tillbaka här nu med en mycket annorlunda livssyn än vad jag hade när jag slutade skriva för ett tag. Som ni vet fick jag hoppa av skolan i slutet av september, efter bara EN MÅNAD. Så jag har tillbringat ett par månader nu med att läsa om feminism själv, och framför allt lära mig av andra. Men nu är det dags att börja igen i januari! Då jag ska skriva en tenta, och sedan fortsätta med resten av kurserna under året.

Det betyder förstås att jag vill börja blogga igen, och skriva om genusvetenskap och feminism, men jag ska också börja göra Youtubevideos. Mjukstartade idag med att filma en vlogg jag måste klippa ihop innan den kommer upp, och kommer filma när jag åker till Ryssland efter nyår. Är så excited!! Jag hoppas ni följer mig på Instagram eller Facebook- det är där uppdateringarna kommer.

FB_IMG_1514485104688

Bild från i jul, efter all julmat.

Är också supernöjd med nyårslöftena jag skrivit för 2018. Har i min kalender både nyårslöftena och mitt feministiska manifest, eller hur jag vill praktisera kvinnokamp, eftersom jag tycker det är för lätt att bara ryckas med i vardagen och glömma vilka mål en egentligen har. Detta är mina nyårslöften för nästa år:

  1. Utveckla mitt feministiska engagemang– har länge velat bli aktiv i en organisation. Eller volontära någonstans, eller om jag ska engagera mig mer inom akademin.
  2. Skapa en plattform– eftersom att jag lär mig mest när jag diskuterar med andra, behöver jag ju ha några att diskutera med. Därför älskar jag sociala medier!
  3. Träna på att skriva– jag vill bli bra på att skriva en berättelse som går att följa, eller skriva artiklar och blogginlägg som är riktigt bra.
  4. Utveckla mina fritidsintressen– är nästan roligaste punkten! Jag har lärt mig skriva skrivstil och med reservoarpenna och lite andra saker, nu vill jag lära mig åka rullskridskor i ramper och sy med symaskin och lite annat.
  5. Bli bra på att portionera ut min energi– annars vetifan hur jag ska göra resten.
  6. Hitta ett hållbart sätt att plugga, och…
  7. Vårda mina relationer. För att de relationer jag har idag vill jag ha kvar ❤

Jag gillar nyårslöften som bara visar en riktning dit året ska gå, inte bara saker som behöver göras. Eller jag förstår folk som vill ”gå ner 15 kilo” eller ”möblera om” eller ”sluta röka”, men då handlar det ju om att lyckas eller misslyckas istället för att bara göra sitt bästa. Och här är en bild på mitt feministiska manifest;

DSC_0864

Det fick inte plats, men jag tycker det är viktigt att kunna backa ifrån när en har fel också. 

Så vad tycker ni? Det känns som att 2018 blir ett fantastiskt feministiskt år! Samtyckeslagen ska komma ut, #metoo kommer förmodligen att fortsätta, och jag kommer kanske hinna skriva min C-uppsats. Kommer ni ha något feministiskt manifest eller nyårslöften?