Sara Ahmed: Att leva feministiskt

Just nu läser jag ”Att leva feministiskt” av Sara Ahmed, som kan vara en av de bästa böckerna jag läst. Har känt till henne länge, i och med att hon är en av de allra kändaste genusvetarna och en filosofisk och genusvetenskaplig stjärna, men har aldrig kommit mig för att läsa en av hennes böcker förrän nu. Hon förklarar patriarkalt våld som ett sensoriskt intrång som formar flickors värld, beskriver hur det är att försöka förändra arbetsplatser och universitet, och hur svårt det kan vara att förhindra sexuella trakasserier, och hur rasism fungerar. Läste precis ut kapitlet ”Väggar” i boken och tänkte skriva av ett litet stycke därifrån (har kortat ner en del, men läs boken så får ni hela versionen) Hela boken är precis lika klockren som det här stycket!

Sara Ahmed
https://www.guernicamag.com/sara-ahmed-the-personal-is-institutional/

På senare år har jag till exempel deltagit i ett försök att motarbeta problemet med sexuella trakasserier på universiteten. Och det kändes som att gå in i en vägg efter en annan. En vägg kan resas som hindrar studenter att över huvud taget framföra klagomål. Studenter blir aktivt avskräckta genom explicita argument eller berättelser med implicita budskap: om du anmäler så skadar du din karriär; eller, om du anmäler så skadar du professorn; eller, om du anmäler så förstör du en verksamhet eller ett kollektiv.

Ännu en vägg dyker upp när anmälan väl har gjorts. Vittnesmålen uppfattas som skadliga för professorns rykte. Klagomål om sexuella trakasserier blir inte offentliggjorda, för att organisationen inte ska skadas. Även om anmälan ger resultat, även om ett kontrakt avslutas (vilket är ovanligt) eller någon säger upp sig för att slippa granskas, så kan det vara som om det som hände aldrig har hänt. Ingen får prata om det; ingen pratar om det.

Att över huvud taget tala om sexism och rasism uppfattas ofta som skadligt för hela institutionen.

Du möter materialiteten i motståndet mot förändring när du försöker förändra det som har blivit materiellt. Det är ett nätverk som förhindrar att information kommer ut. Det är ett nät av allianser som aktiveras för att stoppa något; som kan förhala en anmälan eller hemligstämpla den så att den aldrig blir offentlig.

Det engelska ordet för trakassera, harass, kommer från det franska harasser, ”trötta ut, irritera”. När du talar om trakasserier kan du utsättas för trakasserier på nytt. Trakasserierna är ett nätverk som förhindrar att information kommer ut genom att göra det svårare att komma igenom. Det är ett sätt att stoppa folk genom att trötta ut dem.

Vi utgör ett problem när vi uppmärksammar ett problem. Uppmärksammandet blir problemet. De som inte upplever problem, upplever istället att de som påtalar ett problem blir själva problemet. Det som är det allra svåraste för vissa existerar inte ens för andra.

Tycker det feministiska projektet som dragit igång nu, Gardet, är ett förkroppsligande av den här boken. Visst är det häftigt att feminism är så olika på olika ställen i världen, men ändå samma sak?

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s