Genus på förskolan

Okej, så jag jobbade på en förskola i måndags för första gången på nästan ett år. Förutom att jag råkade låta barnen hoppa i en stor vattenpöl tills de var genomvåta gick det riktigt bra, men tyvärr hade jag glömt exakt hur det var att jobba med barn. De var runt 5 år gamla, världens livligaste och fantasifullaste, men också en SÅ tydlig grogrund för orättvisor i samhället. Klart jag kommer ihåg att det var mycket tydligt, men nu när jag pluggat genus och haft 1 år till på mig att lära mig mer om hur olika strukturer upprätthåller förtryck, är det så. Mycket. Värre.

För det första är uppdelningen mellan tjejer och killar som huggen i sten. Allvarligt talat. När vi skulle vara ute fick jag med mig 4 barn- 3 flickor och 1 pojke. Flickorna började genast leka med varandra på någon fyragunga, men till min förvåning ville pojken hellre leka helt ensam på ett annat ställe av gården hellre än att sätta sig tillsammans med tjejerna trots att jag frågade flera gånger. Vi började istället sparka fotboll. Jag märkte sedan att han supergärna ville vara med i tjejernas vattenlek i pölen men att han ändå höll sig lite på sin kant. Han växer alltså upp i ett samhälle där han är helt ensam om det bara är tjejer runtom honom- trots att det ffs inte finns några reella skillnader mellan dem!

Andra exempel på hur allvarlig och strikt separationen är, är till exempel att en pojke inte ville färglägga en utskriven bild eftersom det var en ”tjejpingvin”, en annan ville inte pärla på en pärlplatta eftersom det var ett ”tjejmönster”, en flicka pratade om ”pojkhår” och ”flickhår”, tjejfärger och killfärger var suuperviktiga att veta vilket som var vilket, och hundra andra exempel på hur barns vardag begränsas av könsroller.

Det är dock viktigt att poängtera att separationen är striktast från killarnas sida- tjejerna kunde lika gärna klä ut sig i klänningar som att sparka boll medan killar egentligen hade mycket få aktiviteter de egentligen ”fick” ägna sig åt.

Spiderman

För det andra finns det ett tydligt samband mellan könsseparatism och negativa könsroller. De pojkar som var extra separatistiska var också de pojkar som var märkbart stökigare än andra barn och tog för sig mycket mer på (tyvärr) de andra barnens bekostnad.

En pojke nämnde ofta att han var ”stark”. Och eftersom att han var stark, kunde han också göra precis vad han ville och ingen kunde säga till honom. Han kunde göra illa de andra barnen, ta saker och helt enkelt begränsa deras lek såväl som sin egen. När han spillde ut en burk med pärlor var han ovillig att plocka ihop dem, och typiskt nog var det en flicka bredvid som hjälpte till istället. Efter mycket övertalning och smicker började han också göra det, men först efter att vi redan hade plockat ihop det mesta. Det var ingen slump att händelseförloppet gick just så; han hade präntats in i att han kunde göra vad han ville eftersom att han var så stark.

Samma pojke skrek också åt ett annat barn (surprise… en flicka) att hon skulle flytta på sig i matsalen. Samma mönster gick att se genom hela dagen, små små övergrepp på de andra barnens integritet, konstanta små överträdelser mot deras person. Behöver jag ens nämna att de barn som blev mest utsatta för detta var flickor?

20170308_1659362

Bild från ett event på internationella kvinnodagen. En av föreläsningarna handlade om just barn och genus! 

Jag skulle kunna fortsätta skriva om saker som hände som stärker min poäng resten av dagen, men det är helt onödigt. En annan intressant sak jag brukar göra när jag är ute på förskolor är att räkna böcker, bara för att notera för mig själv, och här hade de ca 70 böcker. Ca 50 av dem hade en kille som huvudperson, ca 10 hade en tjej (några dubletter haha) och resten var båda eller en faktabok. Detta hänger ihop med det jag skrev i ett annat inlägg– punkt 1 – att män lär sig inte identifiera sig med några andra än sig själva eftersom att nästan alla huvudkaraktärer vi ser någonsin är killar (hudfärg spelar också stor roll). Barnen tyckte även att alla färger var fina förutom brun, och varför just brun var en ful färg kan en förstås bara spekulera i men jag gjorde ändå en stor poäng av att jag tyckte mitt bruna hår var jättefint. Det kanske bara är en ren slump att brunt ofta anses vara fult samtidigt som brun hud och brunt hår inte heller anses vara lika fint som ljust och blont?

Jag var chockerad efter 1 dag på förskolan, och jag vill absolut inte tänka på hur mycket de barnen behöver stå ut med under flera år. Vad gör det med självkänslan att lära sig att andra barn får göra vad de vill mot en? Vad gör det med självbilden att veta att en kan göra precis vad som helst utan konsekvenser eftersom en identifierar sig med ”spiderman” och ”batman” som kan göra exakt samma sak? Dessa ständigt pågående kränkande händelser påverkar alla barn tills konsekvensen blir vad vi har nu- ett stört samhälle, ett välmående patriarkat, självmord  och förövare bland män och killar och djupgående dåligt mående (ibland för hela livet) bland kvinnor och tjejer.

Nästa inlägg ägnar jag åt vad vi kan göra åt saken. För det finns mycket som går att göra!

 

Rädd att vara ute själv?

En fråga som varit bland de allra, allra viktigaste för mig sedan jag ”upptäckte” feminismen har varit rädsla, och specifikt då kvinnors rädsla. Ingen känsla är lika utmärkande för att vara ”kvinna”, och ingen känsla kan samtidigt vara lika begränsande och osynlig som rädsla. Rädslan var det allra första jag skrotade när jag hittade feminismen, min analys gjorde att jag förstod just HUR absurt det var att jag- som aldrig någonsin blivit utsatt för någonting utomhus som var värre än något jag blivit utsatt för inomhus- skulle undvika att lyssna på musik när jag gick själv, skulle undvika att åka själv efter vissa tider, eller undvika vissa kläder/blickar/platser när jag var ensam.

Vem är det som tjänar på att vi tjejer hela tiden ser oss om över axeln, ringer en vän, ber varandra att sms:a när vi kommer fram och har alla dessa andra sätt att försöka känna oss säkrare på? Vem är det som tjänar på att vi säger till våra döttrar att inte gå ut, att inte vara själv, att inte ta plats och framför allt att vara rädd? Jo varenda jävla man tjänar på det. För ju mer vi tjejer är rädda och drar oss undan, försöker göra oss små och inte ta någon plats när vi sitter på t.ex. nattbussen hem, ju mer vi försöker gå på sidan av vägen och undvika att stöta oss med andra, desto mer plats får de vi försöker undvika. Jag skulle vilja säga att alla män tjänar på tjejers rädsla i det offentliga rummet*, oavsett om de själva har varit med och medverkat till den eller inte.

manspreading

Jag när jag ska visa min kompis hur en manspreadar och tar plats i tunnelbanan.

Eftersom rädsla är just en känsla, är det svårt att säga till någon att bara sluta vara rädd. Det fungerar inte så, vilket jag också vet, men samtidigt så blev det när jag började analysera varför jag var rädd, vem har lärt mig det, vem tjänar på det, som jag till slut kunde kasta den känslan åt helvete och istället börja ta för mig av det som alltid varit männens plats; det offentliga rummet*. Det är ett stort problem att vi inte ifrågasätter känslorna utan istället bara accepterar dem som någonting statiskt, något som inte går att förändra och istället bara anpassar oss till dem. Men alla känslor kommer någonstans ifrån, och mitt första minne av rädsla för något som inte var hotfullt egentligen var när jag var 4 år och var rädd för äldre killar.

Trots att rädsla formar kvinnors liv på sätt inte ens jag kan föreställa mig helt och fullt och är nästan allomfattande, är det SÅ ofta män inte ens verkar vara medvetna om hur det ser ut för oss? För dem är det ju vardag att kunna gå vart de vill och ensamma, om de vill, helt utan att ha 100 olika strategier för att våga göra det (jag generaliserar. Rasism och andra förtryck påverkar förstås också mycket). Men denna obrydda frihet kommer alltså på bekostnad av vår, alltså kvinnors, ofrihet, för att någon ska kunna gå rakt fram måste någon vika av åt sidan. Om någon är rädd i det tysta, slipper den andre tänka på saken.

Jag ska inte ens gå in på allt det som visar på att det absolut farligaste kvinnor kan göra, är att bli ihop med och leva med en man. Det får bli ett annat inlägg, men faktum är att det är intressant att tänka på vem som tjänar på att vi kvinnor är rädda för någon annan, någon som sitter i buskarna och väntar på ett offer och undviker att gå ut, istället för att vi undviker att leva med män vilket som sagt var, är SÅ MÅNGA GÅNGER farligare för oss.

Därför borde alla tjejer testa det här: Skrota rädslan. Jag vet att känslor är irrationella och går ej att styra men testa att gå långsammare istället för fortare förbi killar, testa att breda ut dig på sätet och gå rakt fram istället för att trycka mot väggen när du möter på killar, testa att inte vara rädd så får du se att det offentliga rummet är yours for the taking.

 

*Det offentliga rummet är alltså alla de platser som är utanför hemmet- t.ex. gatan, kollektivtrafiken, biblioteket, tandläkaren, torget, affären osv.

Kvinnoförtryck och fötter

Gillar ni balett? Fram tills nyligen var jag HELT FASCINERAD av dansen, precis som jag var fascinerad av Kinas historia, eller rättare sagt kinesiska kvinnors historia och traditionen av fotbindning (eller okej, jag är fortfarande fascinerad). Men det var inte förrän jag av misstag råkade på en artikel, som jag såg sambandet mellan de båda praktikerna. För visst låter det långsökt att de skulle ha något med varandra att göra, eller?

I ca tusen år, fram tills det förbjöds 1911, skulle kvinnor i Kina ha så små fötter som möjligt vilket uppnåddes genom att när flickan var liten- tre, fyra, sex år, skulle hennes fötter bindas med långa bandageremsor som fick foten att växa in i formen den skulle få. Alla tår förutom stortårna bröts in under fotsulan och foten böjdes tills hälen mötte trampdynan. Det ansågs vara såå sexigt och fint, och gjorde en inte detta på flickan fick hon ingen status, inget giftermål och blev i princip utstött. Fotbindningen gjorde så att hon inte kunde gå ordentligt. Det såg ut såhär:

foot1-1

Men skorna blev mycket små, eleganta enligt den tidens ideal, folk från väst som hälsade på i Kina kunde berätta om hur sexiga kinesiskorna såg ut när de gick. Och faktum var att en stark anledning till fotbindningen var att musklerna i lår, rumpa och fitta ansågs bli tightare och starkare, för att behaga mannen.

foot2

Nu kanske det är helt omöjligt för oss att föreställa oss hur någon kan tycka det är vackert med deformerade fötter, men kom ihåg att män aldrig såg hur fötterna såg ut bakom skorna eller tofflorna! De såg bara de röda små fina dockskorna som stack fram under kjolar och byxorna dekorerade med brodyr och färg. Det var bara kvinnorna själva som satt i sina sovrum och försökte klippa tånaglar som växte inåt och in under fotsulan, smörja dem och försöka stå ut med smärtan.

Och balett, då? Visst tycker en idag att det ser så vackert ut, så elegant, när de långa smala ballerinorna svävar ut över scenen, högt uppe på tårna, i sina sidenskor i vackra färger och den vackra scenklädseln. De flesta åskådare får aldrig en aning om hur det ser ut bakom fasaden, jag visste inte heller den ganska äckliga sanningen av utväxter, svartnade tånaglar, öppna sår och tjocka lager av död hud ända fram tills just den här artikeln som fick mig att vilja läsa mer och mer (https://culturaljunkie.wordpress.com/2011/04/17/the-proof-is-in-the-feet/). Det är klart det finns stora skillnader- ballerinor kan gå ordentligt när de inte har en pointe-skorna på sig och det är inte obligatoriskt för alla kvinnor i ett helt herravälde att ha dem, men det finns också många likheter. Till exempel de långvariga skadorna många får på grund av för mycket påfrestning på tår, anklar och knän, pressen på att vill en bli professionell dansös så måste en gå en pointe (och pressen på att ifall alla andra gör det så behöver en själv också göra det).

Jag var osäker på ifall jag ens ville bifoga ett bildexempel på en ballerinas fötter, men whatever. Det kan se ut såhär:

b1

Men också här är poängen att med skon på, och när hon dansar, så ser det ju så himla vackert ut!

PRO2007

Men är det inte intressant att manliga balettdansare inte behöver ha dessa skor? De har vanliga, mjuksulade skor som tillåter en platt naturlig fot.

Drar jag resonemanget ännu längre kan jag förstås börja ta upp högklackade skor också, men jag älskar verkligen att ha det så om jag skulle börja problematisera det kanske jag skulle komma fram till att jag borde sälja alla skor och gå runt i sneakers. Men det är jag absolut  inte beredd att göra så ni får hålla till godo med endast jämförelsen mellan lotusfötter och en pointe-skor.

Poängen med hela resonemanget är i alla fall att just fötter har alltid, alltid varit ett starkt sätt att förtrycka kvinnor på. Förhindra dem (oss) att röra sig fritt, förhindra energiflödet ända från marken och upp i kroppen, få dem att tänka mer på hur de ska ta sig fram än på större ting. Därför anser jag att kvinnor behöver kasta allt som är designat att skada deras fötter, och framför allt de som håller uppe normen (balettakademier och dansregissörer, företag med klacktvång…) behöver sluta med det.

Fan, det gäller mina skor också.

 

Läsa mer: https://culturaljunkie.wordpress.com/2011/04/17/the-proof-is-in-the-feet/

https://www.theguardian.com/stage/2006/sep/05/dance

http://www.businessinsider.com/the-disturbing-reason-for-the-ancient-chinese-practice-of-foot-binding-2015-9?r=US&IR=T&IR=T

http://allaboutpointe.weebly.com/to-the-parent.html

 

 

Män på tunnelbanan

Detta hände alltså i måndags; på väg till T-Centralen för att träffa några kompisar kliver 2 gubbar på med ölburkar i händerna och en av dem spelar skränig musik från högtalaren på mobilen. Ingen av dem reagerar tyvärr när jag ger dem ”blicken” (ni vet vilken jag menar, haha) så jag måste säga till. Och han säger emot?? Som att han behöver störa oss med sin musik (det var Daddy Cool, by the way) eftersom hans hörlurar är sönder. Hans vän bredvid vill inte heller säga till sin kompis att sänka volymen. Det är PRECIS som i inlägget igår! Män som -igen- inte riktigt tänker på att de inte är hemma och att det finns andra människor runt dem. Jag skrev lite om detta i förra inlägget, men jag kan hitta 4 anledningar till att de beter sig på det här viset:

  1. De får inte lära sig att identifiera sig med några andra än sig själva.

Det är inte svårt att se sig om och se, att i i princip all kultur vi konsumerar är det män och pojkar som är huvudpersoner. Filmer, böcker, Tvprogram och barnprogram, tidningsartiklar, nyheter, osv ända från det att barnen är små utgår från mäns perspektiv. Det leder till att både män och kvinnor lär sig att identifiera sig med män, men bara kvinnor kan relatera till kvinnor. Därför är det viktigt med att barn tidigt exponeras för bra representation av tjejer i sin media, och att vuxna män fortsätter med det.

  1. De lärt sig av andra män att det är OK.

Eftersom pojkar inte identifierar sig med kvinnorna i sin omgivning efter en viss ålder utan männen, och eftersom män beter sig på ett visst sätt, lär sig alltså pojkar att göra precis som dem. Och inte bara män de känner, utan även när de ser på sport på TV, när de ser på filmer (actionfilmer till exempel *ryser*) och i princip vad de än ser, där män är med. Därför anser jag att det är mäns ansvar att själva bete sig på ett sätt som sätter ett bra exempel för yngre pojkar.

  1. De känner inte att andra människor är viktiga.

Detta har med punkt 1 att göra; om de själva är huvudpersonen i alla sammanhang blir ju människor runt dem inte viktiga på något annat sätt än att de ska vara åskådare och allra helst beundrare. Men oftast bara icke-existerande. Detta går enligt mig bara att lösa genom en tanke-switch i huvudet: träna på att tänka på hur andra människor uppfattar dig som man och person! Jag skriver specifikt män eftersom tjejer får tänka på detta hela tiden istället.

  1. De ser det offentliga rummet som sin egen arena.

När jag sa att den ölluktande gubben minsann får stänga av musiken, var det som att han först blev förvånad över att jag ens reagerade på honom istället för att bara tyst byta plats. Jag tänker att det beror på att han inte ens hade tänkt på att ett offentligt rum som en tunnelbanevagn inte bara är till för honom, han hade förmodligen inte var med om att bli tillsagd tidigare. I just det här fallet var det enkelt att själv ta tillbaka platsen genom att dels inte acceptera hans beteende, och dels genom att sätta sig bredvid honom istället för att ge honom plats. I andra fall, t.ex. som i mitt förra inlägg om skrikande män i grupp, är det svårare att själv ta tillbaka det offentliga rummet, där är det bara de själva som kan förändra sig.

 

Testa detta: Varje gång du konsumerar någon slags kultur, ta en titt på vem som är regissören/författaren och vem som är huvudpersonen. Är det en man eller en kvinna? Gör en notering, lägg märke till vems historia det är som berättas. Det är verkligen allra mest männens. Testa också att, som tjej, inte lämna plats åt män i det offentliga rummet som att det vore en självklarhet utan se till att de märker att det här är din plats också även om det kan vara fett läskigt i början. Men det skiter jag i 🙂

Snapchat-1512020330

Männen på Hooters

Sista dagen i Prag, i lördags, skulle vi äta middag på en beryktad amerikansk restaurang vid 10 på kvällen. Jag var ganska slut efter att ha gått runt och shoppat hela dagen, försökte vila på hotellet innan men med min hyperaktiva hjärna kunde jag bara preciis stänga ögonen innan alla andra kom tillbaka. Det kanske var därför jag reagerade så starkt senare den kvällen.

Reklamen för restaurangen var förstås sexistisk då det är Hooters varumärke; allt från skyltfönster till menyer hade en bild på en ung, lättklädd tjej vilket jag kanske borde ha tagit som en varningssignal om miljön inne på restaurangen. Vi kom in, gick ner en våning till restaurangen och vilket jävla kaos!! Det var som att kliva rätt in i en fotbollsmatch på McDonald’s; temperaturen låg säkert på typ 30 grader, överallt satt män i grupper om 10 med sina ölglas. I början var volymen bara hög, men när den steg och servitörerna misslyckades med att få tyst på det mest högljudda bordet (han var ovillig att göra det från första början då de ”were having a party”) fick vi till slut skrika för att kunna göra våra beställningar och göra oss hörda.

Ljudet av män som dunkade nävarna och ölen i bordet, skrek ramsor, skrek till varandra och skrattade var helt absurt högt, speciellt i en källarrestaurang med ekande väggar.

Jag är så ljudkänslig att jag fick ta med mig maten i en takeaway-låda tillbaka till hotellet, det går nästan inte att beskriva hur omöjligt det var att befinna sig i lokalen.

Alla gånger en varit med om detta. Män i stora grupper (mindre också, för den delen.) som eggar upp varandra att skrika högre, skrika hora och fitta och high-fivea varandra åt sina skämt om vad de vill göra med kvinnorna de attraheras av. Den totala respektlösheten för de runtomkring kan verkligen bara uppnås när män går samman. Gå bara till närmaste sportbar, match, klubb, ”restaurang”, till och med skola så får du se! Hur kommer det sig att pojkar i skolor har helt fria tyglar på t.ex. en fotbollsplan bakom skolgården att bete sig hur de vill? Hur kommer det sig att män inte känner att de behöver ta ansvar för hur de beter sig i offentliga rum?

Jag tänker att det här, att ta sig rätten att skrika och dunka där andra människor befinner sig, är en uppvisning i makt. Det finns ingen som kan säga till dem att de behöver vara tysta, för vem skulle våga göra det? Vem skulle ens kunna göra sig hörd över skränet? Därför finns det så få strategier en kan använda i situationer som denna, om en själv inte är med i den där gruppen. Därför behöver pojkar inte alls uppfostras till att ”sköta sig själva” utan istället till att själva välja att ta ansvar för hur de beter sig i offentliga rum. Detta har helt enkelt pågått för länge, hela världen kan inte bara vara en mannens arena.

Hooters bilder, förresten (som vanligt tror jag att vilka bilder som förmedlas, är viktigt för hur miljön blir):

20170304_224045

 

 

Vems ansvar är våldet? Svarar en antifeminist

Skriver vidare kring antifeministens frågor i Facebookgruppen, M, som bland annat tyckte att kvinnor gjordes till offer genom att våld mot kvinnor diskuterades så mycket i media (vilket var feministernas fel), och tyckte att män inte borde behöva ta ansvar för andra mäns handlingar.

Varför diskuteras våld mot kvinnor mer i media än våld mot män? Egentligen är det fler män som blir utsatta för misshandel än kvinnor (men det är i princip alltid män som är den som misshandlar) så det är sant att media ger en felaktig bild av hur det ser ut, vilket leder till att kvinnor hela tiden får vara rädda för att vara ute själva när det egentligen är män som borde vara oroligare! Men detta är också en grej som feminister vill förändra, för vi orkar inte vara rädda ute längre när det ändå är mest de killar vi känner vi ska vara rädda för (statistiskt sett). Jag tror att det kan vara något så enkelt som att våld mot kvinnor är mer lönsamt att rapportera om, som gör att tidningarna skriver mer om det (om de ens gör det). Men för att få färre män att bli utsatta för våld hjälper det inte att kritisera feminismen, utan vi måste istället få färre män att vilja begå våldsbrott. Det är bara en logisk slutsats.

 

Är det dåligt ifall män tar ansvar för andra mäns handlingar? Jag kan verkligen inte se vart män tvingas ta ansvar för andra mäns handlingar? Förutom i vissas feministiska analys. Jag har också den analysen. För män tar alldeles för sällan ansvar för andras handlingar- en kompis kan dra sexistiska skämt, tafsa på någon, till och med våldta någon, och ingen av hans kompisar kommer ifrågasätta honom eller ta avstånd. Det antas bara att bara för att en har gjort något är inte alla sådana, och dessutom anses det inte ens vara ”så farligt”. Det vill säga, om han eller hans kompisar ens erkänner att han har gjort fel över huvudtaget. Jag skulle tycka det var fantastiskt om fler män ville steppa up sitt ansvar för andra män och säga ifrån när de t.ex. får för sig att begå ett våldsbrott, misshandla en som är homosexuell, eller trakassera en tjej.


 

Varför ska feminister, som jobbar för kvinnors jämställdhet, arbeta för att färre män ska bli utsatta för våld? Blir det automatiskt feministers ansvar eller vems ansvar är det egentligen? Feminister vill såklart, som alla andra, att våldet ska minska. Och vi har våra strategier för det- förändra mansrollen, till exempel. Men jag tycker det blir fel ifall ansvaret för mäns utsatthet för våld bara läggs på feminister och inte alls på männen, som faktiskt också är de som gör våldet.

Och ingen har sagt att män inte får klaga på ifall de blir orättvist behandlade (när de nu blir det, t.ex. i skolan). Bara att män inte ska klaga över att de blir orättvist behandlade bara när orättvisor mot kvinnor tas upp, för det blir alltid så. Någon säger att kvinnor far illa, och genast ska någon säga att ”men männen då?” Någon säger att vi måste minska antalet våldtäkter mot kvinnor, och någon säger ”men männen då?” Någon vill att män ska sluta misshandla kvinnor, och någon- som en trasig grammofonskiva- säger ”MEN MÄNNEN DÅ?!” Jag vill jättegärna att vi ska få ha vår diskussion och analys ifred, och för de som vill arbeta med mansfrågor finns redan vissa organisationer (t.ex. det fantastiska Fatta Man) en kan kontakta. Det blir kontraproduktivt att varje gång feminister försöker förändra samhället till det bättre försöka störa diskussionen utan att vara beredd att göra något åt saken själv.

Feminism blir kritiserad hela tiden, och anledningen till att vi är trötta på kritiken är för att den oftast är osaklig, och dessutom upprepande. Det är samma argument hela tiden som vi bemöter gång på gång, och till slut orkar man inte vara konstruktiv längre utan börjar tycka att folk som kallar en ”feminazi” och ”extremist” osv är ganska dumma. Det är inte för att vi inte klarar av kritik! Vi vill bara ha konstruktiv och saklig kritik, något som faktiskt går att svara på.

Jag brukar anse att icke-feminister är generellt mycket sämre pålästa kring vad feminism handlar om och vad begreppen betyder och vad vi kämpar för, därför tenderar jag att lyssna mindre på antifeminister som vill att deras åsikter ska ha lika mycket tyngd som t.ex. en genusvetares trots att de bara kollat på Youtube och fått alla sina fakta/åsikter därifrån. Nu säger jag inte att alla antifeminister är så, men de jag har haft oturen att diskutera med har tyvärr haft de tendenserna.

Män på klubb Roxy

Jag var i Prag över helgen, vilket är varför jag inte skrivit något. Resan var förstås superrolig och händelserik, och speciellt klubben vi gick till i lördags var verkligen bra. Vi kom inte hem från Roxy förrän strax innan 5 på morgonen. Men förutom att bara ha kul, noterade jag också en del saker jag tänkte ta upp här. Jag skrev upp de incidenter med män jag och de jag var där med lade märke till, och det blev en del när vi lade ihop dem. Så jag skrev ihop en lista:

* En man tvångskramade mig och skrek i mitt öra så det gjorde ont.

Detta var det absolut, allra första som hände när jag precis lämnat in i garderoben och hade ställt mig att vänta på de andra. Han kom upp bakom mig och tog tag i min arm, och jag som trodde att det var min kompis hoppade och skrek till skämtsamt. Han skrattade, medan jag sa ”oh my god.” Så kastade han sig över mig, ”kramade” hårt och skrek i mitt öra det VÄRSTA han kunde; OH MY GOOOOOOOOD. Fyfan vad jag blev chockad, äcklad, knuffade bort honom medan han oberört gick vidare till sina kompisar. Det var då jag bestämde mig för att börja skriva upp.

* Tre killar tafsade på en av mina kompisar.

Detta var också i början, vi skulle beställa vår första dricka och stod och väntade vid baren när en grupp gick förbi och gjorde det. Jag lade inte märke till det utan fick reda på det efteråt när hon sa det vilket visar hur fort och ”diskret” de gör det.

* Två män är aspackade och dräller runt, knuffas, spiller öl och skriker.

Jag satt vid trappan utanför toan medan jag väntade på mina vänner, plötsligt dräller det två män rakt emot mig och spiller is och öl överallt så jag får skydda mig med armen så de inte ramlar över mig och knuffar bort dem. De ramlar runt över människor och skriker, vilket för mig är väldigt hotfullt beteende.

* Män kommer fram och ska prata med oss hela tiden.

De vägrar försvinna trots att vi inte visar något intresse, de ”ser” inte att de kommer in i vår bubbla och stör. Jag höll inte räkning på hur många det var som surrade runt som klibbiga flugor, för det var inte två eller tre utan många. Vi får alltså flytta på oss flera gånger för att slippa dem.

* En man tafsade på en annan av mina kompisar, och sprang.

Detta hände på dansgolvet och jag fick inte reda på det förrän dagen efter. Igen, det går mycket fort och mycket diskret.

* Män tar allmänt mycket plats.

Så mycket att om vi råkade stå bredvid en eller bakom någon som dansade, vevade de med armarna, hoppade, hade allmänt inte mycket tanke på dem runtomkring. Vilket ledde till att vi igen fick flytta på oss för att slippa stå nära dem.

* Män går in i en hela tiden.

De är ju mycket större och tyngre än jag, och därför när de går in i en blir det jättejobbigt när det händer så ofta. Män som går rakt emot en utan att sakta ner och försöker gå ”igenom” en, som går förbi så nära att de går in i min arm, som får mig att flytta på mig om och om igen. Och det var EN som bad om ursäkt. Detta var nästan det mest störande, för det hände hela tiden.



 

Det här tycker jag ni borde testa! Notera alla gånger en eller flera män under en kväll/dag har fått dig att känna dig obekväm eller obehaglig. Det är att synliggöra och ta upp i ljuset sånt som oftast inte pratas om utan bara sker.

Sedan var det i början av kvällen mest bara män på klubben, vilket gjorde att en som tjej blev uttittad och kände sig obekväm. Detta fick jag dock höra av mina kompisar senare (la inte märke till det själv). Det är ett under att det finns så många sätt de kan göra en obekväm på! Och detta är alltså allt det som hände oss 3, under en enda kväll. Jag vill inte veta hur mycket det skulle bli om en räknade ihop allt som hände alla tjejer under den kvällen. En kan förstås ha sina egna teorier om varför saker och ting händer på detta sätt, men eftersom att jag på goda grunder hatar män antar jag förstås att det är de som helt enkelt struntar i om de orsakar oss tjejer obehag eller inte och istället gör lite vad de känner för.

Dessutom är tafsande en sorts objektifiering, och objektifiering av kvinnokroppen syns överallt i hela, ja HELA, staden. Nakna eller lättklädda kvinnokroppar gjorde reklam för tatueringsstudios, spaanläggningar, solarier, klubbar, strippklubbar och till och med restauranger (kommer i ett annat inlägg). Jag har fotat några exempel, men dessa planscher förekom precis överallt. Jag säger inte att det är reklamens fel, men jag tycker det är intressant att göra kopplingen.

20170304_13545220170304_13570620170304_135502

Varför gör män fler brott? Svarar en antifeminist

Fortsätter svara på inlägget om antifeministen som ställde frågor kring feminism och samtidigt kritiserade den. M, som skrev inlägget, verkar tycka att problem som gäller män bevisar att patriarkatet inte existerar. Jag håller inte med, och som en kan se i svaren är det verkligen superenkelt att leta information kring varför män som grupp har de problem de har istället för att spekulera i att allt är feministernas fel. 


 

Varför utbildar sig kvinnor mer än män? Detta hänger ihop med förra frågan! Tjejer får bättre betyg, lättare att komma in på universitet, blir mer utbildade än killar. De blir också mer uppmuntrade till att plugga vidare än män, och jag gissar att en anledning till det är att män vet att de kan få jävligt bra lön även om de inte pluggar. Det är dock bara en gissning från min sida. Det är också fett intressant att TROTS att kvinnor har längre utbildning, är det ändå fler män som sitter på toppjobben och både får högre lön och mer heltidsarbete. Säger inte det en hel del om vårt samhälle, eller?

Källor: http://skolvarlden.se/artiklar/fortsatt-fler-kvinnor-som-valjer-hogskola

http://www.jamombud.se/omjamstalldhet/statistik/


 

Varför är män överrepresenterade inom brottsstatistiken och blir oftare misstänkta för brott? Män blir oftare misstänkta för brott eftersom det är troligare, statistiskt sett, att det är de som har begått det. Det är logiskt att ifall kvinnor gör färre brott, som grupp, blir de också mindre misstänkta, som grupp. Det finns säkert jättemånga anledningar till varför män är överrepresenterade inom brottsstatistiken, men de viktigaste är: Killar får lära sig från barnsben att det är helt OK för dem att vara våldsamma/leka våldslekar (titta bara på hur mycket våld typ all media riktat mot killar har) och hormonet kortisol som män har mer av. Så för att män ska slippa drabbas av orättvisan i att oftare bli misstänkta för brott, behöver de alltså helt enkelt göra färre olagliga saker. Det är inte raketforskning.

Källor: http://www.metro.se/artikel/experter-d%C3%A4rf%C3%B6r-beg%C3%A5r-unga-m%C3%A4n-fler-brott-xr

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/darfor-begar-man-valdsbrott

Män och skönhetsoperationer

Under ett inlägg på Instagram som handlade om en viss Remy’s rap-diss av Nicki Minaj (klippet var monterat så hon grät till det, vägrar tro det var äkta lol) gick diskussionen ungefär att hon var en ”fake ass b*tch”, en ”hoe”, hela hennes kropp var ”fake” och därför var också hela hennes person och musik det. Nu har jag generellt svårt för att kalla olika kroppsdelar för fake- inte ”äkta” – som att det spelade någon roll. Men de här kommentarerna fick mig verkligen att börja undra kring vad vissa män har för självbild (och ja, just här var det faktiskt männens kommentarer jag reagerade på).

Jag svarade på en, där jag skrev att det var fullständigt irrelevant för musiken hur Nickis kropp såg ut, och fick tillbaka minst 5 svar med män som tyckte det var fel med skönhetsoperationer, hennes kropp var visst relevant, hon måste sluta vara ”fake”, hon var ”trash trash trash” osv. Detta var dessutom Absolut Fakta, hon var bara plast. En tyckte det var så viktigt att han fortsatte i DM’s:


OBS skriver endast med såna här personer om jag känner att jag kan få ut nåt av det, typ jag får en chans att slipa på mina argument eller för en inblick i mäns åsikter vilket kan vara… intressant.

I alla fall skrev han om hur mycket han ÄLSKADE naturliga kvinnor och tyckte det var såå synd med alla unga tjejer som opererade sig och inte förstod att män gillar ”naturliga” tjejer. Det här är alltså en man som tycker det är så synd att de förändrar sitt utseende att han kallar dem skräp, horor, fake. Han berättade också att han ALDRIG skulle låta varken sin fru eller sina döttrar göra en operation då han älskar naturliga kvinnor & respekterar dem för deras mod att vara naturliga.

Han avslutar med meddelanden om hur farligt för hälsan skönhetsoperationer är och Kanye Wests mamma DOG av en skönhetsoperation (lol). Detta skulle alltså rättfärdiga allt hans hat. Tyvärr är detta åsikter många män har, inklusive inom min familj. Tankegångarna är fel av flera anledningar;

 

För det första missar han att hans personliga preferenser kring kvinnors utseende är irrelevant för oss, han har ingen business i att säga att han gillar mitt utseende bättre än typ Kim Kardashians för att jag inte gjort botox. Det spelar liksom ingen roll för honom att jag sagt att jag inte är intresserad av hans åsikter om mitt yttre och att han borde hålla dem för sig själv, det konceptet går liksom inte in i hans hjärna. ”Vadå, varför skulle jag inte säga precis vad som faller mig in om andras utseenden? Jag är man och min åsikt är viktig oavsett vad det gäller. Hö hö”.


För det andra är det fult att maskera sina ovälkomna åsikter som ”omtanke” om den ”stackars unga kvinnan som inte vet att skönhetsoperationer kan vara farliga”. Tror du de avråder kvinnor i sin närhet från andra saker som kan vara farliga, typ köra bil, åka skidor, leva med en man (som statistiskt sett är det farligaste en kvinna kan göra)? HAHA nej. För det handlar inte om säkerhet, det handlar om hur de tycker kvinnor ska se ut.


För det tredje är det FULLSTÄNDIGT analyslöst att basha- klanka ner- på de kvinnor som väljer att förändra sitt yttre så det passar bättre in i vår syn på det som är snyggt idag. De har inte levt i vår värld där vi som små flickor får lära oss att det viktigaste man kan göra är att se bra ut, där vårt utseende bedöms uppifrån och ner, morgon till kväll, där en kvinna som bedöms som ”ful” av sin omgivning blir lyssnad på och respekterad ännu mindre än kvinnor som passar in i normen. Tror du Nicki Minaj eller nån av de kvinnor i branschen hade kunnat komma så långt som de har gjort om de hade påsar under ögonen, taxöron till bröst, ihopväxta ögonbryn och andra helt naturliga saker? LOL.

 

Så nu tycker jag vi slutar upp med den här dubbelbestraffningen av kvinnor-ja, du också instagram”Red Jones”- och istället för att skamma de som opererar sig, helt enkelt slutar kommentera utseenden över huvudtaget, snygga som fula.


Dessutom ser Ronaldo 1000 ggr snyggare ut nu med botox, nya tänder och allt- men vem kallar honom fake? Vem kallar honom trash och oattraktiv och att de föredrar naturliga killar och skriker om att det är farligt med skönhetsoperationer? INTE de som hatar på kvinnor som gör det i alla fall, kan jag tala om. Bjuder på en före och efterbild av honom. 


Varför klarar sig tjejer bättre i skolan? Svarar en antifeminist

Jag är med i en grupp på Facebook med nästan 70 000 medlemmar i hela Sverige bara för att det är så sjukt intressant att se vad människor skriver, och jag får en inblick i hur andra tänker utan att själv behöva umgås med dem. (Nästan) alla jag känner har en feministisk analys så jag behöver titta i grupper och på Instagram för att se vad folk med heelt totalt andra åsikter än jag tycker. Jag tänkte svara på ett långt inlägg jag såg, som verkar sätta ord på det många, många tänker kring feminism. Tjejen ifråga (M) skriver:

(tl;dr) M tycker att feminister ska sluta bry sig om endast kvinnor då män också har problem. Sluta med manshat och sluta tvinga män att ta ansvar för andra män.

Feminister fokuserar endast på att det är kvinnor som blir orättvist behandlade. Männen då? En sak ni feminister glömmer bort är att vi kvinnor lyckas bättre än män tex lever vi kvinnor längre, vi har bättre betyg än män, vi utbildar oss mer än män och vi har lägre kriminalitet än män. Om en man skulle råka vara på en plats vid ett tillfälle där polis blivit tillkallad så blir han automatiskt inblandad inte en kvinna, vilket är orättvist.

Män utsätts för våld minst lika mycket som kvinnor och våldet mot män är minst lika grovt som våldet mot kvinnor. Och varför är för en feminist min åsikt som icke feminist mindre värd? Sluta hata på män, icke feminister och dom som inte delar samma åsikt som er om feminism.

Jag förstår inte varför alla män ska behöva ta ansvar för dom svinerier som en del män gör bara för att dom är män? Jag ingen lust med att ansvara för alla kvinnor som är svin bara för att jag är kvinna.

För att ge ett rättvist svar har jag skrivit in alla frågor en kan tänkas svara på som finns i inlägget (nedkortat till hälften haha) så allt bemöts och det blir lättare att läsa. Tänkte att jag tar 2 frågor åt gången för shit vad långt detta blev. Enjoy!


 

Varför lever kvinnor längre än män? För det första, vet jag inte om det verkligen är någonting bra att leva så länge som möjligt när en ändå får 100 krämpor som gammal, ser dåligt, går dåligt, barnen har sina egna liv och vännerna har gått bort. Men för diskussionens skull säger vi att det är önskvärt att ha ett superlångt liv. En enkel googling berättar orsakerna till att kvinnor lever längre: Kvinnornas 2 x-kromosomer skyddar mer mot genetiska sjukdomar, östrogenet sänker kolesterol (stresshormon) medan testosteron höjer det, män lever allmänt farligare (alkohol, bilkörning, extremsporter osv). Dessutom är kvinnor bättre än män på att ta hand om sin hälsa, går till doktorn oftare till exempel. Detta går också att kolla upp 🙂

Vad i detta menar M att feminister ska göra åt? Jag tycker snarare det är män som kan göra något åt att de lever kortare (sluta drick så mycket och kör säkrare ffs. Till exempel). Och biologin kan ingen ändra på ändå.

Källor: http://orebrokonferensen.se/darfor-lever-man-i-regel-kortare-an-kvinnor/

http://illvet.se/manniskan/kroppen/varfor-lever-kvinnor-langre


 

Varför har flickor bättre betyg än pojkar? Det måste nämnas att alla pojkar inte har sämre betyg i skolan, utan det gäller mest pojkar med icke-svensk bakgrund eller föräldrar som inte är svenskar eller har utbildning. En liten klick killar har mycket bättre betyg än de andra, alla har väl haft en ”klassens smartaste”? Men en faktor till att pojkar som grupp har sämre betyg än flickor som grupp är att tjejer och killar bemöts olika av lärarna- en lärare kan anta att en kille kommer vara stökig så därför kommer han vilja ”leva upp” till det. Och detsamma gäller med tjejerna! Fast att de ska vara ”duktiga”. Det kommer från stereotyper från filmer, nyheter, böcker, barnprogram och allt möjligt som sprider stereotyper och idéer om tjejer och killar.

Att förstå att alla har olika villkor kallas didaktik- och för att jämna ut betygen måste lärarna bli bättre på det. Sedan är förebilder superviktigt (representation matters!!) så fler filmer där pojkar är duktiga, fler barnprogram där killar inte är bråkstakar utan lika duktiga som tjejerna! (sedan kan ordet ”duktig” diskuteras men det är ett annat inlägg)

Feminister jobbar faktiskt på att t.ex. barnprogram och populärkultur ska vara mer jämlik och slippa att alla killar är bråkstakar.

Källor: http://www.genus.se/kunskap-om-genus/fordjupning-skola/skolprestationer/

http://www.na.se/orebro-lan/orebro/professor-darfor-har-pojkar-samre-betyg