Yoga och kvinnoförtryck

I korthet: Jag frågade min yogainstruktör ifall det var OK för alla att yoga utan överdel och inte bara för män, men det var det inte. Jag hittade 4 skäl till att detta inte är okej: Det är obekvämt, det är orättvist med olika regler, det är att sexualisera kvinnokroppen, och nästan framför allt betyder det att det kostar mer för kvinnor att yoga (de måste köpa dubbelt). Jag föreslår att de antingen ändrar så båda könen måste ha överdel, eller så måste inget kön ha överdel, eller så sänker de avgiften för kvinnor som kompensation.

Precis innan ett yogapass

Igår lade jag upp ett inlägg på min Instagram, precis när jag kommit hem från ett kvällspass med yoga. Så ni som följer mig där vet redan detta, men för er andra: Precis innan passet frågade jag ifall det var helt nödvändigt för alla kvinnor att ha linne på sig, med tanke på att det är 40 graders värme och 40% luftfuktighet i yogarummet. Jag var faktiskt inställd på att det inte skulle se någon poäng med det, speciellt eftersom att män kan yoga i endast speedos! Jag var så inställd på det att jag nästan inte tog med mig linnet. Men instruktören sa att ja, alla kvinnor behöver ha överdel. ”Det behöver inte vara ett heltäckande linne, men nånting bara *gestikulerar runt bröstkorgen*”. Där och då sa jag bara OK och gick till omklädningsrummet, men tänkte på detta resten av passet och visste redan då vad jag ville skriva! Det finns 4 sätt på vilka det är fel att kräva av kvinnor att de ska ha överdel:

För det första är det fruktansvärt obekvämt att ha ett blött tygstycke runt bröstkorgen som håller in värme. Att svettas är en av poängerna med Bikramyoga (enligt deras hemsida), och om det nu är väntat borde en underlätta för det så mycket som möjligt eller hur? Att ha extra tyg som samlar upp vätska är inte att underlätta. Dessutom har jag svårt att hitta bekväma överdelar; antingen är det nånting i fram som trycker in när jag ligger på mage, eller så kasar axelbanden, eller så måste man kolla hela tiden så det sitter rätt… allt detta tar ju fokus från varför jag är där! Nu kan det bara vara jag som har extrem otur med alla kläder, men då tycker jag att de som inte tycker det är bekvämt med överdel ska kunna välja bort det.

Tycker trots det att yoga är fantastiskt för kroppen.

För det andra är det orättvist om det finns olika regler för kvinnor och män. Varför har de egentligen olika standards? Finns det nån speciell anledning till att det är just kvinnor som ska ha en överdel? Det kan knappast handla om storleken på brösten, och det kan inte handla om vilka som ”behöver” det heller. Detta för mig till nästa punkt!

För det tredje är det sexualiserande. Kvinnor måste ha en överdel eftersom deras kroppar blir sexualiserade, till skillnad från männens. När en kvinna klär av sig blir det direkt en sexuell situation, med eller utan hennes samtycke. När en man klär av sig kan det vara för att han är varm, för att han bara vill yoga, för att det är bekvämare, eller vad som helst. Det som händer när en kvinna blir tillsagd att täcka sig medan en man inte blir det, är att säga att kvinnan måste ta mer ansvar för andras blickar än en man. Hon blir liksom sexuell. Men egentligen är det inte jag som gör det till något sexuellt, det är den som bestämmer att jag måste klä på mig som gör det! JAG ska kunna bestämma SJÄLV om det är en sexuell situation eller inte! Och yoga är det absolut inte, lika lite som det är det för män. Därför ska jag kunna ha på mig precis lika mycket som en man.

För det fjärde kostar det mer att köpa 2 plagg än att köpa 1, det kostar alltså dubbelt så mycket för kvinnor att köpa yogakläder. Jag har inte valt att födas till kvinna, men det betyder att jag måste betala dubbelt vare sig jag vill eller inte. Tittade nyligen på lite nya yogakläder, och mycket riktigt måste en köpa överdel och underdel separat. Hur tänkte ledningen när de å ena sidan bestämde att kvinnor måste köpa 2 delar, men å andra sidan inte låtsas om den extra kostnaden?

Jag och min superobekväma och varma topp

Detta är på samma nivå som när kvinnor ska betala mer för ett frisörbesök, oavsett hårlängd. Ni kan kolla in the pink tax; det är ett känt fenomen att kvinnor betalar mer för allt möjligt. Jag hade bara inte väntat mig att det skulle vara likadant där jag gjorde yoga! Yoga ska inte ha något med ekonomi att göra, men tyvärr visade det sig igår att det visst hade det.

BH är egentligen bara ett funktionellt plagg, behöver en stöd så använder en BH. Jag tycker det kan fortsätta vara endast ett funktionellt plagg, och alltså helt frivilligt.

Jag tycker också att antingen så säger ledningen att kvinnor kan välja om de vill ha yogadräkt i 2 delar eller inte, eller så måste män också ha det (så det blir jämställt), eller också så sänker de avgiften för kvinnor för att kompensera den extra kostnaden det blir för dem. Jag tänker utgå från att de inte är diskriminerande med flit och kommer vara tillmötesgående! Mejlar dem förstås idag.

Det finns mer om yoga i inlägget Bikramyoga och hyckleri. Tycker ni att det är konstigt av ledningen att bestämma att kvinnor måste ha överdel?

Aug 10

Kvinnans förtryck går via kroppen

I korthet: Eftersom kvinnoförtrycket har sin rot i kvinnans kropp med livmoder och allt, tycker jag att det är på kvinnor som lider av det som feminismen ska fokusera. Jag listar vart vi kan se förtrycket mot specifikt kvinnokroppen! De är: 1. I uppväxten som tjej 2. I att smärta inte tas på allvar 3. I dålig förlossningsvård 4. Hela grejen kring preventivmedel, och 5. I att vi får sämre lön/karriär pga barn och familj.

Eftersom mitt inlägg ”Feminism är kvinnokamp” skapade viss kontrovers när jag lade upp det på Facebook, tycker jag det kan vara bra med lite förtydliganden. Jag tycker alltså INTE att transpersoner bara ”hittar på”, eller att transmän egentligen är kvinnor osv. Transkampen är mycket giltig i en värld där de misshandlas bara på grund av vilka de är! Och eftersom feminism är till för kvinnor, är den alltså även till för transkvinnor som förtrycks som kvinnor. Alla gör inte det, vissa förtrycks som transpersoner eftersom de inte följer normen.

Normativ chey. Bild från en till biokväll

Det kan vara hur det vill med den saken, men faktum är att kvinnoförtrycket kommer ifrån kvinnors kroppar. Alltså den biologi som gör den generella kvinnan svagare än den generella mannen, den som gör att flickor har mens och att kvinnor föder barn, biologin är relevant eftersom att det är den som gjorde att kvinnor blev förtryckta från början. (det finns fler teorier om varför vi har ett patriarkat, men det som är säkert är att det inte hade funnits om kvinnor och män hade sett likadana ut) HÄR är en artikel som var ögonöppnande för mig.

Jag tycker alltså att: att fokusera på kvinnors biologi, är att fokusera på roten till problemet! Här nedan kommer en lista på de sätt som en kvinna är förtryckt på via sin kropp (säg till om jag har missat något!).

* Uppväxten som tjej

När en redan från födseln antas vara en svag, rosa prinsessa bara för att en föddes med snippa, och allt det som följer med att växa upp som tjej: Att inte få vara med och spela fotboll, att behöva tänka på att inte se ”ful” ut, att behöva tänka på att inte bli tjock, att bara ha en kompis eftersom ”tjejer kan inte leka tre”, att lära sig att tjejer snackar skit, att alla förebilder är smala och snygga och passiva. Uppväxten som tjej kommer absolut från hur kroppen ser ut, hur annars vet vi vem vi ska behandla som en tjej?

* Värk tas inte på allvar

När tjejer har superont i magen och kramper, får vi ibland inte ens gå hem och lägga oss. För det är ”helt normalt”, det är normalt att kvinnor har ont vid mens, och därför är det bara att vänta tills det går över. Detta är anledningen till att allvarliga sjukdomar som endometrios ignoreras! Och det är inte bara mensvärk som inte tas på allvar, HÄR står det om att kvinnors smärta över huvud taget inte tas på allvar av vården (eller av andra).

* Bristfällig förlossningsvård

Är lite fascinerad av förlossningar och graviditet, allt vad kroppen kan klara av! Tyvärr har jag i samband med det läst en massa om förlossningsskador, hur kvinnor lever med konsekvenserna av sitt barnafödande i resten av sitt liv. Och det är inte bara eftervården som inte förbättras, själva födandet blir också värre med nedskärningar i vården osv. Aktuellt nu är riksmarschen som ska hållas den 20 augusti mot att BB:n läggs ner. Förlossningar prioriteras helt enkelt inte. I förlängningen så blir det att kvinnor inte prioriteras.

En bra blogg på ämnet är Baking Babies! De skriver om förlossningsskador och ganska mycket mer.

Som tur är läser jag väldigt mycket bloggar! 🙂

* Preventivmedlen

Alla med livmoder måste ta större ansvar för preventivmedel än alla med testiklar, och det handlar specifikt om att det är de som har livmoder. Män har kondomer, kvinnor har en hel uppsjö av piller, stavar, spiraler, olika slags hormoner, osv. Hur kan det vara så vanligt att det bara tas för givet att tjejer tar p-piller? Många tycker att hormonella preventivmedel var ett stort feministiskt framsteg, men de kommer med biverkningar som psykiska besvär, dåligt mående, depression, kroppsliga problem, sämre sexlust, blodproppar osv. Och det är liksom också ”helt normalt”. Forskningen satsar inte på kvinnors kroppar, utan vi ska hålla till godo med hela ansvaret för preventivmedel som samtidigt är dåliga för oss och för miljön.

* Sämre lön och karriär

Det är ingen hemlighet att kvinnor först riskerar att inte ens anställas på grund av att de kan bli gravida, och sedan ”missar” delar av karriären på grund av barn. Arbetslivet är byggt med män som norm, och då blir det en enorm nackdel att vara den personen som föder barnet i ett par. Det är vanligt att vilja vara hemma och amma, och kanske återhämta sig från förlossningen. Förväntningarna är också att det är kvinnan som ska ta hand om barnen, och alla undersökningar visar att kvinnan stannar hemma oavsett om det är hon eller mannen som tjänar mest. Även här missunnas alltså kvinnan på grund av sin kroppsliga förmåga att föda och amma barn. HÄR står det mer om det.

Det finns säkert fler sätt på vilket kvinnor drar nitlotten tack vare kroppen, men dessa var de jag kom på så här direkt. Min poäng är att kvinnans förtryck inte kan friställas från kroppen, även om ”kvinna” är lika mycket en politisk position som kropp. Men ”kvinna” är en politisk position också på grund av kroppen.

Kan du hitta fler ställen där kvinnoförtrycket syns?

Aug 3

Stockholm Pride

I onsdags började jag förbereda inför Prideparaden nu på lördag, Stockholm har ju Pride denna veckan. Jag och D har en tradition om att han varje år åker hit och så festar vi på en gayklubb på helgen, för att sedan gå i paraden. Jag går alltid som support förstås 🙂 Och det kommer jag göra detta år med! Men vi blir något fler i år som ska gå, och för att göra det extra speciellt har jag fixat skyltar till mig och min kompis C som nyligen kommit ut som lesbisk!

Så här snygga är de (de är målade i svart och rosa på baksidan):

Radical Witch och Girls Only tycker jag passar superbra.

Jag hade tänkt skriva Radical Feminist på min, men eftersom jag i mitt förra blogginlägg skrev om häxbränningarna och hur de påverkade kvinnor (och fortfarande påverkar) tyckte jag det var passande att skriva ”radical witch” istället. Visst låter det lite som en slogan? Det var svårt att få till ett långt ord som ”radical” snyggt tyvärr, så jag dränkte min skylt i glitter istället. Det blev lite oklart. Men är supernöjd!

Nu fredag när D och de andra kommer upp ska vi nog gå på The Pride Circus som tydligen ska vara superpopulärt? Kom gärna och säg hej om du ser mig! 🙂

Jag tycker också det är viktigt att komma ihåg (som många många skriver) att Pride inte bara är fest och glam utan faktiskt är kamp. Det finns många homosexuella och queerpersoner som hatas bara på grund av vilka de är, ännu idag. Därför är Pride inte bara något för att fira att ”kampen är vunnen”, för det är den inte. Det är den inte förrän alla kan älska vilka de vill. Utan det är lika mycket ett sätt att visa hur många som är för allas rättigheter, och hur många som är beredda att kämpa för dem!

Selfie från idag. Lovar att det kommer bättre bilder i nästa inlägg!

Tycker också det är synd att olika privilegier syns även i tillfällen som Pride, där alla ska vara likvärdiga. Den typiske personen på klubbarna är till exempel en vit homosexuell man, har ofta förvånats över hur lite plats lesbiska får ta inom queera utrymmen. Men det visar bara hur viktigt det är att feminism och queeraktivism går hand i hand! Det är bara viktigt att inte glömma att manliga privilegier inte avskaffas bara för att en man är homosexuell, det är lätt att glömma. Även män som är mindre privilegierade än andra män, kan ta plats från kvinnor.

Därför tycker jag som feminist att lesbisk aktivism är den viktigaste aktivismen. Fram för den nu hela veckan!

Jul 25

Förbjud inte slöjan

I korthet: Tycker det är struntprat att vilja förbjuda slöjor/burka/niqab. Det hjälper inte kvinnorna att de tvingas ta av sig plagg, lika lite som det hjälper dem att tvingas ta på sig dem. Istället tycker jag en ska stötta deras egna organisationer och jämställdhetsarbete så vi slipper att vara en ”white savior”- en västerlänning som ska ”rädda” andra från deras förtryck.

En annan diskussion som gått varm nu ett tag (förutom den om transfrågan) är den om slöjans vara eller icke vara. Den senaste artikeln jag läste kring ämnet är denna från Sydsvenskan, där skribenten Samara El-Maadidi menar att EU-domstolens tillåtande av arbetsplatsers förbjudande av slöja och niqab (bland andra religiösa symboler) är exkluderande mot muslimska kvinnor.

Är det friare att klä sig sexigt än att täcka sig?

Debatten har verkligen gått het i hela Sverige. Jag har som vana att alltid läsa kommentarerna under nyhetsartiklar och inlägg, och bland dem som absolut INTE vill att slöja ska kunna användas i det offentliga rummet brukar det låta så här:

”Slöja är en symbol för förtryck, och det vill vi inte ha här i Sverige.”

”Om vi inte får vara i bikini i Saudiarabien, ska inte de få ha sina slöjor här.”

”Sverige är ett jämställt land och därför passar inte slöjor in.”

”Om vi tillåter kvinnor att ha slöja, tillåter vi också deras förtryck.”

”Kvinnor med slöja är förtryckta, till skillnad från oss svenskor utan slöja.”

”Slöja är oprofessionellt”

Och så vidare. Många av kommentarerna är mycket mindre civiliserade än så, men de ovan kan verka vara vettiga ifall en väljer att inte titta närmare på frågan. Själv är jag inte muslim och använder inte slöja, så därför kan jag inte skriva ur det perspektivet. Jag skriver istället ur ett feministiskt perspektiv, eller rättare sagt hur jag ser på saken efter att ha läst feministisk teori.

För det första så är det självklart att beslöjade kvinnor är förtryckta. Men inte för att de är beslöjade, utan för att de är kvinnor. Alla kvinnor i hela världen är förtryckta ur ett könsmaktsperspektiv, och det har ingenting att göra med vad en har på sig. En kvinna som tar av sig slöjan kommer fortfarande att vara förtryckt, och det är superkonstigt att påstå att en kvinna som väljer bort slöjan kan välja bort kvinnoförtrycket.

För det andra, om det nu vore så att alla kvinnor med slöja var extra förtryckta och att alla var tvingade till att ha det, är det verkligen tänkt att både förtryck och tvång upphör bara de tar av sig den? Om det nu vore så, vore det ju samma sak som att säga att kvinnor med slöja helt enkelt är dumma som inte väljer bort förtrycket. Eller hur?

Tycker denna också beskriver problemet bra.

Dessutom tycker jag att om folk på riktigt bryr sig om kvinnor som just tvingas bära slöja, tycker jag att engagemanget borde riktas mot att häva förtrycket istället för att försöka kringskära symtomen. Det finns väl inget som blir bättre av att en kvinna som först tvingas bära slöja, sedan tvingas ta av den? Och nu när det finns kvinnor som faktiskt vill bära slöja, är extra meningslöst att tvinga dem ta av den. Men de är klart, de som ropar efter slöjförbud tror nog inte heller på att det finns kvinnor som själva väljer att ha den.

Sedan går det förstås att diskutera hur frivilligt det är om det ingår i ens kultur/religion, men då ska den diskussionen tas på samma nivå som vi diskuterar t.ex. hur frivilligt rakning egentligen är, eller att vilja göra hushållsarbete gratis medan mannen jobbar. Jag tror att det egentligen inte finns något som är 100% ”frivilligt” eftersom att vi ändå alltid ingår i ett socialt sammanhang, och därför tycker jag det både blir dumt att säga att slöjan är helt frivillig OCH att alla blir tvingade. Men det är liksom en helt annan diskussion, som har med allt kvinnor gör och har på sig att göra.

Jag har kommit två på saker som de som trots allt vill hjälpa beslöjade förtryckta kvinnor kan göra:

* Förbättra integrationen

Hur enkelt är det att komma in i det svenska samhället för kvinnor? Vad finns det för jobbmöjligheter, hur enkelt är det att skaffa nya vänner i Sverige osv? Ett stort kontaktnät kvinnor emellan är alltid viktigt och är en inte född i Sverige blir det svårare (talar från egen erfarenhet och det jag hört från många andra).

* Stöd deras egna organisationer

För att det inte ska bli white savior komplexet över det hela måste en ha i åtanke att vilken förtryckt folkgrupp du än vänder dig till, har de redan sina egna strategier och organisationer där de jobbar för sig själva. Är du nu extra oroad över kvinnor med slöja så stöd deras arbete för att befria sig själva, för jag försäkrar dig om att de vet bäst vad de själva behöver.

Min kultur hyllar sexighet, andras inte.

Själv tycker jag att kunskap om förtrycket och ekonomisk självständighet alltid kommer vara de 2 faktorerna som är viktigast för kvinnors frigörelse, och i dem ingår det inte att kritisera och skamma kvinnor för vad de har på sig. Skapa istället en miljö där de främjas och kvinnor kommer kunna vara fria oavsett vad de har på sig.

Hur tänker ni själva kring detta?

Jul 20

Feminism är kvinnokamp

I korthet: Sammanfattar lite superförenklat att jag tror queerfeminismen vill att feminism ska vara en kamp som inbegriper inte bara kvinnor utan även alla ickebinära, alla transpersoner osv medan radikalfeminismen vill att fokus ska ligga kvar på specifikt kvinnors förtryck. Själv lutar jag mer mot radikalfeminismens håll, men tycker det är viktigt att kvinnokampen är intersektionell****. Jag tycker det blir extra tydligt om en zoomar ut ifrån Sverige att det innebär ett specifikt förtryck att vara född med en kvinnokropp, när det handlar om typ bortgifte och inte ”bara” att lära sig vara flicka.

Har njutit så mycket jag kan av de soliga dagar som kommer till Stockholm då och då, försöker vara ute så mycket som möjligt. Det är så himla fint här! Här om dagen var vi och solade i en park, jag satt och var livrädd att bränna min näsa och lyssnade på musik. Vet någon om det skulle fungera att ta med sig en icke-tam fågel till parken? Är det någon som testat?

Solar i Tantolunden i Stockholm, superskönt!

I år verkar det som att en stor diskussion bland feminister av olika falanger har varit transfrågan (det kanske är en stor diskussion varje år, men då har jag tyvärr missat den). I princip handlar det om ifall feminism endast är kvinnokamp eller ifall den ska kämpa för alla som inte är cis-män*. Ska feminismen kämpa för transmännens rättigheter? För transkvinnors rättigheter? För alla ickebinäras** rättigheter? Vissa menar att feminism ska vara till för alla som inte är män, alltså för ickebinära personer och alla som identifierar sig som kvinnor. Andra menar att feminism är till för cis-kvinnor, punkt slut.

En kan säga, förenklat, att queerfeministerna ser feminismen som ickemäns kamp och radikalfeminister ser den som kvinnokamp. Jag har grymt stor respekt för båda, eftersom båda har ”sina” teoretiker som bidragit med massor för feminismen som helhet. Sedan finns det nog få som bara är radikalfeminister eller bara queerfeminister (typ lika lite som det finns någon som håller med om ALLT i ett politiskt parti), eller någon av de andra sorters feminist som finns. Eftersom jag tycker att det privata livet och sexualiteten är grunden till kvinnors förtryck, anser jag mig vara radikalfeminist (kan ta upp olika feminismer och hur jag ställer mig till dem i ett annat inlägg).

Radikalfeminister fokuserar allmänt inte lika mycket på transpersoners rättigheter som på specifikt ciskvinnors. Det finns till och med en term för radikalfeminister som med flit utesluter transpersoner från sin rörelse- TERF (Trans Exclusive Radical Feminist). Detta har lett till en HEL DEL kritik och stora klyftor feminister sinsemellan. Jag ska inte ta upp varken namn eller specifika händelser, men vissa har kallat andra för TERFar, andra har felkönat*** med flit, uthängningar på båda sidor, drev osv. Jag har verkligen försökt att hålla mig ifrån att välja sida eftersom alla har tänkt igenom det de skriver och har bra poänger. Tycker det är lika lite OK att felköna någon som att försöka flytta feminismen ifrån kvinnor.

En annan sommarkväll, på rullskridskor

Jag anser dock att en kan säga att förtrycket mot kvinnor är det som är djupast rotat, och att många andra förtryck kommer därifrån. T.ex tror jag att homofobi kommer från att män absolut inte ska ”bete sig som kvinnor”, eftersom att bete sig som en kvinna är det sämsta en man någonsin kan göra. Han ska inte ha sex med män, inte sminka sig, inte ha ljus röst osv; inte vara ”feminin”. Homofoba män runtom i världen misshandlar och dödar homosexuella män, och jag tror att om det var något bra att vara kvinnlig så skulle feminina män hyllas istället för att förlöjligas och hatas. Därför tror jag att förtrycket mot kvinnor är roten till homofobi mot män och män som inte beter sig som en man ”ska” göra.

Detsamma kan sägas kring andra förtryck- när män äger absolut största delen av jordens resurser (den här artikeln kan ge en fingervisning) blir det automatiskt så att män globalt sett upprätthåller och ökar klassklyftorna, till och med tjänar på dem. Till exempel. Därför anser jag att det är viktigt att benämna feminismen som kvinnokamp främst– kvinnor i alla delar av världen har det sämre än män i alla delar av världen (självklart är ett intersektionellt perspektiv viktigt- en rik kvinna har det bättre än en fattig man men sämre än en rik man t.ex.).

Men eftersom jag tycker att flera förtryck är sprungna ur kvinnoförtryck, tycker jag också att det är synd att fokus på många ställen flyttas ifrån kvinnor. Ciskvinnor anses t.ex. vara privilegierade, när vården kritiseras pga bristfällig forskning på kvinnokroppar ska de inte kallas för kvinnokroppar utan ”kroppar med livmoder”. Som om det inte var att kropparna var kvinnliga som läkare inte ansåg att de var lika viktiga (källa på att kvinnor får sämre vård här).

Precis innan en middag i stan. Superkvinnlig klädsel som vanligt

Jag tycker att det blir ett osynliggörande av kvinnoförtrycket ifall transpersoner ska ta plats från ciskvinnor inom feminismen. Kvinnor ska vara rörelsens främsta subjekt, och inte bara som en identitet utan även kvinnokroppen och ”kvinna” som politisk position. Att växa upp som flicka och till kvinna är också att växa upp under förtryck, och kan inte jämföras med att växa upp med en manligt kodad kropp för att sedan identifiera sig som kvinna. Samtidigt som transpersoner ska respekteras och ges vård istället för att felkönas hela livet, så klart.

Men med tanke på att oavsett om en person med livmoder identifierar sig som man eller inte, får personen sämre vård och livsvillkor just på grund av sin kvinnligt kodade kropp. Därför tycker jag det är viktigt att vi vågar benämna feminism just som kvinnokamp istället för en kamp för alla som inte är ”vita heterosexuella cismän”. Det finns annars en idé om att kvinnor som grupp ska ta mer hänsyn till andras förtryck och levnadsvillkor, och jag tror att det är en del i att det är just feminism som ska tillgodose transpersoners behov och inte någon annan rörelse. Kvinnor har i alla tider fått sätta andras behov före sina egna, och även om det är VIKTIGT att feminismen är intersektionell**** får vi inte låta rörelsen bli för spretig. Feminismen behöver vara till för kvinnor i alla ekonomiska klasser och alla länder, och jag tror att när ”kvinna” inte är skamfyllt att vara kommer det inte heller vara negativt att vara en feminin man, maskulin kvinna eller transperson. Om könen är jämställda kommer det liksom inte spela någon roll vem en är.

Vardagsbild från en festkväll

*En cisman är en person som identifierar sig med män, har en manlig kropp och är en man juridiskt. Samma för ciskvinnor

**En ickebinär person är en som varken identifierar sig med män eller med kvinnor.

***Att felköna någon är att benämna den med ett kön som hen inte identifierar sig med.

****Intersektionalitet betyder att en tar hänsyn till att fler förtryck än bara 1 samspelar.

Jag har försökt skriva detta så gott det går utan att vara transfob. Transkampen är fruktansvärt viktig och många transpersoners livsvillkor idag- i Sverige- är så dåliga att var tredje har övervägt självmord, och det tycker jag inte ska förminskas. Det jag ville få fram var att jag vill att feminism framför allt ska vara en rörelse som är för och av ciskvinnor, eftersom förtrycket inte bara sitter i hur en identifierar sig med utan i ens faktiska kropp och uppväxt. Jag kan identifiera mig som man hur mycket jag vill, men jag kommer fortfarande bli sexuellt trakasserad på klubben på grund av min kropp. Som ett exempel. Det blir ännu tydligare i ett globalt perspektiv hur förtrycket mot kvinnor inte går att undslippa genom att identifiera sig som man.

Det går inte att säga att alla som identifierar sig som kvinnor är lika förtryckta när kvinnor i delar av världen inte ens har tillgång till mensskydd och abort/preventivmedel, för ett förtryck som grundar sig i kvinnors kroppar går inte att identifiera sig in eller ur ifrån.

Jul 15

Punktering IGEN.

I korthet: När vi var i en djuraffär och kolla på fågelsaker kom vi sen ut och såg att bilen hade punktering igen. Jag hade rullskridskor på mig och fick åka dem hela vägen hem; bilen lämnade vi utanför bilreparationen efter att ha nödpumpat upp däcket. Sen har jag också lagt märke till att jag är känsligare än vanligt för vad människor får utstå, för vad tjejer som växer upp idag kan få vara med om, och därför orkar jag inte läsa lika mycket nyheter som vanligt. Fokuserar mer på teorier än på aktuella händelser.

I förrgår skulle vi åka iväg och hämta min nya telefon, så jag tog rullskridskorna eftersom jag älskar att åka runt i gallerior. Sedan tog vi med en gunga vi tänkt ha till Amadeo men som gått sönder, så vi skulle byta ut den i zoo affären. Efter att jag åkt runt en massa där inne går vi ut och ser att DET ÄR PUNKA PÅ BAKDÄCKET. Vi vi som precis spenderade flera dagar med att försöka fixa framdäcket. Vi märkte inte ens punkteringen förrän vi skulle sätta oss i bilen och en gubbe sa att vi hade det. Så säger jag att VI KAN TA HAND OM DETTA EFTER MIDDAGEN smart som jag är. ?!?! H står helt stressad utanför bilen och säger att älskling, problemet är att vi inte kan åka hem.

Zooaffärsbild!

För att göra en lång historia kort hade vi en extrapump i bakluckan så vi kunde pumpa upp och köra iväg och lämna bilen utanför en verkstad. Sen fick vi GÅ hela vägen hem, eller jag åkte rullskridskor. Helt sjukt att jag valde rullskridskor just då, men det blev riktigt roligt eftersom det är superkul att åka på gator. Det svåra var bara att ta sig till gångvägen, det blev en del klättrandes vid en skogsdunge och vid ett staket över en motorväg. Jag ville ta en bild för att kunna visa er, men jag hade ju en helt ny mobil i lådan som inte gick att använda än och H hade 4 % kvar. Ni får bara tro mig när jag säger att det såg jättecoolt ut när jag åkte slalom på väg hem 🙂

Vi hade lite extra bråttom eftersom vi hade lämnat alla burdörrar öppna ifall att Amadeo skulle vilja utforska hallen lite och kanske sträcka på vingarna, så vi visste inte om han var ute ur buren eller inte. Det var helt onödigt dock, han satt bara som vanligt på sin kalkstenspinne och var hungrig. Han behövde äta extra mycket eftersom vi skulle till veterinären nästa dag.

Bild från när vi hade varit hos veterinären, och kom hem och släppte ut honom.

Annars har jag tänkt en hel del på transrörelsen och dess betydelse för feminismen, kommer skriva ett inlägg om det snart (det kommer mest vara som att tänka högt för mig, vet inte exakt vart står).

Sedan har jag också nu nån vecka undvikit en hel del diskussioner och händelser inom Sveriges feminism och även runt om i världen, tror också jag är extra känslig för kvinnohat och sorgliga saker nu. Jag försöker ignorera lite hur det ser ut för tjejer runt om i skolorna idag, speciellt sedan jag läst fall efter fall där en porrskadad man har strypt en ung tjej till döds under ”sex”, eller en ung tjej blivit misshandlad. Eller när jag läser vilka saker tjejer som knappt är tonåringar får vara med om. Jag får bara känslan av att ingenting har blivit bättre, utan bara värre, i och med internet och hur t.ex. porr påverkar unga idag; hur mycket kan egentligen göras utan att alla föräldrar och alla skolor tillsammans med politiken gör gemensam sak?

Jag vet förstås att det finns mycket var och en kan göra (till och med jag hehe), men ett tag nu koncentrerar jag mig mest på Amadeo och på yoga och rullskridskor. Håller mig också mest till teorin när jag läser- till exempel som det jag skrev ovan om transrörelsen. Historia är också roligt! Skriver mer om aktuella händelser när jag känner att jag kan ha mer distans till dem.

Jun 15

Den svenska kvinnofällan

I korthet: Begreppet ”kvinnofälla” är något en använder för att beskriva hur det går till när kvinnor får sämre livskvalitet än män. Vanligtvis brukar en mena att det är ekonomiskt- t.ex. när en familj får barn och bara kvinnan är hemma, vilket betyder att hon får mycket sämre pension, men jag tycker att ordet borde användas vid mycket fler tillfällen. Till exempel när en kvinna blir utbränd (vilket händer dem mycket mer än det händer män). Tycker också det är viktigt att komma ihåg att kvinnofällor inte handlar om kvinnor som ”väljer fel”, utan om att samhället gör fallgropar som bara privilegierade kan ta sig runt. Vad tycker du ”kvinnofälla” betyder? Vilken är den värsta?

I slutet har jag länkat artiklar och lite läsvärt.

På ett shoppingcenter. Som också är en kvinnofälla.

Visst har ni hört uttrycket ”kvinnofälla”? Hade jag fått en krona för alla gånger jag gjort det hade jag haft en Ferrari nu. Det är verkligen superpopulärt att prata om det i samband med olika uttryck som kvinnoförtrycket kan ta sig på samhällsnivå, alltså att det inte bara är individuella problem som olika individuella kvinnor har utan något som alla kvinnor riskerar att hamna i.

Sen är det förstås jättekonstigt att det är just kvinnor som ska akta sig för att hamna i kvinnofällorna, och inte att vi som samhälle ska jobba för att bygga bort dem så kvinnor kan lägga sin energi på annat, men samtidigt förstår jag att många helt enkelt inte har det intresset. Anledningen till att förtryck idag ens existerar är för att det finns människor som tjänar på att det gör det, och därför är det så svårt att förändra. Men att kvinnor ska ”akta” sig är förstås bara en kortsiktig nödlösning för dem som har möjlighet att göra det, vilket inte alla har!

Detta fixande med utseendet är en annan kvinnofälla.

Det vanligaste sammanhanget att höra ordet ”kvinnofälla” är i ekonomiska, typ att kvinnor tjänar mindre, jobbar mindre, får mindre pension, får jobba mer gratis (hemma, med barn, sjuka släktingar). Nyligen läste jag den här kommentaren under ett inlägg i Facebookgruppen ”Economista- Kvinnor som gillar aktier och privatekonomi:

”Det du beskriver är, som jag uppfattar det, den klassiska kvinnofällan. Mannen betalar hus, bil, båt mm, kvinnan står för de löpande utgifterna och vid en separation står hon med noll och ingenting. Jag har flera kvinnor i min närhet som råkat ut för detta. MEN det ska tilläggas att de var sambos och inte gifta. Ta över halva lånen och ge maken större ansvar över de löpande kostnaderna är mitt bästa tips.”

Personens definition av kvinnofälla är alltså att medan mannens lön kan gå till konkreta saker med säljvärde, t.ex. bil, går kvinnans lön till att handla mat, toapapper, livsmedel saker till hushållet. Sånt som bara försvinner. Och är det inte konstigt att sånt som är ”kvinnors intressen”– t.ex. smink, skor, kläder, skönhetsbehandlingar, frisör, prydnadssaker, bara är konsumtionsvaror medan ”mäns intressen”- t.ex. bilen, bygga hemma, motorcykel/andra fordon, högtalare/tekniksaker etc. är saker med faktiskt andrahandsvärde? (generaliserar förstås grovt)

Jag har fallit i både shopping-fällan och smink-fällan..

En annan definition av ”kvinnofälla” jag läst om är när ett heterosexuellt par skaffar barn tillsammans, men mannen tjänar mer från början och därför bestämmer familjen att det är kvinnan som ska vara hemma med dem och sedan jobba deltid. Det som händer med deras pension är att mannens blir normalhög (beroende på lön) och att kvinnan blir fattigpensionär.

Ett annat problem med den uppdelningen (mannen lönearbetar och kvinnan arbetar hemma gratis) är också en annan kvinnofälla- kvinnan har inte råd att skilja sig ifall hon skulle vilja. Eftersom kvinnodominerade yrken ofta har låg lön blir det ännu svårare att spara ihop ett helt eget kapital (till exempel det Birgitta Ohlsson menar att alla måste ha), och när barnen kommer finns det heller inget utrymme. Förstår ni hur många kvinnor som fastnar i äktenskap/partnerskap som inte får dem att må bra? Och hur många äldre kvinnor som inte längre har möjlighet att arbeta utan också måste leva på mannens pension som blir fast? Visste ni att äldre kvinnor i stor utsträckning blir offer för psykiskt, fysiskt och sexuellt våld? Utan att kunna ta sig ur situationen, på grund av ekonomi och andra faktorer? (en artikel från ETC, en källa från Nationellt centrum för Kvinnofrid)

Att vara medveten om en kvinnofälla är inte samma sak som att kunna ta sig ur den.

Själv skulle jag vilja lägga in andra situationer än bara ekonomiska som kvinnofällor. Till exempel när ett heterosexuellt par skaffar barn och mannen lovar att vara där, men istället drar och lämnar kvinnan när barnet är fött eller när det är för sent för att göra abort. Eller när kvinnan fastnar i att göra allt känslomässigt arbete i relationen. Eller när hon inte blir respekterad på sitt jobb pga. sitt kön men behöver lönen. Eller när hon bara får jobba deltid för sin arbetsgivare. Eller när kraven hemifrån och på jobbet blir så övermänskligt stora att hon blir utbränd. Eller när hon lägger hela sitt liv på att försöka gå ner i vikt, få håret att vara tjockt, få bra hud och bra naglar och vara snygg och solbränd och helt slät.

Och så vidare! Jag vill att allt detta ska gå under uttrycket ”kvinnofälla”, för jag tycker det är ett ganska passande namn. Det finns så många hinder för kvinnor att leva ett likvärdigt liv med män, att jag inte förstår dem som menar att det bara är för kvinnor att ”välja rätt”. Välj rätt man, rätt karriär, rätt pensionssparande, rätt prioriteringar osv, för då kommer du inte vara lika förtryckt som de andra kvinnorna. Problemet är hur privilegierat det är att kunna göra dessa val, det är ungefär som när rika säger att det bara är för fattiga att vara smarta och ”välja rätt” så löser det sig för dem. När samhället nu är fullt av ”kvinnofällor” (finns många fler än dem jag räknat upp) är det inte kvinnor som väljer fel som är problemet, utan själva samhället. Det kan verka självklart, men det är alltid i diskussioner med antifeminister/personer som inte är feminister som detta kommer upp- att kvinnor tekniskt sett har alla möjligheter och därför måste det bero på att de inte är lika ”smarta” som de blir fattigpensionärer och får dålig lön och blir trakasserade på jobbet och blir den som fastnar i att ta hand om barnen ensam.

bonde_pa_riktigt_socialism

En skulle kunna säga det som att vägen är lika lång för båda, tekniskt sett, men kvinnans är full av fallgropar och fällor att ramla in i som hon redan från barnsben får lära sig är önskvärda. Kvinnofällan att vara tillsammans med en sjukligt svartsjuk man får små flickor lära sig är Äkta Kärlek, till exempel, och så är det med många av dem. Ovan var en bild jag tycker illustrerar detta superbra.

Vad tycker du ”kvinnofälla” betyder? Vilken är den värsta? Finns det någon jag missat? (det gör det säkert haha 😊) Finns det andra strategier än total samhällsförändring, eller är det det enda som funkar? Det tror jag i och för sig själv, när detta är så djupt inbyggt i vårt system. Eller, förstås, om kvinnor valde bort att skaffa barn tillsammans med män? Vilket i och med det ekonomiska är svårt för många.

Mer att läsa om kvinnofällan:

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/jonnasima/article23808809.ab

https://www.kommunal.se/sites/default/files/kvinnofalla_kortversion.pdf

http://www.expressen.se/halsoliv/kronikorer/anna-basen/nya-fattigsverige-en-kvinnofalla/

http://arbetet.se/2013/09/06/foraldraledighet-ar-en-kvinnofalla/

http://nwt.se/kristinehamn/nkp-ledare/2016/05/02/svenska-modellen-en-kvinnofalla

Jun 1

Smink på rutin

Vad tycks om den nya startsidan? Det blev lite strul men nu ska den funka bra igen! Hoppas ni inte tycker det blir jobbigt att behöva trycka sig in på bloggen i menyn istället för att bara skrolla på 🙂

Har haft en idé ett tag om att skriva om smink, men inte ur en allmän synvinkel (har skrivit om utseende här och här annars), utan hur jag själv upplever det och tänker kring det. Som kvinna kan mitt utseende aldrig vara neutralt, utan oavsett hur mycket/lite jag gör med det är det ett statement. Mitt utseende har rannsakats och granskats av både andra och mig själv sedan jag var… jätteliten? Hur liten vet jag inte, men ett tydligt minne är från när jag var 9 år och en pojke i klassen kallade mig ful. Jag skulle också vilja påstå att unga tjejer som växer upp idag gör det med ännu större press på sig att vara fina, tillsammans med resten av samhällets ökande sexualisering av kvinnor och flickor.

Jag helt osminkad, med glasögon och blött hår.

För mig gör det också all skillnad i världen att känna mig ”snygg”, vs känna mig ”ful”. Jag sminkar mig varje dag istället för att helt enkelt lägga tiden på annat, och som jag skrev på min Instagram: ”Det känns som att jag internaliserat bilden av att en snygg kvinna är en självsäker kvinna så mycket att jag inte kan frigöra mig från den och alltså får lättare att bara ta mer plats fixad.” ”Det är som att patriarkatet har byggt en labyrint där alla vägar leder till den konstruerade kvinnligheten; den går inte att välja bort utan att hela tiden ledas tillbaka”.

Det jag menar med det är att det inte är något ”naturligt” att klistra på ögonfransar och pensla färg på ögonen, utan att allt det som vi menar är kvinnligt, egentligen är en konstruktion. Varför annars skulle det krävas så mycket tid och energi att se ”naturligt kvinnlig” ut? Men trots det hade det för mig inte varit något problem, om vissa människor kände att de vill lägga 40 minuter per dag på att förändra sitt utseende. Om det inte vore så att det är specifikt kvinnor som förväntas göra det, och att de kvinnor som väljer att inte fixa sig känner press att göra det. Visst är det konstigt att det som borde vara neutralt- att bara låta sitt utseende vara- blir ett statement och att ändra om det till ibland extrema nivåer- blir det normala?

Med isatta linser, foundation och concealer

Det är så problematiskt att det är när jag har sminkat mig som jag känner mig som mig själv, precis som många andra kvinnor gör. När jag var tonåring drömde jag om att bli mig själv, alltså söt och snygg och sexig i alla andras ögon. När en zoomar ut och tänker kring detta blir det så absurt, hur kommer det sig att det är så många tjejers dröm att vara snyggast, och inte andra saker som skulle vara mycket mindre destruktiva att drömma om?

När jag har varit klasslärare för yngre barn (säg 8-11 år) har jag alltid slitits mellan att fixa mig och att inte göra det på morgonen. Gör jag det så fortsätter jag bara sprida bilden av hur en ”normal” kvinna ska se ut och sätter det exemplet för tjejer i klassen. Samtidigt har barn redan fått bilden av en fixad kvinna= självsäker och lyckad, vilket gör att de blir mer lagda åt att lyssna på det jag faktiskt säger. Jag brukar nämligen ta upp viktiga saker som funkofobi , fatshaming, att en inte får lära sig om kvinnor i skolan i likadan utsträckning som om män. Jag har tyvärr märkt att är jag inte sminkad, tar inte elever mig lika mycket på allvar.

Med lite, lite contouring och highlighter

Det hänger förstås också ihop med andra saker- som t.ex. att en ung kvinnlig vikarie inte blir lyssnad på i tillräcklig utsträckning, och den tendensen syns egentligen överallt. Problemet är att det inte är mer pondus jag får i höga klackar och smink, utan att folk i allmänhet i högre grad väljer att lyssna på mig. Jag ser det också som ett problem att så många kvinnor förväxlar makt och pondus med ett snyggt/ungt utseende, för vilken makt är så pass villkorad som en kvinnas?

”Du kan få ha den här makten, MEN du måste vara under 35, ha långt hår och vara smal. Sen ska du också ha klackar, vara lätt att tycka om och inte kännas hotfull på minsta vis.” Etc. När en snygg kvinna blir satt på en piedestal för att hon är så ”put-together” och beundransvärt fräsch och vacker trots att hon jobbar hårt blir det också enkelt för henne att knuffas ner från den, och jag vill inte vara en del av en kultur där kvinnor behöver vara snygga för att räknas som framgångsrika.

Med ögonskugga och ögonbryn på

Dessvärre är jag det nu, alltså en del av den, eftersom detta är en kultur som fått hållas igenom HELA HISTORIEN. Alla kvinnor som beskrivs som framgångsrika beskrivs också som vackra. En kvinna kan inte vara en ikon, en förebild, utan att också vara vacker (nu säger jag inte att det inte finns undantag, det går alltid att hitta). Alla från Kleopatra till Marie Antoinette till Audrey Hepburn till Beyoncé har beskrivits som vackra, för hur kan de annars vara förebilder?

Detta är ett superbra exempel på hur en som enskild person inte kan ställa sig utanför normen trots medvetenhet om hur skadlig den är. Det finns liksom redan kvinnor som inte fixar sig (eller räknas som ”snygga”), det finns massor, men den status de får är inte önskvärd. Slutar jag med det blir jag bara en av dem, det blir inte något revolutionerande. Det som skulle vara revolutionerande i så fall, skulle vara om omgivningens kollektiva reaktion på en osminkad kvinna var exakt samma som på en osminkad man. Eller om alla slutade att fixa sig, exakt samma dag.

Lösfransar & läppstift pålagt, och nu har håret hunnit torka också. Är detta mer ”jag” än den första bilden?

Jag önskar barn idag kunde ha fler ”fula” kvinnliga förebilder, för det börjar bli dags att bryta den här kedjan nu. Tycker ni inte?

Testa det här: Byt ”roll” för ett tag. Är du tjej, sluta fixa dig, är du kille, börja med det. Hur känns det? Varför känns det så? Är det skönt att gå tillbaka till ditt normala eller jobbigt? Kunde jag göra det typ hela förra året kan du!

Maj 16

Kristyna Martelli dog på operationsbordet

På en tjejs Instagramsida var det någon som nämnde namnet ”Kristyna Martelli”, att hon skulle sluta som henne ifall hon inte aktade sig. Jag hade lite extra tid och sökte på namnet i den kryptiska kommentaren. För den som inte vet är Kristyna Martelli stor på Instagram, spelat in porr och är känd för sin kropp skulpterad med hjälp av plastikkirurgi. Hon är en av många som gjort det till sitt livsuppdrag att komma så nära ett dockutseende som möjligt, ett fenomen som är vanligt över hela världen. Det finns kända och okända ”Human barbies”, ”human dolls”, HBDs (human blow-up doll), ”human anime characters” och så vidare. Det verkar vara önskvärt att ta det kvinnliga idealet till en extrem nivå, allt från stora rumpor till smal midja, till stora bröst, till felfri hy, till liten näsa, stora läppar, höga kindben, långt hår, stora ögon och en lång radda fler attribut som är mallen till hur en attraktiv kvinna ser ut.

Pixee Fox vill se ut som Holli Would.

Enligt vissa källor ska Martelli ha gjort minst 100 operationer av bara rumpan, och otaliga fler av bröst och ansikte. Hon var en av dem som helt och fullt internaliserade samhällets bild av den perfekta kvinnan och gjorde den till sin från väldig tidig ålder- hennes plastikkirurgiresa började när hon var 17. Men medan andra unga kvinnor som gör operationerna inte får fysiska skador av dem, fick Martelli på sin sista operation av rumpan en attack på operationsbordet och dog (källor här och här) 23 år gammal.

Det sorgligaste av det hela är att hon aldrig fick se vem hon var på riktigt, bortom den bilden av sig själv som vårt samhälle har skapat av henne. Det är ingen slump att alla dessa kvinnor som säger sig ”gå sin egen väg” och ”vet vad de vill” och gör fillers och kirurgi till oigenkännlighet alla råkar vilja se ut exakt så som måttstocken för en attraktiv kvinna ser ut idag, om än på ett extremt sätt. Den kanske kändaste personen från Sverige (det finns i och för sig många som omfamnar idealet på samma sätt..) kallar sig Pixee Fox och hon har gjort det till sin karriär, livsmål och livsstil att se så perfekt ut som möjligt. Och visst är det grymt och entreprenöriellt att kunna göra sitt utseende till en karriär och inkomstkälla, men jag har ändå på alla sociala medier avföljt alla personer som har ändrat sitt utseende efter normen för att en blir så sjukt påverkad.

Vid sminkmontern på Kicks.

Kristyna Martelli är inte den enda som gjort det till sitt livsmål att se så bra ut som möjligt. Även om hon tog det till nivå som hennes kropp inte klarade av har vi alla på något sätt internaliserat utseendenormerna, och så länge flickor växer upp med bilden av att en vacker kvinna är en lycklig kvinna (som vi tvångsmatas med från alla håll) kommer vi fortsätta få nya Martellis och Pixee Foxs. Ekvationen är enkel, att ju vackrare du är desto lyckligare är du, visst känner alla kvinnor igen det från sin barndom och ungdom speciellt, vem ville inte vara den tjejen som alla killarna ville ha och som folk vände sig om efter på gatan? Jag önskar att barn idag istället fick veta att utseendet bara är något neutralt en har, inte något som definierar hela ens person och värde.

Detta är alltså inte bara ett tjejproblem som tjejer skapar helt oberoende. Minns ni från skolan när killar kunde göra listor på de snyggaste tjejerna, listor på de bästa brösten och rumporna, få tjejer att må dåligt över sitt utseende helt oemotsagda av lärare och föräldrar? Det är praktiskt taget omöjligt idag, som tjej, att välja bort utseendet som en stor del av ens liv. Vi bemöts bättre av att vara smala och snygga, snygga människor får SÅ många fördelar bara av att vara det. Så vi kan stå och peka finger åt personer som går under kniven om och om igen tills deras kropp går sönder, men det ändrar inte faktum att vi också har integrerat den patriarkala synen på skönhet.

Vid prinsessdelen på Disney store i Mall of Scandinavia

Jag använder lösögonfransar, smink och högklackade skor och kan prata om att det är mitt eget fria val hur mycket som helst, men faktum är att förtrycket av kvinnor och flickor inte alltid ter sig som ett tvång. Martelli valde själv att lägga sig på operationsbordet, kvinnor från åldrarna 8 till 90 väljer själva att banta, och synen på kvinnors kroppar som deras främsta attribut är så djupt rotad i vår kultur att det skulle ta 100 år av kontinuerligt arbete att ändra det.

Dock är alltid medvetandegörandet det första steget, och jag tycker att det är där vi måste börja. Det är inte något ”naturligt” att kvinnor ska vilja ha längre ögonfransar och bättre hy än män, det är insocialiserat och kan vi rikta flickors energi från sitt utseende till att hitta egna livsmål måste vi absolut göra det. Sen behöver vi förstås komma ihåg att patriarkatet inte står och faller med kvinnors utseendefixering, men att det ändå är en stark post och något vi måste ta itu med snarast.

Apr 28

Radikalfeminism

I februari var vi på en föreläsning med en av mina favoritfeminister, nämligen Fanny Åström. Hon bloggade mycket förr men skriver nu mest på Instagram (precis som många andra debattörer gör). Jag var så himla pepp på det att vi åkte till Göteborg över dagen för att se föreläsningen och det var så värt! Har en hel massa anteckningar i mobilen och kommer ihåg en hel del så ska försöka dela med mig av saker jag tycker är värda att veta och tänka på, hoppas ni tycker det är lika tänkvärt som jag!

DISCLAIMER Fanny menar att alla kvinnor borde vara lesbiska och att det är helt och hållet möjligt. Bra att veta som bakgrund.

Idag är det enda sättet för kvinnor att få en självklar plats i samhället, att genom att vara kvinnor. Det som här menas med kvinna är den politiska positionen- en ska leva med män, bygga sitt liv runt en man (alla har väl hört talas om kärnfamiljen med villa, volvo, hund?). En kvinna ska också bekräfta män genom att vilja att de ska tycka om ens yttre, skratta åt deras skämt, bekräfta mäns världsbild helt enkelt. Kvinnor kan alltså inte ha en självklar plats i samhället genom att bara vara människor, såsom män kan, utan vårt sätt att få den går genom män. (Detta tycker jag märks tydligast i att vi har män, och så har vi deras fruar. Presidentfrun, fotbollsfrun, DJ-flickvännen, flickvänner till plastikkirurger, TV-stjärnor, hockeyspelare, VD:ar, affärsmän, etc. Männen har själva positionen medan kvinnan får sin position genom mannen). Kvinnan reduceras alltså till sitt kön, enligt denna logik.

Genom att bli lesbisk försvinner alltså denna position, det finns inte längre en självklar plats som utmätts åt en. (Har ni tänkt på att det finns fler homosexuella män i framstående positioner som makeupartister, designers, artister/musiker, konstnärer, författare osv än vad det finns lesbiska kvinnor? Det beror på det här.) Därför kan det kännas obehagligt för kvinnor att tappa den säkerheten som det innebär att vara tillsammans med män, en vill alltså inte bli lesbisk på grund av sociala orsaker. Det blir enklare att vara ihop med en man i hela sitt liv även om det inte känns helt bra, än att utforska hur det skulle vara att leva med en kvinna. Genom att bli lesbisk försvinner alltså till och med möjligheten att få en position via en man.

Sen detta om valmöjligheter. Tekniskt sett har vi (i princip…) alla lagliga rättigheter vi kan behöva för att tekniskt sett vara jämlika, vilket ibland kan göra det svårt för feminister idag att förklara exakt huri förtryck mot kvinnor visar sig i Sverige idag. (Det har vi liberalfeminismen att tacka för! Den fokuserar mest på offentliga rummet och saker på ytan typ lagar). Å ena sidan kan vi välja att vara lesbiska, eller att inte raka benen, eller att inte skaffa barn och vägra ha en man som chef (om en vill vara extra radikal haha), men det som spelar roll här är premisserna som valet görs på. Får kvinnor som väljer fritt lika mycket privilegier som kvinnor som väljer det som är inom mallen? (med privilegier menar jag till exempel att slippa bli trakasserad, få kommentarer eller bli utestängd) Därför är det för kvinnor många gånger ett helt självklart val att ingå i patriarkatet och vara ”självreglerande”.

Det finns en idé inom radikalfeminismen att mäns kontroll över kvinnor sker genom att de har tillgång till kvinnors hushållsarbete gratis, deras familjearbete gratis (föda barn, ta hand om dem, det som har med barn att göra), deras emotionella arbete gratis, deras sociala arbete (arbetet med att upprätthålla ett socialt liv) gratis. En grundpelare i kvinnoförtrycket är också att män har tillgång till kvinnors kroppar; alla som har hört talas om våldtäkt, tjatsex, tafs, husfridssex etc vet det. Det betyder alltså att kvinnor för att lösa sig själva från förtrycket behöver sluta ge män tillgång till sina kroppar (genom sex och genom gratis arbete).

Sedan pratas det ofta om att eftersom mannen i ett hushåll vanligtvis tjänar mer än kvinnan, är kvinnan en ”parasit” som glassar runt på hans lön och får det enkla jobbet att gå runt hemma. Men tittar man från ett vidare perspektiv än det rent materiella, så ser vi att män faktiskt tjänar mer på att vara med kvinnor än vad kvinnor får ut av att vara med män. Här kan ni se att kvinnor som skiljer sig blir generellt lyckligare medan män blir olyckligare, och detta har inget med pengar att göra. Eftersom kvinnor oftast har ett större socialt nätverk, fler vänner, tätare band till barnen (eftersom de tagit hand om dem…) och resten av familjen klarar de sig bättre som singlar än vad män gör. Tyvärr, måste jag säga! Det är ganska sorgligt hur mycket ensamma män det finns (mest äldre, men kanske yngre också?). ~~Men personligen tycker jag att de som tycker att kvinnor åker runt på en räkmacka och snyltar på mäns pengar, kan sitta där ensamma med sitt kapital och undra varför de är så olyckliga~~.

Och slutligen tyckte jag att Fanny sa en fantastiskt bra grej om att inom feminismen pratas det ofta om ”patriarkatet”, om ”strukturer”, om ”samhället”, som att allt det vore en slags egen kraft som bortkopplat från människor hade makt att förtrycka vissa och ge andra makt. Istället är det viktigt att poängtera att det är människor som upprätthåller patriarkatet, och att män tjänar på att det finns. Det är inte någon frikopplad kraft som handlar helt av egen vilja, utan det existerar eftersom faktiska män har faktiska saker att vinna på det. Det blir lättare att göra något åt ifall patriarkatet blir något konkret.

Det blir alltså en hel del jag tar med mig därifrån. Tycker ni det finns något som är extra kul att veta från inlägget?

Testa det här: Försök att göra ett val som inte är ”ok” att göra enligt vårt samhälle. Det kan vara att ha en kort klänning fast att du är överviktig, inte raka armhålorna om du är tjej, ha smink som kille eller kanske säga emot någon som säger något sexistiskt. Då märker en att det inte är så enkelt att göra ”fria val” på ett praktiskt sätt.

Hittade en bild från föreläsningen i vintras.

	Zaitzova på Yoga och kvinnoförtryck
	Clara på Yoga och kvinnoförtryck
	Zaitzova på Yoga och kvinnoförtryck
	Zaitzova på Yoga och kvinnoförtryck
	Henrik på Yoga och kvinnoförtryck

Regina Zaitzova

Feminism på modet

Category Archives: Tankar kring kvinnoförtryck