50 shades of Grey glorifierar stalking

I korthet: E.L. James tjänar på att använda idéer som redan finns i patriarkatet handmata dem till nya generationer tjejer som inte får lära sig se igenom det.

2

Förra veckan har jag förutom att börja plugga igen, också haft en liten minikampanj för att kritisera uppföljaren till 50 shades of Grey som går nu; 50 shades freed. Det har tagit mig en HEL vecka innan jag kunde sätta mig och skriva detta, hade glömt hur jäkla stressigt det var att plugga?! Speciellt som jag, om en vill läsa alla texter och köpa alla böcker. Om inte jag hade älskat genus hade jag gått och dött vid det här laget.

I alla fall var jag och satte upp dessa posters på en biograf här i centrala Stockholm i förra veckan:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och lade ut dessa flygblad med samma budskap (det var jättekul):

IMG_20180220_154123_149

Tanken var att eftersom filmen är så jävla populär och tjejer i de tjejgrupper jag är med i på Facebook (och av det jag ser på andra sociala medier) älskar den, tycker den är romantisk och fin och ett riktigt föredöme för romantiska relationer, så måste någon komma med ett annat perspektiv. I alla feministkretsar jag känner till talas det om filmen som något som glorifierar sexuellt våld och groomar unga tjejer till att åtrå ”dominanta” män, det finns massor med bra argument och diskussioner kring det problematiska med hela bok- och filmserien. Dock är allt internt. I all debatt kring Kajsa Ekis Ekman och transfrågorna ser jag att fokuset (inom feminismen just nu) inte har legat på att kritisera några populära filmer som ändå måste kritiseras. Det är förstås sjukt viktigt med internkritik, men jag undrar varför just feminismen lätt hamnar i att stanna vid internkritik? Det blir kanske lätt att glömma att det pågår en värld utanför den ”feministiska världen” där saker som avhandlats för länge sedan fortfarande gäller.

Bland dessa saker som avhandlats för länge sedan av feminister finns till exempel romantisering av stalking. Det är lite chockerande hur tjejer fortfarande får lära sig att det är hett med en kille som inte ger upp trots att han får ett nej, det är så jävla romantiskt när killen följer efter och köper saker och säger att han dör utan henne och gör allt detta helt utan att behöva ha något slags gensvar från henne. Hon behöver liksom bara existera, och vara söt och snygg, för att hans åtrå ska VÄCKAS TILL LIV och INTE GE SIG förrän den är tillfredsställd. Vilket privilegie att vara objektet för hans kärlek.

Jag skriver objekt, eftersom ett subjekt skulle ha känslor värda att ta hänsyn till.

Detta är till exempel det som händer i 50 Shades of Grey-filmerna. Det är bokstavligt talat ren stalking. Det är alltså bokstavligt talat ännu en generation tjejer som inte får lära sig att se igenom se igenom dessa försök att göra dem till objekt i deras egna ögon.

Det spelar ingen roll att det är en kvinna som skrivit böckerna. Patriarkatet är en ideologi, och en ideologi förs ju vidare genom alla som känner att de har något att vinna på att föra den vidare. Eller som kanske inte reflekterat över att de ens för den vidare genom sakerna de gör. Och E.L. James har ju jävligt mycket på att vinna; hon använder ju och reproducerar patriarkatet för att skriva bestsellerböcker som i sin tur handmatar kvinnor och tjejer världen över med patriarkatets knäppa idéer om att en man inte behöver lyssna på en tjejs signaler och sånt.

Det är alltså inte E.L. James som skapar problemet, utan hon använder bara ett redan existerande problem och paketerar det i en sexig roman och glossar över det med helikoptrar, diamanter och lyxiga bilar. Det är liksom bara samma gamla berättelser som serveras om och om igen, om mannen som en stark ensamvarg och en ung osäker kvinna vars osäkerheter utnyttjas, vilket är rent ut sagt förjävligt i en värld där män åtrår unga kvinnor mest av allt (för att inte tala om BARN på 15-16 år) och där ”teen porn” är en av världens mest sedda porrkategorier. Varför måste kvinnan alltid vara så ung som möjligt? Så oskyldig och så oerfaren som möjligt? Varför kunde inte James skriva om en kvinna på 50 år (som hon SJÄLV är till exempel) som har en hel massa kunskap och självsäkerhet? Jo för att det inte är PATRIARKALT nog. Den patriarkala fantasin handlar ALLTID om en ung, söt och oerfaren tjej. Alternativt en 25-åring med stora bröst och rödmålade läppar (hora/madonna-diktomin, någon?).

Nästa gång ni frågar er hur i all världen en tjej hade kunnat stanna med en våldsam, stalkande och psykiskt nedbrytande kille TROTS alla varningstecken kan ni ju titta er runt och se vilka krafter den tjejen måste slåss emot ensam. Tänk er att marineras sedan barnsben i hur romantiskt det är med svartsjuka och att vara så åtråvärd att killen minsann inte kan stå emot, och tänk er att leva i en värld där människor som filmmakare, företagsägare, reklammakare, artister, konstnärer och till och med författare jobbar de hårdaste de kan för att kränga på oss den bilden. Människor tjänar sitt levebröd på att göra tjejer till objekt, och vi sitter och ojar oss över konsekvenserna?

”Varför går hon inte bara” ”VARFÖR SER DU INTE SAMHÄLLETS DEL I DET HELA?” Det blir extra läskigt eftersom 50 Shades-trilogin utvecklades utifrån en fanfiction om Twiligt, och som vi alla vet är Edward Cullen KUNGEN av stalking.

Kan vi snälla få lite kritik och analys på filmer som 50 shades freed? Det handlar inte om att skamma dem som gillar dem. Kvinnor (och jag) gillar allt möjligt som egentligen är patriarkalt. Det är det det hela handlar om, att patriarkatet inte alltid känns som ett förtryck. Ibland känns det nice och fint och fräscht, att till exempel köpa smink och raka underlivet och ha BDSM-sex. Det finns ingen motsättning i att gilla något och att ändå se att det är patriarkalt.

Om jag nu börjar jobba med skolor (nu lutar det lite mer åt genusforskning…) blir detta bland det första jag skulle ta upp, för ju fortare tjejer får verktyg att se igenom de här försöken att grooma dem att gilla patriarkatet desto bättre. Att hoppas på att populärkulturen ska förändras är nog för mycket, på grund av hur lukrativt det är att jobba aktivt på att upprätthålla patriarkatet.  Därför måste vi börja i andra änden.

Kvinnor kan inte bli statsministrar

I korthet: Kvinnors privata liv och yrkesliv begränsas av män genom hela livet, och vi måste avslöja det för att kunna förändra det.

Jag skrev ett inlägg, som ni kommer ihåg, om filmen Dolda Tillgångar och kom fram till att kvinnorna i filmen var helt medvetna om vilka begränsningar de hade som svarta kvinnor, samtidigt som vi idag får höra att vi kan göra precis vad vi vill (generellt, i Sverige). Problemet är bara att det inte ser ut så i praktiken; kvinnor kan inte alls bli vilka de vill! Det finns bara ingen explicit lag som säger det, och eftersom vi då inte har något konkret att kritisera  och jobba emot kritiserar vi istället oss själva och undrar varför vi inte kommer lika långt som män kan göra trots att det inte finns några synliga hinder. Psykisk ohälsa bland tjejer och kvinnor ökar, vi blir utbrända i större utsträckning, vi går helt enkelt under i gapet mellan vad vi får höra att vi kan göra och vad vi egentligen kan göra.

Så jag har satt ihop en lista på saker kvinnor inte får eller inte kan göra! En av feminismens viktigaste arbete idag är att peka ut vilka osynliga hinder kvinnor har, för endast om vi ser dem kan vi förändra dem. OBS! Listan ska inte ses som bokstavlig, utan tänk bara kring varje punkt, stämmer det i praktiken? Varför/varför inte?

1. Kvinnor kan inte bli statsminister.

Vi har aldrig haft en kvinnlig statsminister, och det verkar inte hända heller.

2. Kvinnor kan inte vara politiskt aktiva.

Kvinnor som är politiskt aktiva utsätts för sexuellt våld, hot av sexuell karaktär, de blir utsatta för drev och hatmobbar ända tills de slutar.

3. Kvinnor kan inte vara partiledare.

Av samma anledning som ovan.

4. Kvinnor kan inte vara VD:ar.

Män hjälper andra män att nå höga positioner och förbiser kvinnor.

5. Kvinnor kan inte festa ute på klubbar.

Gör vi det blir vi utsatta för sexuellt våld, sexuella övergrepp, hot om våld, rädsla.

6. Kvinnor kan inte ha one-night-stands med män.

Det blir inte skönt, vi riskerar sexuellt våld och sexuella övergrepp, vi riskerar graviditet.

7. Kvinnor kan inte gå på gympan.

Tjejer skolkar från gympan på grund av att killar tar all plats, att killar kommer in i omklädningsrummet, badar inte på grund av kroppskomplex, på grund av mens, osv.

8. Kvinnor kan inte sporta professionellt.

Kvinnors sport satsas inte på, de får inte tillräckligt med lön för att sluta med sina heltidsarbeten, kvinnor måste ta hand om sina barn så de får mindre tid över till sporten.

9. Kvinnor kan inte bli journalister.

Se punkt 2.

10. Kvinnor kan inte bli elektriker, byggjobbare, byggmästare, snickare, svetsare osv.

Jargongen inom mansdominerade yrken är ofta kvinnohatisk och utestänger kvinnor, vilket gör att de antingen aldrig börjar inom yrket eller slutar ”självmant”.

11. Kvinnor kan inte vara elever.

Tjejer i skolorna utsätts för sexuellt våld, en av de vanlgaste platserna att bli utsatt (både grundskola och gymnasium).

12. Kvinnor kan inte bli konstnärer, musiker, bandmedlemmar, punksångare osv

Kvinnor ses som allmänt sämre på att vara genier och bra med instrument och konst, och blir ofta bortvalda som musiker och bortglömda som konstnärer.

Förstår ni vad jag menar med att alla dessa hinder är osynliga samtidigt som de är starka? Hur ska vi kunna förändra något av detta om vi envisas med att lära ungdomar att det inte är någon skillnad mellan killar och tjejer, och att bara alla jobbar tillräckligt hårt kan de göra vad de vill? Istället behöver vi ge andra förklaringar till varför tjejer pluggar hårdare men får lägre lön än killar, till varför killar kommer längre i yrkeslivet än att tjejer bara behöver ”jobba hårdare” eller ”våga mer”. Feministiska teorier är verktyg som behöver användas till att flytta skulden från sig själv till de män som hindrar en. Till exempel: kvinnor slutar inte som journalister eftersom de inte jobbar tillräckligt mycket för att orka stanna kvar, utan för att det finns män som skickar dem våldtäktshot på mejlen. Och det måste vi kunna avslöja, och visa på vad som hindrar kvinnor från att leva på samma villkor som män.

Dessutom, om vi ska ta in alla #metoo-upprop i beräkningen så är följande yrken såna som kvinnor inte kan jobba inom ifall de inte vill bli utsatta för sexuella trakasserier och våld:

Akademiker, bilskollärare, byggare, dansare, diplomat, fotograf, fackarbetare, florist, arbetare inom försäkring, IT, jurist, konstnär, läkare, lärare, prostituerad, socialarbetare, skådespelare osv.

Kvinnor har så mycket begränsningar och hinder runt sig, och deras möjligheter att avancera över huvudtaget i samhället krymper för varje man som förbiser deras kompetens eller tafsar. Hur kan någon säga att kvinnor kan göra allt som män kan (ofta lägger de till att Sverige är helt jämställt)? Tjejer kan inte ens gå till förskolan utan att jämnåriga pojkar säger att tjejer är töntiga och dåliga. Hur kan någon säga att Sverige är jämställt när tjejers kamplusta sågas av vid fotknölarna sedan förskoleåldern och ibland även tidigare? Jag skulle kunna fortsätta nämna saker kvinnor inte kan göra sida upp och sida ner, och det är något jag tänker fortsätta göra eftersom vi kan inte fortsätta låtsas som att kvinnor och män har lika utgångspunkter och möjligheter. Allt måste utgå ifrån kvinnors begränsningar, allt från lagar och samhällsreformer till arbetsplatsgenomlysningar och skolbyggnationer.

Och när vi väl medgett hindrena för kvinnor frågar vi oss- varför? Och sedan, när orsaken är klar, frågar vi oss- hur förändrar vi detta? Och sedan, när förändringen är gjord, måste vi fråga oss- hur ser vi till att förändringen håller i sig? Men förändring är inte möjlig ifall vi inte ens medger själva grunden, att män aktivt förtrycker kvinnor genom sexuellt våld och ignorans. Ja, även i Sverige.

Liberalismens björntjänst

I korthet: Kvinnor behöver veta sina begränsningar för att kunna kämpa emot dem.

eb937caf-8883-4123-a327-a6d700dd0215_COVER_SV

Mary, Katherine och Dorothy

Jag såg Dolda Tillgångar (Hidden figures) igen igår kväll, hade glömt hur bra den var. Gillar ju Kevin Costner och här spelar han ju den ultimata Good Guy så här är han extra lätt att gilla hehe. I korthet handlar den typ om en superbegåvad svart flicka (Katherine)  som växer upp och blir en svart kvinna som jobbar på NASA tillsammans med 2 andra som är hennes vänner. Sen avancerar de och blir superviktiga för månlandningen osv. De flesta har nog sett den och vill inte spoila för dem som inte gjort det än! 🙂

Katherine får alltså avancera till en ny grupp med en annan chef, och där alla är vita förutom henne vilket märks. Men hennes chef, som egentligen beskrivits som en butter gammal surgubbe av hans kollega/assistent, gillar henne eftersom hon är så smart och ger henne mer mandat och litar på henne. Han blir alltså hennes allierade.

Det är en tydlig skillnad mellan vita män och vita kvinnor- männen är både de elakaste förtryckarna och de bästa allierade medan kvinnorna verkar vara mer obrydda om de svarta kvinnorna och helt ärligt kalla. ”Jag gör bara mitt jobb” ”Det är så det är”, deal with it typ. Det är detta jag tänkte diskutera i inlägget. I en scen där Dorothy pratar med en vit kvinna (som jag antar står närmre högste chefen än henne) märks det att de inte är allierade. Dorothy sätter vita kvinnor i samma position som hon sätter vita män- i positionen som förtryckare.

Är vita kvinnor i filmen mindre känsliga för huvudpersonernas förtryck eftersom de tänker att de också är förtryckta, och eftersom de accepterar det borde alla göra det? Det skulle betyda att de inte ser skillnad mellan sig själv och typ Dorothy (en av huvudpersonerna).

Tänker de att om svarta kvinnor får större rättigheter så försvinner det lilla framsteg de själva har gjort inom arbetslivet? Det skulle betyda att de ser svarta som rivaler. I så fall gör filmen det jag verkligen hatar att filmer gör och det jag verkligen hatar med patriarkatet; att de sätter kvinnor mot varandra och skapar internaliserat kvinnohat och rivalitet.

Eller är det så att män, i egenskap av att vara vita och män (speciellt på den tiden) hade så stort maktövertag att de helt enkelt kunde kosta på sig att vara generösa mot mindre privilegierade? Både vara generösa och riktigt elaka, i och för sig. Kvinnorna var ju inte extrema åt varken ena eller andra hållet. Det skulle betyda att kampen för rättigheter var/är beroende av män med makts välvilja, att de ska känna sig som Kevin Costner och vilja lyfta upp istället för att trycka ner. Det är inte heller något bra.

Eller behöver vi komma ihåg att detta faktiskt bara är en film med ett visst perspektiv eftersom den är skapad av någon med ett visst perspektiv, och därför inte lita helt på kameran? Det kan vara så att filmen förbiser kvinnor som hjälper andra kvinnor eftersom den inte förväntar sig det. Det är ju det som andra gör, påstår att kvinnor bara är taskiga mot varandra istället för att se hur många kvinnor som inte är det. Men kameran ska ju vara Katherine, Dorothy och Mary (fast mest Katherine) och bara visa oss det de ser så vita kvinns kanske verkligen inte brydde sig om dem och deras förtryck.

Varför tror ni att det är en vit man i maktposition som blir Katherines största allierade?

Sedan tänkte jag på 3 saker till:

  1. Alla kvinnors skor är pumps med klack. Flera gånger visar filmen hur hindrande skorna är; de fastnar i galler och är obekväma att springa i. Klackskor är än idag obligatoriskt på många arbetsplatser, och är ett konkret sätt att se hur kvinnors utseende värderas mer än deras bekvämlighet. Tjejer idag har alla möjliga obekväma saker på sig som killar inte har, och det gör att tjejers fokus ligger kvar på kläderna och kroppen. Obekväma skor går inte att ignorera.
  2. Ryssar och Ryssland målas som vanligt upp som den Stora Hotande Fienden, vilket kan förklaras av kalla kriget och tidsandan men ändå är mycket tröttsamt eftersom det är en trope som återkommer i film efter film även i nutidsfilmer och hela tiden styr bilden av Ryssland som ett land med hotfulla män och sexiga kvinnor. Är så jävla trött på bilden av Ryssland som amerikanska filmer sprider.
  3. Filmen gjorde ett bra jobb de första 5 minuterna med att måla upp en bild av hur USA (West Virginia) såg ut från en svart kvinnas perspektiv år 1961, vilka begränsningar och vilka möjligheter som fanns. Framför allt hur medvetna de var om även begränsningarna. Idag får tjejer inte veta några uttalade begränsningar, utan får istället höra att de kan bli vad som helst och göra vad de vill bara de jobbar hårt. Jag vet inte vilket som är värst, att tydligt veta om vad du kan och inte kan göra, eller tro att du kan göra allt men i praktiken inte kunna det?

Jag tror att endast genom att nämna begränsningarna högt går det att börja förändra dem. Försöker vi att inte låtsas om dem blir de bara osynliga istället, så viktigt feministiskt arbete är att visa och visa och visa vilka faktiska begränsningar kvinnor idag har. Har liberalismen gjort oss alla en björntjänst?

Bild från: https://www.sfanytime.com/sv/movie/21674/hidden-figures

Ny bloggheader

Jag är ingen koketterande person egentligen, så ångrar lite att jag råkade lägga huvudet på sned på bilden. Men nu blev den så här och det får vi vara nöjda med! Vad tycker ni? Jag försökte få den att se så lik ut min förra header som möjligt, bara uppdaterad frisyr eftersom min stackars lugg har växt ut för länge sedan. Helt omöjligt att försöka härma posen, dock. Sedan fick jag inte sitta på trappan hur länge som helst heller, annars hade vi nog hållit på hela dagen med att försöka få den exakt.

För övrigt sitter jag och filar på en debattartikel, men lade upp mina argument i en diskussionsgrupp och den blev totalt SÅGAD av de flesta fastän de tyckte idén var god (vilken idé det är får ni veta sen!!). I min värld är allt ganska ~logiskt~ och lite för spikrakt, så det känns ”bra” när folk påminner mig om att världen också är befolkad av människor som tycker… helt annorlunda än jag. Vilket är synd, eftersom jag tror på tanken att bara alla valde sitt expertisområde och höll sig till det skulle vi ha en mycket bättre värld. Eller?

Jag har i alla fall reviderat artikeln nu och behöver bara fila lite till på den.

Imorgon kommer min hemtenta i genusvetenskap på temat ”Familjen”, det blir roligt med utmaningen det kommer bli att skriva den! Har saknat skolan så, så mycket.

cropped-20170319_15365634

Min gamla header

Nr4

Den nya headern!

Homofobi leder till utseendefixering

Nu är jag tillbaka i Sverige även med hjärnan, den var kvar i Ryssland ett par dagar. Jag och min sambo var där för att hälsa på min mormor i en vecka!

P1000282

Grandma

 

Något en inte kan undgå att märka är hur mycket saker handlar om kvinnors utseenden. Det finns skönhetssalonger och plastikkliniker överallt, sminkaffärer, klädaffärer, skoaffärer med helt andra skor än i Sverige (dvs. högklackat), reklamen ser helt annorlunda ut. Bläddrade i en psykologitidning där det fanns en reklambild för en leksaksaffär, med en kvinna som var photoshoppad och fixad till total oigenkännlighet. I en reklam för LEKSAKER. Tänkte skriva om den i ett senare inlägg!

Vacker är helt enkelt det bästa en kvinna kan vara (vilket i och för sig inte är helt annorlunda från Sverige…), och det är helt tydligt att även små flickor ska lära sig detta. Det är rosetter och sitta fint och fina klänningar (som är HELT OPRAKTISKA ATT LEKA I), glittriga skor med bebisklack, små handväskor. Alla flickor har långt hår, och långt tjockt hår är en skönhetsmarkör som t.ex. smalhet är här. Det är lättare att se mönster någon annanstans än hemma, och jag såg tydligare än hemma i Sverige hur flickor groomades in i en kultur där skönhet blir en del av ens identitet och ger en rätt att existera.

När det är såpass vanligt att göra skönhetsbehandlingar och ingrepp för kvinnor, växer klyftan mellan de kvinnor som gör dem och de som inte gör dem. De kvinnor som inte har möjlighet/lust att förändra sitt utseende efter idealet blir fula istället för vanliga, och osynliga. Jag kan göra en jämförelse med Sydkorea där ett foto alltid skickas med arbetsansökan och utseendet är en del i ens personliga varumärke. När normen förflyttas från bara mascara eller osminkat till lösfransar och fransförlängning bleknar de förstnämnda. Förstår ni hur jag menar? Gränsen för hur fixad en måste vara för att vara snygg flyttas alltid uppåt, och detta tyckte jag syntes extra tydligt i Ryssland. Kanske för att jag är hemmablind.

Gränsen mellan män och kvinnor var mycket viktig att upprätthålla, så att när kvinnor gick åt ena hållet med botox och smink och långa ögonfransar, går män åt motsatta hållet och ser nästan ut att anstränga sig för att se extra skrynkliga ut med ölmagar, skrynkliga t- shirts och orakad skäggstubb. Möjligen kunde de ha på sig en supermanlig och strikt kostym. Tyvärr är homofobin ganska utbredd där, och det är tydligt att en av anledningarna till att män och kvinnor ser till att ha så vitt skilda utseenden är att signalera heterosexualitet. En fixad man är en bög, liksom. Fördomen vet jag är sann i resten av världen också (ja, även här), så jag använder bara min vistelse i Ryssland som exempel.

Vad tror ni om min analys? Att homofobi går hand i hand med att kvinnor och män går åt olika extremiteter utseendemässigt? Detta går också att koppla till transpersoner, eftersom när könsrollerna är så strama att en absolut inte kan vara något annat än en stereotyp kvinna eller en stereotyp man, tvingas en kvinna som inte känner sig hemma i den kvinnliga könsrollen att ”känna sig som man” och vice versa. Men det är en annan diskussion.

Den stora förloraren i detta är förstås kvinnan, som tvingas lägga mängder av tid och pengar på sitt utseende (kvinnor som redan tjänar mindre och har mindre fritid pga hushållsarbetet och emotionella arbetet), och dessutom bedöms efter sitt utseende. Och det är förstås mannen som är den som ska bedöma, vilket betyder att kvinnan blir beroende av manlig bekräftelse. Det är fan inte rimligt att män får sådan makt. Unga tjejer som lever för manlig bekräftelse är otroligt mottagliga för sexuellt våld och blir inte försedda med något kritiskt tänkande till utseendefixeringen i ett samhälle som stödjer deras förtryck med alla tillgängliga medel.

Det finns ingen speciell poäng med att ha långt hår, förutom att skilja ut sig från dem som har kort hår. Samma med skor med vansinnigt höga klackar och långa ögonfransar. Sånt som kvinnor har för att se ~snygga~ ut, det vill säga. Män går runt och bara är, medan kvinnor tvingas trixa och fixa för att kunna komma utanför dörren och räknas.

Sen sitter vi där och förfasas över varför det finns ätstörningar och kroppsdysmorfobi och varför kvinnor opererar sig till oigenkännlighet. Pfft.

Hudvård och smink är kvinnoförtryck

På Instagram läste jag ett inlägg av FÅ som jag har tänkt vidare på. Det handlar om hudvård och hur kvinnor helt enkelt bara MÅSTE ha en massa dyra produkter för att huden ska se bra ut medan män har normal hud helt naturligt. Under denna bild:

Skärmbild (2)

”Tydligen är det väldigt viktigt att levla upp sin hudvård såhär i vintertid, eftersom vi riskerar att få ”mikroskopiska sprickor” i huden då, vilket resulterar i ”microinflammationer”. Man kan få intrycket av att dessa ”mikroskopiska sprickor” vore något livshotande.
Vissa kvinnors investering i hudvård försvaras inte sällan med att det är en ”hobby”. När man läser dessa bloggar får man lätt intrycket av att det är en medicinsk nödvändighet och en (kvinnlig) plikt att spendera ofta tusentals kronor på hudvårdsprodukter.
Jag ser kvinnor ställa frågor i stil med ”hittills har jag bara tvättat mig med vatten men nu känner jag att jag måste skaffa mig en hudvårdsrutin”. Hon hittar ett problem som inte existerar, och svaret? Inte ett ord om att man faktiskt inte måste, om att detta bara är en hobby. Bara en ändlös lista med ”tips” på olika produkter som gör ”underverk” för den av allt att döma felfria huden.”

fannyarsinoe

Under inlägget följer en diskussion kring hur onödigt det är med hudvård, personliga berättelser. Läs gärna via länken!

Själv tror jag att hudvård är en del av ett större, förtryckande system kring kvinnors utseenden. Det är ingen slump att allt vi använder kräver fler produkter och är beroendeframkallande. Har du köpt en foundation? Då måste du också köpa en ansiktstvål att tvätta bort den med. Ansiktstvål torkar ut huden, så du måste också köpa en ansiktskräm för att återställa fuktbalansen. Du måste tvätta ansiktet både innan foundationen och när den ska tas bort, och då finns det en nattcreme och en dagcreme du behöver. Det finns en creme speciellt för ögonen du behöver köpa. Ser ni hur det byggs på?

ekologiskhudvard_axelsons-1024x683

”””Egentid”””

Det räcker inte heller med att bara köpa en foundation, utan det är många sminkprodukter som ska till. Köper en det ena, måste en också köpa det andra. Köper du en ögonskugga behöver du en bra bas och fransar och ögonbrynsfärg så det inte ser konstigt ut. Det är inte bara hudvården som ska kritiseras, eftersom den är bara en av länkarna i den stora kedjan. Att börja med smink är en av ”invigningsriterna” för tonårstjejer, och sen sitter man där.

Det är likadant med håret, med schampo som först torkar ut håret, så att en behöver ha balsam och hårinpackningar för att det ska se fint ut. Om en har färgat håret en gång behöver en fortsätta färga det, och köpa speciella produkter för färgat hår. Till och med lypsyl är minst lika beroendeframkallande som andra produkter. Har en sagt A måste en säga hela alfabetet, så att säga.

Nu har jag inte ens gått in på botox, fillers, trådlyft, ansiktsbehandlingar, ögonfransförlängningar, AHA-syra och allt vad det finns. Ser ni hur allt hänger ihop? För att sluta med hudvård måste en sluta med smink, till exempel. För att kunna sluta med hårvård måste en klippa bort håret. Samtidigt som alla kvinnor pushas till att sminka och fixa sig för att inte se ut som män. En kvinnas själva utseende är förtryckande, eftersom allt det som gör att hon ser ut som ”kvinna” är förtryckande. Förstår ni hur jag menar?

Screenshot_20171201-085945

 

Det är dock så stora krafter som ligger bakom vårt behov av att fixa oss, och vi har blivit utsatta för dem sedan barnsben. Vilken Disneyprinsessa har kort hår, osynliga ögonfransar och finnar? Alltså ser ut som en helt normal, osminkad, ofixad tjej.

Jag menar alltså att det inte går att kritisera hudvård utan att kritisera anledningen till att hudvård finns- resten av skönhetsindustrin som krattar gången. Det hjälper inte heller att hudvård beskrivs som ”egentid” och ”lyx”, som om det inte fanns något roligare att göra på sin egentid än att stirra i spegeln och leta efter mikroskopiska rynkor och pormaskar (som är HELT JÄVLA NATURLIGA ATT HA OK). Men står en med en spegel framför näsan blir det svårt att se världen bortom den, och det är väl därför som kvinnor inte har gjort någon revolution än. Vi är alldeles för upptagna med att må dåligt över påhittade saker i utseendet, och det är så jävla sorgligt.

Bilder från: www.friskvardsmagasinet.axelsons.se och www.instagram.com

Nyårslöften 2018

Hej!! Tillbaka här nu med en mycket annorlunda livssyn än vad jag hade när jag slutade skriva för ett tag. Som ni vet fick jag hoppa av skolan i slutet av september, efter bara EN MÅNAD. Så jag har tillbringat ett par månader nu med att läsa om feminism själv, och framför allt lära mig av andra. Men nu är det dags att börja igen i januari! Då jag ska skriva en tenta, och sedan fortsätta med resten av kurserna under året.

Det betyder förstås att jag vill börja blogga igen, och skriva om genusvetenskap och feminism, men jag ska också börja göra Youtubevideos. Mjukstartade idag med att filma en vlogg jag måste klippa ihop innan den kommer upp, och kommer filma när jag åker till Ryssland efter nyår. Är så excited!! Jag hoppas ni följer mig på Instagram eller Facebook- det är där uppdateringarna kommer.

FB_IMG_1514485104688

Bild från i jul, efter all julmat.

Är också supernöjd med nyårslöftena jag skrivit för 2018. Har i min kalender både nyårslöftena och mitt feministiska manifest, eller hur jag vill praktisera kvinnokamp, eftersom jag tycker det är för lätt att bara ryckas med i vardagen och glömma vilka mål en egentligen har. Detta är mina nyårslöften för nästa år:

  1. Utveckla mitt feministiska engagemang– har länge velat bli aktiv i en organisation. Eller volontära någonstans, eller om jag ska engagera mig mer inom akademin.
  2. Skapa en plattform– eftersom att jag lär mig mest när jag diskuterar med andra, behöver jag ju ha några att diskutera med. Därför älskar jag sociala medier!
  3. Träna på att skriva– jag vill bli bra på att skriva en berättelse som går att följa, eller skriva artiklar och blogginlägg som är riktigt bra.
  4. Utveckla mina fritidsintressen– är nästan roligaste punkten! Jag har lärt mig skriva skrivstil och med reservoarpenna och lite andra saker, nu vill jag lära mig åka rullskridskor i ramper och sy med symaskin och lite annat.
  5. Bli bra på att portionera ut min energi– annars vetifan hur jag ska göra resten.
  6. Hitta ett hållbart sätt att plugga, och…
  7. Vårda mina relationer. För att de relationer jag har idag vill jag ha kvar ❤

Jag gillar nyårslöften som bara visar en riktning dit året ska gå, inte bara saker som behöver göras. Eller jag förstår folk som vill ”gå ner 15 kilo” eller ”möblera om” eller ”sluta röka”, men då handlar det ju om att lyckas eller misslyckas istället för att bara göra sitt bästa. Och här är en bild på mitt feministiska manifest;

DSC_0864

Det fick inte plats, men jag tycker det är viktigt att kunna backa ifrån när en har fel också. 

Så vad tycker ni? Det känns som att 2018 blir ett fantastiskt feministiskt år! Samtyckeslagen ska komma ut, #metoo kommer förmodligen att fortsätta, och jag kommer kanske hinna skriva min C-uppsats. Kommer ni ha något feministiskt manifest eller nyårslöften?

Slutar med genusvetenskap

Jag brukar inte vara jättepersonlig här på bloggen för att den ska kunna vara mer av allmänintresse, så detta blir något av ett undantagsinlägg.

Det blir typ ett inlägg i veckan nu, och det har hittills berott på att det har varit så mycket med skolan att jag helt enkelt inte hunnit med. Det var ganska mycket jag inte hann göra längre på grund av skolan, men det var helt okej eftersom jag verkligen ville plugga och det ändå var det roligaste jag visste, typ. Att börja plugga genusvetenskap var typ mitt bästa beslut, tyckte jag.

I söndags kom jag fram till att jag verkligen inte skulle kunna fortsätta plugga längre. Jag var inte klar med hemtentan och den nya delkursen skulle börja på måndag, och dålig med stress som jag är blev det bara för mycket. Det har egentligen varit alldeles för mycket ända sedan första veckan, men jag fortsatte liksom bara. Jag visste ju att det skulle bli mycket så jag försökte hitta olika strategier för att klara det ändå, och det säger väl nåt att det inte gick i alla fall. Jag visste redan att jag inte skulle kunna jobba heltid, men finns det nån som har asperger som kan jobba med något över huvudtaget? Eller som kan jobba med det jag vill jobba med?

I de Facebookgrupper jag är med i verkar de flesta gå på aktivitetsersättning och vara med sina husdjur/gå i skogen på dagarna. Och helt ärligt tänker jag att det är lika bra att jag också söker det, det funkar ju inte att bli helt utbränd efter bara 1 veckas skola.

Genusvetenskap och feminism är fortfarande det absolut det roligaste och viktigaste, men att köpa ett 3000-bitarspussel att sitta med istället är risken för besvikelse inte lika stor i alla fall.

Följer ni mina sociala medier kan ni se när/om jag postar något vettigt här igen, och om den där Youtubekanalen jag tänkte sätta upp blir av. Men just nu känns det bara som om det inte finns något jag skulle kunna klara av att göra. Tack för alla fina meddelanden jag fått av er!

Fokusera inte på Hanna Wigh

I korthet: Det är viktigt att Wigh ska få upprättelse, men det skulle inte förändra något för kvinnor generellt om hon fick det. Därför är det mer produktivt att engagera sig feministiskt istället för att sitta och vara chockerad/upprörd över Sverigedemokraterna.

 

Jag har blivit ombedd att skriva en analys om Hanna Wigh! Och det som händer kring hennes polisanmälan av en av Sverigedemokraternas riksdagsledamöter. Hon har sagt att hon blev utsatt för ett sexuellt övergrepp av honom och berättade det för flera andra inom partiet som inte gjorde nånting. Det finns redan flera andra som har skrivit om detta, typ Lady Dahmer som har skrivit ett superbra blogginlägg om hur SD säger att de är så ”kvinnovänliga” samtidigt som de motarbetar feminism.

DSC_04252

Bild från ett engagemang.

Helt ärligt är jag inte jätteförvånad över att miljön inom SD liknar ett ”verkstadsgolv” (källan är en låst artikel) och att kvinnor hotas till tystnad med sexuellt våld. Och klart det är hemskt och så att kvinnor inom partiet blir utsatta, men jag tror i alla fall inte att de kommer börja analysera varför de blir utsatta och hur de kan kämpa emot mäns sexuella våld på ett strukturellt plan. Det skulle nämligen betyda att de skulle bli tvungna att bli radikalfeminister och gå helt emot sitt partis värderingar, och det är ganska långt borta.

Därför blir jag såå uttråkad över hela debatten kring sverigedemokraterna, Hanna Wigh och det sexuella övergreppet. De kommer inte ändra åsikt, hon kommer inte ändra några åsikter, SD:s väljare kommer inte bry sig som vanligt utan fortsätta rösta på dem. Det finns så många andra saker media skulle kunna fokusera på just nu, saker som faktiskt gör skillnad, känner jag. Det finns massor av feminister som kämpar för att förändra alla kvinnors villkor på riktigt i olika organisationer, i akademin, på olika arbetsplatser, i skolor. Visst behöver Wigh få upprättelse, men den upprättelsen kommer inte förändra något annat än för henne själv.

DSC_04222

Jag menar alltså inte att jag inte har någon medkänsla för henne eller för de andra kvinnorna inom partiet! Jag menar att jag blir uttråkad av hela processen eftersom den inte är så annorlunda andra processer där kvinnor utsätts för övergrepp, anmäler, och blir misstrodda. Borde inte alla som blir upprörda över övergreppen inom partiet sluta vara chockerade och istället börja kämpa mer för kvinnors rättigheter?

För detta är verkligen en fråga för feminismen. Kvinnor ska kunna engagera sig politiskt, kritisera partier, skriva artiklar, göra sig hörda utan att tystas av hot om sexuellt våld. Detta borde vara självklart, men det är det inte. Så nu väntar jag bara på att alla som tycker att Hanna Wigh inte borde har blivit utsatt för övergrepp börjar engagera sig feministiskt!

2

Jag lovar, det är roligare än vad man tror 🙂

Mer att läsa: www.expressen.se, www.flashback.org, www.aftonbladet.se 

Kvinnors sexuella makt

I korthet: Kvinnors sexuella makt är en myt. Jag kunde hitta två skäl till att kvinnor har lättare att ligga; Män objektifierar dem och bryr sig inte om vem hon är utan vill bara ses efter att ha sett en bild, och män riskerar inte heller lika mycket när de träffar en kvinna som hon gör. Om en tänker på detta blir det ganska självklart varför kvinnor inte känner för det lika mycket! Dessutom är ”den sexuella makten” villkorad- alltså bara unga snygga smala kvinnor har den. Vad är det för makt att ha, egentligen?

 

Ett ämne jag velat skriva om jättelänge, är det privilegiet vissa män säger att alla kvinnor har när vi bara kan välja och vraka bland alla killar som skulle vilja ligga med en. Visst har ni också hört det? Jag har till och med hört det som ett argument för varför feminism inte behövs- kvinnor har redan den sexuella makten eftersom alla killar är desperata efter att ligga med dem och de kan välja vem som helst. Så att egentligen är det männen som är offrena- de tvingas gång på gång söka kontakt med kvinnor men utan att ens få något för sitt besvär. Det finns faktiskt helt sjukt många killar som klagar över detta!

DSC_04022

Hur kommer det sig att det är så vanligt att män söker kontakt? Och varför är det så ”enkelt” för kvinnor att få ligga?

Jag tog upp detta i  inlägget ”Män ser världen som sin dejtingarena”; att som tjej bara vara på internet och ute i samhället betyder att män alltid kommer försöka få kontakt. Det betyder alltså att en alltid behöver vara beredd på det. Och de här kontaktförsöken beskrivs också som stora komplimanger och som att alla kvinnor ska vara glada för att de får dem. Kommer ni ihåg i skolan när bara de ”sexigaste” tjejerna blev förföljda av killar? (jag var inte en av dem haha) Redan där visste killar att tjejer skulle jagas.

Det här är bara ännu ett bevis på att tjejer lär sig att vara passiva och killar lär sig att vara aktiva, ända från start. Därför tycker jag killar istället ska lära sig att back off, att vänta tills den andra visar intresse, att hela livet inte handlar om att jaga så många tjejer som möjligt. Att ligga med en tjej ska inte ge status. Ett ligg ska inte ge high-fives och gratulationer bland killar.

DSC_03692

Herrtidningar borde inte heller ge tips om hur de får ligga mer.

Hur är det ens logiskt att kvinnor har den sexuella makten? Kan jag ligga med vem jag vill när jag vill? Kan jag nu i denna stund ligga med Stefan Löfvén eller Mark Wahlberg eller den där killen jag tyckte var snygg när jag gick i skolan?? Jag tror det är dags att inse att när folk pratar om kvinnors sexuella makt, menar de egentligen att kvinnor precis som män kan välja att säga nej till dem de inte vill ha sex med. Enda skillnaden är att kvinnor oftare än män får erbjudanden (och tjat, och trakasserier..), och förklaringen till det är ganska enkel.

Män riskerar inget när de träffar någon för sex, en kvinna riskerar i allra värsta fall våldtäkt och kidnappning. Män kan vara i princip helt säkra på att de kommer få ut något av träffen, en kvinna vet inte ens om det kommer vara värt det. Detta borde vara nog för att förklara varför så många män skriver till kvinnor, men det finns ännu en stor anledning till varför det ser ut som det gör;

Kvinnor objektifieras, alltså att deras personlighet inte spelar någon roll utan killen ser bara en snygg kropp han vill ha sex med. Därför känner så många män inget behov av att lära känna, utan kan skicka ett ”ligga?” till första bästa tjej de ser och mena det. Nu när jag är äldre (jag är 22 haha) tycker jag det är jätteförvånande när en helt okänd kille vill ses. Hur vet han om vi ens är kompatibla som personer?? En kvinna kan inte objektifiera män på samma sätt (har skrivit mer om det här) och därför spelar hans personlighet stor roll.

DSC_03702

Det här (risken kvinnor tar, och mäns objektifiering av kvinnor) är de två anledningarna jag hittar till varför kvinnor har så ”lätt” att ligga med män, medan män har svårare. Behöver dessutom nämna att det inte ens är alla kvinnor som kan ligga när de vill, utan bara kvinnor som antingen är smala, snygga och sociala eller har väldigt låga standards.

Det är alltså en stor fet myt att kvinnor har den sexuella makten. Eller hur?

 

Andra som skrivit om kvinnors sexuella makt

Fanny Åström på www.arsinoe.se

Per Ström på www.genusnytt.wordpress.com

Henry Laasanen på www.genusdebatten.se (läs på egen risk)

Medlemmar på www.flashback.org

Natashja Psomas Blomberg på www.ladydahmer.nu

Natashja och Cissi Wallin i sin podd på www.acast.com