Liberalismens björntjänst

I korthet: Kvinnor behöver veta sina begränsningar för att kunna kämpa emot dem.

eb937caf-8883-4123-a327-a6d700dd0215_COVER_SV

Mary, Katherine och Dorothy

Jag såg Dolda Tillgångar (Hidden figures) igen igår kväll, hade glömt hur bra den var. Gillar ju Kevin Costner och här spelar han ju den ultimata Good Guy så här är han extra lätt att gilla hehe. I korthet handlar den typ om en superbegåvad svart flicka (Katherine)  som växer upp och blir en svart kvinna som jobbar på NASA tillsammans med 2 andra som är hennes vänner. Sen avancerar de och blir superviktiga för månlandningen osv. De flesta har nog sett den och vill inte spoila för dem som inte gjort det än! 🙂

Katherine får alltså avancera till en ny grupp med en annan chef, och där alla är vita förutom henne vilket märks. Men hennes chef, som egentligen beskrivits som en butter gammal surgubbe av hans kollega/assistent, gillar henne eftersom hon är så smart och ger henne mer mandat och litar på henne. Han blir alltså hennes allierade.

Det är en tydlig skillnad mellan vita män och vita kvinnor- männen är både de elakaste förtryckarna och de bästa allierade medan kvinnorna verkar vara mer obrydda om de svarta kvinnorna och helt ärligt kalla. ”Jag gör bara mitt jobb” ”Det är så det är”, deal with it typ. Det är detta jag tänkte diskutera i inlägget. I en scen där Dorothy pratar med en vit kvinna (som jag antar står närmre högste chefen än henne) märks det att de inte är allierade. Dorothy sätter vita kvinnor i samma position som hon sätter vita män- i positionen som förtryckare.

Är vita kvinnor i filmen mindre känsliga för huvudpersonernas förtryck eftersom de tänker att de också är förtryckta, och eftersom de accepterar det borde alla göra det? Det skulle betyda att de inte ser skillnad mellan sig själv och typ Dorothy (en av huvudpersonerna).

Tänker de att om svarta kvinnor får större rättigheter så försvinner det lilla framsteg de själva har gjort inom arbetslivet? Det skulle betyda att de ser svarta som rivaler. I så fall gör filmen det jag verkligen hatar att filmer gör och det jag verkligen hatar med patriarkatet; att de sätter kvinnor mot varandra och skapar internaliserat kvinnohat och rivalitet.

Eller är det så att män, i egenskap av att vara vita och män (speciellt på den tiden) hade så stort maktövertag att de helt enkelt kunde kosta på sig att vara generösa mot mindre privilegierade? Både vara generösa och riktigt elaka, i och för sig. Kvinnorna var ju inte extrema åt varken ena eller andra hållet. Det skulle betyda att kampen för rättigheter var/är beroende av män med makts välvilja, att de ska känna sig som Kevin Costner och vilja lyfta upp istället för att trycka ner. Det är inte heller något bra.

Eller behöver vi komma ihåg att detta faktiskt bara är en film med ett visst perspektiv eftersom den är skapad av någon med ett visst perspektiv, och därför inte lita helt på kameran? Det kan vara så att filmen förbiser kvinnor som hjälper andra kvinnor eftersom den inte förväntar sig det. Det är ju det som andra gör, påstår att kvinnor bara är taskiga mot varandra istället för att se hur många kvinnor som inte är det. Men kameran ska ju vara Katherine, Dorothy och Mary (fast mest Katherine) och bara visa oss det de ser så vita kvinns kanske verkligen inte brydde sig om dem och deras förtryck.

Varför tror ni att det är en vit man i maktposition som blir Katherines största allierade?

Sedan tänkte jag på 3 saker till:

  1. Alla kvinnors skor är pumps med klack. Flera gånger visar filmen hur hindrande skorna är; de fastnar i galler och är obekväma att springa i. Klackskor är än idag obligatoriskt på många arbetsplatser, och är ett konkret sätt att se hur kvinnors utseende värderas mer än deras bekvämlighet. Tjejer idag har alla möjliga obekväma saker på sig som killar inte har, och det gör att tjejers fokus ligger kvar på kläderna och kroppen. Obekväma skor går inte att ignorera.
  2. Ryssar och Ryssland målas som vanligt upp som den Stora Hotande Fienden, vilket kan förklaras av kalla kriget och tidsandan men ändå är mycket tröttsamt eftersom det är en trope som återkommer i film efter film även i nutidsfilmer och hela tiden styr bilden av Ryssland som ett land med hotfulla män och sexiga kvinnor. Är så jävla trött på bilden av Ryssland som amerikanska filmer sprider.
  3. Filmen gjorde ett bra jobb de första 5 minuterna med att måla upp en bild av hur USA (West Virginia) såg ut från en svart kvinnas perspektiv år 1961, vilka begränsningar och vilka möjligheter som fanns. Framför allt hur medvetna de var om även begränsningarna. Idag får tjejer inte veta några uttalade begränsningar, utan får istället höra att de kan bli vad som helst och göra vad de vill bara de jobbar hårt. Jag vet inte vilket som är värst, att tydligt veta om vad du kan och inte kan göra, eller tro att du kan göra allt men i praktiken inte kunna det?

Jag tror att endast genom att nämna begränsningarna högt går det att börja förändra dem. Försöker vi att inte låtsas om dem blir de bara osynliga istället, så viktigt feministiskt arbete är att visa och visa och visa vilka faktiska begränsningar kvinnor idag har. Har liberalismen gjort oss alla en björntjänst?

Bild från: https://www.sfanytime.com/sv/movie/21674/hidden-figures

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s