Kvinnor kan inte bli statsministrar

I korthet: Kvinnors privata liv och yrkesliv begränsas av män genom hela livet, och vi måste avslöja det för att kunna förändra det.

Jag skrev ett inlägg, som ni kommer ihåg, om filmen Dolda Tillgångar och kom fram till att kvinnorna i filmen var helt medvetna om vilka begränsningar de hade som svarta kvinnor, samtidigt som vi idag får höra att vi kan göra precis vad vi vill (generellt, i Sverige). Problemet är bara att det inte ser ut så i praktiken; kvinnor kan inte alls bli vilka de vill! Det finns bara ingen explicit lag som säger det, och eftersom vi då inte har något konkret att kritisera  och jobba emot kritiserar vi istället oss själva och undrar varför vi inte kommer lika långt som män kan göra trots att det inte finns några synliga hinder. Psykisk ohälsa bland tjejer och kvinnor ökar, vi blir utbrända i större utsträckning, vi går helt enkelt under i gapet mellan vad vi får höra att vi kan göra och vad vi egentligen kan göra.

Så jag har satt ihop en lista på saker kvinnor inte får eller inte kan göra! En av feminismens viktigaste arbete idag är att peka ut vilka osynliga hinder kvinnor har, för endast om vi ser dem kan vi förändra dem. OBS! Listan ska inte ses som bokstavlig, utan tänk bara kring varje punkt, stämmer det i praktiken? Varför/varför inte?

1. Kvinnor kan inte bli statsminister.

Vi har aldrig haft en kvinnlig statsminister, och det verkar inte hända heller.

2. Kvinnor kan inte vara politiskt aktiva.

Kvinnor som är politiskt aktiva utsätts för sexuellt våld, hot av sexuell karaktär, de blir utsatta för drev och hatmobbar ända tills de slutar.

3. Kvinnor kan inte vara partiledare.

Av samma anledning som ovan.

4. Kvinnor kan inte vara VD:ar.

Män hjälper andra män att nå höga positioner och förbiser kvinnor.

5. Kvinnor kan inte festa ute på klubbar.

Gör vi det blir vi utsatta för sexuellt våld, sexuella övergrepp, hot om våld, rädsla.

6. Kvinnor kan inte ha one-night-stands med män.

Det blir inte skönt, vi riskerar sexuellt våld och sexuella övergrepp, vi riskerar graviditet.

7. Kvinnor kan inte gå på gympan.

Tjejer skolkar från gympan på grund av att killar tar all plats, att killar kommer in i omklädningsrummet, badar inte på grund av kroppskomplex, på grund av mens, osv.

8. Kvinnor kan inte sporta professionellt.

Kvinnors sport satsas inte på, de får inte tillräckligt med lön för att sluta med sina heltidsarbeten, kvinnor måste ta hand om sina barn så de får mindre tid över till sporten.

9. Kvinnor kan inte bli journalister.

Se punkt 2.

10. Kvinnor kan inte bli elektriker, byggjobbare, byggmästare, snickare, svetsare osv.

Jargongen inom mansdominerade yrken är ofta kvinnohatisk och utestänger kvinnor, vilket gör att de antingen aldrig börjar inom yrket eller slutar ”självmant”.

11. Kvinnor kan inte vara elever.

Tjejer i skolorna utsätts för sexuellt våld, en av de vanlgaste platserna att bli utsatt (både grundskola och gymnasium).

12. Kvinnor kan inte bli konstnärer, musiker, bandmedlemmar, punksångare osv

Kvinnor ses som allmänt sämre på att vara genier och bra med instrument och konst, och blir ofta bortvalda som musiker och bortglömda som konstnärer.

Förstår ni vad jag menar med att alla dessa hinder är osynliga samtidigt som de är starka? Hur ska vi kunna förändra något av detta om vi envisas med att lära ungdomar att det inte är någon skillnad mellan killar och tjejer, och att bara alla jobbar tillräckligt hårt kan de göra vad de vill? Istället behöver vi ge andra förklaringar till varför tjejer pluggar hårdare men får lägre lön än killar, till varför killar kommer längre i yrkeslivet än att tjejer bara behöver ”jobba hårdare” eller ”våga mer”. Feministiska teorier är verktyg som behöver användas till att flytta skulden från sig själv till de män som hindrar en. Till exempel: kvinnor slutar inte som journalister eftersom de inte jobbar tillräckligt mycket för att orka stanna kvar, utan för att det finns män som skickar dem våldtäktshot på mejlen. Och det måste vi kunna avslöja, och visa på vad som hindrar kvinnor från att leva på samma villkor som män.

Dessutom, om vi ska ta in alla #metoo-upprop i beräkningen så är följande yrken såna som kvinnor inte kan jobba inom ifall de inte vill bli utsatta för sexuella trakasserier och våld:

Akademiker, bilskollärare, byggare, dansare, diplomat, fotograf, fackarbetare, florist, arbetare inom försäkring, IT, jurist, konstnär, läkare, lärare, prostituerad, socialarbetare, skådespelare osv.

Kvinnor har så mycket begränsningar och hinder runt sig, och deras möjligheter att avancera över huvudtaget i samhället krymper för varje man som förbiser deras kompetens eller tafsar. Hur kan någon säga att kvinnor kan göra allt som män kan (ofta lägger de till att Sverige är helt jämställt)? Tjejer kan inte ens gå till förskolan utan att jämnåriga pojkar säger att tjejer är töntiga och dåliga. Hur kan någon säga att Sverige är jämställt när tjejers kamplusta sågas av vid fotknölarna sedan förskoleåldern och ibland även tidigare? Jag skulle kunna fortsätta nämna saker kvinnor inte kan göra sida upp och sida ner, och det är något jag tänker fortsätta göra eftersom vi kan inte fortsätta låtsas som att kvinnor och män har lika utgångspunkter och möjligheter. Allt måste utgå ifrån kvinnors begränsningar, allt från lagar och samhällsreformer till arbetsplatsgenomlysningar och skolbyggnationer.

Och när vi väl medgett hindrena för kvinnor frågar vi oss- varför? Och sedan, när orsaken är klar, frågar vi oss- hur förändrar vi detta? Och sedan, när förändringen är gjord, måste vi fråga oss- hur ser vi till att förändringen håller i sig? Men förändring är inte möjlig ifall vi inte ens medger själva grunden, att män aktivt förtrycker kvinnor genom sexuellt våld och ignorans. Ja, även i Sverige.

Liberalismens björntjänst

I korthet: Kvinnor behöver veta sina begränsningar för att kunna kämpa emot dem.

eb937caf-8883-4123-a327-a6d700dd0215_COVER_SV

Mary, Katherine och Dorothy

Jag såg Dolda Tillgångar (Hidden figures) igen igår kväll, hade glömt hur bra den var. Gillar ju Kevin Costner och här spelar han ju den ultimata Good Guy så här är han extra lätt att gilla hehe. I korthet handlar den typ om en superbegåvad svart flicka (Katherine)  som växer upp och blir en svart kvinna som jobbar på NASA tillsammans med 2 andra som är hennes vänner. Sen avancerar de och blir superviktiga för månlandningen osv. De flesta har nog sett den och vill inte spoila för dem som inte gjort det än! 🙂

Katherine får alltså avancera till en ny grupp med en annan chef, och där alla är vita förutom henne vilket märks. Men hennes chef, som egentligen beskrivits som en butter gammal surgubbe av hans kollega/assistent, gillar henne eftersom hon är så smart och ger henne mer mandat och litar på henne. Han blir alltså hennes allierade.

Det är en tydlig skillnad mellan vita män och vita kvinnor- männen är både de elakaste förtryckarna och de bästa allierade medan kvinnorna verkar vara mer obrydda om de svarta kvinnorna och helt ärligt kalla. ”Jag gör bara mitt jobb” ”Det är så det är”, deal with it typ. Det är detta jag tänkte diskutera i inlägget. I en scen där Dorothy pratar med en vit kvinna (som jag antar står närmre högste chefen än henne) märks det att de inte är allierade. Dorothy sätter vita kvinnor i samma position som hon sätter vita män- i positionen som förtryckare.

Är vita kvinnor i filmen mindre känsliga för huvudpersonernas förtryck eftersom de tänker att de också är förtryckta, och eftersom de accepterar det borde alla göra det? Det skulle betyda att de inte ser skillnad mellan sig själv och typ Dorothy (en av huvudpersonerna).

Tänker de att om svarta kvinnor får större rättigheter så försvinner det lilla framsteg de själva har gjort inom arbetslivet? Det skulle betyda att de ser svarta som rivaler. I så fall gör filmen det jag verkligen hatar att filmer gör och det jag verkligen hatar med patriarkatet; att de sätter kvinnor mot varandra och skapar internaliserat kvinnohat och rivalitet.

Eller är det så att män, i egenskap av att vara vita och män (speciellt på den tiden) hade så stort maktövertag att de helt enkelt kunde kosta på sig att vara generösa mot mindre privilegierade? Både vara generösa och riktigt elaka, i och för sig. Kvinnorna var ju inte extrema åt varken ena eller andra hållet. Det skulle betyda att kampen för rättigheter var/är beroende av män med makts välvilja, att de ska känna sig som Kevin Costner och vilja lyfta upp istället för att trycka ner. Det är inte heller något bra.

Eller behöver vi komma ihåg att detta faktiskt bara är en film med ett visst perspektiv eftersom den är skapad av någon med ett visst perspektiv, och därför inte lita helt på kameran? Det kan vara så att filmen förbiser kvinnor som hjälper andra kvinnor eftersom den inte förväntar sig det. Det är ju det som andra gör, påstår att kvinnor bara är taskiga mot varandra istället för att se hur många kvinnor som inte är det. Men kameran ska ju vara Katherine, Dorothy och Mary (fast mest Katherine) och bara visa oss det de ser så vita kvinns kanske verkligen inte brydde sig om dem och deras förtryck.

Varför tror ni att det är en vit man i maktposition som blir Katherines största allierade?

Sedan tänkte jag på 3 saker till:

  1. Alla kvinnors skor är pumps med klack. Flera gånger visar filmen hur hindrande skorna är; de fastnar i galler och är obekväma att springa i. Klackskor är än idag obligatoriskt på många arbetsplatser, och är ett konkret sätt att se hur kvinnors utseende värderas mer än deras bekvämlighet. Tjejer idag har alla möjliga obekväma saker på sig som killar inte har, och det gör att tjejers fokus ligger kvar på kläderna och kroppen. Obekväma skor går inte att ignorera.
  2. Ryssar och Ryssland målas som vanligt upp som den Stora Hotande Fienden, vilket kan förklaras av kalla kriget och tidsandan men ändå är mycket tröttsamt eftersom det är en trope som återkommer i film efter film även i nutidsfilmer och hela tiden styr bilden av Ryssland som ett land med hotfulla män och sexiga kvinnor. Är så jävla trött på bilden av Ryssland som amerikanska filmer sprider.
  3. Filmen gjorde ett bra jobb de första 5 minuterna med att måla upp en bild av hur USA (West Virginia) såg ut från en svart kvinnas perspektiv år 1961, vilka begränsningar och vilka möjligheter som fanns. Framför allt hur medvetna de var om även begränsningarna. Idag får tjejer inte veta några uttalade begränsningar, utan får istället höra att de kan bli vad som helst och göra vad de vill bara de jobbar hårt. Jag vet inte vilket som är värst, att tydligt veta om vad du kan och inte kan göra, eller tro att du kan göra allt men i praktiken inte kunna det?

Jag tror att endast genom att nämna begränsningarna högt går det att börja förändra dem. Försöker vi att inte låtsas om dem blir de bara osynliga istället, så viktigt feministiskt arbete är att visa och visa och visa vilka faktiska begränsningar kvinnor idag har. Har liberalismen gjort oss alla en björntjänst?

Bild från: https://www.sfanytime.com/sv/movie/21674/hidden-figures