Recensioner

The Swedish Theory of Love, eller Gandini blir dumpad

I korthet: Dokumentären The Swedish theory of love beskriver ett ensamt Sverige, där självständigheten och individualismen isolerar människor. Men regissören Erik Gandinis bild av svenska samhället dryper av en personlig kränkthet.

En dokumentär jag velat se länge, och som jag till slut såg efter att ha fått den rekommenderad, är ”The Swedish theory of love” av Erik Gandini. Den målar upp en bild av hur livet i Sverige ser ut, där självständighet och frihet från beroende av andra människor är det allra högsta värdet.

Klicka på bilden för att komma till filmen på Youtube.

En plats fri från hunger, fri från fattigdom, fri från människor och besvär. Så fridsam, så perfekt.”

Så säger berättarrösten medan kameran visar ett radhusområde med en ensam joggare, det skulle kunna vara i vilken svensk stad som helst. Filmen visar upp kvinnor som inseminerar sig istället för att ha relationer, äldre män som dött ensamma i en lägenhet, och beskriver särborelationer där par bor ensamma och bara träffas på helger. Kameran panorerar över tomma torg, tomma gator och skogar, folks hem där de bor i isolerade villor eller lägenheter. Det är riktigt blekt. Invandrare som intervjuas säger att de aldrig pratat med en svensk, för de isolerar sig så.

Jämställdhet skapar ensamhet

Året när Sverige blev såhär dateras till 1972. Regeringen med Olof Palme i spetsen bestämde att Sverige skulle bli jämställt, och nyckeln i jämställdheten var kvinnans inflytande och självständighet. Intressant nog, verkar det vara just jämställdheten som har skapat ensamheten som beskrivs i dokumentären. De berättar om att människor inte behöver varandra längre, men egentligen handlar det om att kvinnor inte behöver män längre. Jag tvivlar på att det här är en integrationsfråga, eftersom invandrare alltid haft svårt att bli insläppta i det svenska samhället. Det började knappast på 70-talet med välfärden. Gandini försöker sammanföra två frågor som egentligen är helt olika: invandrares isolering i svenska samhället, och kvinnors självständighet från män. Allt beskrivs som ”ensamhet”, men de har helt olika rötter och därför helt olika lösningar.

Från SOU 1978:38 Jämställdhet i arbetslivet. Sida 27 (klicka på bilden för att komma till källan)

Gandini klumpar ihop allt, han kanske ignorerar skillnaderna för att göra sin poäng? Poängen finns i en specifik graf som filmen refererar till: överlevnad vs självförverkligande. Livet i Sverige kontrasteras mot livet i länder där människor kämpar för sin överlevnad.

Som vi ser är Sverige landet allra längst bort från ”överlevnad”. Klicka på bilden för källa.

Bekvämlighet gör en olycklig

Från Etiopien visas en helt annan värld än det kliniska Sverige, och vi får följa en läkare som flyttat dit eftersom hans fru kommer därifrån. Folk är fattiga, han måste arbeta med provisoriska hjälpmedel när han ska operera, strömmen går ut titt som tätt, men- han är lycklig. Vi får se en man som fick ett spjut rätt genom magen under en jakt, och de kämpar för att dra ut det igen. Allt är på liv och död, ingen sitter ensam hemma och har allt, ingen dör i ensamhet. Det är underförstått att folk inte heller är deprimerade, de har inte tid.

Sociologen och filosofen Zygmunt Bauman, som intervjuas, har förklaringen: människor måste ha en uppgift, det måste finnas svårigheter, och lyckan kommer när svårigheten har övervunnits. Tar man bort det svåra tar man bort själva förutsättningen för lycka. Här lägger Gandini alltså in ÄNNU en fråga: bekvämlighet. Men vilka är det som är mest bekväma egentligen? Det är inte arbetarklassens kvinnor, inte invandrarna, inte mammorna som inte har råd att lämna sina partners, inte de funktionsnedsatta som tvingas kämpa med Försäkringskassan, inte fattigpensionärerna, inte de prostituerade, singelmammorna, de unga kriminella killarna eller flyktingarna. Tar man också bort de personer som ändå har en ganska okej gemenskap med familj och vänner blir gruppen som A Swedish theory of love syftar på ganska liten. Men vilken grupp är det? Och varför intervjuas inte svenskarna själva om hur ensamma de känner sig? Många kanske inte alls känner sig ensamma. Båda frågorna har väldigt intressanta svar.

Klicka på bilden för att komma till artikeln. Fem kvinnor berättar hur de klarar sig efter skilsmässan.

Nöjda svenskar intervjuas inte

En ledtråd till vilken grupp som filmen syftar på kan finnas i en rapport från FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, som undersökt några internationella incelforum och hittat att Sverige kan vara det absolut inceltätaste landet i världen. ”Incel” är en förkortning av ”involuntary celibate”, alltså någon som är ofrivilligt celibat. Män är överrepresenterade i den här gruppen, och då skulle jämställdheten från 1972 kunna vara en logisk katalysator. Kvinnor som blir fria från män leder helt enkelt till ensamma män. Är det priset för gemenskap, kvinnors ofrihet? Kvinnors ekonomiska beroende av män? Är det det här som regissören syftar på? Det finns ännu en ledtråd.

Svenskarna intervjuas inte, eftersom det egentligen är ointressant hur de upplever sitt samhälle. De enda svenskar som intervjuas är de som på något sätt är missnöjda, till exempel de som nyligen invandrat eller de ungdomar som går ut i skogen för att kramas (?). Det får bara finnas en berättelse: Sverige är ett ensamt land där kvinnor är för självständiga och helst vill slippa allt besvär med män. Den långa sekvensen i början av filmen som visar en klinisk befruktning i sjukhusmiljö sätter tonen. Närbilder på män som onanerar i sin ensamhet. Men varför har inte Gandini försökt intervjua också dem som är nöjda i Sverige?

The Swedish theory of love kontrasterar en man som tappert klarar av ett spjut genom magen, vs en man som joggar ensam i ett folktomt villaområde.

Gandini gjorde en film om sig själv

Svaret är att filmen egentligen bara handlar om Gandini själv. Enligt hans sida på Wikipedia, kommer han ursprungligen från Italien och gifte sig år 2004 med svenska Johanna Westman. De skaffade tre barn. 2015 var året de skilde sig. Året som dokumentären kom ut? 2015. Det kan inte vara ett sammanträffande att Gandini släpper en film om hur ensamt och kargt Sverige är, hur jämställdhetstänket förstört gemenskapen, hur svårt det är att få ligga när kvinnor hellre inseminerar sig själva, hur folk lever ensamma i lägenheter, exakt samma år som allt detta drabbar honom själv. Filmen drivs inte av nyfikenhet om Sverige, den drivs av hans egen rädsla för ensamheten i svenska samhället och hans längtan efter att få kämpa på liv och död istället för den svenska tristessen. Han har till och med beskrivit sin rädsla själv.

Filmen fick stort internationellt genomslag, men det är knappast ett ärligt försök att beskriva Sverige. Den baseras ju bara på hans skilsmässa och känslor som han projicerat.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s