Salazar’s revenge och den manliga blicken

I korthet: Tyckte att filmen var riktigt bra, men dessa saker drog ner betyget: 1. Att Jack inte fick en betydande roll i handlingen och kunde ersättas av en lampa 2. Åldersskillnaderna mellan de manliga och de kvinnliga karaktärerna 3. Att männen fick ha olika utseenden medan de 2 kvinnorna skulle vara unga och snygga 4. Att kameran hade en manlig blick och sexualiserade Carina. 5. Att alla var vita förutom de 2 ”exotiska” karaktärerna som fanns.

Det bra med filmen var kopplingen de drog till häxbränningarna, som har en betydande roll inom feminismen eftersom de visade hur långt patriarkatets kvinnohat kan gå, och att Carina fick vara smart och påminde om Hermione från Harry Potter.

Men jag är glad att jag såg den! Trots att jag inte ville se fler filmer med Johnny Depp för att han är en kvinnomisshandlare.

_20170731_2306582

Vi var på Filmstaden Sergel här i Stockholm.

 

Min vän K var här i helgen! Vi såg Salazar’s revenge på bio med S, gjorde pannkakor till middag hemma och gick ut och festade på en latinoklubb på Kungsholmen. Den klubben är en helt annan historia, här tänkte jag skriva om filmen. Jag var jätteglad att alla gick med på att se den, eftersom Pirates of the Caribbean-filmerna har följt med mig ända sedan jag var liten och Jack Sparrow blev min idol med sitt roliga sätt och sin talang för att alltid lyckas landa på fötterna, oavsett vad.

Jag har förstås undvikit att se filmer med Johnny Depp sedan skandalen där han misshandlade sin dåvarande fru Amber Heard. Vissa skulle påstå att det bara är ”misstankar”, men i feministisk praktik ingår det att aldrig, aldrig tvivla på offer för mäns våld och det är verkligen något jag tycker är viktigt.

Men för denna film gjorde jag ett undantag! Och den var förvånansvärt bra, för att vara den 5 filmen i en serie. De kunde ha sparat lite på de kraftiga effekterna dock, för efter att det tionde skeppet sprängdes i bitar och började brinna började det bli lite tröttsamt.

**** Spoilervarning****

Att Jack Sparrow knappt hade någon roll i historien alls var också superkonstigt! Han var full i princip hela filmen, och helt hopplös. I de andra filmerna verkade han bara vara ett gammalt fyllo, fast att han ändå visade sig göra skäl för sitt namn till slut. Här hängde han bara i kölvattnet på sina smartare vänner, vilket jag tyckte var synd. Det finns ett test som heter ”Sexig lampa-testet”, och det går ut på att en hypotetiskt ska byta ut den kvinnliga karaktären mot en sexig lampa och se ifall historien ändrar sig eller inte. Om den inte gör det, så har filmen inte klarat testet. Här kunde en snarare kunna byta ut Jack Sparrow mot en lampa med en magisk kompass i ett snöre utan att historien ändrade sig nånting.

DSC_0059 (2)2

Tack för den här fina bilden S! Min biooutfit.

En uppskattad del av filmen var dock precis i början, när Carina Smyth var anklagad för häxeri och skulle brännas, och sedan jagades när hon lyckades rymma. Hon visade sig vara en intelligent vetenskapskvinna, men eftersom intelligenta kvinnor skrämde (och skrämmer..) män användes häxerianklagelserna som svepskäl till att göra sig av med dem. Jag tyckte det var kul att de tog med detta, eftersom häxbränningarna har stor betydelse för feminismen idag som det yttersta beviset på hur långt patriarkatets kvinnohat kan gå. Det var också en påminnelse till mig om att jag vill läsa mer om det! Dock tvivlar jag på att andra såg samma feminism i filmen, det var inte en solklar koppling.

Det som störde mig mest var åldersskillnaden mellan de kvinnliga och de manliga karaktärerna. Det fanns 2 kvinnor i filmen (av totalt 12 namngivna personer); astronomen Carina och häxan Shansa. Båda verkade vara i 20-årsåldern, ”överraskande” nog. Henry var den enda unga mannen i filmen, och eftersom alla andra män var äldre är det tydligt att de har mycket större svängrum och har mindre press på sig att vara unga och snygga för att kunna få roller. Den här artikeln tycker jag beskriver problemet bra.

Det hänger samman med mångfalden bland utseendena hos de manliga karaktärerna. De båda kvinnorna var som sagt unga och snygga, medan männen var både snygga, korta, fula, läskiga, tjocka, smala, håriga, släta osv. Det tycker jag visade tydligt att kvinnor har en mycket snävare mall att passa in i. Här har jag hittat lite bilder på hur några av karaktärerna ser ut så ni kan jämföra själva:

              iPiccy-collage 2

Inte ens en häxa som Shansa fick vara någonting annat än ung och vacker?! Det är som att kvinnor har ett bäst före-datum i filmer som män slipper. Det är inte undra på att så många får åldersnoja, när normen ser ut som den gör. Hela filmindustrin måste verkligen skärpa sig.

Den manliga blicken var också mycket tydlig. Carina hade en tidsenlig lågt skuren klänning på sig, med hopsnörd midja och brösten upptryckta SÅ HÖGT det går. Kameran brukade också zooma in på dem en hel del, och gärna stanna kvar där en stund medan den låtsades fokusera på hennes ansiktsuttryck. Hennes små rädda flämtningar nära mikrofonen var också typiskt feminina, jag hörde ingen av killarna flämta sådär? Här är en bild som visar hur hennes klänning ser ut upptill (lägg märke till männen i bakgrunden):

Skärmbild (19)

En helt normal stillbild från en helt normal film, plus Carina Barbossas urringning.

Jag hade inte väntat mig att filmen skulle vara feministisk, men jag tycker de hade kunnat undvika att sexualisera den enda kvinnliga huvudrollen de hade.

Vithetsnormen var också ganska påtaglig- i princip alla karaktärerna var ljushyade (förutom en i Jacks besättning) och Shansa som verkade ha ett arabiskt utseende (?) hade en exotisk brytning och ett exotiskt utseende. Alltså att hon inte var en ”normal” kvinna, utan för att riktigt visa hur häxaktig och ovanlig hon var fick hon en annan hudfärg och en speciell brytning.

MEN

En till grej jag älskade med filmen var hur lik min absoluta favoritkaraktär genom tiderna Hermione var Carina Barbossa. Hon var liksom Hermione supersmart, målmedveten och väldigt generös med sin kunskap, och i en scen tycker jag Jack, Carina och Henry påminner om Harry, Hermione och Ron. Och det vet vi ju alla vilken feministisk förebild Hermione är.

DSC_00642

Bion var början på en rolig kväll

Så den är absolut sevärd! Och nostalgisk, och spännande. Och att Carina fick vara så kunnig gjorde att den inte var helt hopplös ur ett genusperspektiv. Den får ett stort tack av mig för en rolig dag med vännerna!

 

PS. Detta var mitt 50e blogginlägg. Dags att fira 🙂

Bilderna kommer ifrån: www.moviestillsdb.com  www.pirates.wikia.com       www.wittyghost.com  www.villains.wikia.com www.pinterest.se www.thefeaturepresentation.com  www.en.wikipedia.org  www.pirates.wikia.com

 

Om att fula människor är onda

I korthet: Gillade filmen Dumma mej 3 jag såg här om dagen, men hade jag visat den för barn hade jag pratat om 1. Varför det alltid är så att alla goda måste vara fina till utseendet och alla onda måste vara fula. 2. Varför killar kan vara avklädda och det bara är roligt, men tjejer måste alltid vara snygga/sexiga då. och 3. Varför alla onda kvinnor samtidigt måste vara fula med stora näsor. Snacka om att ge komplex.


I tisdags var jag på bio i Mall of Scandinavia och såg Dumma mej 3. Hade inte jättestora förväntningar, när filmer blir succéer känns det som att filmmakarna bara vill fortsätta och fortsätta mjölka det så mycket det går utan att bry sig om kvalitén hehe. Så jag var lite fördomsfull, men om en inte tittar på filmen från ett feministiskt perspektiv var den hur bra som helst! Mitt favoritinslag var som vanligt yngsta syskonet Agnes och hur GULLIG hon är alltså jag orkar inte!!

20170523_1709172

Så om jag hade haft barn hade de absolut fått se filmen, och jag hade sett den tillsammans med dem 10 ggr om. Men vi hade också fått ha en diskussion kring vissa saker. Till exempel:

* Idén om att alla fula är onda och att alla fina är goda.

Speciellt efter att ha läst den här artikeln om hur alla kvinnliga karaktärer ser likadana ut efter skönhetsidealet. Det är verkligen ett återkommande tema i alla barnfilmer (inte bara Disney och Pixar!) att en kan se på utseendet om någon är god eller ond. Är det överraskande att de onda ofta har stora näsor och kantiga hakor? Och de goda har små gulliga knappnäsor? Här står det mer om hur kvinnliga karaktärer bara kan se ut på 1 sätt medan manliga karaktärer kan ha en massa olika kroppsformer och utseenden.

* Idén om att män kan klä av sig utan att det blir sexuellt, men inte kvinnor

(Spoilervarning)

I början av filmen blåser den onda Balthazar Bratt av Gru kläderna, så han blir helt naken och måste ha på sig tuggummit (du förstår när du sett filmen). Publiken skrattar. Det är ett återkommande tema att när de manliga karaktärerna blir av med kläderna så är det roligt. En annan sak som händer i början av filmen är att två minioner där 2 superkurviga smala tjejer i bikini tycker de är gulliga och beundrar dem. (Här står det mer om hur manlig nakenhet kan vara rolig och kvinnlig bara kan vara sexig)

Här är en bild på hur manlig och kvinnlig nakenhet porträtteras sida vid sida i filmen:

iPiccy-collage

Om en av tjejerna hade varit naken på samma sätt som Gru hade det blivit något helt annat.

* Idén om att alla kvinnor är vackra, förutom de onda

Detta är typ som punkt 1. Den enda ”fula” kvinnan i filmen är Grus och Lucys nya chef Valerie da Vinci som visar sig vara en riktigt elak chef och SURPRISE har en oproportionerligt stor och krokig näsa. Rest in peace alla tjejer med komplex över sin näsa.

getting-political-1498820179

Det är meningen att en ska se direkt på näsan att hon är elak.

* Varför män har alla nyckelpositioner.

Den här diskussionen hade jag nog tagit först. Hur kommer det sig att trots att filmmakarna visat att de kan göra bra kvinnliga karaktärer, är nyckelpositionerna alltid manliga? Någon av karaktärerna Gru och hans tvilling Dru, Balthazar eller minionerna tycker jag borde ha varit kvinnliga. Bara för att visa att de kan vara mer än bara sidokaraktärer/sidekicks.

 

Kul extra: Minionerna borde vara könlösa. Men när jag pratade med en sexåring om dem sade han hela tiden ”han” om dem, och när jag frågade om de inte lika gärna kunde vara tjejer sa han att ”de är killar, men de klär ut sig till tjejer ibland.” Det är så jag fick reda på att alla minioner är killar.

Sedan är det nog en liten tröst att filmen faktiskt klarade Bechdeltestet, om än med knapp marginal.

20170523_17092623

 

Jag kan verkligen inte se filmer utan att analysera dem, och jag tycker att det ger en extra dimension till filmtittandet. Barn kan ofta vara helt okritiska till vad de ser, och därför är det viktigt att hjälpa dem ifrågasätta.

Testa det här: Kolla på en barnfilm och se hur kvinnor/män porträtteras, hur många killar finns det, hur många tjejer? Hur ser de ut? Kan en byta plats på alla tjejer och alla killar utan att det blir konstigt?

 

Wonder Woman och ”vit” feminism

I korthet: Wonder Woman var skitbra som film sett och absolut sevärd (kommer se den fler gånger!), men jag kommer fram till att den inte är intersektionell, alltså att den bara tillgodoser kvinnor som redan är privilegierade. Till exempel att huvudrollsinnehavaren Gadot har stridit på Israels sida mot Palestina, att Wonder Woman är ljushyad och smal och inte har några funktionsnedsättningar. Tycker ni det går att hylla en film som bara är till för vissa kvinnor som feministisk? Själv tycker jag att det går att älska filmen samtidigt som en förstår kritiken mot den. Det är viktigt att inte bara avfärda dem som säger att Wonder Woman bara är till för de privilegierade kvinnorna som ”gnälliga” utan att ta till sig! Samtidigt som en kan tycka att det är hur coolt som helst att det är en kvinna i huvudrollen.

Längst ner i inlägget har jag länkar till den som vill läsa mer på olika ställen. 

Gal Gadot som Wonder Woman

Jag är ledsen för att senaste uppdateringen var alltför länge sedan, det har varit mycket ett tag. Förutom det vanliga så har jag fyllt år, min sambo har fyllt år, min lillebror har kommit på besök, jag jobbar på ett nytt planeringssystem (kan visa det här i bloggen om det är intressant?), men det har varit jätteroligt. Jag håller också på att lära mig åka rullskridskor! Men tyvärr måste jag välja mellan att göra hushållsarbete, eller träffa vänner/familj, eller skriva om något av det ska bli bra. Nu hoppas jag i alla fall att mitt nya system ska hjälpa mig få mer balans att göra saker jag älskar också!

I söndags såg vi Wonder Woman på bio för att fira att min sambo fyllde år igår. Det var den film jag själv helst av allt ville se på grund av all hype, den sades vara ett feministiskt genombrott inom film osv. Och det måste jag förstås säga att den var helt grym om en bara tittar på filmen. Den var full av effekter, närgångna actionscener, bilden av ren styrka i scenerna som visade Dianas uppväxt på Amazonernas ö där kvinnorna tränade tillsammans för att bli de bästa krigarna. Jag hade rysningar ända från början, äntligen fanns det någon för tjejer att identifiera sig med! Som inte var sexualiserad, hade giftermål som högsta dröm eller väntade på att bli räddad. Plot twisten nära slutet av filmen var också skickligt skriven, ska inte spoila nu men en kan säga att allt föll på plats utan lösa trådar. Helt klart sevärd och jag kommer se den igen.

DSC_0548

Biolooken

Det finns redan många bra recensioner på den (här, här och här), men jag tycker också det är viktigt att läsa vilken kritik filmen har fått. Framför allt är det valet av huvudrollsinnehavaren som varit kontroversiellt, eftersom Gal Gadot är israel och har kämpat på deras sida. Hon har även kritiserat Hamas i ett Facebookinlägg, och själv fått kritik å Palestiniernas vägnar.

Det som för mig är intressant här är frågan- kan en å ena sidan stötta en skådespelare och film som gör framsteg för kvinnor men å andra sidan förtrycker andra folkgrupper, eller behöver en väga in alla delar för att kunna avgöra ifall en kan stå bakom filmen eller inte? Hur okej är det egentligen att hylla saker som också är mycket problematiska?

Jag förstår både dem som hyllar filmen och dem som inte vill att den ska visas, för jag tror inte att vi kommer framåt genom att ”nöja” oss med att någonting är tillräckligt framåt för just vår grupp. Det är lätt att för mig som är långt borta ifrån konflikten mellan Israel/Palestina, är ljushyad med en normkropp tycka att filmen var fantastisk och att nu behöver vi inte jobba längre än så. Kruxet ligger i att förstå att alla inte är lika priviligierade, det är inte bara att säga ”sluta gnälla, nu har vi ändå fått en kvinnlig huvudkaraktär” när vi själva inte vill höra det från män. Hur många superhjältefilmer har vi med en mörkhyad superhjälte, egentligen? Hur kommer det sig? Kan alla kvinnor identifiera sig med Wonder Woman eller bara de smala och ljushyade?

DSC_05412

Rosa läppstift, lösfransar och blågrå ögonskugga. 

Att ens feminism är intersektionell betyder att det finns fler faktorer än bara kön som påverkar ens liv, till exempel hudfärg, klasstillhörighet, kroppsform, om en har funktionshinder eller ej. ”Vit feminism” är den feminism som bara pratar om kvinnors frigörelse, men glömmer att t.ex. svarta kvinnor har en helt annan utgångspunkt än vita. Eller att kvinnor från fattiga förhållanden har mycket svårare att ta del av frigörelsen. Wonder Woman och hela produktionen bakom den är inte intersektionell, alltså den tar inte med alla kvinnors livsvillkor utan är mest till för de kvinnor som redan är privilegierade och endast inte är det i förhållande till männen.

Så jag tycker absolut att Wonder Woman är värd att hyllas och ses som ett framsteg för vissa kvinnor, men det som är lätt att glömma är hur andra kvinnor med andra livsvillkor försvinner. Jag vet inte hur mycket som är rimligt att kräva av filmindustrin och Hollywood, men jag kan kräva av dem som ser filmen och älskar den att lyssna på kritiken och förstå var den kommer ifrån.

 

Här kan du läsa mer:

♥ http://www.newyorker.com/culture/richard-brody/the-hard-won-wisdom-of-wonder-woman

♥ https://wearyourvoicemag.com/more/entertainment/gal-gadot-wonder-woman-white-feminist-hero

♥ http://toofab.com/2017/06/02/wonder-woman-gal-gadot-lebanon-israel-palestine-conflict-reviews-criticism/

♥ http://www.harpersbazaar.com/culture/film-tv/a9992873/wonder-woman-black-women-erasure/

 

No men beyond this point

Igårkvälls fredagsfilm (efter en skitgod middag med mycket friterat) blev en som lät superintressant och hette No men beyond this point. I korthet var plotten att kvinnor världen över plötsligt började påstå unisont att deras graviditet inte kom sig av något samlag. De blev alltså gravida utan att ha haft sex! De blev ’förstås’ inte trodda utan anklagades för att vara otrogna, ljuga, vara hysteriska eller bara förvirrade.

Men tillslut var det ett faktum- helt naturligt behövdes inte sperma över huvudtaget för att ett barn skulle bli till. Varje barn som föddes var dessutom en flicka (enligt dem alltså bara personer med snippa). Filmen var gjord som en dokumentär, kameran följde efter en familj där de hade endast kvinnliga familjemedlemmar och en manlig hushållerska (hushållare?). Men samtidigt som en fick följa familjen berättades historien, och när det var klart att männen började dö ut och bli i minoritet sattes de i ”reservat” (lol) där de skulle få leva klart sina liv i bekvämlighet och utan att störa resten av världen.

DSC_05712

 

Jag tycker hela idén med filmen var helt fantastisk. Hur skulle världen se ut utan män? Filmen verkade ha en stark feministisk grundton- allt män kunde göra (vara poliser, byggarbetare, politiker, läkare etc) kunde kvinnor göra lika bra. Men jag tänkte hela tiden att snart skulle filmen sluta handla så mycket om männen och börja handla mer om hur den nya världsordningen skulle se ut, men den vändningen kom aldrig? Utan istället blev det viktigaste i filmen relationen mellan hushållaren (?) och den ena kvinnan i familjen, hans arbetsgivare. OCH GISSA VAD SOM HÄNDER jo i slutet blir de gravida tillsammans och håller en presskonferens där de berättar att eh jo vi vill vara kära och ha barn och bo tillsammans i den här kärnfamiljen och ha det PRECIS som det var förr och så börjar pojkar födas igen och saker går tillbaka till hur det var.

Tycker också det är sjukt att kvinnorna inte blev lesbiska utan istället skulle alla vara asexuella. Kvinnor skulle alltså inte få utveckla sin sexualitet utan flickor avskräcktes från att onanera. Och de levde inte ens i kollektiv tillsammans för att kunna leva friare och kunna ha det enklare med barnen, utan parrelationerna var kvar? What? Och vissa var bara hopplöst hetero och därför ville de ha tillbaka männen? Okej så visst kvinnor har levt under mäns förtryck under tiotusen år men när chansen väl kommer att helt utan något våld via bara naturens gång kunna bli fria från förtrycket så tänker de att nej men jag vill ha sex med en man så jag tycker de kan komma tillbaka. Sounds legit.

No men beyond this point

Och så slutade också den här filmen så som alla andra filmer slutar– mannen och kvinnan blir ihop och lever lyckliga i alla sina dagar. The end.

Fett synd att de lyckades sjabbla bort något så revolutionärt som en hel värld utan män (tycker det är roligt att teoretisera kring) till att handla om en heterorelation som blir lyckad. Det finns liksom redan så många filmer om det, så det var så fantasilöst att göra ännu en tycker jag. Rekommenderar inte att se, eftersom den är ganska långsam (dokumentärsformat) och kommer inte riktigt igång. Den verkade vara feministisk i början (förtrycket av kvinnor togs upp, kvinnors kapabilitet också, och vissa kvinnors känsla av att vilja ha hämnd) men det kändes som att det blev urvattnat och handlingen lyckades inte täcka upp för det. Den var också svag, tycker jag.

Tycker mest det var tråkigt att manusförfattaren lyckades få en film som skulle handla om att männen dog ut, att helt handla om män. Den var dessutom jävligt hetero, och jävligt cissexistisk. Transpersoner verkade inte alls existera? I princip alla i filmen var vita i hudfärgen, as a side note. Roliga saker var festen de hade när en tjej fick sin första mens, och att tre dagar i månaden var mens-holidays för alla (allas mens var synkad).

DSC_05772

Men kommer skriva sen om hur jag tror en värld där män inte finns skulle se ut! (hint: tror ej det skulle va en utopi) Här hemma har vi tyckt det var kul att bara tänka kring det. Har ni några tankar om en värld utan män?

”Småstadsliv” av John Updike

 

Jag skulle kunna kalla detta en bokrecension, men boken är ganska okänd och egentligen irrelevant. Men det finns mycket tankar en kan få ut av den. Bokens huvudperson heter Owen, föddes 1933 och en för följa hans tankar kring sex från pojke till gammal man och hur hela hans liv ser ut. För mig var det bästa med boken inblicken i hur jävla torftigt och hopplöst det måste ha varit att vara kvinna på typ 40-50-talet (och säkert senare också).


Eftersom att jag, vad jag än läser, alltid ser ur kvinnans perspektiv som feministisk praktik oavsett vem som är huvudperson, kan jag ABSOLUT inte glädjas åt Owens sexuella upptäcksfärd och ”framsteg” när de alltid sker på en kvinnas bekostnad. Till exempel när han blir kär i en tjej på universitetet som är typ 10 ggr mer begåvad än han, blir ihop med henne, gifter sig och har sex för första gången vilket var typ höjden av det ordentliga livet på den tiden (och fortfarande är) tycker jag mest synd om henne för det dåliga sexet och för att hon nu måste både sluta jobba och sluta studera for att istället föda barn efter barn till den osympatiske huvudpersonen som dessutom är OTROGEN mot henne med 10 olika kvinnor.


Men läser en boken ur författarens och huvudpersonens synvinkel, är Owen (som skulle kunna vara vilken verklig man som helst) en mycket lyckad person med ett blomstrande företag, fina barn, omgift med en annan, vacker fru (sedan han skilde sig från den första). Att genomskåda liknande historier runt omkring oss är en viktig del i att förstå kvinnoförtrycket- innan jag blev feminist såg jag också bara mannens perspektiv och skulle ha tyckt det var superkonstigt att hon först stannade kvar och sedan när han lämnade, i princip tog sitt liv.

 

Nu vet jag att så mycket som Phyllis (den första frun) hade investerat i mannen och äktenskapet, var det omöjligt att bara lämna, erkänna sig besegrad. Den här idén att den största lyckan en kvinna kan ha är en man har hållt i sig så jävla länge nu, och när jag läser böcker som denna blir jag påmind om vad det kan ha för ödesdigra konsekvenser för verkliga kvinnor.

 

Sen läste jag hur kritikerrosad boken har blivit och ”Updike är en mästare” och beskrivs som ”njutbar”?? Jag bah HELL no visst den var välskriven men kvinnoödena var så sorgliga att hur kan någon kalla den ”njutbar” (googla bara på boken får ni se). Dessutom tycker jag inte alls den är så realistiskt skriven med hans kåta flickvän i tonåren som njöööt så av att vara med honom halvt avklädd i en bil vecka efter vecka (lol), men det kanske är för att jag själv är så trött att läsa alla manliga fantasier om hur de föreställer sig kvinnor vilja ha sex. Men det jag gillar med böcker är att författaren också kan skriva sexistiskt med flit och själv hata huvudpersonen, vilket gör det lätt att fortsätta läsa. Det är jävligt roligt att läsa kritiskt, och genom en annan person än huvudpersonen.

 

Testa det vettja! Nästa gång du ser en film/serie, spelar spel, läser en bok, whatever, med en manlig huvudkaraktär, testa att se genom kvinnans ögon. Det kräver lite övning, men det blir som en helt ny värld om en inte har gjort det innan.