Filosofi

Feministisk futurism: Framtidens städer

I korthet: Jag analyserar fyra olika typer av framtidsstäder, ur ett feministiskt och genusvetenskapligt perspektiv. Klusterstäder, är en typ av stad som jag tror kommer öka demokrati och jämställdhet, medan andra kan cementera förtryck.

Den 24 juni, kunde man läsa om en klimatrapport som läckt från FN:s klimatpanel. Information direkt från högkvarteret som sa att livet på jorden inom de närmaste årtiondena kommer förändras drastiskt med miljoner i vattenbrist till år 2050. ”Vi behöver en transformation. Genomgripande förändringar på processer och beteenden på alla nivåer: På individnivå, samhällsnivå, i näringslivet, våra institutioner och regeringar”.

Dåliga nyheter, men också fantastiska nyheter för dem som älskar tanken på att få bygga något nytt! Jag läste en artikel där det målas upp fyra olika alternativ för hur framtidens städer kommer se ut, och alla hade med klimatperspektivet. Spännande att läsa, men det fanns det noll analys av hur olika typer av framtida samhällen skulle påverkas av förtryck och makt. Den analysen kommer här, ur ett genusvetenskapligt och feministiskt perspektiv.

Artikeln jag läste heter ”Urban futures- four scenarios” och är skriven av Klaus Æ Mogensen i tidningen ”Scenario- the magazine of tomorrow”. Enligt honom har städerna fyra alternativ i framtiden, en framtid som inte ligger så långt borta. Dessa är:

1. Spridning

Sprawl of sprawls. Här bygger man bostäder i en vidare och vidare cirkel runt innerstaden. Städerna blir större, förorter skapas, naturen hamnar längre och längre bort för dem längst in. Det här är den vanligaste idag.

2. Klusterstäder

Cellular cities. Här planeras alla städer ner i minsta detalj. Alla ska vara lika stora, det finns ingen ”ytterkant” och ”innerkant”, alla har ungefär lika nära till både natur och stadsliv. Poängen är likvärdighet, och varje stad bestämmer över sig själv och är självförsörjande.

3. Skyskrapor

Rise of the towers. Det här alternativet innebär att man bygger på höjden. Människor får mindre yta att leva på, men kan dela på allt från bilar till olika anläggningar. Mogensen skriver att man kan använda ny teknik som gör att en liten lägenhet kan göras om till en skogsäng med hjälp av hologram. Man krymper behovet av energi och transport så mycket som möjligt, vilket gör skyskraporna till ett miljövänligt alternativ.

4. Städernas slut

End of urbanisation. Det fjärde alternativet är att städerna helt enkelt upphör att existera. Man flyttar ut på landet, behovet av att bo i städer försvinner med hjälp av internet och drönare som levererar varor. Behovet av att resa iväg minskar när man har mycket plats och vacker miljö där man bor.

Det finns positivt och negativt med varje variant, men man måste räkna med att människor om 10-20 år kommer vara ungefär likadana som idag. Det betyder att de som förtrycker andra kommer fortsätta göra det, om nya samhällen lämnar plats för det. Därför måste alternativet som förenklar för isolering elimineras direkt.

Förtryckande stadsplanering

Städernas slut får aldrig komma, eftersom det skulle betyda att människor måste flytta ut i egna hus, förmodligen tillsammans med sina familjer. Förtryck inom familjen är katastrofalt för individer, och historiskt har människor flyttat in till städer för att hitta frihet. Då fanns förevändningen att skaffa jobb (på fabriker till exempel), men med nutida internet och drönare behöver man tekniskt sett aldrig lämna hemmet igen. För vissa kanske livet på landet skulle betyda frihet, men för offer för förtryck skulle det betyda att det inte fanns någonstans att fly om de behövde. Det finns ingen anonymitet på gårdar. Det finns mycket historik att läsa om hur kvinnor fick mycket större frihet i städerna under industrialismen!

Det andra alternativet som måste elimineras är spridning, eftersom det är vad vi har idag. Vi bygger ut städerna mer och mer, allteftersom folk flyttar in. Det finns ingen planering bakom, vilket faktiskt märks. Det är klart folk flyttar in till städerna när de bor på avfolkningsorter utan möjligheter (och för att hitta större frihet). Men resultatet blir stor obalans och ingen kontakt med naturen. Dessutom vet vi alla hur boendesituationen blir i storstäderna; den gynnar män med resurser.

Skyskrapor är min personliga favorit. Jag föreställer mig att man river betongblocken man bor i nu, och istället bygger upp hela samhällen av torn med trädgårdar på höjden. Levnadsytorna kanske blir små, men det väger man upp med teknologi och delade utrymmen. Många lever förresten redan så. Idén faller bara när man inser hur enkelt det blir för en regering att styra och kontrollera ett folk som är beroende av central el, att alla bekvämligheter flyter på, av att tekniken funkar, av att mat levereras, alla kommer förmodligen ha samma vattenkälla… och så vidare. Det finns ingen självförsörjning och man blir extremt beroende av att allt funkar perfekt.

De överlägsna klusterstäderna

Det lämnar egentligen bara ett alternativ, av Mogensens fyra, och det är klusterstäder. Man bygger upp städer, sprider ut dem jämnt över landet, och ser till att de har eget styre och kan klara sig själva. I varje stad finns det allt från bondgårdar till skyskrapor. Varje stad kan ha egna solceller och matförsörjning; poängen ska vara att inte behöva transportera något över halva jordklotet.

Just global ojämlikhet kan elimineras genom självförsörjande städer. Att kvinnor och fattiga i andra länder tvingas jobba billigt för att försörja oss med mat och kläder är orimligt, men i dagens system funkar inget annat. Men som FN:s klimatrapport skrev; det behövs genomgripande förändringar. Men de här förändringarna får aldrig ske så att man samtidigt förenklar för att förtrycka offer. Fler genusvetare som stadsplanerare, tack!

Risken är att bygga in förtryck i framtidens samhälle

Klusterstäder underlättar för att ge kvinnor mer egenmakt. Men den positiva effekten blir att alla får mer egenmakt. Målet är att man ska bli mindre beroende, det ska vara svårare att isoleras, och demokrati byggs in i själva samhällsvävnaden. Men faran ligger i att av misstag bygga något som cementerar och underlättar förtryck, istället för att utplåna det. Det kan hända när de som bygger inte har tillräckligt mycket kunskap om förtryck. Oavsett hur de klimatvänliga städerna kommer se ut, hoppas jag att demokrati och jämställdhet kommer gå före science fiction-drömmar.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s