Kristyna Martelli dog på operationsbordet

På en tjejs Instagramsida var det någon som nämnde namnet ”Kristyna Martelli”, att hon skulle sluta som henne ifall hon inte aktade sig. Jag hade lite extra tid och sökte på namnet i den kryptiska kommentaren. För den som inte vet är Kristyna Martelli stor på Instagram, spelat in porr och är känd för sin kropp skulpterad med hjälp av plastikkirurgi.  Hon är en av många som gjort det till sitt livsuppdrag att komma så nära ett dockutseende som möjligt, ett fenomen som är vanligt över hela världen. Det finns kända och okända ”Human barbies”, ”human dolls”, HBDs (human blow-up doll), ”human anime characters” och så vidare. Det verkar vara önskvärt att ta det kvinnliga idealet till en extrem nivå, allt från stora rumpor till smal midja, till stora bröst, till felfri hy, till liten näsa, stora läppar, höga kindben, långt hår, stora ögon och en lång radda fler attribut som är mallen till hur en attraktiv kvinna ser ut.

998256-holli_would_by_kamillyonsiya

Pixee Fox vill se ut som Holli Would.

 

Enligt vissa källor ska Martelli ha gjort minst 100 operationer av bara rumpan, och otaliga fler av bröst och ansikte. Hon var en av dem som helt och fullt internaliserade samhällets bild av den perfekta kvinnan och gjorde den till sin från väldig tidig ålder- hennes plastikkirurgiresa började när hon var 17. Men medan andra unga kvinnor som gör operationerna inte får fysiska skador av dem, fick Martelli på sin sista operation av rumpan en attack på operationsbordet och dog (källor här och här) 23 år gammal.

Det sorgligaste av det hela är att hon aldrig fick se vem hon var på riktigt, bortom den bilden av sig själv som vårt samhälle har skapat av henne. Det är ingen slump att alla dessa kvinnor som säger sig ”gå sin egen väg” och ”vet vad de vill” och gör fillers och kirurgi till oigenkännlighet alla råkar vilja se ut exakt så som måttstocken för en attraktiv kvinna ser ut idag, om än på ett extremt sätt. Den kanske kändaste personen från Sverige (det finns i och för sig många som omfamnar idealet på samma sätt..) kallar sig Pixee Fox och hon har gjort det till sin karriär, livsmål och livsstil att se så perfekt ut som möjligt. Och visst är det grymt och entreprenöriellt att kunna göra sitt utseende till en karriär och inkomstkälla, men jag har ändå på alla sociala medier avföljt alla personer som har ändrat sitt utseende efter normen för att en blir så sjukt påverkad.

DSC_0468

Vid sminkmontern på Kicks.

 

Kristyna Martelli är inte den enda som gjort det till sitt livsmål att se så bra ut som möjligt. Även om hon tog det till nivå som hennes kropp inte klarade av har vi alla på något sätt internaliserat utseendenormerna, och så länge flickor växer upp med bilden av att en vacker kvinna är en lycklig kvinna (som vi tvångsmatas med från alla håll) kommer vi fortsätta få nya Martellis och Pixee Foxs. Ekvationen är enkel, att ju vackrare du är desto lyckligare är du, visst känner alla kvinnor igen det från sin barndom och ungdom speciellt, vem ville inte vara den tjejen som alla killarna ville ha och som folk vände sig om efter på gatan? Jag önskar att barn idag istället fick veta att utseendet bara är något neutralt en har, inte något som definierar hela ens person och värde.

Detta är alltså inte bara ett tjejproblem som tjejer skapar helt oberoende. Minns ni från skolan när killar kunde göra listor på de snyggaste tjejerna, listor på de bästa brösten och rumporna, få tjejer att må dåligt över sitt utseende helt oemotsagda av lärare och föräldrar? Det är praktiskt taget omöjligt idag, som tjej, att välja bort utseendet som en stor del av ens liv. Vi bemöts bättre av att vara smala och snygga, snygga människor får SÅ många fördelar bara av att vara det. Så vi kan stå och peka finger åt personer som går under kniven om och om igen tills deras kropp går sönder, men det ändrar inte faktum att vi också har integrerat den patriarkala synen på skönhet.

DSC_0594

Vid prinsessdelen på Disney store i Mall of Scandinavia

Jag använder lösögonfransar, smink och högklackade skor och kan prata om att det är mitt eget fria val hur mycket som helst, men faktum är att förtrycket av kvinnor och flickor inte alltid ter sig som ett tvång. Martelli valde själv att lägga sig på operationsbordet, kvinnor från åldrarna 8 till 90 väljer själva att banta, och synen på kvinnors kroppar som deras främsta attribut är så djupt rotad i vår kultur att det skulle ta 100 år av kontinuerligt arbete att ändra det.

Dock är alltid medvetandegörandet det första steget, och jag tycker att det är där vi måste börja. Det är inte något ”naturligt” att kvinnor ska vilja ha längre ögonfransar och bättre hy än män, det är insocialiserat och kan vi rikta flickors energi från sitt utseende till att hitta egna livsmål måste vi absolut göra det. Sen behöver vi förstås komma ihåg att patriarkatet inte står och faller med kvinnors utseendefixering, men att det ändå är en stark post och något vi måste ta itu med snarast.

Radikalfeminism

I februari var vi på en föreläsning med en av mina favoritfeminister, nämligen Fanny Åström. Hon bloggade mycket förr men skriver nu mest på Instagram (precis som många andra debattörer gör). Jag var så himla pepp på det att vi åkte till Göteborg över dagen för att se föreläsningen och det var så värt! Har en hel massa anteckningar i mobilen och kommer ihåg en hel del så ska försöka dela med mig av saker jag tycker är värda att veta och tänka på, hoppas ni tycker det är lika tänkvärt som jag!

DISCLAIMER Fanny menar att alla kvinnor borde vara lesbiska och att det är helt och hållet möjligt. Bra att veta som bakgrund.

Idag är det enda sättet för kvinnor att få en självklar plats i samhället, att genom att vara kvinnor. Det som här menas med kvinna är den politiska positionen- en ska leva med män, bygga sitt liv runt en man (alla har väl hört talas om kärnfamiljen med villa, volvo, hund?). En kvinna ska också bekräfta män genom att vilja att de ska tycka om ens yttre, skratta åt deras skämt, bekräfta mäns världsbild helt enkelt. Kvinnor kan alltså inte ha en självklar plats i samhället genom att bara vara människor, såsom män kan, utan vårt sätt att få den går genom män. (Detta tycker jag märks tydligast i att vi har män, och så har vi deras fruar. Presidentfrun, fotbollsfrun, DJ-flickvännen, flickvänner till plastikkirurger, TV-stjärnor, hockeyspelare, VD:ar, affärsmän, etc. Männen har själva positionen medan kvinnan får sin position genom mannen). Kvinnan reduceras alltså till sitt kön, enligt denna logik.

DSC_0524

Genom att bli lesbisk försvinner alltså denna position, det finns inte längre en självklar plats som utmätts åt en. (Har ni tänkt på att det finns fler homosexuella män i framstående positioner som makeupartister, designers, artister/musiker, konstnärer, författare osv än vad det finns lesbiska kvinnor? Det beror på det här.) Därför kan det kännas obehagligt för kvinnor att tappa den säkerheten som det innebär att vara tillsammans med män, en vill alltså inte bli lesbisk på grund av sociala orsaker. Det blir enklare att vara ihop med en man i hela sitt liv även om det inte känns helt bra, än att utforska hur det skulle vara att leva med en kvinna. Genom att bli lesbisk försvinner alltså till och med möjligheten att få en position via en man.

Sen detta om valmöjligheter. Tekniskt sett har vi (i princip…) alla lagliga rättigheter vi kan behöva för att tekniskt sett vara jämlika, vilket ibland kan göra det svårt för feminister idag att förklara exakt huri förtryck mot kvinnor visar sig i Sverige idag. (Det har vi liberalfeminismen att tacka för! Den fokuserar mest på offentliga rummet och saker på ytan typ lagar). Å ena sidan kan vi välja att vara lesbiska, eller att inte raka benen, eller att inte skaffa barn och vägra ha en man som chef (om en vill vara extra radikal haha), men det som spelar roll här är premisserna som valet görs på. Får kvinnor som väljer fritt lika mycket privilegier som kvinnor som väljer det som är inom mallen? (med privilegier menar jag till exempel att slippa bli trakasserad, få kommentarer eller bli utestängd) Därför är det för kvinnor många gånger ett helt självklart val att ingå i patriarkatet och vara ”självreglerande”.

DSC_0515

Det finns en idé inom radikalfeminismen att mäns kontroll över kvinnor sker genom att de har tillgång till kvinnors hushållsarbete gratis, deras familjearbete gratis (föda barn, ta hand om dem, det som har med barn att göra), deras emotionella arbete gratis, deras sociala arbete (arbetet med att upprätthålla ett socialt liv) gratis. En grundpelare i kvinnoförtrycket är också att män har tillgång till kvinnors kroppar; alla som har hört talas om våldtäkt, tjatsex, tafs, husfridssex etc vet det. Det betyder alltså att kvinnor för att lösa sig själva från förtrycket behöver sluta ge män tillgång till sina kroppar (genom sex och genom gratis arbete).

Sedan pratas det ofta om att eftersom mannen i ett hushåll vanligtvis tjänar mer än kvinnan, är kvinnan en ”parasit” som glassar runt på hans lön och får det enkla jobbet att gå runt hemma. Men tittar man från ett vidare perspektiv än det rent materiella, så ser vi att män faktiskt tjänar mer på att vara med kvinnor än vad kvinnor får ut av att vara med män. Här kan ni se att kvinnor som skiljer sig blir generellt lyckligare medan män blir olyckligare, och detta har inget med pengar att göra. Eftersom kvinnor oftast har ett större socialt nätverk, fler vänner, tätare band till barnen (eftersom de tagit hand om dem…) och resten av familjen klarar de sig bättre som singlar än vad män gör. Tyvärr, måste jag säga! Det är ganska sorgligt hur mycket ensamma män det finns (mest äldre, men kanske yngre också?). Men personligen tycker jag att de som tycker att kvinnor åker runt på en räkmacka och snyltar på mäns pengar, kan sitta där ensamma med sitt kapital och undra varför de är så olyckliga.

DSC_0526

Och slutligen tyckte jag att Fanny sa en fantastiskt bra grej om att inom feminismen pratas det ofta om ”patriarkatet”, om ”strukturer”, om ”samhället”, som att allt det vore en slags egen kraft som bortkopplat från människor hade makt att förtrycka vissa och ge andra makt. Istället är det viktigt att poängtera att det är människor som upprätthåller patriarkatet, och att män tjänar på att det finns. Det är inte någon frikopplad kraft som handlar helt av egen vilja, utan det existerar eftersom faktiska män har faktiska saker att vinna på det. Det blir lättare att göra något åt ifall patriarkatet blir något konkret.

 

Det blir alltså en hel del jag tar med mig därifrån. Tycker ni det finns något som är extra kul att veta från inlägget?

Testa det här: Försök att göra ett val som inte är ”ok” att göra enligt vårt samhälle. Det kan vara att ha en kort klänning fast att du är överviktig, inte raka armhålorna om du är tjej, ha smink som kille eller kanske säga emot någon som säger något sexistiskt. Då märker en att det inte är så enkelt att göra ”fria val” på ett praktiskt sätt.

20170205_144530

Hittade en bild från föreläsningen i vintras.

Kvinnohistoria

Det var ett event jag var på nyligen, med Elsa Westerstad, Fanna Ndow Norrby, Lisa Ehlin och Sara Martinsson som talare. Det handlade om boken En annan historia och skulle prata om den. Jag kommer förstås inte ihåg hälften av vad som sades, med mitt ”superbra” minne, men som tur är skriver jag alltid upp allt jag vill komma ihåg extra mycket! Och saker jag tror att ni också kommer tycka är kul att läsa. ❤

DSC_0579

Bild från när vi gick runt i en bokhandel

En sak de sa som fick mig att tänka till lite var att genom historien, har det alltid funnits kvinnor som varit väldigt nära makten, typ som inofficiella makthavare. Som har haft superstor påverkan på de yttersta beslutsfattarna, alltså. Men när historien har skrivits har dessa kvinnor inte kommit med, eftersom de inte har ansetts vara tillräckligt viktiga för att skrivas om! Det är verkligen en grej jag tar med mig för att tänka på, att bara för att kvinnor inte finns nedskrivna i böckerna så betyder det inte att kvinnor inte har haft någon makt över huvudtaget. Frågan är bara huur en ska kunna veta vilka makthavare som varit influerade av kvinnor? Och vilka kvinnor? Hur mycket exakt hade de att säga till om? Måste en verkligen vara historiker för att veta sånt?

För det går verkligen aldrig att lita på att det som står i våra skolböcker är helt legitimt och objektivt sant. Visste ni att vi bara får det manliga perspektivet på andra världskriget och koncentrationslägren och ja, alla andra krig med? Jag visste inte det förrän jag började läsa på om feminism. I skolan nämndes inte ett ord om det, trots att det är ganska solklart att det är så.

20170413_222345

Vi köpte boken de pratade om! Har inte läst den än men den står näst på tur i läslistan. 

En annan grej de pratade om var hur de tyckte att ordet kvinnohistoria var överflödigt, att istället för att prata om ”kvinnor” behöver vi prata om ”människor”. Istället för kvinnliga rättigheter, ska vi prata om mänskliga rättigheter och så vidare. Och jag förstår hur de tänker! Kvinnor ska inte vara nån jävla parentes eller typ nån extratanke en lägger på efter den vanliga tanken. Jag önskar också kvinnor kunde helt naturligt vara en del av historien och politiken, men tyvärr ser det faktiskt inte ut så. Rätten att slippa sexuella övergrepp nämns till exempel sällan när en pratar om mänskliga rättigheter, och ärligt talat vet jag inte om kvinnofrågor som abort, frivilliga graviditeter, bra menshygien, sexuella trakasserier osv står med i de mänskliga rättigheterna, för jag som inte har lusläst dem vet bara de saker som står där som pratas om mycket mer.

Därför tycker jag personligen att vi behöver prata om kvinnohistoria ända fram till dess att den är lika viktig som ”vanlig” historia. Annars tror jag folk som inte tänker så mycket på genus i vanliga fall bara kommer råka glömma bort att nämna kvinnor. Likadant med kvinnoutskott i partier- vissa tycker inte att de ska finnas, för att kvinnofrågor ska vara med i den vanliga politiken, men jag tror de behöver finnas som en påminnelse att wtf det går inte att ha ett normalt parti utan att prata om frågor som är specifika för kvinnor.

DSC_0582

Min nya favoritpose lol.

Vad tycker ni? Är det bra eller inte bra att ha en historia specifik för kvinnor eller inte? Gör det bara att kvinnor kommer vara en parentes för evigt eller tycker ni som jag, att det blir en bra påminnelse som gör att fler börjar tänka på att inkludera kvinnor?

Könsroller då och nu

Mormor har aldrig hört talas om feminism, än mindre radikalfeminism och lesbiskhet som politisk praktik. Ändå förstod hon när jag berättade om hur det fungerade- att all den här tiden och energin som vi ger till män utan att få tillbaka, ska vi istället vända mot andra kvinnor. Mormor föddes 1932 i Ukraina (och flyttade sedan till Ryssland), och fick lära sig av sin mamma och mormor att det finaste en kvinna kunde vara, var husmor och mamma.

Men hon gifte sig med en 15 år äldre man, fick inte barn förrän vid över 30, jobbade som högstadielärare i 60 år och fick hjälp av sin mamma med både barn och hushåll. Husmorslivet var helt enkelt inte för mormor. Men när hennes mamma dog, och även mannen, och dottern (alltså min mamma haha) hade flyttat hemifrån, blev det så i alla fall att de här senare männen i hennes liv hon bott och varit tillsammans med förväntade sig något helt annat.

20150717_2312202

När jag och mormor smet iväg från en restaurang där de spelade rockmusik. 2015

Mormor lagar komplicerad mat varje dag och städar och gör pajer trots att hon tycker det är SKITtråkigt med matlagning och hushållsarbete. När vi hälsade på var hon på dåligt humör varje gång det skulle lagas mat men att bara äta ute eller låta någon annan göra det var otänkbart. Men trots att mannen inte gör något hemma förutom att ge henne mer arbete tycker hon det är viktigt att ha någon att bo med, klart ingen vill vara ensam. Valet står alltså mellan att bo helt själv eller att underkasta sig rollen som husmor, och eftersom hon ändå förberett sig för den rollen sen hon var en liten flicka blir valet enkelt.

För den äldre generationen existerar inget annat sätt att leva för kvinnor än genom en man, och det krossar mitt hjärta att mormor inte kan göra praktik av radikalfeminismens idé att kvinnor mår bäst av att leva genom andra kvinnor. När jag skriver ”att leva genom en man” menar jag inte att de inte fick arbeta eller var lagligt tvingade att bo tillsammans med en och få barn tillsammans. Utan snarare att det presenterades som det enda sättet att ha ett bra liv på; en man som arbetade och stöttade, ett barn som skulle ´uppfylla´ en. Mannen skulle en hålla fast vid i alla lägen…

20161231_173612

Från i vintras när vi var och hälsade på över nyår. 2016-2017

Nu när jag skriver detta kommer jag att tänka på- låter inte detta jävligt likt hur det är i dagens Sverige?? Ett förhållande med en man ska bekräfta en som kvinna (och som människa) och ger en en självklar plats i samhället. Det är en sak att vi har fler alternativ, men det är en annan sak att vi inte använder dem. Mormor skulle logiskt sett leva bra mycket bättre ensam eller tillsammans med typ en vän (alltså en kvinnlig sådan) men väljer ändå att leva tillsammans med en man. Precis som kvinnor OCH tjejer gör här, fast att vi pratar om att vi ”bara vill ha det så” och mormor pratar om att det är det bästa av naturen.

Mormor kan inte bara skaka av sig rollen som kvinna, som är lika mycket hennes personlighet som hennes kärlek till arbetet som lärare. Det kan inte vi heller göra, jag är precis lika mycket ”tjej” som hon var en gång i tiden. Rollen förändras, men trots att den fortfarande är så himla viktig för vem en är så hoppas jag att vi kommer kunna välja och vraka lite mer kring normerna än vad mormor kan. Jag kan se ”typisk” ut men inte behöva skratta åt killarnas alla skämt. Jag kan ha en typisk kvinnlig utbildning (genusvetenskap) men inte behöva planera mitt liv efter en man. Till exempel.

20150717_140331

Från en utflykt i Sochi. 2015

Så istället för att acceptera traditionella roller bara för att ”det känns rätt” och sen göra precis så som alla andra gjort i alla tider, inse att det är dags att ifrågasätta och förändra mönstrena nu. För mormors skull.

Män har det svårare än kvinnor

Okej, så jag har redan skrivit ett inlägg om eventet jag var på den 8 mars (här). Visst är det intressant! Gudrun Schyman var också med den kvällen, och trots att jag inte håller med om allt hon och F! står för skrev jag ner några saker jag kände att det HÄR är ju grymt sagt. Hon är ju inte en av våra erfarnaste politiker för intet, eller hur? Here we go:

* Män har det svårare än kvinnor

I vissa avseenden alltså, förstås. Mansrollen stympar alltså män och förhindrar dem från att ha meningsfulla och djupa relationer med andra människor, vilket gör att kvinnor med sina livslånga vänskaper och starka familjerelationer har ett större socialt kapital än män generellt sett. Jag tycker också det är sorgligt att män inte känner att de vill göra så mycket åt det här, eftersom så många män verkar vilja uppehålla mansrollen. Vet ni inte vad ni missar! Men det förstås, att vilja ha djupa och meningsfulla relationer är ju något kvinnor sysslar med, och det sista machomän vill är väl att göra kvinnosysslor.

* Feminism måste in i politiken

För typ 20 år sen var det inte alls lika viktigt med miljöfrågor som nu. Miljöpartiet antogs vara skogsmullehipsters som bodde i skogen för att de brydde sig om miljön, men trots allt fick de in klimatpåverkan och växthuseffekten på agendan och lyckades komma in i riksdagen. Finns det något parti som skulle kunna strunta i miljöfrågorna idag? Knappast! Så ifall det är sant som Gudrun säger, att detta behöver och kommer ske med feminism också, så är jag hoppfull.

environment-energy-light-bulb-with-paddy-rice

Miljövänlighet är idag så viktig att den lärs ut i skolorna.

* Patriarkatet skördar mest dödsoffer av allt

Inser ni hur många kvinnor som dör varje år bara på grund av att de är kvinnor?! Jag vågar bokstavligt talat inte kolla upp de siffrorna eftersom jag är ganska lättrörd och speciellt när det gäller våld mot kvinnor. Vi blir alltså dödade av fäder, av pojkvänner och äkta män, av män vi avvisat och tackat nej till (skulle kunna skriva ett helt inlägg om detta), av storebröder. Små flickbebisar blir dödade efter födseln, och aborterade innan födseln. Sen blir kvinnor misshandlade och dör av skadorna, eller också tar livet av sig osv… ja ni förstår. I Schymans ord en ganska långt gången pandemi av våld mot kvinnor. Allt våld mot kvinnor över hela världen hänger ihop.

 

Att skriva upp saker i punktform måste vara min absoluta favoritgrej att göra. Det blir SÅ mycket enklare att läsa om (enligt mig haha) och enklare att skriva om. Men ärligt har jag alltid tyckt att Schyman kan förklara patriarkatet ganska bra. Det krävs ganska mycket för att kunna förklara något komplicerat och allomfattande på ett sätt som gör att alla förstår. Därför är det fascinerande att lyssna på henne.

Håller du med om detta? Tror ni män lider av att ha mycket svårare för bra relationer?

Duktig flicka- till en viss gräns

Den 8 mars i år, som var den Internationella Kvinnodagen, var vi på ett event som var på Kulturhuset i Stockholm för att uppmärksamma det (jag har så mycket att skriva just nu så inläggskön är lite för lång). Programmet var gjort av 4 olika samtal (plus utdraget ur pjäsen Århundradets kärlekssaga som var lite wtf), och i varje samtal var det något jag kände att jag bara måste skriva ner ett citat eller tanke i mobilen! Till exempel var Birgitta Olsson med i det första samtalet, hon som har skrivit boken Duktiga Flickors revansch.

Hon sa förstås vääldigt mycket klokt (och eftersom hon är liberal, enligt mig även mycket som var mindre klokt) men det som fastnade mest hos mig var hennes tal om att kvinnor absolut tillåts vara duktiga, bäst på det de gör osv, men att det är först när de också märks ha en ”egen vilja” som de börjar uppfattas som ett hot.

Det är sällan folk motsätter sig en Duktig flicka, utan problemet kommer snarare när den här kvinnan, som tidigare gjort allt *rätt* och varit *lydig* och studerat hårt (till exempel), istället använder sin duktighet till att underminera samhällsstrukturen och till och med förändra tex företaget, sig själv, människor runt sig, regeringen.

20170308_173752

Birgitta Olsson på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm

Hur ofta märker vi inte detta? Tjejer i klassrummen kan vara hur duktiga som helst, få bra betyg, vara bra på nån idrott eller musik och komma in på de bästa universiteten utan att få några som sätter sig emot. Men skillnaden mot när kvinnan börjar komma in där besluten fattas och på starka platser* är stor- vare sig det är journalist, författare, riksdagsledamot och så vidare. Har ni också lagt märke till hur mycket mer kritik och hot (och hat…) kvinnor i såna positioner får än männen?

Jag hade inte tänkt tidigare att det just handlar om lydnad (och självklart glastaket), men efter samtalet där tänkte jag att det är klart det är så. Kvinnor får vara precis hur duktiga som helst- så länge de håller sig inom ramen. 

Det vi kan göra åt det är att männen som  kritiserar onödigt mycket och skickar hotbrev till kvinnor i starka positioner, lägger ner och slutar noja. Men det är klart, fler kvinnor betyder ju automatiskt färre män. Vilket leder till att makten förflyttas, och det är såklart hotfullt. För dem.

 

*Med starka platser menar jag platser där hon kan påverka andra människor, influera, fatta beslut.

20170316_180016

Jag och glas…taket haha 🙂

Fuck utseendehetsen

Okej, jag såg en video på Youtube, en TED-talk, som satte fingret på en grej jag tänkt på så himla mycket. Hon som pratade hette Renee Engeln och hon använder uttrycket Beauty Sickness, alltså en slags ”sjukdom” som kvinnor får när utseendet blir alltför viktigt för dem. Jag blev inte förvånad när hon sa hur mycket tid och pengar kvinnor faktiskt lägger på sitt utseende under sitt liv, inte med tanke på HUR MYCKET det är vi gör! Naglar, hår, huden, tänderna, läppar, kroppshår ska förändras till det bättre med hjälp av olika skönhetsbehandlingar, botox, bantningskurer, krämer, operationer, frisörer. Klart det inte är gratis liksom.

Jag kunde bara tänka att shit, vad mycket jag också gör, saker som blivit en del av ens vardag och därför bara ”något man gör”. Tidigare idag filade jag till naglarna till rätt form, till exempel, vilket tog typ 20 min. Så gjorde jag en ansiktsmask och tog en creme efter det. Klippte till luggen, tog bort det gamla nagellacket. Bara idag! Hur mycket tid lägger inte jag på att bara se helt normal ut? Alltså sammanlagt. Hur mycket tid tror du att du lägger på att bara se ”normal” ut?

20170317_1557392

Detta är inte ens allt. Helt osminkad för en gångs skull! 

Och sen undrar jag hur mycket pengar jag lägger på mitt utseende. Jag, som sminkar mig typ 1 gång i veckan och absolut inte ser ut som att jag lägger mycket. Men det finns fortfarande lösfransar, hudkrämer och smink och nån behandling då och då..

Jag vill liksom mycket hellre lägga mina pengar och min viktiga tid till att göra andra saker, men slutar jag göra något alls blir jag helt plötsligt ”avvikande” och rentav opassande (jag kommer ihåg när jag var yngre och dömde såna kvinnor ganska hårt). Men jag tänkte göra ett litet försök i alla fall, att för en månad inte lägga en spänn på mitt utseende, och lägga så lite tid som möjligt på det också. Går det ens?!

För övrigt anser jag att män som grupp skulle må bra av att lägga mer tid på sitt utseende. Så det jämnar ut sig. Förstår ni vad jag menar? Jag tror att en del av kvinnoförtrycket är att få oss att fokusera på hur vi ser ut och kontrollera matintag för vikten, se till att vi ser bra ut (vilket är ett evighetsprojekt) så att det blir mindre resurser över för att tänka på helt andra saker och utvecklas.

Lästips: Detta inlägg av Kickan Wicksell. SÅ bra formulerat.

Testa detta: Börja lägg märke till hur mycket tid och pengar du lägger på ditt yttre. Bara tänk på det, och sen tänk på ifall du har något du vill göra som du inte har råd med eller har tid till?

Rädd att vara ute själv?

En fråga som varit bland de allra, allra viktigaste för mig sedan jag ”upptäckte” feminismen har varit rädsla, och specifikt då kvinnors rädsla. Ingen känsla är lika utmärkande för att vara ”kvinna”, och ingen känsla kan samtidigt vara lika begränsande och osynlig som rädsla. Rädslan var det allra första jag skrotade när jag hittade feminismen, min analys gjorde att jag förstod just HUR absurt det var att jag- som aldrig någonsin blivit utsatt för någonting utomhus som var värre än något jag blivit utsatt för inomhus- skulle undvika att lyssna på musik när jag gick själv, skulle undvika att åka själv efter vissa tider, eller undvika vissa kläder/blickar/platser när jag var ensam.

Vem är det som tjänar på att vi tjejer hela tiden ser oss om över axeln, ringer en vän, ber varandra att sms:a när vi kommer fram och har alla dessa andra sätt att försöka känna oss säkrare på? Vem är det som tjänar på att vi säger till våra döttrar att inte gå ut, att inte vara själv, att inte ta plats och framför allt att vara rädd? Jo varenda jävla man tjänar på det. För ju mer vi tjejer är rädda och drar oss undan, försöker göra oss små och inte ta någon plats när vi sitter på t.ex. nattbussen hem, ju mer vi försöker gå på sidan av vägen och undvika att stöta oss med andra, desto mer plats får de vi försöker undvika. Jag skulle vilja säga att alla män tjänar på tjejers rädsla i det offentliga rummet*, oavsett om de själva har varit med och medverkat till den eller inte.

manspreading

Jag när jag ska visa min kompis hur en manspreadar och tar plats i tunnelbanan.

Eftersom rädsla är just en känsla, är det svårt att säga till någon att bara sluta vara rädd. Det fungerar inte så, vilket jag också vet, men samtidigt så blev det när jag började analysera varför jag var rädd, vem har lärt mig det, vem tjänar på det, som jag till slut kunde kasta den känslan åt helvete och istället börja ta för mig av det som alltid varit männens plats; det offentliga rummet*. Det är ett stort problem att vi inte ifrågasätter känslorna utan istället bara accepterar dem som någonting statiskt, något som inte går att förändra och istället bara anpassar oss till dem. Men alla känslor kommer någonstans ifrån, och mitt första minne av rädsla för något som inte var hotfullt egentligen var när jag var 4 år och var rädd för äldre killar.

Trots att rädsla formar kvinnors liv på sätt inte ens jag kan föreställa mig helt och fullt och är nästan allomfattande, är det SÅ ofta män inte ens verkar vara medvetna om hur det ser ut för oss? För dem är det ju vardag att kunna gå vart de vill och ensamma, om de vill, helt utan att ha 100 olika strategier för att våga göra det (jag generaliserar. Rasism och andra förtryck påverkar förstås också mycket). Men denna obrydda frihet kommer alltså på bekostnad av vår, alltså kvinnors, ofrihet, för att någon ska kunna gå rakt fram måste någon vika av åt sidan. Om någon är rädd i det tysta, slipper den andre tänka på saken.

Jag ska inte ens gå in på allt det som visar på att det absolut farligaste kvinnor kan göra, är att bli ihop med och leva med en man. Det får bli ett annat inlägg, men faktum är att det är intressant att tänka på vem som tjänar på att vi kvinnor är rädda för någon annan, någon som sitter i buskarna och väntar på ett offer och undviker att gå ut, istället för att vi undviker att leva med män vilket som sagt var, är SÅ MÅNGA GÅNGER farligare för oss.

Därför borde alla tjejer testa det här: Skrota rädslan. Jag vet att känslor är irrationella och går ej att styra men testa att gå långsammare istället för fortare förbi killar, testa att breda ut dig på sätet och gå rakt fram istället för att trycka mot väggen när du möter på killar, testa att inte vara rädd så får du se att det offentliga rummet är yours for the taking.

 

*Det offentliga rummet är alltså alla de platser som är utanför hemmet- t.ex. gatan, kollektivtrafiken, biblioteket, tandläkaren, torget, affären osv.

Kvinnoförtryck och fötter

Gillar ni balett? Fram tills nyligen var jag HELT FASCINERAD av dansen, precis som jag var fascinerad av Kinas historia, eller rättare sagt kinesiska kvinnors historia och traditionen av fotbindning (eller okej, jag är fortfarande fascinerad). Men det var inte förrän jag av misstag råkade på en artikel, som jag såg sambandet mellan de båda praktikerna. För visst låter det långsökt att de skulle ha något med varandra att göra, eller?

I ca tusen år, fram tills det förbjöds 1911, skulle kvinnor i Kina ha så små fötter som möjligt vilket uppnåddes genom att när flickan var liten- tre, fyra, sex år, skulle hennes fötter bindas med långa bandageremsor som fick foten att växa in i formen den skulle få. Alla tår förutom stortårna bröts in under fotsulan och foten böjdes tills hälen mötte trampdynan. Det ansågs vara såå sexigt och fint, och gjorde en inte detta på flickan fick hon ingen status, inget giftermål och blev i princip utstött. Fotbindningen gjorde så att hon inte kunde gå ordentligt. Det såg ut såhär:

foot1-1

Men skorna blev mycket små, eleganta enligt den tidens ideal, folk från väst som hälsade på i Kina kunde berätta om hur sexiga kinesiskorna såg ut när de gick. Och faktum var att en stark anledning till fotbindningen var att musklerna i lår, rumpa och fitta ansågs bli tightare och starkare, för att behaga mannen.

foot2

Nu kanske det är helt omöjligt för oss att föreställa oss hur någon kan tycka det är vackert med deformerade fötter, men kom ihåg att män aldrig såg hur fötterna såg ut bakom skorna eller tofflorna! De såg bara de röda små fina dockskorna som stack fram under kjolar och byxorna dekorerade med brodyr och färg. Det var bara kvinnorna själva som satt i sina sovrum och försökte klippa tånaglar som växte inåt och in under fotsulan, smörja dem och försöka stå ut med smärtan.

Och balett, då? Visst tycker en idag att det ser så vackert ut, så elegant, när de långa smala ballerinorna svävar ut över scenen, högt uppe på tårna, i sina sidenskor i vackra färger och den vackra scenklädseln. De flesta åskådare får aldrig en aning om hur det ser ut bakom fasaden, jag visste inte heller den ganska äckliga sanningen av utväxter, svartnade tånaglar, öppna sår och tjocka lager av död hud ända fram tills just den här artikeln som fick mig att vilja läsa mer och mer (https://culturaljunkie.wordpress.com/2011/04/17/the-proof-is-in-the-feet/). Det är klart det finns stora skillnader- ballerinor kan gå ordentligt när de inte har en pointe-skorna på sig och det är inte obligatoriskt för alla kvinnor i ett helt herravälde att ha dem, men det finns också många likheter. Till exempel de långvariga skadorna många får på grund av för mycket påfrestning på tår, anklar och knän, pressen på att vill en bli professionell dansös så måste en gå en pointe (och pressen på att ifall alla andra gör det så behöver en själv också göra det).

Jag var osäker på ifall jag ens ville bifoga ett bildexempel på en ballerinas fötter, men whatever. Det kan se ut såhär:

b1

Men också här är poängen att med skon på, och när hon dansar, så ser det ju så himla vackert ut!

PRO2007

Men är det inte intressant att manliga balettdansare inte behöver ha dessa skor? De har vanliga, mjuksulade skor som tillåter en platt naturlig fot.

Drar jag resonemanget ännu längre kan jag förstås börja ta upp högklackade skor också, men jag älskar verkligen att ha det så om jag skulle börja problematisera det kanske jag skulle komma fram till att jag borde sälja alla skor och gå runt i sneakers. Men det är jag absolut  inte beredd att göra så ni får hålla till godo med endast jämförelsen mellan lotusfötter och en pointe-skor.

Poängen med hela resonemanget är i alla fall att just fötter har alltid, alltid varit ett starkt sätt att förtrycka kvinnor på. Förhindra dem (oss) att röra sig fritt, förhindra energiflödet ända från marken och upp i kroppen, få dem att tänka mer på hur de ska ta sig fram än på större ting. Därför anser jag att kvinnor behöver kasta allt som är designat att skada deras fötter, och framför allt de som håller uppe normen (balettakademier och dansregissörer, företag med klacktvång…) behöver sluta med det.

Fan, det gäller mina skor också.

 

Läsa mer: https://culturaljunkie.wordpress.com/2011/04/17/the-proof-is-in-the-feet/

https://www.theguardian.com/stage/2006/sep/05/dance

http://www.businessinsider.com/the-disturbing-reason-for-the-ancient-chinese-practice-of-foot-binding-2015-9?r=US&IR=T&IR=T

http://allaboutpointe.weebly.com/to-the-parent.html