I korthet: Män som är ensamma förväntar sig att bli uppskattade som de är, istället för att anpassa sig till kvinnor. Längst ner finns en lista på förbättringspunkter.

Har ni lagt märke till att det i år blivit nästan som ett ”bråk” mellan feminister och ensamma män? I ett videoklipp (nedan) pratade vi lite om detta, men det finns väldigt mycket kvar att packa upp.

För det här ämnet kommer upp titt som tätt nästan oavsett vad det handlar om. I ett forum jag är med i finns en man som ofta delger sig av sina problem med att ”hitta en kvinna som uppskattar honom precis som han är”. Varför ska just det vara så svårt? Även Flashback fungerar som biktstol. För ett tag sedan hade jag också en diskussion med en man som blev riktigt hätsk; han hade tröttnat på att kvinnor aldrig var intresserade av honom.

Varför har män fastnat i tanken att en kvinna ska komma och älska dem precis som de är? Varför ska kvinnor växa upp med tjejtidningar med rubriker som ”5 flirttekniker killar älskar”, läsa damtidningar fulla med tips på hur man ”behåller figuren”, ”klär sig efter sin kroppstyp” och ”bejakar sin femininitet”, det vill säga, spaltmeter om hur de ska förvandla sig till någon som män gillar. Det är ironiskt hur mycket hårt arbete det krävs för att vara ”naturligt feminin” och attrahera män. Varför annars skulle så många industrier vila på det?

Så när jag läser vad dessa män skriver, och hör vad de säger, om sina svårigheter med att träffa en kvinna som ”accepterar dem för vem de är”, då undrar jag: Vet de inte hur mycket arbete som ligger på kvinnors sida? Och då slår det mig. Att de har faktiskt ingen aning. De har ingen aning om hur många som bantar, hur mycket pengar som läggs på utseendet, hur mycket kvinnor pratar med varandra om män och relationer BARA I SYFTE ATT UTVECKLA DEM, hur många kvinnor som går i terapi, hur flickors uppväxt kantas av viljan att bli omtyckt av killar.

Män tror kvinnor får sin attraktivitet gratis

Det slår mig varför män tror de ska kunna bara vara som de är och få relationer gratis, utan arbete och utan att förändra sig, och det är för att de är övertygade om att kvinnor har det så. Det är därför det verkar som en stor orättvisa. Kvinnor har inte alls samma grundmurade känsla av att de inte ska behöva förändra sig. Hela vår kultur bygger nämligen på att kvinnor inte bara kan vara naturliga.

Men då är frågan: Är det något att sträva efter, att alla ska behöva förändra sig för att bli omtyckta? Varför kan inte normen bli att alla är accepterade som de är? Då undrar jag hur folk ska motiveras till att bli bättre. Jag pratar inte ens om utseende, utan jag pratar om detta:

1. Män borde läsa feministisk litteratur

De borde läsa böcker av kvinnor och sätta sig in i kvinnors livssituation, för att känna empati. Alldeles för många män har ingen empati med kvinnor, till exempel ensamma män som tror kvinnor inte jobbar för sina relationer och attraktivitet. Eller män som inte förstår vilket enormt jobb det innebär attt bli gravid, ha pms, gå igenom klimakteriet, leva som kvinna över huvudtaget.

2. Män borde gå i terapi

Varför går inte fler män i terapi? Kvinnor gör ju det. Faktum är att många kvinnor går i terapi för att män inte gör det. När män inte själva tar hand om sina trust issues, lust till våld, svartsjuka, ledsenhet, osv, vem unloadar de på? Jo, sin flickvän. Som förväntas ”acceptera honom som han är”. Lägg ner.

3. Män borde skaffa bättre hobbies

Alltid när jag ser någon klaga på att de inte kan träffa någon, kan jag bara inte låta bli att kolla in deras profil. Och mycket riktigt, hela deras flöde på Instagram kan bestå av bilder på gamla bilar i olika vinklar. Hela Facebookprofilen kan bestå av artiklar om samma gamla herrfotbollslag. Alltså, man KAN ju vänta på att en kvinna ska dyka upp som råkar älska detta, men varför inte gå till ett bibliotek då och då istället? Åka till Frankrike istället för samma gamla Thailandssemester med grabbarna som alltid? Spela lite piano istället för att gå på herrfotbollsmatcher? En man som läser tidningen har åtminstone nåt att prata om.

4. Män borde bli bättre i sängen

40% av kvinnor får inte orgasm när de har sex med en man. Den statistiken får tala för sig själv. Sedan blir män tyvärr porrskadade och har börjat strypa, slå och spotta på kvinnor under sex, helt sjukt och absurt. Så de borde förstås genast sluta titta på porr, för om de gör det visar det bara på en ignorans om hur villkoren för ”skådespelarna” ser ut (läs gärna länken!). Porr skapar ett manus för sex genom bilder som sedan blir omöjligt att kringgå. Därför är män besatta av p*netration.

Det jag menar, är alltså att man inte kan förvänta sig att bara rulla ur sängen och bli accepterad av en kärlekspartner. Det kommer inte enkelt för kvinnor, och män kan inte heller förvänta sig att få det gratis. Man måste titta på vad andra människor gillar, och anpassa sig därefter! Incel-mäns kvinnohat kommer från att de tror kvinnor inte anpassar sig eller lägger ner jobb, men till och med små barn vet att de måste anpassa intressen och beteende efter andra för att bli omtyckta.

PS. Att se bra ut på bild handlar till hälften om ljussättning, och till andra hälften om hållning. Och vips swipar kvinnor höger.

I korthet: Att säga att män som grupp är ansvariga för kvinnors skönhetsideal är fel eftersom det egentligen är skönhetsindustrin som tjänar på det. Det är också att tillskriva män makt de inte har.

När man i feministiska diskussioner pratar om skönhetsideal, kroppshets, ätstörningar, smink, kosmetiska operationer och så vidare, upplever jag att man pratar som om det var män och pojkar som påtvingar kvinnor och flickor detta ideal. Alltså att kvinnoidealet kommer från männens sida och läggs på kvinnorna. Jag tycker detta är en grov förenkling som döljer den tredje parten; skönhetsindustrin.

Nu inser jag att detta går emot den gängse feministiska uppfattningen, men tänkte förklara hur jag menar mer ingående.

Först vill jag bara klara upp skillnaden mellan manliga och kvinnliga skönhetsideal, och det är att de manliga inte är tvingande, medan de kvinnliga är tvingande. En kvinna bedöms främst utifrån utseende och män utifrån prestationer, och skönhetsindustrin vänder sig mot kvinnor. Inte mot män. Därför, när jag skriver om skönhetsideal osv, så menar jag endast de kvinnliga. Här är en artikel om mäns evinnerliga bedömande av kvinnors utseende.

I alla fall så vet vi att kvinnors ideala utseende har förändrats genom tiderna och är olika i olika kulturer, vilket betyder att skönhet är en mänsklig konstruktion. Vad man tycker är snyggt är alltså inte biologiskt givet, utan påverkas av kulturen man lever i. Det här betyder att män i allmänhet inte bestämmer vad som är idealet, utan de följer bara vad kulturen bestämmer är vackert. De tycker det är snyggt som de lär sig tycka är snyggt, precis som kvinnor gör.

De som bestämmer vad som är idealet är en liten minoritet män, men också kvinnor. Vilka gjorde stora rumpor och läppar mainstream, om inte Kardashian-Jenner familjen? Det vill säga, kvinnor (nu är kanske de som äger klinikerna män, men det är inte det inlägget handlar om). Här är ett diagram som visar hur jag menar:

Skönhetsindustrin är alltså en enhet som överlappar båda könen, och inte innefattar alla män. Om man menar att män skapar kroppshets, osynliggör man den verkliga anledningen.

Kvinnor menar att de skönhetsarbetar för sig själva, män menar att kvinnor skönhetsarbetar för deras skull, men båda är lika fel. Det är dessutom detta som skapar en kultur där män rangordnar kvinnor efter utseende (1-10 är tex ett populärt sätt) och känner att de har rätt att kommentera, kritisera eller hylla kvinnors utseende; de har lurats till att tro att det är för dem. För varför annars, tänker de, skulle kvinnor gå till såna längder, om inte för männens skull?

Något jag ofta ser i kommentarsfält hos kvinnor som ”fixat sig” mycket med läppinjektioner och smink är män som säger att det inte är snyggt, och kvinnorna som säger att det ändå inte är för dem utan för dem själva.

Något jag läste om i boken Skönhetsmyten, var hur skönhetsidealet egentligen satte en kil mellan män och kvinnor. Den matar män med idéer om vad de ska vilja ha i en kvinna, och matar kvinnor med idéer om hur de ska vara och se ut för att vara värda kärlek. Det är alltså inte män som grupp som tjänar på kroppshetsen. Det är inte heller kvinnor som grupp, inte ens de som ser ut som idealet. Det är den gula cirkeln som står utanför könen, som är skönhetsindustrin, som tjänar på den. Och de har inget annat intresse än pengar.

Både feminister som kritiserar män och män som kritiserar kvinnor som har gjort skönhetsingrepp, missar målet. Det är också att ge män som grupp för mycket credd, att säga att alla de är ursprunget till kvinnors kroppsångest, ätstörningar och dysmorphia.

Det är att ge män för mycket credd att säga att de är ursprunget till kroppsångesten.

Självklart finns det män som på ett individuellt plan kritiserar kvinnors kroppar, vikt och utseende, men den absurda idén att göra det kommer någonstans ifrån. De kom inte på att göra det helt själva. Så om idealet ändras, kommer mäns beteende att ändras automatiskt.

Skönhetsindustrin är nämligen en del av patriarkatet, men det betyder inte att den handlar om mäns egentliga intressen. Precis som porrindustrin är en del av patriarkatet, men inte egentligen heller handlar om mäns intressen.

Det dessa industrier gör är att de skapar en världsbild som ”vanliga dödliga” människor tvingas leva i och identifiera sig med vare sig vi vill eller inte. Män som klagar på att deras fruar är tjocka har helt enkelt blivit lurade till att jämföra en levande, andandes människa med kapitalistiska industriers bilder, och saknar verktygen till att ta avstånd från dessa bilder. Sen kan man förstås kritisera honom för att inte inse hur hans ord skadar eller kanske för att han skadar med flit, men man måste inse att män är inte ursprunget.

Om man stannar vid att kritisera individuella män för deras beteende, kommer man inte åt vart beteendet kommer ifrån. Skönhetsidealet förstör heterosexuella relationer eftersom vi inte ser varandra som vi är, utan hela tiden jämför oss med dessa bilder. Kvinnor lär sig att jämföra sig med bilderna och män lär sig att åtrå dem, istället för att lära sig åtrå kvinnor så som de är.

Problemet är att män som grupp inte har makt att ändra detta, och därför är det inte dem man ska rikta in sig på om man vill skapa förändring.

Läs mer

https://i-d.vice.com/en_us/article/gyqgyq/how-kylie-jenner-became-a-modern-beauty-phenomenon (om Kylie Jenners perfekta ideal)

https://www.livenobs.com/blogs/fresh/beauty-industry-is-killing-us-how-you-can-fight-back (om hur skönhetsindustrin faktiskt är farlig för oss)

https://www.businessinsider.com/beauty-multibillion-industry-trends-future-2019-7?r=US&IR=T#2-targeted-pricing-helps-reach-new-demographics-2

https://www.medicalnewstoday.com/articles/324693.php (jätteintressant om skönhetsoperationer och hur de ökar)

I korthet: Kroppsliga skillnader är det enda som skiljer män från kvinnor, och eftersom kvinnor är förtryckta pga sitt kön måste män särskilja sig från dem genom att blåsa upp dessa kroppsliga skillnader och upplyfta dem. Den största skillnaden är just snoppen.

När jag var och hälsade på i Stockholm för ett tag sen, gick jag förbi en husvägg som var helt fullklottrad med bilder av snoppar med stånd. Samma bild, om och om igen; två runda cirklar med en längre oval emellan med tillagda detaljer. Samma bild har följt mig ända sedan jag började gå i en klass med pojkar, oftast med streck ovanför som ska föreställa att bilden kissar eller får orgasm (så gross)

Tonårspojkar älskar att rita bilder av snoppar, små pojkar kan bli fixerade vid sina egna, vuxna män skickar bilder av sina, fotar dem ur olika vinklar och kan skriva vilken längd de har på sin i ett första meddelande på dejtingsajter. Porrfilmer handlar nästan uteslutande om män med stora snoppar och vad de gör med dem, och heterosexuellt sex utgår från samma berättelse. Man kan lugnt säga att vi är helt fixerade. Men varför?

För män, och speciellt när de fortfarande är barn eller unga, så är de uppfyllda och besatta av snoppen eftersom det är det enda som gör att de inte är tjejer. Det är det enda som skiljer dem från tjejer som inte ska kunna spela fotboll, eller vara roliga, eller kunna vara aktiva och högljudda, saker som barn värdesätter. Tjejers könsroll, hur samhället menar att tjejer ska vara, ser ju helt annorlunda ut med det mer passiva och tystlåtna och prinsessiga. Pojkar växer upp med en rädsla att ses som flickor, och den här rädslan sitter kvar till vuxen ålder om man inte jobbar bort den (ger bieffekten fragile masculinity).

Män som är fixerade vid sitt eget könsorgan och dess storlek (och andras) kan man säga också är fästa vid det privilegiet det betyder. Eftersom det inte finns någon annan verklig skillnad mellan män och kvinnor än just det rent fysiska, så behöver man blåsa upp de här skillnaderna så de blir enorma. Har ni tänkt på varför man älskar actionfilmer där hjälten har jättestora muskler? Varför är Hulken så populär? Varför måste alla män i porrfilmer (som är en stor, stor del av vår kultur i och med att majoriteten tittar på dem, från allt yngre ålder) ha en stor snopp?

Pojkarna som klottrade ner husväggen hade förstås inte någon djupare analys kring varför, utan tänkte väl att de gjorde någonting rebelliskt och coolt. Precis som män som skickar dickpics tänker att de bara gör något ”för att” (eller för att de tänker att tjejen gillar det lika mycket som de själva), men det är intressant hur man kan knyta samman så vitt skilda saker som Hulken till klotter till dickpics till porr och kunna se att de har samma ursprung utan att man behöver förstå det för att reproducera det.

 

 

Jag ser bara en och samma fras som upprepas om och om igen i olika former; män har makt, män har makt, män har makt. Om man har gått in i ett klassrum och sett pojkar ta upp allt talutrymme eller gått in på en förskola och sett pojkar ta allt faktiskt utrymme, kan man förstå att barn vet exakt vem som får göra vad och vem som får ha vad. Men det enda som skiljer åt vem som får skrika och springa runt och vem som ska sitta och pärla är just det som pojkar klottrar på väggarna och män älskar att prata om och fota. Vilket sammanträffande?

Jag anser att det är sånt här man bör lära sig om och analysera redan i grundskolan. Det skulle ge pojkar en större chans att inte gå på några lögner om vilka de är (pojkar är absolut inte våldsamma, aggressiva och oempatiska till naturen egentligen) och flickor en större chans att förstå varför just de inte får samma möjligheter att ta plats. För det som händer när förståelsen saknas är att man blir sårbar, och utan att förstå varför så internaliserar man könsrollerna och tänker att ”det är väl bara såhär jag är.”

Tonårspojkar ska inte ha något behov av att kladda snoppar överallt, men de har det eftersom det värsta de kan tänka sig är att inte ha någon. Det är dags att inse att snoppen har en alldeles för stor kulturell betydelse för att bara vara en kroppsdel, men det börjar med att sluta låtsas som att det är så mycket sämre att vara tjej.

Läs mer

Christine Wallmofeldt tycker att dickpics kanske handlar om att män vill bli omtyckta. https://www.expressen.se/debatt/darfor-skickar-man-penisbilder-till-mig/

Den här bloggen tror det handlar om att pojkar vill synas. https://tyckonom.wordpress.com/2018/03/18/tyckonometern-linnea-classon/

En tråd på Familjeliv om varför killar klottrar snoppar http://www.familjeliv.se/forum/thread/75641132-varfor-ritar-killar-snoppar