Jessica Yaniv och transideologins svaghet

I korthet: Som vi ser i fallet med Jessica Yaniv, är självidentifierat kön ett stort problem. Många transrättigheter går också emot kvinnors rättigheter.

De senaste månaderna har en story brutit lös som folk verkligen följt med förfäran. Jag tänkte beskriva den lite kortfattat, men har länkar längst ner för den som vill läsa mer som vanligt. Titta också gärna in länkarna som finns i artikeln.

Bakgrund

Jessica (Jonathan) Yaniv är en person som bor i Kanada, och han har gjort sig känd genom att kräva intimvaxning av immigrerade kvinnor för att sedan stämma dem och anmäla dem för diskriminering när de vägrar. Kvinnorna erbjöd brasiliansk vaxning hemma hos sig själva (något som utförs på kvinnor), men eftersom Yaniv identifierar sig som kvinna trots att han har manlig anatomi tyckte han att de skulle vaxa honom också. Han menar att de vägrade utföra servicen för honom på grund av transfobi. Han har kvar sina manliga genitalier, men har hintat om att han är intersex också.

Debatt mellan Jessica Yaniv och Blaire White, som också är transkvinna. Klicka på bilden för att komma till videon.

Nu, mellan augusti och november i år, kommer förhören med honom och berörda människor att hållas hos BC Human Rights Tribunal (eftersom han gjorde en sk human rights complaint).

Han använder samma språk som andra transaktivister har använt, och menar att hatet mot honom beror på att folk är transfober och vill att han ska passa in i normen för hur en man ska vara.

För att ge lite perspektiv på både hat och kritik mot honom, så är han en bokstavlig pedofil med en fäbless för att prata om tamponger och bindor med små flickor (i den här artikeln finns skärmdumpar). Kort sagt, det här är ingen person som går att försvara.

Problemet

Men här kommer vi till problemet. Och det är att om Yaniv säger att han är en kvinna, måste man bara acceptera att han är det, i alla fall om man menar att transkvinnor är kvinnor. För vem kan säga att Yaniv inte är en kvinna om han själv säger att han är det?

Problemet med självidentifierat kön är att det är självidentifierat! Det spelar ingen roll om det är en man penis, kort hår och mörk röst, han blir en kvinna bara han ”känner” sig som en eller säger att han är det. Allt annat är transfobi. Ni kommer väl ihåg mannen från i vintras som gick loss inne på Gamestop eftersom han blev kallad ”sir”? Han ser också uppenbart ut som en man men förväntar sig att bli kallad för kvinna.

Yaniv utnyttjar transrättigheter

Yaniv utnyttjar lagar som är till för att skydda transpersoner från hat och diskriminering (till exempel går han inte till herrtoaletterna eller herromklädningsrummen, utan till kvinnornas). Detta är egentligen till för att skydda passerande transkvinnor från mäns våld, men han använder det för att komma närmare unga flickor.

Eftersom vi aldrig kan säga vem som är transkvinna och vem som bara låtsas, måste vi enligt transideologin acceptera Yaniv som kvinna.

Därför borde kön absolut aldrig vara självidentifierat, och därför borde biologi vara det enda som bestämmer en persons kön. Det spelar ingen roll om Yaniv är en på miljonen och alla andra transpersoner är vettiga, men nu vet vi att Yaniv inte alls är en på miljonen. I England identifierar sig över 100 manliga fångar nu som kvinnor, och i Sverige har vi till exempel Kristoffer (aka Kim Marie) Johansson, som styckmördade en kvinna och som nu själv identifierar sig som kvinna.

Klicka på bilden för att komma till en annan artikel om Kristoffer, denna av Kajsa Ekis Ekman.

Transideologi i lagen

Det här är extremfall, men de möjliggörs av en ideologi som säger att kön är en känsla. Detta händer inte heller bara utomlands. I Sverige förra året skickades en remiss om en lagändring in, om att lagen skulle ändras så att juridiskt kön endast ska utgå från självidentifikation.

Man ska alltså kunna identifiera sig som vilket kön man vill utan att behöva göra några operationer och utan godkännande från Socialstyrelsen. Kvinnofronten har skrivit ett svar där de frågar sig:

Hur påverkas kvinnors trygghet och deltagande i det offentliga rummet samt möjlighet till kvinnoseparatistisk organisering? Könsseparatistiska utrymmen är viktiga för att tillgängliggöra det offentliga rummet för utsatta kvinnor – något som inte minst bör ses i relation till alla sexuella trakasserier och övergrepp som avslöjats under #metoo.

Klicka på bilden för att komma till alla Kvinnofrontens remissvar.

Kvinnors rättigheter

Det finns också en hel uppsats som beskriver vilka konsekvenser transaktivism får på kvinnors och flickors mänskliga rättigheter. Här är lite kortfattat vad som står där:

  1. Kvinnoseparatistiska utrymmen försvinner. Allt från toaletter till fängelser till organisationer.
  2. Könsbaserad statistik förvrängs. Kvinnor rapporteras göra fler brott, när det egentligen är män som gör brotten.
  3. Kvinnors sport påverkas negativt. Män som identifierar sig som kvinnor tar över kvinnosporten på grund av sin starkare fysik.
  4. Utsuddande av lesbiskhet. Kvinnor kan inte längre säga att de bara attraheras av kvinnor, eftersom transkvinnor (dvs män) numera ingår i gruppen ”kvinnor” oavsett genitalier och fysik.

Och slutligen skriver de om faran i att ge barn och unga pubertetsblockerare eller hormoner (de är inte alls ofarliga).

Klicka på bilden för att läsa.

Läs gärna hela när ni har tid! Dokumentet är ca 20 sidor långt och fullspäckat med bra länkar. Mycket av detta händer eftersom människor i allmänhet inte sätter sig in i frågorna och kan protestera, utan accepterar saker som sanningar istället.

Allt detta kan alltså hända i Sverige, och händer redan. Om lagremissen hade gått igenom, hade kön varit helt självidentifierat nu och vem som helst hade bara kunnat trava upp och byta juridiskt kön. Jag vet inte hur jag ska förklara vilket enormt problem detta är!! Men istället för att ifrågasättande tas på allvar, så kallas man ”transfob” och blir avfärdad.

Lyssna nu.

Detta handlar inte om att hata transpersoner. Inget av detta handlar om fobi, eller hat, eller okunskap. Detta handlar om att jag, som feminist, inte kan ställa mig bakom ett utraderande av gruppen ”kvinnor”. För det är det som händer när vem som helst kan kalla sig kvinna, och när ickebinära läggs i samma grupp som kvinnor. Vi behöver mansfria utrymmen. Vi behöver kunna gå till ett omklädningsrum utan att behöva duscha med män. Vi behöver kunna skapa organisationer utan att behöva inkludera män. Vi behöver kunna säga ”kvinnovård” utan att det kallas för transfobi.

Nu i juli skrev Vänsterpartiet ”alla med livmoder” istället för ”kvinnor”. Länk i bilden

Det handlar inte om att hata män, och inte heller transpersoner, denna ståndpunkt är inte ”anti” någon. Den är PRO KVINNA. Den handlar om att göra vad som är bäst för gruppen kvinnor, och det är att låta biologi och inget annat definiera gruppen. Folk får själva kalla sig vad de vill och göra vad de vill, och de ska självklart inte utsättas för förtryck eller diskriminering på grund av det. Men det betyder inte att luckra upp kvinnors utrymmen och kvinnors mänskliga rättigheter.

All transideologi hjälper personer som Yaniv, oavsett intention. Och det är transideologins stora svaghet.

Läs mer

www.jessicayaniv.org

www.spectator.us/jessica-yaniv-twitter-jail

www.thepostmillennial.com/as-absurd-as-it-is-jessica-yaniv-case-has-serious-implications

www.spectator.com/why-we-cant-ignore-the-case-of-jessica-yaniv

Beskyll inte män för skönhetsidealet

I korthet: Att säga att män som grupp är ansvariga för kvinnors skönhetsideal är fel eftersom det egentligen är skönhetsindustrin som tjänar på det. Det är också att tillskriva män makt de inte har.

När man i feministiska diskussioner pratar om skönhetsideal, kroppshets, ätstörningar, smink, kosmetiska operationer och så vidare, upplever jag att man pratar som om det var män och pojkar som påtvingar kvinnor och flickor detta ideal. Alltså att kvinnoidealet kommer från männens sida och läggs på kvinnorna. Jag tycker detta är en grov förenkling som döljer den tredje parten; skönhetsindustrin.

Nu inser jag att detta går emot den gängse feministiska uppfattningen, men tänkte förklara hur jag menar mer ingående.

Först vill jag bara klara upp skillnaden mellan manliga och kvinnliga skönhetsideal, och det är att de manliga inte är tvingande, medan de kvinnliga är tvingande. En kvinna bedöms främst utifrån utseende och män utifrån prestationer, och skönhetsindustrin vänder sig mot kvinnor. Inte mot män. Därför, när jag skriver om skönhetsideal osv, så menar jag endast de kvinnliga. Här är en artikel om mäns evinnerliga bedömande av kvinnors utseende.

En graf från www.focusingfuture.com som visar hur sminkindustrin växer för varje år. Artikeln handlar om hur de växer genom att inkludera minoriteter och män.

I alla fall så vet vi att kvinnors ideala utseende har förändrats genom tiderna och är olika i olika kulturer, vilket betyder att skönhet är en mänsklig konstruktion. Vad man tycker är snyggt är alltså inte biologiskt givet, utan påverkas av kulturen man lever i. Det här betyder att män i allmänhet inte bestämmer vad som är idealet, utan de följer bara vad kulturen bestämmer är vackert. De tycker det är snyggt som de lär sig tycka är snyggt, precis som kvinnor gör.

De som bestämmer vad som är idealet är en liten minoritet män, men också kvinnor. Vilka gjorde stora rumpor och läppar mainstream, om inte Kardashian-Jenner familjen? Det vill säga, kvinnor (nu är kanske de som äger klinikerna män, men det är inte det inlägget handlar om). Här är ett diagram som visar hur jag menar:

Skönhetsindustrin skapar idealen av pengaintresse, och överlappar könen.

Skönhetsindustrin är alltså en enhet som överlappar båda könen, och inte innefattar alla män. Om man menar att män skapar kroppshets, osynliggör man den verkliga anledningen.

Kvinnor menar att de skönhetsarbetar för sig själva, män menar att kvinnor skönhetsarbetar för deras skull, men båda är lika fel. Det är dessutom detta som skapar en kultur där män rangordnar kvinnor efter utseende (1-10 är tex ett populärt sätt) och känner att de har rätt att kommentera, kritisera eller hylla kvinnors utseende; de har lurats till att tro att det är för dem. För varför annars, tänker de, skulle kvinnor gå till såna längder, om inte för männens skull?

Något jag ofta ser i kommentarsfält hos kvinnor som ”fixat sig” mycket med läppinjektioner och smink är män som säger att det inte är snyggt, och kvinnorna som säger att det ändå inte är för dem utan för dem själva.

Bild från en lång lista på www.whisper.sh där killar beskriver att de inte gillar kvinnor med ”onaturligt utseende”.

Något jag läste om i boken Skönhetsmyten, var hur skönhetsidealet egentligen satte en kil mellan män och kvinnor. Den matar män med idéer om vad de ska vilja ha i en kvinna, och matar kvinnor med idéer om hur de ska vara och se ut för att vara värda kärlek. Det är alltså inte män som grupp som tjänar på kroppshetsen. Det är inte heller kvinnor som grupp, inte ens de som ser ut som idealet. Det är den gula cirkeln som står utanför könen, som är skönhetsindustrin, som tjänar på den. Och de har inget annat intresse än pengar.

Både feminister som kritiserar män och män som kritiserar kvinnor som har gjort skönhetsingrepp, missar målet. Det är också att ge män som grupp för mycket credd, att säga att alla de är ursprunget till kvinnors kroppsångest, ätstörningar och dysmorphia.

Det är att ge män för mycket credd att säga att de är ursprunget till kroppsångesten.

Självklart finns det män som på ett individuellt plan kritiserar kvinnors kroppar, vikt och utseende, men den absurda idén att göra det kommer någonstans ifrån. De kom inte på att göra det helt själva. Så om idealet ändras, kommer mäns beteende att ändras automatiskt.

Kate Moss’ smala kropp var idealet på 90-talet, och Kim’s kurvor nu i slutet av 10-talet.

Skönhetsindustrin är nämligen en del av patriarkatet, men det betyder inte att den handlar om mäns egentliga intressen. Precis som porrindustrin är en del av patriarkatet, men inte egentligen heller handlar om mäns intressen.

Det dessa industrier gör är att de skapar en världsbild som ”vanliga dödliga” människor tvingas leva i och identifiera sig med vare sig vi vill eller inte. Män som klagar på att deras fruar är tjocka har helt enkelt blivit lurade till att jämföra en levande, andandes människa med kapitalistiska industriers bilder, och saknar verktygen till att ta avstånd från dessa bilder. Sen kan man förstås kritisera honom för att inte inse hur hans ord skadar eller kanske för att han skadar med flit, men man måste inse att män är inte ursprunget.

Om man stannar vid att kritisera individuella män för deras beteende, kommer man inte åt vart beteendet kommer ifrån. Skönhetsidealet förstör heterosexuella relationer eftersom vi inte ser varandra som vi är, utan hela tiden jämför oss med dessa bilder. Kvinnor lär sig att jämföra sig med bilderna och män lär sig att åtrå dem, istället för att lära sig åtrå kvinnor så som de är.

Problemet är att män som grupp inte har makt att ändra detta, och därför är det inte dem man ska rikta in sig på om man vill skapa förändring.

Läs mer

https://i-d.vice.com/en_us/article/gyqgyq/how-kylie-jenner-became-a-modern-beauty-phenomenon (om Kylie Jenners perfekta ideal)

https://www.livenobs.com/blogs/fresh/beauty-industry-is-killing-us-how-you-can-fight-back (om hur skönhetsindustrin faktiskt är farlig för oss)

(om hur skönhetsindustrin förändras)

https://www.medicalnewstoday.com/articles/324693.php (jätteintressant om skönhetsoperationer och hur de ökar)