Dresscoding är förtryck

Först och främst har jag ett announcement! Jag har startat en Youtubekanal, och första klippet är redan där. Det kom upp förra veckan, men jag har varit borta så har inte kunnat uppdatera er. Vi var i Gotland och hälsade på min pappa, därför har det inte kommit upp något inlägg än.

I klippet pratar jag om en tjej, en artist, som efter ett uppträdande på Liseberg i Göteborg skulle skriva autografer och ta bilder men istället blev utslängd av vakterna på grund av sina kläder. Går in mer i detalj i klippet, men här tänkte jag mer skriva om den strukturella dubbelbestraffning som läggs på kvinnor gällande kläder.

 

 

 

(Män, kan nämnas, kan gå barbröstade utan att bli bestraffade och slipper i allmänhet dresscoding på detta sätt.)

Patriarkatet har två regler

Vilka kläder säljs idag i affärerna, och vilka kläder marknadsförs som snyggt mode av kändisar idag?

Det är mycket sexualiserade kläder, mycket kläder som består av genomskinligt tyg, spetsbodys, BHar som är stylade på ett sätt att de inte kan bäras under en vanlig tröja, korta shorts. Eftersom dessa kläder säljs i affärer och marknadsförs hårt, är det konstigt att tjejer har på sig dem? Det är helt enkelt dessa kläder som finns att tillgå idag, vi har en porrkultur där kvinnor och flickor ska vara frigjorda på ett sätt som gör att de vill ha på sig sexiga, snygga kläder.

Varför straffas då de som har på sig dessa kläder? Hur kommer det sig att Agnes Arrhult blev utslängd från Liseberg när hon bara hade på sig det som går att köpa i vanliga affärer och det som är modet idag?

1080@70

Det Agnes hade på sig, och det som många fler tjejer har på sig.

Slutshaming, att skamma en kvinna för att hon förmodat har mycket sex eller är lättklädd, är ett verktyg vårt samhälle använder för att se till att kvinnor håller sig till de regler som är uppsatta. En av dessa regler är att hon alltid måste vara påklädd så att män inte tycker hon ser sexig ut, den andra är att hon måste se sexig och snygg ut.

Det intressanta är här att regeln om att kvinnor måste vara påklädda är uttalad, den kan kontrolleras och framtvingas och genomdrivas. Medan den om att kvinnor måste vara sexiga inte är uttalad på samma sätt, utan snarare upprätthålls på mer osynliga sätt som t.ex. skapandet av mode och populärkultur. Därför väljer tjejer hellre denna regel, eftersom den framstår som den mest frigjorda och hjälper dem upprätthålla en idé om att det är de som väljer själva.

För att förenkla kan en säga att ett patriarkat inte frågar om du vill ha en frukt, utan frågar ifall du vill ha ett äpple eller ett päron. Förstår ni hur jag menar?

Screenshot_20180530-162555

Män är inte offer för samma strukturer och behöver därför inte sexualiseras. Detta är från Lisebergs instagram. 

 

Därför är det en del av ett fruktansvärt förtryck när vakter slänger ut en tjej för att hon har för lite kläder på sig. För dem är det bara en annan dag på jobbet- tjejer måste täcka magen (medan killar kan gå halvnakna!) – men för tjejer är det bara ännu en dag där våra kroppar övervakas och straffas hur vi än gör.

Hushållsarbete är primitivt och meningslöst

I korthet: Det är helt onödigt att kvinnor måste lägga så mycket tid på hushållsarbete, och teknologin vad gäller hemarbete är primitiv och måste utvecklas. Att leva i de lägenheter och hus vi har och ha en idé om ”kärnfamilj” är också ganska primitivt.

 

Jag var på en studiecirkel i tisdags (där vi läser olika feministiska texter och diskuterar dem) och texten vi diskuterade om för tillfället var ”Women, race and class- the approaching obsolescence of housework: a working-class perspective” av Angela Davis från 1981.

DSC_1394

Så här ser det ut när jag läser!

Texten var verkligen inte så komplicerad som det verkar på titeln, utan första delen av texten använder Davis till att beskriva vilket meningslöst och hjärndödande jobb hushållsarbete är och andra delen av texten går åt till att hitta lösningar. Hon hade också skrivit om hemmafruideologins historia och rasismens påverkan och så vidare, men jag vill fokusera på just hushållsarbetet.

Davis skriver att de feminister som vill jobba för att kvinnor ska få lön för sitt hushållsarbete, eller de som jobbar för att män ska bli mer jämställda och göra lika mycket som kvinnor hemma, har fel fokus.

Hushållsarbete är repetitivt, otacksamt, tråkigt, jobbigt, evigt, isolerande, nedvärderande.

Kvinnor över hela världen måste lägga sina liv på att hålla hemmet i ett OK skick.

Blir det bättre av att de får betalt för det, undrar Davis? (OCH DET UNDRAR JAG MED MÅSTE JAG SÄGA.) Blir det bättre ifall det är män som gör arbetet istället för kvinnor? Klart ett kortsiktigt feministiskt mål måste vara att kvinnor slipper göra allt ensamma, men vill vi verkligen ha ett samhälle i slutändan där varenda människa har två arbetspass- ett på jobbet och ett hemma?

Davis’ lösning har två steg: Först behöver vi utveckla tekniken så att vi inte längre behöver göra hushållsarbetet på ett sånt primitivt sätt. Och sedan kan det finnas ”Teams of trained and well-paid workers, moving from dwelling to dwelling, engineering technologically advanced cleaning machinery, could swiftly and efficiently accomplish what the present-day housewife does so arduously and primitively”.

AngelaDavis

Angela Davis

Det där med tekniken håller jag helt med om! Jag har en smartphone som kan avläsa mina fingeravtryck och connecta med hela världen via internet och TV-apparaterna ser snart ut som ett papper man klistrar upp på väggen, MEN jag måste fortfarande gå runt med en blöt trasa och torka damm från bordsytor som om jag levde på 1800-talet? Hur är detta rimligt? Varför bryr sig teknologiföretag så lite om kvinnor och kvinnors tid men så mycket om teknik som män gillar så att vi har det här gigantiska glappet?

Nu får jag erkänna att det finns tvättmaskiner nu, det finns diskmaskiner, automatiska dammsugare och små handdammsugare. Men för det första är det bara mycket få som egentligen har råd att ha förenklande maskiner, och för det andra sparar de bara halva tiden ändå. Det som händer när man hittar på halvtidssparande maskiner är att man individualiserar problemet, precis som det som händer när man t.ex. fixar RUT-avdrag för hushållsnära tjänster. Vissa har råd och möjlighet, andra inte.

Därför tycker jag teknologin borde utvecklas så städning, matlagning o.dyl. gick snabbt och effektivt och inte behövde göras varje dag PLUS att det måste göras tillgängligt så det inte blir ännu en klassfråga.

Det jag inte håller med Davis om, däremot, är att ett team välbetalda och tränade städexperter ska åka runt och fixa allt hemarbete för folk. Om vi nu är överens om att hushållsarbete är tråkigt och otacksamt, kommer det vara det oavsett om det är skitenkelt. Så varför skulle vi ha folk som jobbar med detta permanent? Davis skriver ju själv att betalda städare inte heller tycker det är så jäkla roligt och meningsfyllt?

 

En lösning

Enligt mig är problemet att vårt samhälle inte är byggt för att förenkla för folk. Idén om att vi ska leva i kärnfamiljer är i sig ganska primitiv (från början av 1900-talet mer exakt när vi hade ett HELT annat samhälle), och den funkar inte ens eftersom folk ändå inte lever i dem. Men trots att den idén är helt opraktisk och ur tiden är alla våra hus och lägenheter byggda efter den, lagarna är formade efter den, arbetet, familjelivet OCH. HUSHÅLLSARBETET är format efter den! Att vi ska bo två och två i stora eller små hus tillsammans med några barn man ska ta hand om helt ensamma plus ha heltidsjobb på åtta timmar om dagen är ganska knäppt när man tänker efter.

Det är inte konstigt att det finns Facebookgrupper som ”Family living- the true story” där folk fotar sina stökiga hem eftersom det helt enkelt är orimligt att ha det städat hela tiden. För frågan kvarstår; vem ska städa och laga mat och plocka och tvätta och se till att hemmet är njutningsfullt att vara i?

homepage-shot

Ganska långt ifrån vardagshemmen, eller hur?

Varför bor vi inte i våningshus med var sina skitstora egna rum och några gemensamma rum där hushållsuppgifterna roteras? De som inte kan pga funktionsnedsättningar slipper, och alla slipper göra allt varje dag. Det kan väl inte vara så att alla nödvändigtvis helst vill leva såhär som vi gör, utan det är väl mest för att folk är för upptagna för att tänka att det finns alternativ?

Jag lämnar det till arkitekter att designa mer levbara levnadsbostäder och till teknologiutvecklare att designa effektivare sätt att hålla efter hushållsarbetet, det finns säkert massor jag inte ens tänkt på. Men Angela Davis’ text revolutionerade verkligen mitt sätt att tänka. Hushållsarbete i sin nuvarande form är primitivt och ineffektivt, och i förlängningen är även vårt sätt att organisera hur vi bor det.

Det måste finnas ett enklare sätt.

Bilder från:

https://thejosevilson.com/angela-davis-failures-leadership/

https://www.antheaturner.com/my-4-golden-rules/

Metoo- en mediedomstol?

I korthet: När förövare hängs ut med namn och bild, är det bra eller dåligt?

Hade visst tänkt skriva om den Internationella Kvinnodagen som var för exakt en månad sen nu! Har som en liten tradition att gå på något event då, vare sig det är en föreläsning, paneldebatt eller nån demonstration. I mars blev det Kulturhuset och de panelsamtal som skulle hållas där!

DSC_1218

Bild på panelen

Det första panelsamtalet var mellan Anna Hedenmo, Åsa Linderborg, Karin Olsson och Maria Robsahm. I princip handlade diskussionen (som blev sjukt hetsig ett tag) om ifall det var bra eller dåligt att förövare i och med #metoo hängdes ut med namn och bild i medierna. Hedenmo och Linderborg var båda mycket kritiska till att män som ”inte var dömda enligt rättsväsendet” skulle publiceras med namn och bild tillsammans med brottet han anklagats för. Enligt dem var det viktigt att vänta tills de hade blivit dömda av rättsväsendet för att sedan kunna skriva om dem, och poängterade att Fredrik Virtanens fall blev nedlagt i brist på bevis och därför var han ”oskyldig” enligt rätten vilket betydde att han inte skulle skrivas om som brottsling.

Maria Robsahm, som hade startat uppropet och Facebookgruppen #allavi med vid tillfället över 56 000 medlemmar, tyckte att journalisterna (även Karin Olsson) kidnappade #metoo-frågan och fick den att handla mer om personliga vendettor mellan tidningar som bråkade över vilka som gjorde rätt i rapporteringen och vilka som gjorde fel snarare än vad #metoo faktiskt skulle handla om; kvinnors frigörelse och upprättelse.

Karin Olsson tyckte att det var bra att namnen publicerades, för om inte de stora namnen hade publicerats (i USA och Sverige), hade det ens blivit en revolution? Hade någon brytt sig om det bara hade handlat om några okända Andersar som offentligheten inte visste vilka det var eller brydde sig om?

Jag ser att det verkar finnas en konflikt mellan en kvinnlig journalists identitet som kvinna och identitet som journalist, vilket gör att de inom #metoo har tvingats välja. Både Hedenmo och Linderborg verkade välja sin identitet som journalist och försöka vara så ”objektiva” som möjligt medan Robsahm, som helt och otvivelaktigt identifierade sig som kvinna och med kvinnorna i #metoo-uppropen, verkade tycka det var absurt att de andra koncentrerade sig mer på journalistisk etik än på systerskap.

Olsson verkade vara mer flexibel i sina åsikter och såg nog både det bra och det dåliga med båda sidor.

IMG_20180319_150833_185

Ser ni Robsahm som rättar till micken bakom mig? 

Själv vet jag att det förmodligen är bäst att se på saken som Olsson, eftersom det finns få saker som är svartvita. Och klart det är problematiskt ifall alla helt plötsligt ska bli dömda i allas ögon såfort de blir anklagade, det hade jag också tyckt ifall det hade handlat om något annat.

Men nu handlar det inte om något annat utan om kvinnor och kvinnor som äntligen hade en hashtag och en rörelse att kunna höras inom. I teorin är det förstås jättebra att vänta tills en objektiv domare och rättsväsende har beslutat ifall personen gjorde brottet eller inte, men i praktiken har vi ett rättsväsende som absolut inte står på kvinnors sida och speciellt inte när det gäller sexualbrott. Brott läggs ner ”i brist på bevis” oavsett om det finns meddelanden och bilder, kränkande frågor ställs av poliser, nämndemän utan egentlig kunskap om sexualbrott har makt att säga att ”kvinnan ljög”. Kvinnor anmäler inte brott eftersom de vet att det kommer läggas på hög, att ingen kommer tro dem och att de kommer få återuppleva händelsen bara för att få höra att det inte ledde till något.

Därför kan vi inte vänta på absoluta, fällande domar innan vi kan uttala oss om något. Enligt mig gjorde tidningarna helt rätt som outade förövarna, speciellt när valet stod mellan det och att hela saken skulle tystas ner ”i brist på bevis”. Hela anledningen till att #metoo ens existerar är för att rättsväsendet inte gör sitt jobb och att män kan bete sig vidrigt mot kvinnor utan att det blir några konsekvenser, så säg igen varför vi ska vänta på deras dom? Den här ”objektiviteten” som Hedenmo och Linderborg talade sig varma om existerar inte just nu, och valet står inte mellan att vara ”objektiv” eller ”subjektiv”, utan mellan att osynliggöra eller synliggöra. Därför älskade jag Robsahms alla inpass i debatten, hon hade inga lojaliteter mot tidningarna whatsoever och kunde därför tala friare.

Men vad tycker ni? Håller ni med mig om att förövare borde outas och outas tills de märker att ingenting de gör är hemligt, eller tycker ni det bara blir en pöbeldomstol av det hela?

Det finns ett till panelsamtal från kvällen som är lika intressant, men jag tar upp det i ett annat inlägg.

 

Läs mer

Maria Robsahm om paneldebatten

Anna Hedenmo om #Metoo

Åsa Linderborg om #Metoo

Karin Olsson om #Metoo

 

Varför gruppvåldtäkter sker

Igår skedde det ett försök till gruppvåldtäkt i Lund, fem killar mellan 17 och 18 års ålder som hade omringat en 15-årig tjej på Norra Kyrkogården i Lund. På samma plats har det tidigare skett överfallsvåldtäkter. Vi måste fråga oss varför detta händer.

För det är ingen slump att det sker gruppvåldtäkter, att det sker överfallsvåldtäkter, att det sker våldtäkter över huvudtaget. Hur skulle det kunna vara det, när det sker så systematiskt? Det finns en (eller flera) tydliga orsaker till dem, och de har även ett tydligt mål, annars skulle de inte ske eller hur? Det man kan veta är i alla fall att det inte handlar om sex, eller någons sexuella njutning. Det handlar heller inte om socioekonomiskt utsatta och frustrerade personer, för i så fall skulle kvinnor handla likadant.

 

En gruppvåldtäkt kan aldrig komma ut ur det blå, utan det måste alltid finnas starka krafter som ser till att den händer. De ingredienser som behövs för att en gruppvåldtäkt (eller en våldtäkt över huvudtaget) blir till är:

  1. Porrkultur

En porrkultur är en kultur som är formad av pornografi. Inom porren skapas en värld där män alltid är hårda och kåta, där mäns sexuella njutning är det enda viktiga, där kvinnor älskar att bli använda. ”Hatefuck” finns som en kategori inom porren, likaså ”gangbangs”, ”crying anal” och ”abused”, och om man tillbringar en stund varje dag med att titta på porr så normaliseras detta våld mot kvinnor ända tills man tror att gangbangs verkligen inte är något fel och att kvinnor älskar det.

  1. Könsskillnader

Nu menar jag inte de faktiska könsskillnader som finns mellan män och kvinnor (eller mellan barn), utan de skillnader mellan könen som är påhittade. Till exempel att männen är aktiva och kvinnor passiva, att män är starka och kvinnor svaga, att män är logiska medan kvinnor är känslostyrda. Att flickor ska gilla att vara fina prinsessor medan pojkar ska gilla fotboll och superhjältar. När skillnaderna blir så stora är det lätt för killar att se tjejer som en helt annan art, och inte alls precis lika mycket människor som de själva. När tjejer inte är samma människor som de själva blir det lätt att göra saker mot dem som de inte skulle gilla själva, eller göra mot en annan kille.

  1. Entitlement

Detta går egentligen in i de första två punkterna, men de hade säkert en känsla av att de som killar har rätt till saker (rätt till sex, rätt till snygga tjejer…), annars skulle de inte heller ha känt att de hade rätt till det de försökte göra. Det är också detta som leder till att tjatsex existerar, och att killar kan bli arga när de blir avvisade, och att tjejer blir tafsade på när de är ute och festar. Är det bara jag eller ser ni också att det är exakt samma mönster?

 

slide_10

Vad tycker ni om bilden, stämmer citatet att porr är teorin och våldtäkt praktiken?

Det finns alltså inte en enda enkel förklaring, som många verkar vilja tro. Det handlar inte om att vi måste utvisa invandrare eller se till att tjejer inte är ute ensamma eller ha fler poliser ute på stan, för inga av de ytliga åtgärderna kommer komma åt grundproblemet som ligger i dagens könsmaktsordning och ser till att tjejer inte är lika mycket värda som killar. Porrkulturen ser till att alla kvinnor avhumaniseras, de olika könsrollerna ser till att avhumaniseringen ens är möjlig, och killars entitlement ser till att de vill utföra sexuella övergrepp. Ser ni vilka starka krafter det handlar om? Lägg sedan till ett rättsväsende som inte står på kvinnors sida och flickors uppväxt som lär dem att lägga skulden på sig själva om något händer och vi har ett samhälle som aktivt hjälper män att förtrycka kvinnor genom sexuellt våld. Och det är så sjukt sorgligt.

 

Nästa inlägg kommer handla om vilket mål män/killar kan ha genom att utföra övergrepp och vad de leder till.

Att vara ciskvinna är inget privilegium

Jag har tänkt skriva det här inlägget väldigt länge, och har tänkt mycket på hur jag ska formulera mig utan att bli missförstådd. Det har blivit färre inlägg nu i mars eftersom jag har LÄST så vansinnigt mycket till skolan (får sämre och sämre syn lol), och parallellt med all läsning till skolan har jag läst massor kring de konflikter som finns inom feminismen idag, och just nu är det frågan om kön som många är oense om.

Jag tycker det är ganska simpelt. Antingen anser en att kön är något som sitter i huvudet- något en bara känner; ”säger jag att jag är något så är jag det”. Eller så anser en att kön bara är något biologiskt, t.ex. ”enda anledningen till att jag är kvinna är att jag har en kvinnokropp och ingen identifikation i världen kan ändra på det”. Vissa tycker alltså att kön inte har något med biologi att göra, och det tycker jag är förståeligt att ingen vill bli placerad i facket ”kvinna” eller ”man” när de är så jäkla begränsande och straffar ut dem som avviker.

DSC_1210

Jag på Kulturhuset i Stockholm (kommer i nästa inlägg)

Som radikalfeminist tycker jag dock att hela anledningen till att vi ens har förtryck- kvinnoförtryck, rasism, funkofobi osv handlar om människors biologi, och därför går det lika lite att vara ”könsblind” som det går att vara ”rasblind”. Män och kvinnor ser olika ut precis som svarta och vita människor ser olika ut, men om det ena inte är rasistiskt att påpeka, varför är det andra transfobiskt?

Jag läste ett blogginlägg av ”Ensam mamma röker” förra veckan, som hette ”Om en feminism som inte kan diskutera kön- Trans och tusen frågor”. Hon skriver:

”I att kön tveklöst finns och är något beständigt. Plötsligt jobbar vi med nån form av könad själ eller psyke. Det gäller bara att välja vilken kategori man känner för. Betyder det, rent teoretiskt att vi alla skulle kunna välja samma kön fast vi ser olika ut? Finns det då några könsskillnader i samhället och världen?

När patriarkatet samtidigt drabbar olika minoritetsgrupper vet kvinnor att något händer, när vi blir just kvinnor. När puberteten gör sig synlig och kroppen förändras, då förändras också vår ställning i världen och andras blick på oss. Det är när kvinnligheten blir fysisk som det verkliga helvetet börjar. Är det då så enkelt som att säga att:

Ja! Och trans-kvinnor är också kvinnor!”

Är det samma erfarenhet att råka ha en kropp och få ta konsekvenserna utav det som att innerligt önska sig den? Går det verkligen att välja in sig själv i en grupp som dras med en historia av förtryck? Delar du verkligen kvinnors erfarenheter om du inte växt upp som flicka?”

Och jag vet vad jag skulle svara på dessa frågor; att själen eller hjärnan inte alls är könad, utan bara är, och att det enda vi har som bestämmer vilket kön vi är bara är en kropp. Jag skrev i ett instagraminlägg (som jag förväntade mig få kritik för, men allt sånt har uteblivit?) att alla med vulva föds in i förtryck och alla med penis föds in i privilegium, och det är den vetskapen min feminism utgår ifrån.

 

Därför är jag djupt oroad över ett klimat där kvinnor, som kallas för ”cis”, inte får ha tolkningsföreträde över vad en kvinna är, och att de inte får ta största platsen i feminismen utan måste ”backa” för att personer med färre ”privilegier” (alltså transpersoner) ska få höras mer. Men vilka privilegier är det ”cis”kvinnor har? Hur kan det någonsin vara ett privilegium att födas i en kropp som bär på ett förtryck, vilket detta förtryck än är, bara för att det finns de som gärna skulle vilja ha den kroppen och det förtrycket?

DSC_1212

Om någon kallar mig för ciskvinna, betyder det att den menar att jag känner mig bekväm i att vara kvinna med allt vad det innebär, men vilken kvinna är det egentligen? När jag var liten var jag övertygad om att jag borde ha blivit född som pojke, gör det mig till trans eller bevisar det bara att könsrollerna är så snäva att barn inte har något annat val än att identifiera sig som något annat för att få chans att slippa dem?

Det kan aldrig vara ett privilegium att vara född i en tjejkropp, och den vetskapen är hela grunden till feminismen.

Kvinnor kan inte bli statsministrar

I korthet: Kvinnors privata liv och yrkesliv begränsas av män genom hela livet, och vi måste avslöja det för att kunna förändra det.

Jag skrev ett inlägg, som ni kommer ihåg, om filmen Dolda Tillgångar och kom fram till att kvinnorna i filmen var helt medvetna om vilka begränsningar de hade som svarta kvinnor, samtidigt som vi idag får höra att vi kan göra precis vad vi vill (generellt, i Sverige). Problemet är bara att det inte ser ut så i praktiken; kvinnor kan inte alls bli vilka de vill! Det finns bara ingen explicit lag som säger det, och eftersom vi då inte har något konkret att kritisera  och jobba emot kritiserar vi istället oss själva och undrar varför vi inte kommer lika långt som män kan göra trots att det inte finns några synliga hinder. Psykisk ohälsa bland tjejer och kvinnor ökar, vi blir utbrända i större utsträckning, vi går helt enkelt under i gapet mellan vad vi får höra att vi kan göra och vad vi egentligen kan göra.

Så jag har satt ihop en lista på saker kvinnor inte får eller inte kan göra! En av feminismens viktigaste arbete idag är att peka ut vilka osynliga hinder kvinnor har, för endast om vi ser dem kan vi förändra dem. OBS! Listan ska inte ses som bokstavlig, utan tänk bara kring varje punkt, stämmer det i praktiken? Varför/varför inte?

1. Kvinnor kan inte bli statsminister.

Vi har aldrig haft en kvinnlig statsminister, och det verkar inte hända heller.

2. Kvinnor kan inte vara politiskt aktiva.

Kvinnor som är politiskt aktiva utsätts för sexuellt våld, hot av sexuell karaktär, de blir utsatta för drev och hatmobbar ända tills de slutar.

3. Kvinnor kan inte vara partiledare.

Av samma anledning som ovan.

4. Kvinnor kan inte vara VD:ar.

Män hjälper andra män att nå höga positioner och förbiser kvinnor.

5. Kvinnor kan inte festa ute på klubbar.

Gör vi det blir vi utsatta för sexuellt våld, sexuella övergrepp, hot om våld, rädsla.

6. Kvinnor kan inte ha one-night-stands med män.

Det blir inte skönt, vi riskerar sexuellt våld och sexuella övergrepp, vi riskerar graviditet.

7. Kvinnor kan inte gå på gympan.

Tjejer skolkar från gympan på grund av att killar tar all plats, att killar kommer in i omklädningsrummet, badar inte på grund av kroppskomplex, på grund av mens, osv.

8. Kvinnor kan inte sporta professionellt.

Kvinnors sport satsas inte på, de får inte tillräckligt med lön för att sluta med sina heltidsarbeten, kvinnor måste ta hand om sina barn så de får mindre tid över till sporten.

9. Kvinnor kan inte bli journalister.

Se punkt 2.

10. Kvinnor kan inte bli elektriker, byggjobbare, byggmästare, snickare, svetsare osv.

Jargongen inom mansdominerade yrken är ofta kvinnohatisk och utestänger kvinnor, vilket gör att de antingen aldrig börjar inom yrket eller slutar ”självmant”.

11. Kvinnor kan inte vara elever.

Tjejer i skolorna utsätts för sexuellt våld, en av de vanlgaste platserna att bli utsatt (både grundskola och gymnasium).

12. Kvinnor kan inte bli konstnärer, musiker, bandmedlemmar, punksångare osv

Kvinnor ses som allmänt sämre på att vara genier och bra med instrument och konst, och blir ofta bortvalda som musiker och bortglömda som konstnärer.

Förstår ni vad jag menar med att alla dessa hinder är osynliga samtidigt som de är starka? Hur ska vi kunna förändra något av detta om vi envisas med att lära ungdomar att det inte är någon skillnad mellan killar och tjejer, och att bara alla jobbar tillräckligt hårt kan de göra vad de vill? Istället behöver vi ge andra förklaringar till varför tjejer pluggar hårdare men får lägre lön än killar, till varför killar kommer längre i yrkeslivet än att tjejer bara behöver ”jobba hårdare” eller ”våga mer”. Feministiska teorier är verktyg som behöver användas till att flytta skulden från sig själv till de män som hindrar en. Till exempel: kvinnor slutar inte som journalister eftersom de inte jobbar tillräckligt mycket för att orka stanna kvar, utan för att det finns män som skickar dem våldtäktshot på mejlen. Och det måste vi kunna avslöja, och visa på vad som hindrar kvinnor från att leva på samma villkor som män.

Dessutom, om vi ska ta in alla #metoo-upprop i beräkningen så är följande yrken såna som kvinnor inte kan jobba inom ifall de inte vill bli utsatta för sexuella trakasserier och våld:

Akademiker, bilskollärare, byggare, dansare, diplomat, fotograf, fackarbetare, florist, arbetare inom försäkring, IT, jurist, konstnär, läkare, lärare, prostituerad, socialarbetare, skådespelare osv.

Kvinnor har så mycket begränsningar och hinder runt sig, och deras möjligheter att avancera över huvudtaget i samhället krymper för varje man som förbiser deras kompetens eller tafsar. Hur kan någon säga att kvinnor kan göra allt som män kan (ofta lägger de till att Sverige är helt jämställt)? Tjejer kan inte ens gå till förskolan utan att jämnåriga pojkar säger att tjejer är töntiga och dåliga. Hur kan någon säga att Sverige är jämställt när tjejers kamplusta sågas av vid fotknölarna sedan förskoleåldern och ibland även tidigare? Jag skulle kunna fortsätta nämna saker kvinnor inte kan göra sida upp och sida ner, och det är något jag tänker fortsätta göra eftersom vi kan inte fortsätta låtsas som att kvinnor och män har lika utgångspunkter och möjligheter. Allt måste utgå ifrån kvinnors begränsningar, allt från lagar och samhällsreformer till arbetsplatsgenomlysningar och skolbyggnationer.

Och när vi väl medgett hindrena för kvinnor frågar vi oss- varför? Och sedan, när orsaken är klar, frågar vi oss- hur förändrar vi detta? Och sedan, när förändringen är gjord, måste vi fråga oss- hur ser vi till att förändringen håller i sig? Men förändring är inte möjlig ifall vi inte ens medger själva grunden, att män aktivt förtrycker kvinnor genom sexuellt våld och ignorans. Ja, även i Sverige.

Homofobi leder till utseendefixering

Nu är jag tillbaka i Sverige även med hjärnan, den var kvar i Ryssland ett par dagar. Jag och min sambo var där för att hälsa på min mormor i en vecka!

P1000282

Grandma

 

Något en inte kan undgå att märka är hur mycket saker handlar om kvinnors utseenden. Det finns skönhetssalonger och plastikkliniker överallt, sminkaffärer, klädaffärer, skoaffärer med helt andra skor än i Sverige (dvs. högklackat), reklamen ser helt annorlunda ut. Bläddrade i en psykologitidning där det fanns en reklambild för en leksaksaffär, med en kvinna som var photoshoppad och fixad till total oigenkännlighet. I en reklam för LEKSAKER. Tänkte skriva om den i ett senare inlägg!

Vacker är helt enkelt det bästa en kvinna kan vara (vilket i och för sig inte är helt annorlunda från Sverige…), och det är helt tydligt att även små flickor ska lära sig detta. Det är rosetter och sitta fint och fina klänningar (som är HELT OPRAKTISKA ATT LEKA I), glittriga skor med bebisklack, små handväskor. Alla flickor har långt hår, och långt tjockt hår är en skönhetsmarkör som t.ex. smalhet är här. Det är lättare att se mönster någon annanstans än hemma, och jag såg tydligare än hemma i Sverige hur flickor groomades in i en kultur där skönhet blir en del av ens identitet och ger en rätt att existera.

När det är såpass vanligt att göra skönhetsbehandlingar och ingrepp för kvinnor, växer klyftan mellan de kvinnor som gör dem och de som inte gör dem. De kvinnor som inte har möjlighet/lust att förändra sitt utseende efter idealet blir fula istället för vanliga, och osynliga. Jag kan göra en jämförelse med Sydkorea där ett foto alltid skickas med arbetsansökan och utseendet är en del i ens personliga varumärke. När normen förflyttas från bara mascara eller osminkat till lösfransar och fransförlängning bleknar de förstnämnda. Förstår ni hur jag menar? Gränsen för hur fixad en måste vara för att vara snygg flyttas alltid uppåt, och detta tyckte jag syntes extra tydligt i Ryssland. Kanske för att jag är hemmablind.

Gränsen mellan män och kvinnor var mycket viktig att upprätthålla, så att när kvinnor gick åt ena hållet med botox och smink och långa ögonfransar, går män åt motsatta hållet och ser nästan ut att anstränga sig för att se extra skrynkliga ut med ölmagar, skrynkliga t- shirts och orakad skäggstubb. Möjligen kunde de ha på sig en supermanlig och strikt kostym. Tyvärr är homofobin ganska utbredd där, och det är tydligt att en av anledningarna till att män och kvinnor ser till att ha så vitt skilda utseenden är att signalera heterosexualitet. En fixad man är en bög, liksom. Fördomen vet jag är sann i resten av världen också (ja, även här), så jag använder bara min vistelse i Ryssland som exempel.

Vad tror ni om min analys? Att homofobi går hand i hand med att kvinnor och män går åt olika extremiteter utseendemässigt? Detta går också att koppla till transpersoner, eftersom när könsrollerna är så strama att en absolut inte kan vara något annat än en stereotyp kvinna eller en stereotyp man, tvingas en kvinna som inte känner sig hemma i den kvinnliga könsrollen att ”känna sig som man” och vice versa. Men det är en annan diskussion.

Den stora förloraren i detta är förstås kvinnan, som tvingas lägga mängder av tid och pengar på sitt utseende (kvinnor som redan tjänar mindre och har mindre fritid pga hushållsarbetet och emotionella arbetet), och dessutom bedöms efter sitt utseende. Och det är förstås mannen som är den som ska bedöma, vilket betyder att kvinnan blir beroende av manlig bekräftelse. Det är fan inte rimligt att män får sådan makt. Unga tjejer som lever för manlig bekräftelse är otroligt mottagliga för sexuellt våld och blir inte försedda med något kritiskt tänkande till utseendefixeringen i ett samhälle som stödjer deras förtryck med alla tillgängliga medel.

Det finns ingen speciell poäng med att ha långt hår, förutom att skilja ut sig från dem som har kort hår. Samma med skor med vansinnigt höga klackar och långa ögonfransar. Sånt som kvinnor har för att se ~snygga~ ut, det vill säga. Män går runt och bara är, medan kvinnor tvingas trixa och fixa för att kunna komma utanför dörren och räknas.

Sen sitter vi där och förfasas över varför det finns ätstörningar och kroppsdysmorfobi och varför kvinnor opererar sig till oigenkännlighet. Pfft.

Hudvård och smink är kvinnoförtryck

På Instagram läste jag ett inlägg av FÅ som jag har tänkt vidare på. Det handlar om hudvård och hur kvinnor helt enkelt bara MÅSTE ha en massa dyra produkter för att huden ska se bra ut medan män har normal hud helt naturligt. Under denna bild:

Skärmbild (2)

”Tydligen är det väldigt viktigt att levla upp sin hudvård såhär i vintertid, eftersom vi riskerar att få ”mikroskopiska sprickor” i huden då, vilket resulterar i ”microinflammationer”. Man kan få intrycket av att dessa ”mikroskopiska sprickor” vore något livshotande.
Vissa kvinnors investering i hudvård försvaras inte sällan med att det är en ”hobby”. När man läser dessa bloggar får man lätt intrycket av att det är en medicinsk nödvändighet och en (kvinnlig) plikt att spendera ofta tusentals kronor på hudvårdsprodukter.
Jag ser kvinnor ställa frågor i stil med ”hittills har jag bara tvättat mig med vatten men nu känner jag att jag måste skaffa mig en hudvårdsrutin”. Hon hittar ett problem som inte existerar, och svaret? Inte ett ord om att man faktiskt inte måste, om att detta bara är en hobby. Bara en ändlös lista med ”tips” på olika produkter som gör ”underverk” för den av allt att döma felfria huden.”

fannyarsinoe

Under inlägget följer en diskussion kring hur onödigt det är med hudvård, personliga berättelser. Läs gärna via länken!

Själv tror jag att hudvård är en del av ett större, förtryckande system kring kvinnors utseenden. Det är ingen slump att allt vi använder kräver fler produkter och är beroendeframkallande. Har du köpt en foundation? Då måste du också köpa en ansiktstvål att tvätta bort den med. Ansiktstvål torkar ut huden, så du måste också köpa en ansiktskräm för att återställa fuktbalansen. Du måste tvätta ansiktet både innan foundationen och när den ska tas bort, och då finns det en nattcreme och en dagcreme du behöver. Det finns en creme speciellt för ögonen du behöver köpa. Ser ni hur det byggs på?

ekologiskhudvard_axelsons-1024x683

”””Egentid”””

Det räcker inte heller med att bara köpa en foundation, utan det är många sminkprodukter som ska till. Köper en det ena, måste en också köpa det andra. Köper du en ögonskugga behöver du en bra bas och fransar och ögonbrynsfärg så det inte ser konstigt ut. Det är inte bara hudvården som ska kritiseras, eftersom den är bara en av länkarna i den stora kedjan. Att börja med smink är en av ”invigningsriterna” för tonårstjejer, och sen sitter man där.

Det är likadant med håret, med schampo som först torkar ut håret, så att en behöver ha balsam och hårinpackningar för att det ska se fint ut. Om en har färgat håret en gång behöver en fortsätta färga det, och köpa speciella produkter för färgat hår. Till och med lypsyl är minst lika beroendeframkallande som andra produkter. Har en sagt A måste en säga hela alfabetet, så att säga.

Nu har jag inte ens gått in på botox, fillers, trådlyft, ansiktsbehandlingar, ögonfransförlängningar, AHA-syra och allt vad det finns. Ser ni hur allt hänger ihop? För att sluta med hudvård måste en sluta med smink, till exempel. För att kunna sluta med hårvård måste en klippa bort håret. Samtidigt som alla kvinnor pushas till att sminka och fixa sig för att inte se ut som män. En kvinnas själva utseende är förtryckande, eftersom allt det som gör att hon ser ut som ”kvinna” är förtryckande. Förstår ni hur jag menar?

Screenshot_20171201-085945

 

Det är dock så stora krafter som ligger bakom vårt behov av att fixa oss, och vi har blivit utsatta för dem sedan barnsben. Vilken Disneyprinsessa har kort hår, osynliga ögonfransar och finnar? Alltså ser ut som en helt normal, osminkad, ofixad tjej.

Jag menar alltså att det inte går att kritisera hudvård utan att kritisera anledningen till att hudvård finns- resten av skönhetsindustrin som krattar gången. Det hjälper inte heller att hudvård beskrivs som ”egentid” och ”lyx”, som om det inte fanns något roligare att göra på sin egentid än att stirra i spegeln och leta efter mikroskopiska rynkor och pormaskar (som är HELT JÄVLA NATURLIGA ATT HA OK). Men står en med en spegel framför näsan blir det svårt att se världen bortom den, och det är väl därför som kvinnor inte har gjort någon revolution än. Vi är alldeles för upptagna med att må dåligt över påhittade saker i utseendet, och det är så jävla sorgligt.

Bilder från: www.friskvardsmagasinet.axelsons.se och www.instagram.com

Yoga och kvinnoförtryck

I korthet: Jag frågade min yogainstruktör ifall det var OK för alla att yoga utan överdel och inte bara för män, men det var det inte. Jag hittade 4 skäl till att detta inte är okej: Det är obekvämt, det är orättvist med olika regler, det är att sexualisera kvinnokroppen, och nästan framför allt betyder det att det kostar mer för kvinnor att yoga (de måste köpa dubbelt). Jag föreslår att de antingen ändrar så båda könen måste ha överdel, eller så måste inget kön ha överdel, eller så sänker de avgiften för kvinnor som kompensation.

received_2360629694162360

Precis innan ett yogapass

Igår lade jag upp ett inlägg på min Instagram, precis när jag kommit hem från ett kvällspass med yoga. Så ni som följer mig där vet redan detta, men för er andra: Precis innan passet frågade jag ifall det var helt nödvändigt för alla kvinnor att ha linne på sig, med tanke på att det är 40 graders värme och 40% luftfuktighet i yogarummet. Jag var faktiskt inställd på att det inte skulle se någon poäng med det, speciellt eftersom att män kan yoga i endast speedos! Jag var så inställd på det att jag nästan inte tog med mig linnet. Men instruktören sa att ja, alla kvinnor behöver ha överdel. ”Det behöver inte vara ett heltäckande linne, men nånting bara *gestikulerar runt bröstkorgen*”. Där och då sa jag bara OK och gick till omklädningsrummet, men tänkte på detta resten av passet och visste redan då vad jag ville skriva! Det finns 4 sätt på vilka det är fel att kräva av kvinnor att de ska ha överdel:

För det första är det fruktansvärt obekvämt att ha ett blött tygstycke runt bröstkorgen som håller in värme. Att svettas är en av poängerna med Bikramyoga (enligt deras hemsida), och om det nu är väntat borde en underlätta för det så mycket som möjligt eller hur? Att ha extra tyg som samlar upp vätska är inte att underlätta. Dessutom har jag svårt att hitta bekväma överdelar; antingen är det nånting i fram som trycker in när jag ligger på mage, eller så kasar axelbanden, eller så måste man kolla hela tiden så det sitter rätt… allt detta tar ju fokus från varför jag är där! Nu kan det bara vara jag som har extrem otur med alla kläder, men då tycker jag att de som inte tycker det är bekvämt med överdel ska kunna välja bort det.

received_2360629664162363

Tycker trots det att yoga är fantastiskt för kroppen.

För det andra är det orättvist om det finns olika regler för kvinnor och män. Varför har de egentligen olika standards? Finns det nån speciell anledning till att det är just kvinnor som ska ha en överdel? Det kan knappast handla om storleken på brösten, och det kan inte handla om vilka som ”behöver” det heller. Detta för mig till nästa punkt!

För det tredje är det sexualiserande. Kvinnor måste ha en överdel eftersom deras kroppar blir sexualiserade, till skillnad från männens. När en kvinna klär av sig blir det direkt en sexuell situation, med eller utan hennes samtycke. När en man klär av sig kan det vara för att han är varm, för att han bara vill yoga, för att det är bekvämare, eller vad som helst. Det som händer när en kvinna blir tillsagd att täcka sig medan en man inte blir det, är att säga att kvinnan måste ta mer ansvar för andras blickar än en man. Hon blir liksom sexuell. Men egentligen är det inte jag som gör det till något sexuellt, det är den som bestämmer att jag måste klä på mig som gör det! JAG ska kunna bestämma SJÄLV om det är en sexuell situation eller inte! Och yoga är det absolut inte, lika lite som det är det för män. Därför ska jag kunna ha på mig precis lika mycket som en man.

För det fjärde kostar det mer att köpa 2 plagg än att köpa 1, det kostar alltså dubbelt så mycket för kvinnor att köpa yogakläder. Jag har inte valt att födas till kvinna, men det betyder att jag måste betala dubbelt vare sig jag vill eller inte. Tittade nyligen på lite nya yogakläder, och mycket riktigt måste en köpa överdel och underdel separat. Hur tänkte ledningen när de å ena sidan bestämde att kvinnor måste köpa 2 delar, men å andra sidan inte låtsas om den extra kostnaden?

received_2360629714162358

Jag och min superobekväma och varma topp

Detta är på samma nivå som när kvinnor ska betala mer för ett frisörbesök, oavsett hårlängd. Ni kan kolla in the pink tax; det är ett känt fenomen att kvinnor betalar mer för allt möjligt. Jag hade bara inte väntat mig att det skulle vara likadant där jag gjorde yoga! Yoga ska inte ha något med ekonomi att göra, men tyvärr visade det sig igår att det visst hade det.

BH är egentligen bara ett funktionellt plagg, behöver en stöd så använder en BH. Jag tycker det kan fortsätta vara endast ett funktionellt plagg, och alltså helt frivilligt.

Jag tycker också att antingen så säger ledningen att kvinnor kan välja om de vill ha yogadräkt i 2 delar eller inte, eller så måste män också ha det (så det blir jämställt), eller också så sänker de avgiften för kvinnor för att kompensera den extra kostnaden det blir för dem. Jag tänker utgå från att de inte är diskriminerande med flit och kommer vara tillmötesgående! Mejlar dem förstås idag.

Det finns mer om yoga i inlägget Bikramyoga och hyckleri. Tycker ni att det är konstigt av ledningen att bestämma att kvinnor måste ha överdel?

Kvinnans förtryck går via kroppen

I korthet: Eftersom kvinnoförtrycket har sin rot i kvinnans kropp med livmoder och allt, tycker jag att det är på kvinnor som lider av det som feminismen ska fokusera. Jag listar vart vi kan se förtrycket mot specifikt kvinnokroppen! De är: 1. I uppväxten som tjej 2. I att smärta inte tas på allvar 3. I dålig förlossningsvård 4. Hela grejen kring preventivmedel, och 5. I att vi får sämre lön/karriär pga barn och familj.

Eftersom mitt inlägg ”Feminism är kvinnokamp” skapade viss kontrovers när jag lade upp det på Facebook, tycker jag det kan vara bra med lite förtydliganden. Jag tycker alltså INTE att transpersoner bara ”hittar på”, eller att transmän egentligen är kvinnor osv. Transkampen är mycket giltig i en värld där de misshandlas bara på grund av vilka de är! Och eftersom feminism är till för kvinnor, är den alltså även till för transkvinnor som förtrycks som kvinnor. Alla gör inte det, vissa förtrycks som transpersoner eftersom de inte följer normen.

Snapchat-9181193172

Normativ chey. Bild från en till biokväll

Det kan vara hur det vill med den saken, men faktum är att kvinnoförtrycket kommer ifrån kvinnors kroppar. Alltså den biologi som gör den generella kvinnan svagare än den generella mannen, den som gör att flickor har mens och att kvinnor föder barn, biologin är relevant eftersom att det är den som gjorde att kvinnor blev förtryckta från början. (det finns fler teorier om varför vi har ett patriarkat, men det som är säkert är att det inte hade funnits om kvinnor och män hade sett likadana ut) HÄR är en artikel som var ögonöppnande för mig.

Jag tycker alltså att: att fokusera på kvinnors biologi, är att fokusera på roten till problemet! Här nedan kommer en lista på de sätt som en kvinna är förtryckt på via sin kropp (säg till om jag har missat något!).

* Uppväxten som tjej

När en redan från födseln antas vara en svag, rosa prinsessa  bara för att en föddes med snippa, och allt det som följer med att växa upp som tjej: Att inte få vara med och spela fotboll, att behöva tänka på att inte se ”ful” ut, att behöva tänka på att inte bli tjock, att bara ha en kompis eftersom ”tjejer kan inte leka tre”, att lära sig att tjejer snackar skit, att alla förebilder är smala och snygga och passiva. Uppväxten som tjej kommer absolut från hur kroppen ser ut, hur annars vet vi vem vi ska behandla som en tjej?

* Värk tas inte på allvar

När tjejer har superont i magen och kramper, får vi ibland inte ens gå hem och lägga oss. För det är ”helt normalt”, det är normalt att kvinnor har ont vid mens, och därför är det bara att vänta tills det går över. Detta är anledningen till att allvarliga sjukdomar som endometrios ignoreras! Och det är inte bara mensvärk som inte tas på allvar, HÄR står det om att kvinnors smärta över huvud taget inte tas på allvar av vården (eller av andra).

* Bristfällig förlossningsvård

Är lite fascinerad av förlossningar och graviditet, allt vad kroppen kan klara av! Tyvärr har jag i samband med det läst en massa om förlossningsskador, hur kvinnor lever med konsekvenserna av sitt barnafödande i resten av sitt liv. Och det är inte bara eftervården som inte förbättras, själva födandet blir också värre med nedskärningar i vården osv. Aktuellt nu är riksmarschen som ska hållas den 20 augusti mot att BB:n läggs ner. Förlossningar prioriteras helt enkelt inte. I förlängningen så blir det att kvinnor inte prioriteras.

En bra blogg på ämnet är Baking Babies! De skriver om förlossningsskador och ganska mycket mer.

received_23555112913408672

Som tur är läser jag väldigt mycket bloggar! 🙂

* Preventivmedlen

Alla med livmoder måste ta större ansvar för preventivmedel än alla med testiklar, och det handlar specifikt om att det är de som har livmoder. Män har kondomer, kvinnor har en hel uppsjö av piller, stavar, spiraler, olika slags hormoner, osv. Hur kan det vara så vanligt att det bara tas för givet att tjejer tar p-piller? Många tycker att hormonella preventivmedel var ett stort feministiskt framsteg, men de kommer med biverkningar som psykiska besvär, dåligt mående, depression, kroppsliga problem, sämre sexlust, blodproppar osv. Och det är liksom också ”helt normalt”. Forskningen satsar inte på kvinnors kroppar, utan vi ska hålla till godo med hela ansvaret för preventivmedel som samtidigt är dåliga för oss och för miljön.

* Sämre lön och karriär

Det är ingen hemlighet att kvinnor först riskerar att inte ens anställas på grund av att de kan bli gravida, och sedan ”missar” delar av karriären på grund av barn. Arbetslivet är byggt med män som norm, och då blir det en enorm nackdel att vara den personen som föder barnet i ett par. Det är vanligt att vilja vara hemma och amma, och kanske återhämta sig från förlossningen. Förväntningarna är också att det är kvinnan som ska ta hand om barnen, och alla undersökningar visar att kvinnan stannar hemma oavsett om det är hon eller mannen som tjänar mest. Även här missunnas alltså kvinnan på grund av sin kroppsliga förmåga att föda och amma barn. HÄR står det mer om det.

 

Det finns säkert fler sätt på vilket kvinnor drar nitlotten tack vare kroppen, men dessa var de jag kom på så här direkt. Min poäng är att kvinnans förtryck inte kan friställas från kroppen, även om ”kvinna” är lika mycket en politisk position som kropp. Men ”kvinna” är en politisk position också på grund av kroppen.

Kan du hitta fler ställen där kvinnoförtrycket syns?