Artikel: Gör pressen på flickor att de vill byta kön?

Vi missar frågan om varför så många tjejer hoppar på ”tranståget”

Idag var jag med i Aftonbladet! Skrev den tillsammans med ett gäng andra som valde att vara anonyma. Responsen har förvånande nog varit övervägande positiv- det märks att det finns ett behov av att prata om denna fråga. Klistrar in hela texten med bild här under, eller läs den från länken:

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/jdxbRb/gor-pressen-pa-flickor-att-de-vill-byta-kon

Nu i svallvågorna efter Uppdrag gransknings program ”Tranståget” är vi några feminister som saknar en viktig del i debatten.

Det som diskuteras är medicinska konsekvenser, lagförslag, transfobi och ånger. Men den mest intressanta frågan nämndes kort i programmets del två utan att den fångades upp: Ingen har något riktigt svarat på varför ansökningarna till KID-teamet bara ökar eller varför det är övervägande tjejer som upplever sig som trans.

Följande artikel ska inte fungera som ”sanning”, utan snarare lägga till en utpräglat radikalfeministisk analys till de analyser som redan finns och erbjuda det perspektivet.

Uppdrag granskning, UG, har gjort ett viktigt arbete i att visa på att en del av transvården inte vilar på någon vetenskaplig grund, men det vi saknar är en analys av hur det har kunnat bli så här. Eller, varför det är fler transpojkar än transflickor. Här behövs ett tydlig feministiskt perspektiv.

Att flickor innerst inne känner att de inte är flickor utan pojkar, säger mycket om förväntningarna på hur flickor respektive pojkar ska vara i vår kultur. Det är fullt rimligt för tjejer att vilja distansera sig från utseendefixering, sexuellt våld och påföljande självhat. Vad annars ska de göra?

Kritiker säger att UG framställer unga tonårsflickor som ovetande offer för ”tranståget”. Precis som feminismen anklagas för att framställa kvinnor som offer för patriarkatet. Men det är väldigt svårt att beskriva en verklighet där kvinnor och flickor far illa utan att hamna där.

Att flickor identifierar sig som pojkar visar på en grad av rådighet, mognad och ansvarstagande för sitt eget mående som de inte ska behöva ta. De försöker göra sitt bästa för att klara sig och må så bra de kan i en värld som förlöjligar och nedvärderar allt vad tonårstjejer är och står för.

Flickor har länge blivit matade med kroppsideal som i värsta fall kan leda till svältdöden i anorexi, eller till riskfyllda kosmetiska operationer. Att vara ”vacker” är fortfarande det viktigaste en flicka kan vara. Vem vill identifiera sig med denna objektifiering?

Att leva i en värld full av kontinuerliga fysiska och psykiska intrång skulle kunna krossa vilken vuxen man som helst, men i Uppdrag granskning ser vi flickor som försöker navigera sin väg ur sitt förtryck. En väg som de upplever som den enda möjligheten. De försöker ta makten över sina liv i ett samhälle med strikt begränsade valmöjligheter, för att de vill leva ett bättre liv.

Feminister framställer inte tjejer som identifierar sig som trans som ovetande offer, men däremot är det vår förbannade plikt som vuxna människor att krossa de stereotyper som är en bur runt alla unga kvinnor för att ge dem fler val.

Men vi kan inte göra det om vi fokuserar på hormoner och operationer; det är en viktig men ändå underordnad fråga. Problemet med ökad könsdysfori bland födda flickor skulle inte lösas även om alla operationer vore riskfria och reversibla. Vi vet redan att många tjejer lider av dysfori orsakad av det förakt för tjejer och kvinnor som finns i vår kultur (vilket till exempel ätstörningar och body dysmorphia visar).

Hur kan vi vara helt säkra på att det som tolkas som könsdysfori i dag inte blir påverkat av samhället på samma sätt? Perspektivet om kvinnors villkor i patriarkatet bör finnas med hela vägen i utredningar om könsdysfori. Något som också står klart är att mer forskning behövs.


Regina Zaitzova, feministisk aktivist

Jessica Yaniv visar på konsekvenserna av en ogenomtänkt könspolitik

Nu har min artikel som jag skrev kommit upp, Flamman publicerade den. Lägger in artikeln plus bild här nedan, klicka på bilden så kommer ni till artikeln på Flammans hemsida!

Foto: Janerik Henriksson / SCANPIX /

Självidentifierat kön kanske låter fint i teorin, men fallet Jessica Yaniv visar att konsekvenserna kan bli missbruk och övergrepp.

Jessica Yaniv är en transkvinna som gjort sig ökänd genom att stämma 16 kvinnor för att de inte ville vaxa hans genitalier. Kvinnorna erbjöd brasiliansk vaxning (något som utförs på kvinnor), och eftersom Yaniv identifierar sig som kvinna trots att han har manlig anatomi tyckte han att de skulle vaxa honom också. Han menar att det var transfobi att de inte ville utföra denna service.

Han? Jo, även om Jessica Yaniv är en kvinna i sina id-handlingar är det ändå en man vi talar om. En man som satt det i system att utnyttja lagen för att komma nära kvinnor.
En syn på kön som vuxit sig stark de senaste åren är att kön är en identitet, vilket betyder att den som identifierar sig som kvinna är kvinna, även om personen är född som man. Detta kan i vissa avseenden vara problematiskt. Yaniv stöder sig nämligen på Kanadas lagstiftning om trans, där självidentifiering är allt som behövs för att lagligt byta kön.

Självidentifierat kön innebär specifikt att ingen utomstående kan ställa några som helst krav för att en ska få byta juridiskt kön. Vilket i teorin kanske låter fint, men låt oss titta på de praktiska konsekvenserna. Vad skulle det betyda för oss om en enda Jessica Yaniv lagligt fick ta sig in i kvinnors omklädningsrum?

Feminister har länge kämpat hårt för rätten till kvinnoseparatistiska utrymmen för att skydda sig från våldsbenägna män. Om självidentifierat kön är det enda kriteriet för att räknas som kvinna, hur kan vi säkerställa att dessa män inte tar sig in i kvinnors utrymmen? Kvinnoseparatistiska utrymmen finns för att skydda kvinnor. Med självidentifikation som lag är inte kvinnor skyddade. Det kommer alltid finnas män som ser en kvinnlig identitet som ett sätt att komma närmare kvinnor. Hur kan vi se till att inte en enda av dessa lyckas byta juridiskt kön?

En annan konsekvens värd att nämna är hur den svenska könsbaserade statistiken skulle se ut om män som Yaniv blev kvinnor i juridisk mening. Hur kan vi säkerställa att denna statistik inte förvrängs av män som utnyttjar självidentifierat kön? Vi vet nu att dessa män existerar och är beredda att byta juridiskt kön och måste ta med dem i beräkningen.

Och om tröskeln för könsbyte tas bort, om vilka mansfödda personer som helst kan kalla sig kvinnor, vad har vi då för ord för lesbiska? Lesbiskhet innebär exklusiv samkönad attraktion, till andra kvinnor, till medlemmar av samma kön. Inte samma självuppfattade kön. Om personer med manlig anatomi kan kalla sig kvinnor suddas gränserna för lesbiska kvinnors sexualitet ut, vilket vi ser i de fall där vissa transaktivister faktiskt kräver att lesbiska har sex med transkvinnor med manlig anatomi.

Även kvinnors sport skulle påverkas negativt av självidentifierat kön, som vi ser exempel på i Kanada med cyklisten Rachel McKinnon. Vi kan inte bortse från bakslaget det innebär för kvinnosport om män får tävla som kvinnor.
Om inga krav skulle ställas för att få byta kön, kan detta bli konsekvenserna. Många ser inte att en förenkling av lagen skulle kunna utnyttjas för kränkande ändamål.
Luckra inte upp kvinnors utrymmen och mänskliga rättigheter, låt inte kön bli självidentifierat.

Regina Zaitzova

Ett stabilt samhälle håller oavsett flyktingantal

Den 15 oktober fick jag en debattartikel publicerad i ETC, men har missat att lägga upp den även här! Länkar artikeln under bilden, men den är låst så har även lagt upp fulla texten här nedan.

Nu efter valet surrar hela Sverige med frågor om vår nya regering och dess utseende, och en viktig fråga för många många väljare verkar vara migrationen. Eller rättare sagt, att flyktingar från vissa specifika länder ska sluta komma till Sverige och att de som redan kommit ska sluta vara här. Det kan vara av mer eller mindre politiskt korrekta skäl, men bland de mer rasbiologiska skälen finns ”de är inte lika civiliserade som vita svenskar och tar med sig kriget hit”, och bland de mer politiskt korrekta finns ”det är inte humant att Sverige tar emot massa flyktingar som sedan blir arbetslösa och hemlösa”.

Eftersom många partier går på linjen ”stäng gränserna” just nu, så verkar många på allvar tro att flyktingar skapar kaos i ett samhälle, och speciellt då om de är muslimer.

Men om ett samhälle är välorganiserat och välmående, blir det verkligen förstört om det blir större? Om infrastruktur, bostads- och jobbmarknad, skola, socialtjänst, LSS, rättsväsende, migrationsverk och så vidare fungerar, finns det verkligen risk för en ”systemkollaps” eller ”inhumant liv”? Att se att asylprocessen är för lång och strypa invandringen är som att se att patienter får vänta för länge på ett akutsjukhus och bygga ut väntrummet snarare än förändra processen. Det är inte väntrummets eller invandrarantalets storlek som behöver lösas, utan själva processen kanske behöver effektiviseras. Antalet hyreslägenheter kanske behöver öka, skolan kanske behöver förbättras, stadsplaneringen kanske behöver bli mer feministisk och mindre segregerande. Om en bro kollapsar (”systemkollaps”), säger vi då att det är för många bilar där, eller bilar av fel märke, eller tänker vi att bron kanske inte var så stabil från första början?

Om Sverige som land nu skulle kollapsa eller bli radikalt mycket sämre på grund av flyktingar (inte på grund av invandrare från vita länder, märk väl), så skulle det vara mer rimligt att fundera över hur vi som samhälle kan bli mer stabilt, mer effektivt och mer humant oavsett befolkningsstorlek.

De som säger att Sverige förstörs av att ta emot flyktingar, säger egentligen att vi misslyckats med att bygga ett välfungerande samhälle. Har vi verkligen det? Har vi verkligen misslyckats med att ha tillräckligt med bostäder, jobb, förskoleplatser? Har vi misslyckats med att låta skattepengar göra nytta genom att gå till dem som behöver det, och inte till dem som redan har kapital? Om vi nu har misslyckats med att bygga ett stabilt samhälle som håller, så är det nog god tid att börja bygga Sverige av sten istället för halmidéer om flyktingar och muslimer.