Pedagoger och jämställdhet

Tidigare har jag skrivit om att jag vikarierar på olika förskolor och skolor, och har även tagit upp erfarenheter därifrån, ur ett genusperspektiv förstås. Jag har skrivit om vad jag tycker att föräldrar kan göra för att vända utvecklingen av pojkar som våldsamma och flickor som undfallande (en grav förenkling men det står mer i det inlägget), och nu kommer jag skriva vad pedagoger kan göra. (Skrolla ner ifall ni vill hoppa direkt dit)

DSC_03862

Utanför en lokal förskola

I klassrummen ser vi samma mönster som börjat redan på förskolan; pojkar tar sig mycket utrymme på bekostnad av flickors space. Nämn en klass som inte har sina ”bråkstakar” och sin ”clown”? Är det en slump att det alltid är pojkar som blir de som får dessa roller i klassen? Ifall en inte har ett genusperspektiv på skolelevers beteenden och problem är jag rädd att vi aldrig kommer kunna komma fram till en lösning. Jag tycker det är ett problem att så många lärare inte också är genusvetare (eller har läst genusvetenskap), eftersom att det då blir svårt att se stora strukturer och hur de påverkar i mikronivå i klassrummen och på förskolor. Jag ska ta ett exempel:

Till exempel har vi har ett problem med våld i samhället. Det är nästan uteslutande män som står för det här våldet. Att så många kvinnor behöver bo på kvinnojourer och att så många män misshandlas varje år är ett bevis på hur stort problemet är. Var kan vi se det här våldet reproduceras? Jag kan se det i boxningsmatcher, i olika sporter och bland sportfans, i filmer riktade mot män, i krigen och oroligheterna runtom i världen, i slagsmål på krogen, i den pågående upprustningen i mäktiga länder. Jag har tagit exemplet superhjältar förut, men det är tacksamt att använda eftersom det är så tydligt. Superhjältefilmer innehåller mycket våld. För den goda sakens skull, ja, men det är fortfarande gator som rivs upp och skyskrapor som faller spektakulärt och människor som skrikande flyr för sina liv medan den Onde och den Gode har ett slagsmål på liv och död.

Bildresultat för kvinnor och män i media

Illustration av kvinnors och mäns representation i media. Källa

Vi ska inte tro att unga pojkar inte tar åt sig av allt detta. Samhället skapar ett ideal av muskler, hårdhet, hänsynslöshet och okänslighet för män som pojkar gör sitt bästa för att leva upp till och som helt utesluter flickor och kvinnor förutom som romantiska intressen och typ som Cat woman som är jääkligt snygg. Eftersom flickors perspektiv saknas i så många  barnprogram och andra medier (klicka gärna på länkarna) lär sig inte pojkar heller ta hänsyn till dem, det finns helt enkelt inget incitament till att göra det och barn kan omöjligen lära sig själva. Eftersom samhället faller i att kompensera för de skeva könsrollerna vi har där pojkar får ta plats och flickor inte får lära sig att platsen är lika mycket deras, krävs det mycket av skolan för att göra det. För som ni ser finns det ett tydligt samband mellan pojkars inlärda hänsynslöshet och manligt våld. (OBS generaliserar som sagt för att kunna skriva på en strukturell nivå)

DSC_03872

Här är saker pedagoger kan göra idag för att påverka sina elever:

* Att aldrig kommentera barns utseenden.

Speciellt inte tjejers, för speciellt de kommer få höra saker om sitt utseende hela tiden ändå. Att hela tiden säga att de är fina, deras hår är fint, deras kläder är fina osv skapar bara känslan hos dem att det är viktigt att de är fina. Kommentera det de gör, inte hur de ser ut. Det är jätteviktigt för dem att bli bedömda efter sina meriter och inte sina utseenden! Uppmuntra också barnen till att ge komplimanger efter vad de gör snarare än efter hur de ser ut.

* Att vidareutbilda dig själv

Eftersom att jag tycker genusvetenskap är det intressantaste och viktigaste som finns tycker jag förstås att alla borde läsa minst 1 kurs i det. Det tycker jag är samhällskunskap och allmänbildning. Oavsett om en håller med eller inte är det bra att vara påläst, och det blir lättare att själv se vad som behövs göras för större jämställdhet i klassrummen. Sedan finns det helt fantastiska (ljud)böcker, filmer, bloggar, facebookgrupper/sidor, Instagramsidor, poddar, artiklar därute på alla nivåer, för tyvärr vet jag att inte alla har möjlighet att plugga något mer. Jag kommer sätta upp en sida här på bloggen för tips. Och eleverna själva älskar att lära sig om feminism (även om de förstår att det är feminism det handlar om eller inte)!

* Att lära ut om kvinnor

Det gjordes en undersökning på historieböckerna i skolan, och det visade sig (surprise) att långt över hälften av de nämnda var män. Kvinnor fick mellan 10 och 16 procent. Det är inte förvånande, men i samband med den överdrivna representationen av män och underrepresentationen av kvinnor i övriga samhället blir det ganska allvarligt. Barn växer upp utan att veta hur mycket kvinnor har bidragit till historien och vårt samhälle, och både flickor och pojkar får manliga förebilder. Antalet pojkar som har kvinnliga förebilder är nästan icke-existerande. Därför är det viktigt att lärare kan kompensera snedvridningen och tänker på att ta upp kvinnor så mycket som möjligt i olika sammanhang.

DSC_03942

Lek för livet är en perfekt slogan för en förskola!

* Prata med föräldrarna

Vad får pojkar för bilder från sina pappor? Säger pappan därhemma att tjejer inte kan spela fotboll? (har hört riktiga skräckexempel) Tycker föräldrarna att ”flickor ska vara flickor och pojkar ska vara pojkar” och undviker att ge sonen rosa kläder eftersom det kan göra honom homosexuell? Får flickor höra att de är ”barbie” och ”söt liten docka” och ”maaammas lilla flicka” dagarna i ända? Uppmanas pojken hemifrån att inte gråta eftersom det är för tjejer, eller flickor att inte prata så högt? Jag vill förstås inte lägga skulden på föräldrarna i nånting som hela samhället är med och bidrar till, men vi måste komma ihåg att starka värderingar kring könsroller oftast kommer hemifrån när det gäller barn. Därför kanske det inte räcker hur ofta barnet i skolan får höra att flickor och pojkar är precis lika bra, när hemmet visar precis tvärtom.

 

Det finns så otroligt duktiga pedagoger där ute, och jag tycker det är synd att genusdimensionen inte läggs till i deras undervisning, så som skolinspektionen skriver i en färsk rapport. En bra och engagerad lärare kan göra mer för jämställdheten i en klass än vad alla feministiska skribenter i världen kan, och det tycker jag vi måste ta vara på.

Flest sexuella trakasserier sker i skolan

För ett par dagar sen började jag skriva om de saker Gudrun Schyman sa som jag kände att jag verkligen behövde komma ihåg. Dessa tre punkter känner jag är extra relevanta för mig och för den tid vi lever i!

* Flest sexuella trakasserier sker i skolan

Här hajade jag till lite! I skolan? Där det går barn? Men så tänker en efter. Skolan är alltså en plats dit både tjejer och killar måste gå, varje dag, utan undantag. Det går inte att välja bort den, och inte att byta ifall en vill ha kvar sina kompisrelationer. Machokulturen börjar tidigt, det vet vi ju (har skrivit om det här) och barn och unga har inte hunnit komma till lära om-stadiet i livet utan allt som finns är det de lärt sig från omgivningen och äldre personer. Flest sexuella trakasserier sker alltså inte på festivaler, gjorda av flyktingar, vilket gärna blir mediebilden.

Screenshot_20170308-214722

* Nationalism förvärrar för kvinnors rättigheter

Detta har jag också läst om i historieböckerna. När samhället blir osäkert och folk tappar tilltron till samhället vill folk gärna upprätthålla de saker som gör att tillvaron känns trygg; till exempel strikta könsroller och tydliga landsgränser. Kvinnan ska vara en ”landsmoder” som föder barn till nationen (lol) och sätter kärnfamiljen främst, samtidigt som hennes rättigheter till t.ex. abort börjar ifrågasättas. Bästa exemplet idag måste ju vara USA, ingen har väl missat att Trumps korståg mot fri abort är ganska lyckat hittills? Under andra världskriget i Tyskland hände precis samma sak, och samma när Sovjet föll på 90-talet.

* Vi behöver fokusera på pojkarna

Har ni tänkt på att det alltid blir flickor och kvinnor vi fokuserar på när problem som patriarkatet skapat ska lösas? Flickor ska lära sig säga nej, de ska tuffa till sig, de ska våga ta för sig lika mycket som pojkarna, kvinnor ska lära sig löneförhandla bättre, vi ska bygga kvinnojourer för att skydda dem, preventivmedlen fokuserar på kvinnor, vi utvecklar pepparspray, nagellack som byter färg när det kommer i kontakt med droger i glaset, våldtäktssäkra trosor. Alla problem som finns i patriarkatet ska alltså lösas genom att fokusera på kvinnor. Nu tycker jag också vi jobbar för att pojkar (och män) ska sluta slåss, sluta tafsa och sluta ge högre lön till sina manliga medarbetare istället!

20170308_205126

Bild från eventet. Sorry att den är suddig men vi fick skynda oss innan det blev fullt med folk igen!

Eftersom jag tänkt jobba inom skolor i framtiden, blir det här de frågorna jag kommer jobba med. Den bästa metoden att göra detta vet jag faktiskt inte än- är det bäst att fokusera på lärarna? Eller eleverna? Eller skolledningen? Vem kan bäst lösa ovanstående problem?! Jag tänker att folk själva har intresse av det (det är sånt som jag märkt när jag jobbat i skolor), men att de kan behöva hjälp på traven. Elever är liksom superintresserade av vad sexism betyder, och jag tänker att fick de lära sig vad det var skulle de vara mycket bättre på att inte sprida den.

Vad är dickpics- en guide

*OBS använder endast han och hon för att göra skillnad mellan sändare och mottagare*

Jo de flesta vad nog vad en dickpic är. En kille eller man, ofta helt okänd men kan också vara en bekant, en arbetsgivare, en ”kompis”, en date, en kund osv tar en bild på sitt könsorgan och skickar iväg. Innan internet och smartphones fanns, kallades dessa män för ”blottare”, barn varnades för dem och de beskrevs typ som en dunkel person som insvept i lång rock hänger runt vid lekparker och bakgator (blottare är och har alltid varit i princip bara män, ja). Nu är blottare vanligare än tuggummin, men i och med att blottningen kan ske ”privat”, över internet, så är det SÅ normaliserat och kallas istället för ”dickpics” och andra gullifierande ord.

Vilken kille som helst har skickat en bild på sin snopp numera, och det är mer regel än undantag att få dem var tjejer än hänger på internet. Alltså, detta gäller inte bara dejtingsidor!! De som påstår att en får skylla sig själv om en hänger på sex- och dejtingsidor och inte vill ha dickpics, menar de också att en får skylla sig själv om en spelar Wordfeud, har Facebook och Instagram, skriver på forum, eller har wifi över huvudtaget?  Knappast. Detta har absolut ingenting med mottagaren att göra, utan den som skickar kommer göra det oavsett om mottagaren är 12 år och spelar ett onlinespel eller 43 och har skrivit en debattartikel, såväl som om hon är 25 och letar efter en Tinderdejt.

Varför män skickar dickpics

* Objektifiering

Kvinnan är ingen riktig person, utan existerar bara för att han ska ha något att bli upphetsad på.  Han saknar förmågan att leva sig in i hennes perspektiv och känner ingen önskan att göra det heller; har hon huvudvärk? Har något hänt? Tänker hon på jobb just nu? Skit i det, nu skickar vi en bild på min snopp. Hon är ingen egen, hel människa ändå. Läs gärna ett av mina inlägg om varför män gör som de gör.

* Entitlement

Hittar ingen bra översättning till svenska, men hans känsla av att han har rätt att göra vad han vill. Han känner alltså att han har rätt att utan att fråga, utan att tänka kring konsekvenser och mottagarens känslor, skicka en intim bild och tvinga fram en sexuell situation utan hennes samtycke.

Märker vi ett slags mönster? Kommer ni ihåg från inlägget i fredags (sista stycket) när jag skrev om pojken som ofta sa att han var stark och därför kunde göra vad han ville? Då handlade det om att han kunde göra andra barn illa. Vad handlar det om när han växer upp?

 

20170316_175629

Jag med mobilen i Heron City

* Han vill ha kontakt

Det finns ett citat jag är obsessed med, från 1905 av en Hjalmar Söderberg:

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Vissa män tror de ska få en bild tillbaka eller en flört om de skickar en dickpic, men vissa vet absolut att det inte är OK att skicka och att det inte är uppskattat (frågan är om de också vet att det är ett sexuellt ofredande?). Återigen vissa gör det just för att de vill få mottagaren att må dåligt. Det alla har gemensamt är att de vill få någon reaktion– positiv eller negativ spelar liksom ingen roll, de har i alla fall fått ett svar. Vilket tar mig till nästa del:

Vad göra när du har fått en dickpic?

* Skäms aldrig för det

När jag var yngre, och kunde få sexuella saker skickade till mig (oavsett om det var ord eller bild) så skämdes jag! Så absurt! Jag ville deletea, blocka, aldrig nånsin tala om det för någon, så mycket skämdes jag (och var rädd för dem också). Det säger sig självt att skammen för bilden endast hör hemma hos den som skickat den, eller hur?

* Svara inte

Jag förstår att det är frestande att svara tillbaka spydiga saker och skriva massa sk*t till honom (och har gjort det själv länge). Men eftersom att han som sagt vill ha kontakt och anser sig ha lyckats med det han ville ifall han får många meddelanden efter det, är det egentligen bättre att ignorera och istället…

* Expose

Har han en öppen facebook? Har han en chef? Har han familj eller vänner? Vad skulle folk tycka om honom om de fick reda på att han utför sexuella ofredanden? De räknar nämligen med att den de skickar till ska hålla tyst, skämmas eller bli rädd. Och de flesta blir också det; tänk på att många som får bilder är barn och yngre tonåringar. Om du istället visar upp meddelandet bryter du det ”kontraktet”, och visar att du inte är en del av hans världsbild. Lägg upp fula textmeddelanden du får på din vägg eller visa bilderna för andra så du ser att du inte är ensam!

20170316_1757232

Knappast en sexuell situation..

Dessutom anser jag att alla blottningsbilder ska polisanmälas, oavsett om det är en anonym person eller inte. En skulle ju polisanmäla om en man visade sig på gatan eller i badhuset, eller hur? Detta är inte annorlunda utan kan till och med vara värre då han tar sig in i en fredad zon- vi har mobilen hemma, där vi borde kunna vara helt avslappnade och skyddade och endast tillsammans med familj och vänner.

Jag hade tänkt skriva något till den som tänker på att skicka en dickpic, men vadfan det säger sig självt. Fråga alltid först! Får du ett nej (vilket du förmodligen får) så move on.

Problemet ligger mycket djupt ner, i mäns känsla av entitlement och deras känsla av att äga det offentliga rummet (punkt 4 i inlägget), att andra människor är till för dem. Som ni ser börjar problemet redan i förskolan, men förstärks ju äldre pojken blir. Därför, förutom de punkter jag skrivit upp ovan (som är mer för stunden), behöver vi jobba allmänt med pojkars och mäns attityd.

 

Extratips: Den fantastiska Linnea Claesons instagramsida @assholesonline, instagramsidorna @byefelipe och @snubbarsuger lägger alla upp inskickade bidrag från tjejer som fått både dickpics och oönskade meddelanden. Så vill du inte lägga upp själv för att uppmärksamma så skicka in dit!

Föräldrar och jämställdhet

I blogginlägget i onsdags skrev jag om mina erfarenheter under en dag som vikarie på förskolan. Där tog jag mest upp en massa problem med hur pojkar beter sig (framförallt mot flickor) och problem generellt med könsuppdelningen bland barnen. Men nu ska jag ta upp lite saker jag tänker att specifikt föräldrar kan göra för att vända detta, eller önskar att de kunde göra.

* Förbjud superhjältar.

Eller uppmuntra åtminstone till att leka andra lekar och ha andra att se upp till. För vad hade många pojkar gemensamt, de som lekte våldslekar och ”trampade” på andra barn? Jo de låtsades att de var Spiderman, Batman, Superman eller typ Zlatan Ibrahimovic och Ben 10. Dessa förebilder förespråkar knappast att vara en bra kompis och bry sig om sin omgivning utan snarare att vara tuff, stark och göra vad en vill. Och tyvärr sker detta på andra barns bekostnad. Hitta andra förebilder för pojkarna, som inte förstör sin omgivning och känner andra känslor än aggression!

* Förstärk inte skillnaderna mellan tjejer och killar.

Istället för att prata om kill- och tjejsaker, prata bara om saker. Fråga om hen vill ha långt eller kort hår istället för att bestämma att killar har kort och tjejer långt till exempel, försök att inte anta saker pga hens kön. Påpeka ofta att det inte finns tjej eller killsaker (för detta lär de sig ändå tids nog, vi behöver vara en motvikt). Uppmuntra till att tjejer och killar ska leka med varandra, se samma filmer, leka med samma leksaker.

* Läs en massa kring genus.

Jag förstår att folk har heltidsjobb och är ensamstående och jobbar natt och har 1000 saker att ta hand om varje dag men ifall energin inte räcker till att läsa en hel bok på ämnet finns det facebookgrupper, bloggar, instagramsidor, seriestrippar osv som tar upp genus på ett mer lättillgängligt sätt. Jag önskar att även de som tycker att genustänk förstör barnen och gör dem förvirrade/personlighetsbefriade/homosexuella kunde ta sig tiden att faktiskt sätta sig in i vad feminism innebär, om inte annat så för att kunna komma med relevant kritik.

20170314_161728

Bilden går väl att tolka lite hursom, men jag älskar den.

Har en en egen bild av vad könsroller leder till är det också enklare att själv hitta sätt som passar en själv att vända utvecklingen av våld i skolor. Utan att ha läst något på ämnet är det svårt att dra paralleller mellan t.ex. Batman och tjejers dåliga mående, och då blir det också svårt att nå fram till själva roten av problemet samtidigt som det blir lätt att bara behandla massa symtom i all evighet.

Detta handlar liksom inte om en är en bra människa/förälder eller inte, det handlar inte om en älskar sina barn tillräckligt utan det handlar bara om att det finns en viss kunskap som jag har haft möjlighet att ta till mig som många som skaffar barn inte har haft möjlighet att få. Därför fokuserar jag inte på barnuppfostran och pedagogik och sånt som bokstavligt talat alla med barn kan bättre än jag, utan på detta med genus.