Att hata TERFs

I korthet: Radikalfeminister utmålas som extrema, för att rättfärdiga extrema reaktioner mot dem. Detta gäller både antifeminister och transaktivister.

I senaste inlägget jag skrev, det om Extremism, skrev jag hur vissa grupper kallar andra grupper för extremister för att rättfärdiga sin egen extremism. I det här inlägget tänkte jag ta upp ett exempel på hur det går till!

För en vecka sedan, den 5 juni, blev en radikalfeminist vid namn Julie Bindel attackerad utanför Edinburgh University. Hon hade varit en av talarna på ett event där, och hennes föredrag hade handlat om biologiska kvinnors rättigheter (ni kan läsa mer om händelsen här, här, här och här. Speciellt den sista artikeln visar det jag menar). Den som attackerade henne var en transaktivist, en transkvinna, och anledningen till attacken var att Julie Bindel enligt den här personen var transfob och hotade transpersoners rättigheter.

Det var helt enkelt en yngre man som fysiskt attackerade en äldre kvinna och 3 säkerhetsvakter stod i vägen för honom (enligt det jag kunnat läsa mig till). Att attackera någon fysiskt är att göra något extremt och oberättigat, speciellt om man själv inte blir hotad med fysiskt våld, MEN. (och det är här som extremism-leder-till-extremism-modellen kommer in); om Bindel beskrivs som en extrem och våldsam människa, är det helt berättigat att använda våld mot henne.

Radikalfeminism beskrivs som något extremt, hatiskt, våldsamt och förtryckande för att berättiga ett extremt, hatiskt, våldsamt och förtryckande motstånd. Det räcker inte bara med att säga att radikalfeminister är personer som anser att kön är biologiskt, att könsroller är konstruerade och att kvinnor och män borde vara jämställda, nej, utan man måste kalla dem för ”TERFs”, säga att de vill att transpersoner ska sluta existera, att de hatar dem, att de hatar män och vill döda alla män, och är man emot sexhandel och porr så hatar man sex och hatar kärlek, man hatar kärnfamiljen, vill man inte ha barn så hatar man barn, och så vidare (inget av vilket är sant).

Karikatyr av rösträttskvinnorna. De beskrevs som både manshatare och barnhatare. Bild härifrån.

Om någons åsikter beskrivs som våldsamma, så rättfärdigar det ett våldsamt svar på dessa åsikter. Radikalfeminism jämförs med nazism och ”högerextremism”, och en konsekvens blir att det inte är konstigare att slå kvinnor (”TERFs”) än att slå nazister. Enligt min analys av det som hände Julie Bindel förra veckan.

Att hata ”TERFs”, radikalfeminister, är mycket mer rumsrent än att säga att man hatar kvinnor i allmänhet eftersom man då tror att man bara hatar hatet självt. Förstår ni? Innan man kan ha en extrem reaktion på något, måste man först visa hur den reaktionen är berättigad.

Men problemet är att radikalfeminister utmålas som hatiska, utan att egentligen vara hatiska. Vem hatar transpersoner? Misshandlar vi dem? Säger vi att de ska dö? Säger vi att de inte förtjänar mänskliga rättigheter? Nej, självklart inte. Hatar vi män? Går vi runt och tycker alla män borde dö? Nej, inte det heller! Anklagelsen om radikalfeministers extremism är ogrundad. Därför är även fysiskt våld, och hat mot dem, ogrundat. Den här bilden man målar upp av feminister som i princip demoner, tuggandes fradga av hat helt utan anledning, bara på grund av okunnighet eller ondska, är en falsk stereotyp.

Den här bilden har blivit en meme och används för att beskriva hatiska extremfeminister. Bild härifrån.

Stereotypen är också farlig, eftersom den används för att berättiga de här extrema reaktionerna. Man säger; Men de hatar ju oss, så varför får inte vi hata dem? De vill ju att vi ska sluta existera, så varför får inte vi säga att de ska sluta existera? De är ju våldsamma, så varför får inte vi vara våldsamma tillbaka?

Hat mot kvinnor beskrivs som hat mot förtryckare. För att kvinnor ska kunna hatas som förtryckare, måste man först utmåla dem som förtryckare. Vi förtrycker transpersoner genom att säga att kön är biologiskt, och vi förtrycker män genom att vilja montera ner patriarkatet, enligt dessa grupper. Därför, om man skulle inse att radikalfeminister inte alls hatar, skulle våld mot dem te sig helt absurt.

För att ta ett annat exempel: Incels, som menar att kvinnor hatar dem och förtrycker dem, svarar genom att i sin tur hata och förtrycka kvinnor. Om man har den världsbilden att kvinnor är förtryckare, då är kvinnohat bara ett sätt att bekämpa förtryck. Eller hur? Men om de skulle inse att kvinnor inte alls ”förtrycker” dem genom att inte vilja ligga med dem, då skulle deras eget hat bli helt absurt.

Det har hänt att män misshandlat kvinnor som sagt nej till dem. Bild härifrån.

Det är helt absurt att Julie Bindel blev FYSISKT ATTACKERAD, men eftersom hon har utmålats som en hatisk, extrem person så ser folk inte absurditeten utan tycker bara att det inte är mer än rätt.

Jag kan förstås inte hindra folk från att beskriva radikalfeminister som hatiska extremister, men man måste vara medveten om vilken makt dessa beskrivningar har. De legitimerar hat och extrema reaktioner. De legitimerar en fysisk attack på en äldre kvinna utanför ett universitet.

Extremism leder till extremism

I korthet: Extremism är en fråga om vad man tycker, eftersom alla tycker att de själva är rimliga och andra är extrema. Nämn åsikter för vad de är istället.

Har tänkt en del på det här med extrema reaktioner nu på senaste tiden. Det som satte igång tankekedjan var de reaktioner som kom efter att dokumentären Leaving Neverland kommit ut, den där två män berättade om Michael Jacksons sexuella övergrepp på dem i barndomen. De fick dödshot, hot om våld och mängder av hatmeddelanden på alla plattformar, folk har frenetiskt kallat dem för lögnare och opportunister.

De får bokstavliga dödshot, vilket folk tror är rimliga reaktioner på en dokumentär.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/OpkW2q/bra-ett-av-fyra-mordoffer-i-relation-med-mordaren

Reaktionerna har varit extrema, och anledningen till det är att anklagelserna upplevdes som extrema. Alltså, folk som skickar dödshot till Robson och Safechuck (männen från dokumentären) känner inte att det de gör är extremt, utan att det bara är en rimlig reaktion på de här ”extrema” anklagelserna mot Michael.

Det är så här det är med allt extremt. Eller rättare sagt, att det som är extremt egentligen inte existerar rent objektivt, utan att det är en upplevelse man har.

Nazisterna i Alternativ för Sverige tycker att deras åsikter är helt rimliga och att det extrema är att flyktingar från andra länder kommer till Sverige, samtidigt som andra tycker det är okej att misshandla nazister eftersom de är extrema. Förstår ni hur jag tänker? Extremism är en fråga om vad man tycker.

Det finns en grupp transaktivister i USA som säger att det är okej att slå TERFS (I punch TERFS), eftersom de anser att radikalfeminism är extremt. Alla människor har en grupp de anser vara ”extrema” på ett eller annat sätt, men det intressanta är att ingen anser sig själv vara extrem. Inte ens de som skickade de här dödshoten till Robson och Safechuck.

”I punch TERFS” är ett extremt uttalande, men inte om man tycker att det bara är rimligt. Bild härifrån.

Vad menar jag då med att extremism leder till extremism? Jo, om man upplever att en grupp beter sig extremt, måste man svara med samma grad av extremism för att det ska bli någon effekt. Problemet är bara att båda grupperna ser en motståndare som blir mer och mer radikal utan anledning.

Kvinnor vill inte leva i en värld där de tvingas föda barn de inte vill ha, där de tvingas gifta sig och göra allt hushållsarbete i resten av sitt liv, där de inte får säga nej till sex, men att vara feminist ses som extremt, och därför svarar motståndarna med vad de tror är en likvärdig grad extremism och blir abortmotståndare och mansrättsaktivister, eller incels (som mördar kvinnor bara för att de är kvinnor).

Extremism föder extremism eftersom människor beskriver andra som extremister för att rättfärdiga sin egen extremism. Det hjälper inte att man som feminist pratar om vilken sjuk värld vi lever i där TJUGOTVÅ KVINNOR I SVERIGE MÖRDADES AV SIN PARTNER FÖRRA ÅRET, för vissa kommer alltid se feminism som mer extremt än vilket patriarkat som helst.

Vissa kommer alltid se feminism som mer extremt än vilket patriarkat som helst.

Hur förhindrar man att extremism leder till extremism, då? För mig är det självklart; vi måste sluta kalla andra för extremister. Det kommer inte penetrera deras självbild; hur skulle ni själva reagera om någon kallade er för extremist? Folk använder det dessutom på allt; från någon som vill ha gratis mensskydd, till någon som vill samla ihop alla mörkhyade de ser och skicka dem till Afghanistan (har faktiskt sett folk skriva det, helt sjukt).

Man måste komma ihåg att all sorts extremism är svar på något de i sin tur tycker är extremt. För att ta ett hårdraget exempel; om en man misshandlar sin fru, vilket är en extrem handling, gör han det eftersom han själv upplevde att hon gjorde något extremt som provocerade fram det. Att kalla honom för extrem är alltså kontraproduktivt, eftersom alla är helt rimliga i sina egna ögon.

All sorts extremism är svar på något de i sin tur tycker är extremt.

Att nämna handlingar och åsikter för vad de är, är något helt annat än att kalla andra för extrema och sig själv för rimlig. Det gör nämligen alla.