Filosofi

En feministisk transhumanism

I korthet: Transhumanism handlar om att förbättra människan, och de tänker mycket på hur människor kommer se ut i framtiden med hjälp av vetenskap. Feminister går åt motsatt håll och vill istället acceptera människokroppen som den är.

Transhumanism är en hel tankevärld som vill utveckla människan till det bättre. Det är en stor rörelse, även om de flesta inte är medvetna om den, och vissa transhumanister är så övertygade att de låtit frysa ner sina kroppar och hjärnor i väntan på att bli återupplivade igen i framtiden, kanske med nya robotkroppar. Låter det som science fiction? Tja, vissa säger att det är vår framtid.

Nu i jul har många firat med släktingarna digitalt, man får bara en röst och ett huvud.

Vad är transhumanism?

Transhumanism är redan här, i många avseenden. På medeltiden såg man sjukdomar och kroppsliga lyten som straff eller läxor från Gud, man accepterade dem. Nu skulle man kunna säga att vi är på motsatta sidan av skalan; vill vi ha en annan ögonfärg, kroppsform eller flytta ögonbrynen lite till höger kan vi göra det, vi förväntar oss att slippa alla sjukdomar och att läkarvetenskapen ska göra allt i sin makt för att vi ska slippa lida av vad det nu är man lider av. Men transhumanismen stannar inte vid att läka sjukdomar för att återställa kroppen till ett ”normalläge”, utan vad den också vill göra är att förbättra normalläget. Vilket redan görs, med hjälp av till exempel prestationshöjande droger (anabola, ritalin osv) och plastikoperationer. Människor helt utan medfödda ”fel” som ändå söker att förbättra vad de redan har, de existerar redan.

Men innan jag går in på vad det här kan betyda för feminismen, måste jag bara skriva ett par ord om transhumanismens ursprung. Det togs fram av flera tänkare, och vad de har gemensamt är att alla är från väst. FM-2030 hette den mannen som föddes på 1930-talet och lade den intellektuella grunden för rörelsen, som sedan män som Max More och Stefan Lorenz Sorgner fortsatte på. Det är ingen slump att Lorenz Sorgner studerade Nietzsche, som med sina idéer om en ”övermänniska” passade perfekt in i transhumanismens projekt (Nietzsche var också mycket omtyckt av nazister, men det säger jag inget om).

Om tio år, år 2030, skulle FM-2030 ha fyllt 100 år. Det sägs att FM står för Future Man.

Väst, är den del av världen där filosofer starkast har velat höja sig ”över” kroppen. Ett finare ord är att man vill transcendera den; Simone de Beauvoir skrev att män kan transcendera medan kvinnor blir kvar i den tarvliga immanensen. Östfilosofin har inte samma behov av att förbättra kroppen, för de accepterar att livet är lidande och vissa delar tror också på reinkarnation. Det vill säga, att kropp och själ redan är uppdelad (Descartes är den första kända filosofen som delade upp kropp och själ, och fast att alla hans idéer sen dess blivit motbevisade sitter den uppdelningen kvar).

Kroppen i framtiden

Men nog med filosofi! Det här är bara lite bakgrund. Jag ville visa att transhumanism inte är något objektivt, utan att det är en specifik idétradition från en specifik plats som drivs av specifika personer. Det är en idétradition som står väldigt långt ifrån feminismen, vilket blir problem eftersom vi redan ser att transhumanism är framtiden. Jag tror att transhumanism är en stor anledning till att feminism och kvinnorörelse ses som daterat, gammaldags, konservativt och bakåtsträvande. Men det finns också mycket som fascinerar med den rörelsen!

Ett exempel på att feminister tittar bakåt, är idealiseringen av häxor. Men man kan inte titta framåt om man inte samtidigt tittar bakåt. Klicka på bilden för artikel!

Själv blir jag fascinerad av transhumanism eftersom jag kan uppleva att kroppen ”stör” när jag försöker göra saker. Det är tråkigt att behöva sova och vila så mycket, jag blir avbruten av att bli hungrig och behöva äta middag, alla påminnelser av att man har kroppsliga behov känns så distraherande. Tänk om man kunde genutveckla en människotyp som inte behövde sömn? Skulle det leda till större exploatering av dessa människor som arbetare, eller skulle de bli en Övermänniska i Nietzsche-stil? Vad skulle hända om man utvecklade superpotent mat som gjorde att man bara behövde ta ett matpiller om dagen och slippa alla matproblem för all framtid?

Eller om man stoppade åldrande, så människor inte hade den här tidsbegränsningen av att behöva göra alla repetitiva saker i en specifik ordning. Varför inte börja jobba när man är 80 och skaffa barn vid 90? Tänk om man kan lägga en hel livstid på att bara plugga, och sen ha flera livstider kvar att använda kunskaperna på. Åldrande är egentligen ett stort problem eftersom när man väl levt och lärt sig  tillräckligt för att vara vis, så är man inkontinent och dement istället.

När man tänker på framtidslivet

Det jag säger är alltså att transhumanism är fascinerande och futuristiskt. Men är det feministiskt?

Transhumanism och feminism

Jag ser att många feminister istället går åt andra hållet. Man förespråkar att leva i takt med sin menscykel, till exempel. Isolera sig när cykeln vill att man ska vara ensam, ha sex när cykeln vill det, skaffa barn när man får den lusten och bli inspirerad när cykeln inspirerar en till arbete. Det här med våra knäppa arbetstider är egentligen helt fel för kvinnor, eftersom tiderna är byggda efter män som inte har nån sån cykel. Andra feminister är starkt emot plastikkirurgi, och istället förespråkar att acceptera kroppen som den är och ser ut naturligt. Jag tror feminism på många sätt är transhumanismens motsats, och det är tydligt att feminism inte är den starkare rörelsen.

Jag tror det finns ett sätt som en framtida mänsklighet kan vara feministisk på, och det är att feminister också blir transhumanister. Vetenskapare, biologer, filosofer och futurister som arbetar på ett helt nytt sätt att vara människa: om det inte finns några feminister där så kommer kvinnors förtryck bara att fortsätta. Precis som under upplysningen, när filosoferna sa att förnuftet är det viktigaste människan har, men också sa att kvinnor inte hade något förnuft. När människokropparna ska förbättras, vem ser till att kvinnokroppar inte skadas? I nästa inlägg kan jag skriva om en kvinna jag tycker är ett exempel på hur vansinnigt fel det kan gå.

Elon Musk och Grimes döpte sitt barn till X Æ A-12, i likhet med FM-2030. Människonamn anses för tyngda av tradition och opersonliga.

När det gäller vår värld, så är vi egentligen i händerna på de biljonärer som kan välja vilken forskning de ska finansiera och vad de är intresserade av. Är de intresserade av transhumanism och att stoppa åldrande, så är det vad som kommer utvecklas. Men varför skulle de prioritera att respektera den naturliga kvinnokroppen? Det kräver ju att futuristerna känner till feministisk teori.

Slut! Tack för uppmärksamheten

Lästips

Som ung läste jag flera böcker jag först nu fattar hade ett transhumanistiskt motiv. Min pappa var faktiskt också alltid intresserad av framtidsmänniskor och ritade upp skisser på hur vi trodde de skulle se ut!

Ful av Scott Westerfeld

Är en bok som handlar om en framtidsvärld, där alla ungdomar vid 16 års ålder opereras till att få helt perfekta kroppar. Under 16 års ålder är man ”ful”, och efter operationen blir man otroligt snygg. Man får också ett chip inplanterat i hjärnan som tar bort alla mänskliga fel: aggressivitet, missnöje, hat. Istället blir man en perfekt människa, och i medelåldern opereras man till att få perfekta rynkor vid rätta ställen. Man tar bort de naturliga processerna för att ersätta med en efterhärmning av det naturliga, fast perfekt istället. Sen slutar det med att protagonisten hellre rymmer från operationen.

Midnatt av Dean Koontz

Handlar om en liten stad, där en biljonär äger produktionsmedlen och är den största arbetsgivaren. Han utvecklar en spruta med ett ämne som förbättrar människan i hans ideal: Skarp, snabbt läkkött, stark, inget behov av sömn. Det tar också bort alla mänskliga känslor förutom rädsla, för han tyckte känslor var störande (medan rädsla hjälpte ens överlevnad). Efter ett tag tyckte dock människorna det blev outhärdligt att inte känna något, och valde istället att med sin övermänskliga fokusförmåga att förvandla kroppen till något primitivt som inte behövde känna eller kunde tänka. Till slut förvandlade sig alla till primitiva monster, vissa blev en stor pulserande sörja, och så fick jag mardrömmar som tolvåring jag inte blev av med på många år. Vidrig bok.

Om transhumanism

Fredrik Svenaeus skriver om transhumanism i sin bok ”Det naturliga: en kritik av queerteorin, transhumanismen och det digitala”. Här är en recension i Aftonbladet.

I en podcast pratar Waldemar Ingdahl om transhumanism

En artikel om den fascinerande FM-2030, som föddes som diplomatson och ansåg sig vara världsmedborgare.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s