Duktig flicka- till en viss gräns

Den 8 mars i år, som var den Internationella Kvinnodagen, var vi på ett event som var på Kulturhuset i Stockholm för att uppmärksamma det (jag har så mycket att skriva just nu så inläggskön är lite för lång). Programmet var gjort av 4 olika samtal (plus utdraget ur pjäsen Århundradets kärlekssaga som var lite wtf), och i varje samtal var det något jag kände att jag bara måste skriva ner ett citat eller tanke i mobilen! Till exempel var Birgitta Olsson med i det första samtalet, hon som har skrivit boken Duktiga Flickors revansch.

Hon sa förstås vääldigt mycket klokt (och eftersom hon är liberal, enligt mig även mycket som var mindre klokt) men det som fastnade mest hos mig var hennes tal om att kvinnor absolut tillåts vara duktiga, bäst på det de gör osv, men att det är först när de också märks ha en ”egen vilja” som de börjar uppfattas som ett hot.

Det är sällan folk motsätter sig en Duktig flicka, utan problemet kommer snarare när den här kvinnan, som tidigare gjort allt *rätt* och varit *lydig* och studerat hårt (till exempel), istället använder sin duktighet till att underminera samhällsstrukturen och till och med förändra tex företaget, sig själv, människor runt sig, regeringen.

20170308_173752

Birgitta Olsson på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm

Hur ofta märker vi inte detta? Tjejer i klassrummen kan vara hur duktiga som helst, få bra betyg, vara bra på nån idrott eller musik och komma in på de bästa universiteten utan att få några som sätter sig emot. Men skillnaden mot när kvinnan börjar komma in där besluten fattas och på starka platser* är stor- vare sig det är journalist, författare, riksdagsledamot och så vidare. Har ni också lagt märke till hur mycket mer kritik och hot (och hat…) kvinnor i såna positioner får än männen?

Jag hade inte tänkt tidigare att det just handlar om lydnad (och självklart glastaket), men efter samtalet där tänkte jag att det är klart det är så. Kvinnor får vara precis hur duktiga som helst- så länge de håller sig inom ramen. 

Det vi kan göra åt det är att männen som  kritiserar onödigt mycket och skickar hotbrev till kvinnor i starka positioner, lägger ner och slutar noja. Men det är klart, fler kvinnor betyder ju automatiskt färre män. Vilket leder till att makten förflyttas, och det är såklart hotfullt. För dem.

 

*Med starka platser menar jag platser där hon kan påverka andra människor, influera, fatta beslut.

20170316_180016

Jag och glas…taket haha 🙂

Fuck utseendehetsen

Okej, jag såg en video på Youtube, en TED-talk, som satte fingret på en grej jag tänkt på så himla mycket. Hon som pratade hette Renee Engeln och hon använder uttrycket Beauty Sickness, alltså en slags ”sjukdom” som kvinnor får när utseendet blir alltför viktigt för dem. Jag blev inte förvånad när hon sa hur mycket tid och pengar kvinnor faktiskt lägger på sitt utseende under sitt liv, inte med tanke på HUR MYCKET det är vi gör! Naglar, hår, huden, tänderna, läppar, kroppshår ska förändras till det bättre med hjälp av olika skönhetsbehandlingar, botox, bantningskurer, krämer, operationer, frisörer. Klart det inte är gratis liksom.

Jag kunde bara tänka att shit, vad mycket jag också gör, saker som blivit en del av ens vardag och därför bara ”något man gör”. Tidigare idag filade jag till naglarna till rätt form, till exempel, vilket tog typ 20 min. Så gjorde jag en ansiktsmask och tog en creme efter det. Klippte till luggen, tog bort det gamla nagellacket. Bara idag! Hur mycket tid lägger inte jag på att bara se helt normal ut? Alltså sammanlagt. Hur mycket tid tror du att du lägger på att bara se ”normal” ut?

20170317_1557392

Detta är inte ens allt. Helt osminkad för en gångs skull! 

Och sen undrar jag hur mycket pengar jag lägger på mitt utseende. Jag, som sminkar mig typ 1 gång i veckan och absolut inte ser ut som att jag lägger mycket. Men det finns fortfarande lösfransar, hudkrämer och smink och nån behandling då och då..

Jag vill liksom mycket hellre lägga mina pengar och min viktiga tid till att göra andra saker, men slutar jag göra något alls blir jag helt plötsligt ”avvikande” och rentav opassande (jag kommer ihåg när jag var yngre och dömde såna kvinnor ganska hårt). Men jag tänkte göra ett litet försök i alla fall, att för en månad inte lägga en spänn på mitt utseende, och lägga så lite tid som möjligt på det också. Går det ens?!

För övrigt anser jag att män som grupp skulle må bra av att lägga mer tid på sitt utseende. Så det jämnar ut sig. Förstår ni vad jag menar? Jag tror att en del av kvinnoförtrycket är att få oss att fokusera på hur vi ser ut och kontrollera matintag för vikten, se till att vi ser bra ut (vilket är ett evighetsprojekt) så att det blir mindre resurser över för att tänka på helt andra saker och utvecklas.

Lästips: Detta inlägg av Kickan Wicksell. SÅ bra formulerat.

Testa detta: Börja lägg märke till hur mycket tid och pengar du lägger på ditt yttre. Bara tänk på det, och sen tänk på ifall du har något du vill göra som du inte har råd med eller har tid till?

Rädd att vara ute själv?

En fråga som varit bland de allra, allra viktigaste för mig sedan jag ”upptäckte” feminismen har varit rädsla, och specifikt då kvinnors rädsla. Ingen känsla är lika utmärkande för att vara ”kvinna”, och ingen känsla kan samtidigt vara lika begränsande och osynlig som rädsla. Rädslan var det allra första jag skrotade när jag hittade feminismen, min analys gjorde att jag förstod just HUR absurt det var att jag- som aldrig någonsin blivit utsatt för någonting utomhus som var värre än något jag blivit utsatt för inomhus- skulle undvika att lyssna på musik när jag gick själv, skulle undvika att åka själv efter vissa tider, eller undvika vissa kläder/blickar/platser när jag var ensam.

Vem är det som tjänar på att vi tjejer hela tiden ser oss om över axeln, ringer en vän, ber varandra att sms:a när vi kommer fram och har alla dessa andra sätt att försöka känna oss säkrare på? Vem är det som tjänar på att vi säger till våra döttrar att inte gå ut, att inte vara själv, att inte ta plats och framför allt att vara rädd? Jo varenda jävla man tjänar på det. För ju mer vi tjejer är rädda och drar oss undan, försöker göra oss små och inte ta någon plats när vi sitter på t.ex. nattbussen hem, ju mer vi försöker gå på sidan av vägen och undvika att stöta oss med andra, desto mer plats får de vi försöker undvika. Jag skulle vilja säga att alla män tjänar på tjejers rädsla i det offentliga rummet*, oavsett om de själva har varit med och medverkat till den eller inte.

manspreading

Jag när jag ska visa min kompis hur en manspreadar och tar plats i tunnelbanan.

Eftersom rädsla är just en känsla, är det svårt att säga till någon att bara sluta vara rädd. Det fungerar inte så, vilket jag också vet, men samtidigt så blev det när jag började analysera varför jag var rädd, vem har lärt mig det, vem tjänar på det, som jag till slut kunde kasta den känslan åt helvete och istället börja ta för mig av det som alltid varit männens plats; det offentliga rummet*. Det är ett stort problem att vi inte ifrågasätter känslorna utan istället bara accepterar dem som någonting statiskt, något som inte går att förändra och istället bara anpassar oss till dem. Men alla känslor kommer någonstans ifrån, och mitt första minne av rädsla för något som inte var hotfullt egentligen var när jag var 4 år och var rädd för äldre killar.

Trots att rädsla formar kvinnors liv på sätt inte ens jag kan föreställa mig helt och fullt och är nästan allomfattande, är det SÅ ofta män inte ens verkar vara medvetna om hur det ser ut för oss? För dem är det ju vardag att kunna gå vart de vill och ensamma, om de vill, helt utan att ha 100 olika strategier för att våga göra det (jag generaliserar. Rasism och andra förtryck påverkar förstås också mycket). Men denna obrydda frihet kommer alltså på bekostnad av vår, alltså kvinnors, ofrihet, för att någon ska kunna gå rakt fram måste någon vika av åt sidan. Om någon är rädd i det tysta, slipper den andre tänka på saken.

Jag ska inte ens gå in på allt det som visar på att det absolut farligaste kvinnor kan göra, är att bli ihop med och leva med en man. Det får bli ett annat inlägg, men faktum är att det är intressant att tänka på vem som tjänar på att vi kvinnor är rädda för någon annan, någon som sitter i buskarna och väntar på ett offer och undviker att gå ut, istället för att vi undviker att leva med män vilket som sagt var, är SÅ MÅNGA GÅNGER farligare för oss.

Därför borde alla tjejer testa det här: Skrota rädslan. Jag vet att känslor är irrationella och går ej att styra men testa att gå långsammare istället för fortare förbi killar, testa att breda ut dig på sätet och gå rakt fram istället för att trycka mot väggen när du möter på killar, testa att inte vara rädd så får du se att det offentliga rummet är yours for the taking.

 

*Det offentliga rummet är alltså alla de platser som är utanför hemmet- t.ex. gatan, kollektivtrafiken, biblioteket, tandläkaren, torget, affären osv.

Kvinnoförtryck och fötter

Gillar ni balett? Fram tills nyligen var jag HELT FASCINERAD av dansen, precis som jag var fascinerad av Kinas historia, eller rättare sagt kinesiska kvinnors historia och traditionen av fotbindning (eller okej, jag är fortfarande fascinerad). Men det var inte förrän jag av misstag råkade på en artikel, som jag såg sambandet mellan de båda praktikerna. För visst låter det långsökt att de skulle ha något med varandra att göra, eller?

I ca tusen år, fram tills det förbjöds 1911, skulle kvinnor i Kina ha så små fötter som möjligt vilket uppnåddes genom att när flickan var liten- tre, fyra, sex år, skulle hennes fötter bindas med långa bandageremsor som fick foten att växa in i formen den skulle få. Alla tår förutom stortårna bröts in under fotsulan och foten böjdes tills hälen mötte trampdynan. Det ansågs vara såå sexigt och fint, och gjorde en inte detta på flickan fick hon ingen status, inget giftermål och blev i princip utstött. Fotbindningen gjorde så att hon inte kunde gå ordentligt. Det såg ut såhär:

foot1-1

Men skorna blev mycket små, eleganta enligt den tidens ideal, folk från väst som hälsade på i Kina kunde berätta om hur sexiga kinesiskorna såg ut när de gick. Och faktum var att en stark anledning till fotbindningen var att musklerna i lår, rumpa och fitta ansågs bli tightare och starkare, för att behaga mannen.

foot2

Nu kanske det är helt omöjligt för oss att föreställa oss hur någon kan tycka det är vackert med deformerade fötter, men kom ihåg att män aldrig såg hur fötterna såg ut bakom skorna eller tofflorna! De såg bara de röda små fina dockskorna som stack fram under kjolar och byxorna dekorerade med brodyr och färg. Det var bara kvinnorna själva som satt i sina sovrum och försökte klippa tånaglar som växte inåt och in under fotsulan, smörja dem och försöka stå ut med smärtan.

Och balett, då? Visst tycker en idag att det ser så vackert ut, så elegant, när de långa smala ballerinorna svävar ut över scenen, högt uppe på tårna, i sina sidenskor i vackra färger och den vackra scenklädseln. De flesta åskådare får aldrig en aning om hur det ser ut bakom fasaden, jag visste inte heller den ganska äckliga sanningen av utväxter, svartnade tånaglar, öppna sår och tjocka lager av död hud ända fram tills just den här artikeln som fick mig att vilja läsa mer och mer (https://culturaljunkie.wordpress.com/2011/04/17/the-proof-is-in-the-feet/). Det är klart det finns stora skillnader- ballerinor kan gå ordentligt när de inte har en pointe-skorna på sig och det är inte obligatoriskt för alla kvinnor i ett helt herravälde att ha dem, men det finns också många likheter. Till exempel de långvariga skadorna många får på grund av för mycket påfrestning på tår, anklar och knän, pressen på att vill en bli professionell dansös så måste en gå en pointe (och pressen på att ifall alla andra gör det så behöver en själv också göra det).

Jag var osäker på ifall jag ens ville bifoga ett bildexempel på en ballerinas fötter, men whatever. Det kan se ut såhär:

b1

Men också här är poängen att med skon på, och när hon dansar, så ser det ju så himla vackert ut!

PRO2007

Men är det inte intressant att manliga balettdansare inte behöver ha dessa skor? De har vanliga, mjuksulade skor som tillåter en platt naturlig fot.

Drar jag resonemanget ännu längre kan jag förstås börja ta upp högklackade skor också, men jag älskar verkligen att ha det så om jag skulle börja problematisera det kanske jag skulle komma fram till att jag borde sälja alla skor och gå runt i sneakers. Men det är jag absolut  inte beredd att göra så ni får hålla till godo med endast jämförelsen mellan lotusfötter och en pointe-skor.

Poängen med hela resonemanget är i alla fall att just fötter har alltid, alltid varit ett starkt sätt att förtrycka kvinnor på. Förhindra dem (oss) att röra sig fritt, förhindra energiflödet ända från marken och upp i kroppen, få dem att tänka mer på hur de ska ta sig fram än på större ting. Därför anser jag att kvinnor behöver kasta allt som är designat att skada deras fötter, och framför allt de som håller uppe normen (balettakademier och dansregissörer, företag med klacktvång…) behöver sluta med det.

Fan, det gäller mina skor också.

 

Läsa mer: https://culturaljunkie.wordpress.com/2011/04/17/the-proof-is-in-the-feet/

https://www.theguardian.com/stage/2006/sep/05/dance

http://www.businessinsider.com/the-disturbing-reason-for-the-ancient-chinese-practice-of-foot-binding-2015-9?r=US&IR=T&IR=T

http://allaboutpointe.weebly.com/to-the-parent.html